Implementation of Supervision Theory

This autumn SLU will offer a four-week course for those supervisors that have passed the so-called "Docentkursen" which focuses on the supervision of PhD-students. This new course, called "Från ord till handledning", intends to help the participants develop a deeper understanding of the pedagogical process involved in supervision. Analyses of their own practical experiences will form a foundation from which a deeper theoretical understanding may develop. In the first part of the course the participants will have a dialogue with a pedagogical expert about their own pedagogical situation and experiences. In the second part the participants will develop a supervision policy to be practised at the department. In this work they must involve all persons working with the PhD-education at the department, i.e., the PhD-students must be urged to take part in this work. In connection to the work at the departments, seminars about ethics, leadership, how to handle conflicts, aspects of cultural differences will be arranged on co-operation with Uppsala University. This course is a pilot project to test the form and content described above. During two years six different departments are invited to take part in the course. We will start with two departments during the winter 2001/2002 and then continue with two during the spring 2002 and finally the last two will start their course during the autumn 2002. The course will result in supervision policies to be practised at the departments and each department is also asked to report their policies, and to evaluate the course, to the participants of each years new "Docentkurs". The whole project will be evaluated after the first two years

Estrategia de mantenimiento y Conservación en el Museo Casa Natal de Cervantes. De la propuesta a la realización de un programa de control

SIAM. Series Iberoamericanas de Museología. Año 3, Vol.

Barns fysiska miljö på förskolan i Malmö

Barn är en känslig grupp i samhället. Deras kroppar är inte färdigutvecklade och kan lätt påverkas av en rad olika miljöfaktorer. Då många barn har föräldrar som arbetar heltid är det mycket vanligt att barn tillbringar en stor del av sin vardag på förskolan – därför är miljön på förskolan intressant att undersöka. Syfte och mål var att kartlägga vilka risker som finns på förskolor i Malmö och utifrån dem få fram några teman som kan prioriteras i tillsynsarbetet på Miljöförvaltningen. Undersökningen genomfördes med hjälp av en webbaserad enkätundersökning som alla Malmös förskolor bjöds in att delta i. Inbjudan till enkäten skickades till förskolechefen för respektive förskola. 135 av 310 förskolor valde att delta i undersökning, det vill säga cirka 44 procent. Bortfallet tros bero på en för omfattande enkät, för kort svarstid samt en hög arbetsbelastning hos förskolecheferna. En av riskerna på förskolor som framkom i undersökningen var att på en stor andel av de undersökta förskolorna förekommer golv av plast. Plastgolv är oftast gjorda av PVC som ofta innehåller det misstänkt hormonstörande ämnet ftalat. Ftalater och även andra misstänkt skadliga kemiska ämnen binds till dammet och därför är det mycket viktigt att se till att förskolorna är en så dammfri miljö som möjligt. Städningen blir således en viktig faktor för barnens miljö på förskolan. Den obligatoriska ventilationskontrollen (OVK) är också av stor betydelse då det i undersökningen framkom att i förskolor som känner till att OVK har gjorts upplevs inomhusmiljön som bättre. Många av de föroreningar som uppstår pga. byggnadsmaterial, inredning och leksaker kan minskas genom bra luftflöden och bidrar därför till att minska hälsoriskerna avsevärt. Ytterligare brister som framkommit är att många förskolegårdar är små och sällan innehåller naturinslag. Barnens fysiska aktivitet minskar med en mindre utemiljö och risken för ökad ohälsa ökar då barnen blir mer stillasittande. Kunskapsnivån om att det förekommer farliga kemikalier i leksaker är relativt hög, men vid inköp tas inte mycket hänsyn till detta. Risken att det förekommer leksaker som innehåller farliga kemikalier på förskolan är således ganska hög. Förslag till tematillsynsområden: Minska dammet!: Få bukt med dammet så minskar riskerna att utsättas för många andra risker. Giftfria leksaker: En inventering av hur leksaksutbudet på förskolorna ser ut avseende innehåll av farliga kemikalier skulle kunna bli en ögonöppnare. Ventilationskoll: Sprid mer kunskap om ventilationens betydelse för inomhusmiljön så att förskolepersonalen upptäcker brister i denna fort och kan felanmälan snabbare. Förskolecheferna måste känna till att ansvaret ligger hos dem att se till att filter byts och att ventilationstrummorna rengörs regelbundet, samt att se till att ventilationsfunktionen är anpassat till aktuellt antal barn som vistas i lokalerna

