Viability effects on cell cycle synchronization of different prostate cancer cell lines: A brief report

Aim: Serum deprivation is often used to synchronize cells in G0/G1 phase for comparative in vitro studies. Here we aimed to investigate the effect on viability of the three commonly used prostate cancer-cell lines PC3, LNCaP and DU145 after serum deprivation. Methods: The cell lines were cultured in standard culture medium (controls) and under serum deprivation for 48 and 72 h. Then the proportion of cells in G0/G1 phase was analysed by flow cytometry and cell morphology was microscopically investigated. The cells were allowed to recover for three days in standard culture condition before cell viability (using MTT assay) was analysed. Results: In comparison to control cells, significant effects on cell cycle arrest in G0/G1 phase were noted for DU145 and PC3 cells and the cell morphology was negatively affected in a time-dependent manner. These parameters were unaffected in LNCaP cells. After three days of recovery, the viability of DU145 and PC3 cells was significantly reduced compared to LNCaP. Conclusions: Serum deprivation showed different effects on the prostate cancer cells, probably due to differences in growth rate. Such effects on viability should be considered as an obstacle for comparative studies

Pseudomonas boanensis sp. nov., a bacterium isolated from river water used for household purposes in Boane District, Mozambique

A Gram-negative rod with a single polar flagellum was isolated from a freshwater reservoir used for household purposes in Boane District, near Maputo, Mozambique, and designated as strain DB1T. Growth was observed at 30-42 °C (optimum, 30-37 °C) and with 0.5-1.5 % NaCl. Whole-genome-, rpoD- and 16S rRNA-based phylogenies revealed this isolate to be distant from other Pseudomonas species with Pseudomonas resinovorans, Pseudomonas furukawaii and Pseudomonas lalkuanensis being the closest relatives. Phenotypic analyses of strain DB1T showed marked differences with respect to type strains P. resinovorans CCUG 2473T, P. lalkuanensis CCUG 73691T, P. furukawaii CCUG 75672T and Pseudomonas otiditis CCUG 55592T. Taken together, our results indicate that strain DB1T is a representative of a novel species within the genus Pseudomonas for which the name Pseudomonas boanensis is proposed. The type strain is DB1T (=CCUG 62977T=CECT 30359T).SIDA 2012 and FORMAS-Sida 2010.https://www.microbiologyresearch.org/content/journal/ijsemVeterinary Tropical Disease

Uptake and fate of pathogenic microbes in the blue mussel, Mytilus edulis

Bivalves, like the blue mussel Mytilus edulis, are filter-feeders and can therefore accumulate high numbers of microbes from the surrounding water. These shellfish are considered the main risk for bringing pathogens from domestic outlets in the sea, back to the community. Although Sweden has strict regulations for discharging waste-water, enteric human viruses were frequently found in mussels from the west coast. The viruses occurred even when the present indicator organism for faecal contamination, Escherichia coli, was found in low numbers. The European Commission has suggested bacteriophages (somatic coliphages, F-specific RNA phages, phages infecting Bacteroides fragilis) as more reliable indicators. However, environmental factors, such as water temperature and land run-off, influenced the indicators and human viruses differently and therefore they did not coexist. Furthermore, a series of laboratory experiments were performed in order to investigate if the content of viable bacteria in mussels can be affected by the cell surface properties of the bacteria and by the surrounding temperature. (i) The ingestion of Salmonella typhimurium was significantly increased when the negative cell surface charge of the bacteria was reduced through chemical modification. This treatment also altered the handling of the bacteria in the mussel stomach. Thus, the bacteria were recovered in different amounts and in different organs of the mussels. (ii) Survival of mutants of S. typhimurium when exposed to mussel haemocytes (in vitro) or inoculated into mussel haemolymph, was enhanced for mutants expressing more complete lipopolysaccharide (LPS). These mutants also managed to multiply in vivo and kill mussels when the temperature favoured bacterial growth. (iii) LPS extracted from S. typhimurium showed to be a trigger for antibacterial peptide activity when inoculated in the mussel haemolymph. The activity responded in a dose dependent manner and was enhanced by temperature.It can be concluded that the enrichment in the mussel can differ between microbes due to their cell surface properties. The content of viable microbes in the mussel tissue seemed to be more pronounced for the human bacterial pathogens. Such bacteria had a survival advantage particularly at higher temperatures. Therefore it does not seem adequate to use non-pathogenic E. coli as an indicator for human intestinal pathogens. These results as well as the fact that pathogens circulating in the community can be brought to the mussels via domestic drainage, should be taken into consideration when modelling risk assessment. Indicators should be evaluated with respect to the most risky pathogens present, and how the bivalves can handle these in relation to the particular environmental conditions in the area. Thus, we may have to accept that the choice of reliable indicators will differ between geographical areas and probably also on a seasonal basis

Sjukare skaldjur i framtidens hav

Klimatförändringarna försämrar immunförsvaret hos kräftor, musslor och sjöstjärnor, och gör att de lättare får infektioner. De smittsamma bakterierna och virusen ser däremot inte ut att fara illa i den förändrade miljön. En dålig kombination för ekosystemet, och för oss konsumenter av marina skaldjur

Kan klimatförändringen öka smitta av infektionssjukdomar via havsvatten?