A formal model for assessing the economic impact of animal welfare improvements at bovine and porcine slaughter

The relationship between animal welfare at slaughter and slaughterhouse profitability is complex, with potential trade-offs between animal welfare costs and benefits. Slaughterhouses currently lack data support for decisions on investments that can improve both animal welfare and profitability. Therefore, this study mapped the economic impacts for slaughterhouse businesses of improved cattle and pig welfare at slaughter. Specific aims were to: (i) highlight the possible economic impact of animal welfare improvements, based on the scientific literature; (ii) develop an economic model demonstrating the theoretical contribution of animal welfare to slaughterhouse profitability; and (iii) validate the economic model through focus group interviews with slaughterhouse personnel in Sweden. The findings indicated that investing in animal welfare improvements could result in accumulation of an intangible asset that can be considered together with other production factors in the economic model. Model validation stressed the importance of selling by-products for the economic outcome and of smooth workflow for productivity. The study thus improves understanding of the economic impacts of animal welfare at slaughter and incentives for slaughterhouse businesses to improve animal welfare. The results are important for public and private policy-makers interested in enhancing animal welfare at slaughter

Animal welfare efforts and farm economic outcomes: Evidence from Swedish beef production

We estimate the relationship between farm animal welfare (FAW) efforts taken by beef farmers and the economic performance of beef farms by using farm accounting data from the Swedish Farm Economic Survey matched with survey data on farm management practices. To this end, we perform a two-step analysis. First, an item response theory (IRT) model estimates the latent FAW effort on farms. FAW effort likely depends on a host of complementary FAW-improving strategies, and the IRT model combines the considered strategies into a unidimensional scale. We take this to represent on-farm FAW effort. Second, we use instrumental variable regressions to estimate the relationship between FAW effort and multiple measures of farm economic performance. We find that higher FAW effort scores have no effect on margins and costs. However, higher FAW effort scores are associated with lower farm sales. Findings suggest that policies (such as targeted label for high FAW) that increase farm revenue as well as incentivize the uptake of FAW-improvement practices may be able to compensate farmers for their FAW effort

An indicator framework to guide food system sustainability transition - The case of Sweden

Well-aligned food policies are needed at both national and international level to guide food system transformation towards sustainability. Rigorous indicator frameworks are essential in order to facilitate discussion of priorities, enable comparisons, assessment and progress monitoring, and ensure accountability. In this study, we develop a national framework for a sustainable food system, using Sweden as a case. Our framework, the Food System Sustainability House, advances the literature on sustainable food system frameworks in three distinct ways. Firstly, it is tailored to a specific national context (Sweden in our case); secondly, it distinguishes between impacts of domestic production arising within territorial boundaries and impacts related to Swedish consumption independent of country of origin; and thirdly, to facilitate policy priorities, it suggests how different dimensions of sustainability are interlinked at a conceptual level. From a scientific perspective, the Food System Sustainability House postulates the interlinkages between the societal objectives of the food system, the environmental foundations on which production takes place, and the economic system and governance which in the framework are suggested to function as enablers for an overall sustainable system. From a policy perspective, the framework provides a much-needed basis for assessing food system sustainability by suggesting indicators within a comprehensive set of sustainability themes at national level for monitoring distinct perspectives. It also provides the necessary basis for a discussion on how sustainability dimensions are interlinked

Idiotype protein vaccination in combination with adjuvant cytokines in patients with multiple myeloma - evaluation of T-cell responses by different read-out systems

Anti-idiotypic T cells were analyzed in myeloma patients (n=18) vaccinated with idiotypic protein together with the adjuvant cytokines granulocyte-macrophage colony-stimulating factor (GM-CSF) and/or interleukin-12 (IL-12). In the group given IL-12/GM-CSF, 78% developed idiotype specific T cells as compared to 22% in the group given only IL-12 (proliferation/ELISPOT assays) (

Digital tillsynsteknik i djurhållning utomhus

I enlighet med Jordbruksverkets förfrågan behandlar denna rapport tre områden för digital teknik vid övervakning och kontroll av djur som vistas utomhus på stora ytor: (1) kamerateknologi, t.ex. användning av drönare, (2) positioneringsteknologi som GPS och (3) teknologi för att styra djurens rörelser, som drivning med drönare och användning av s.k. virtuella stängsel. De tre teknikområdena överlappar delvis varandra. Digital tillsyn av utegående djur är beroende av att sensorer mäter det man tror att de mäter med tillräcklig noggrannhet och att data kan överföras och bearbetas till information som lagras och analyseras på ett säkert och korrekt sätt. Sådana teknologier benämns med samlingsnamnet ’Precision Livestock Farming’ (PLF). Användningen av informationen är avgörande för teknikens användbarhet i tillsyns- och djurskyddsarbete. Tillämpningarna är till viss del reglerade av gällande lagstiftning, exempelvis genom krav på tillsyn, begränsad användning av elektricitet för att styra djurs beteende, användning av obemannade luftfarkoster, d.v.s. drönare, samt åtgärder för att förhindra att utrustning skadar djuren eller påverkar deras hälsa och beteende. Inom PLF används en rad olika sensorer som direkt eller indirekt kan mäta djurens miljö och djurens beteende och fysiologiska tillstånd. Den teknologiska utvecklingen har främst varit inriktad på mjölkkor, fjäderfän och grisar och endast i liten utsträckning berört häst, får och get. För djur på bete är överföringen av data från en enhet på eller vid djuret till en mottagare särskilt problematisk p.g.a. stora avstånd, men det sker en snabb teknisk utveckling mot effektivare överföring. PLF-teknologin innebär i de flesta fall att djuren övervakas kontinuerligt och att avvikelser i t.ex. deras hälsotillstånd och välfärd i princip kan upptäckas i realtid, vilket ska ställas mot nuvarande lagkrav på tillsyn minst en eller två gånger dagligen. Sensorer kan ge information om ett stort antal fysiologiska tillstånd och beteenden. En av de vanligaste teknikerna är sensorer för aktivitet. Indirekt kan de också ge information om idissling, liggtid, stegantal och ättid och utlösa larm om exempelvis brunst, hälsoproblem, hälta och kalvning. Sensorer kan även placeras i förmagen hos idisslare (s.k. våmbolus) där de mäter våm-pH och kan larma om störningar i magfunktionen, eller utformas som termometrar som kan larma om hälsostörningar, kalvning och vattenintag eller mikrofoner som kan mäta idissling och larma om brunst, kalvning och onormalt idisslingsmönster. Med kamerateknik kan man mäta aktivitet, kroppsform och hudtemperatur, vilket kan ge information om ketosstatus, hull, hälta och juverhälsa. Kameror monterade på drönare kan användas för att lokalisera och räkna djur, bestämma deras position, habitatval och till viss del deras beteende, särskilt när djuren rör sig över stora arealer. Det finns flera elektroniska positioneringsteknologier varav passiv ’Radio Frequency Identification RFID’ är den vanligaste. Räckvidden är kort med denna teknik men den kan vara användbar om man t.ex. vill mäta hur ofta djuren besöker en vattenpost. Andra teknologier kan med hjälp av antenner följa djurens positioner i realtid. GPS-enheter monterade i halsband kan regelbundet registrera djurens geografiska position. Användningen av GPS har blivit relativt vanlig i renskötseln vilket tycks ha lett till en förbättrad arbetssituation för renskötarna. Positionering med GPS ger inte alltid exakta uppgifter men tekniken har visat sig användbar för studier av habitatval, sociala interaktioner och gruppdynamik. Med positionerna från GPS har man också kunnat styra djur till områden med bättre betestillgång. Med en tillräckligt frekvent bestämning av position med hjälp av GPS (ca en gång per minut) är det möjligt att bestämma betestiden för nötkreatur på ett tillförlitligt sätt. En användning av drönare i djurskötsel och djurtillsyn kan vara att med hjälp av kamera lokalisera djuren över stora ytor. Denna användning begränsas dock av nuvarande bestämmelser om att föraren måste ha ögontakt med drönaren. I renskötseln har drönare börjat användas för att förflytta djur men denna tillämpning är ännu inte juridiskt reglerad. Virtuella stängsel är strukturer som bestäms med kartkoordinater eller elektronisk sändare på marken. Stängslen fungerar som inhägnader, hinder eller gränser. Djuren mottar signaler (vanligen ljud) och stimuli (vanligen elstötar från ett halsband) som gör det möjligt för dem att lära sig var stängslet finns. I vetenskapliga studier har man med varierande framgång lyckats lära djuren att associera ljudsignaler och elstötar med en gräns som inte får passeras. Förmågan att lära sig skiljer mellan olika djurslag, liksom mellan individer. Det finns fortfarande många obesvarade frågeställningar om hur djur kan anpassa sig till virtuella stängselsystemet, liksom hur de påverkas, både under inlärningsfas och bruksfas