De pågående klimatförändringarna gör haven allt varmare ochsurare. Dessutom förväntas perioder av intensiva regn att öka, v et bidrar till högre koncentrationer av näringsämnen i havsvattnet. Även sjukdomsframkallande bakterier och virus följer med vattnet från land ut i havet. Näringsämnena kommer att göda algblomningarna, vilket resulterar i fler syrefria bottnar. I bottensedimenten finns det naturligt rikligt med metallen mangan. Den frisätts till vattnet vid syrebrist och kan då tas upp av bottenlevande djur. I spåren av detta har vi genom experimentella långtidsstudier sett negativa effekter på immunförsvaret hos både kräfta, mussla och sjöstjärna. Förmågan att eliminera inkräktande bakterier och virus försämrades och djuren blev mer infektionsbenägna. Den tydligaste effekten såg vi då vi tillsatte mangan. Vi undersöker även hur viabilitet och virulens hos sjukdomsalstrande bakterier i havet påverkas och har bl.a. sett att havslevande bakterier av släktet Vibrio inte far illa av de förändrade faktorerna i havet, vilket indikerar att de kan få ett övertag på demarina organismerna, vars immunförsvar försvagats

Kan klimatförändringen öka smitta av infektionssjukdomar via havsvatten?

De pågående klimatförändringarna gör haven allt varmare ochsurare. Dessutom förväntas perioder av intensiva regn att öka, v et bidrar till högre koncentrationer av näringsämnen i havsvattnet. Även sjukdomsframkallande bakterier och virus följer med vattnet från land ut i havet. Näringsämnena kommer att göda algblomningarna, vilket resulterar i fler syrefria bottnar. I bottensedimenten finns det naturligt rikligt med metallen mangan. Den frisätts till vattnet vid syrebrist och kan då tas upp av bottenlevande djur. I spåren av detta har vi genom experimentella långtidsstudier sett negativa effekter på immunförsvaret hos både kräfta, mussla och sjöstjärna. Förmågan att eliminera inkräktande bakterier och virus försämrades och djuren blev mer infektionsbenägna. Den tydligaste effekten såg vi då vi tillsatte mangan. Vi undersöker även hur viabilitet och virulens hos sjukdomsalstrande bakterier i havet påverkas och har bl.a. sett att havslevande bakterier av släktet Vibrio inte far illa av de förändrade faktorerna i havet, vilket indikerar att de kan få ett övertag på demarina organismerna, vars immunförsvar försvagats

Miljö, medicin och undervisning, hur hänger det ihop? : exempel från projektet mangan och prostatacancer

Forskningsmiljön ”Man and Biosphere Health” är engruppering där forskare från helt olika biologiskakunskapsområden träffas och knyter kontakter. Forskning inom området ”Life Science” (Livsvetenskap), som framförallt innefattar biologi, medicin och biokemi, är världens största tvärdisciplinära forskningsområde med studier av biologisktliv samt de förutsättningar som utgör grunden för fortsatt liv. Unikt för samarbetet inom MABH är kombinationen avekologisk och biomedicinsk kompetens, vilket i vårt fall har inneburit att cellbiologisk forskning har knutits ihop med miljöforskning på ett nyskapande sätt

Miljö, medicin och undervisning, hur hänger det ihop? : exempel från projektet mangan och prostatacancer

Forskningsmiljön ”Man and Biosphere Health” är engruppering där forskare från helt olika biologiskakunskapsområden träffas och knyter kontakter. Forskning inom området ”Life Science” (Livsvetenskap), som framförallt innefattar biologi, medicin och biokemi, är världens största tvärdisciplinära forskningsområde med studier av biologisktliv samt de förutsättningar som utgör grunden för fortsatt liv. Unikt för samarbetet inom MABH är kombinationen avekologisk och biomedicinsk kompetens, vilket i vårt fall har inneburit att cellbiologisk forskning har knutits ihop med miljöforskning på ett nyskapande sätt