Djurskydd inom grisuppfödning

I Sverige tillåts idag generellt avvänjning av smågrisar i praktiken vid en individuell ålder om tidigast 28 dagar. Detta skiljer från EUs grisdirektiv där avvänjning tillåts från 21 dagars ålder. En digivningsperiod på 21 dagar ger en högre produktion eftersom medeltalet kullar per sugga och år teoretiskt då kan öka med 4,5 % (från 2,2 till 2,3 kullar per år). Det har även föreslagits att en kortare digivningsperiod skulle innebära mindre påfrestningar på suggorna, och därigenom medföra förbättrad välfärd för dessa. Rådet finner att det finns mycket få studier som jämför avvänjning vid just 21 och 28 dagar. De vetenskapliga studier som studerar detta mer i detalj är i de flesta fall genomförda i alternativa system, så som grupphållnings-system eller så kallade ”getaway pens” där suggan kan gå ifrån sina smågrisar. Resultat från dessa studier går därmed inte att generalisera till konventionella system där suggor med smågrisar hålls individuellt med små möjligheter för suggan att reglera t.ex. digivning eller födosöksbeteende. Trots bristen på vetenskapligt granskade rapporter konstaterades att en avvänjning vid 28 dagars ålder var att föredra sett ur smågrisens perspektiv, eftersom matsmältningsapparat och immunsystem är mer utvecklade den fjärde levnadsveckan. Det förefaller dock finnas en ganska tydlig skillnad i fysiologisk mognad mellan grisar som är yngre (<19-21 dagar) respektive äldre (28 dagar), men där grisar som är 25 dagar och äldre skiljer sig mindre från grisar som är 28 dagar gamla än grisar som är 23 dagar och yngre. Diperiodens belastning på den domesticerade suggan i modern grisproduktion överstiger den hos frilevande suggor eftersom antalet överlevande kultingar är högre, samt att suggan inte heller genom att styra digivningen kan skydda sig från kullens ökande krav på att dia. De ökande kullstorlekarna kan teoretiskt innebära påfrestningar på suggan, och tidig avvänjning skulle därmed kunna bidra till att minska påfrestningarna på suggan. Det finns dock inga vetenskapliga studier som stödjer en sådan slutsats. Det kan dock konstateras att en svensk sugga under slutet av diperioden i medeltal ger di till 13 kultingar som vardera väger cirka 10 kg, vilka tillsammans dagligen kräver 108 MJ omsättbar energi (25 800 kcal) varav huvuddelen kommer från suggans mjölk. I dagens svenska grisproduktion med omgångsuppfödning kan det skilja 4-7 dagar mellan de först födda och de sist födda i gruppen. För att samla sugg-gruppen inför nästa grisning avvänjs alla suggor samma dag och vid en lägsta individuell avvänjningsålder av 28 dagar blir medelåldern vid avvänjning därför i praktiken cirka 32 dagar. Om lantbruken fortsätter att fokusera på avvänjning så nära 28 dagars ålder som möjligt kommer ”manöverutrymmet” för att synkronisera suggorna vid avvänjning att försvinna. Suggor med fysiologiskt längre dräktighet än genomsnittet riskerar då att förskjutas i grisningstid jämfört med medelsuggorna. Vid en förlängning med tre dagar mellan två grisningstillfällen kan en sugga redan som tredjegrisare vara så pass avvikande vad gäller grisningsdag att hon kommer att slås ut (slaktas) i förtid om det inte ges möjlighet att synkronisera gruppen vid avvänjning. Vid en bedömning av lämpligaste dagen för avvänjning bör såväl smågrisens som suggans situation beaktas. Det vetenskapliga underlaget för detta är mycket begränsat, men det ska beaktas att inhysning och skötsel har större betydelse för såväl smågrisars som suggors hälsa och välfärd än den exakta avvänjningsåldern. Vid en samlad bedömning ansågs därför att en avvänjning vid 28 dagar i genomsnitt förefaller acceptabel, under förutsättning att avvänjningsåldern i inget enskilt fall understiger 25 dagar

Minkhållning i Sverige

Den här rapporten är framtagen av SLUs vetenskapliga råd för djurskydd i syfte att utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om den vetenskapliga litteraturen ger stöd för att produktionen, så som den bedrivs i dag, ger djuren möjlighet att bete sig naturligt. Minkar som föds upp för pälsproduktion i Sverige måste hållas och skötas enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur. Rapporten har tagits fram på uppdrag av Jordbruksverket som en del i ett regeringsuppdrag om minkhållning. Den beskriver minkens ursprung och domesticering, naturligt beteende hos vild mink, inhysning och skötsel vid pälsuppfödning, onormalt beteende, miljöberikningar, smittskydd, förekommande sjukdomar och avlivningsmetoder. I rapporten ges rekommendationer baserat på tillgänglig vetenskaplig litteratur, och behov av framtida forskning identifieras. Minken är en opportunistisk köttätare som behöver äta relativt ofta. I pälsdjursproduktionen tillämpas i princip fri tillgång på foder till digivande honor och växande valpar men inför parningssäsongen innebär den fria tillgången ökad risk för komplikationer vid valpningen på grund av övervikt hos honan. Fodringen behöver därför anpassas under vintern för att minska risken för feta honor och därmed ökad dödlighet vid valpningen. Neddragen fodertillgång kan orsaka frustration som då visar sig i beteendestörningar. Olika aspekter på utfodring bör därför beaktas i framtida forskning. Den vilda minken lever solitärt under stora delar av året, dock kan en till flera honor leva inom en hanes revir. I pälsdjursproduktionen bör därför vuxna minkar hållas individuellt, undantaget är växande ungminkar som med fördel kan hållas tillsammans. Att hålla två minkar tillsammans är det vanligaste, dock fungerar det att hålla tre ungminkar i etagebur om de ges extra foder och god tillsyn. Grupper med fler än tre djur bör undvikas då riskerna för aggression ökar. En lya fastsatt utanpå buren är viktigt för alla minkar året runt då de naturligt vilar mycket i sina bohål, samt även för att minkhonan ska kunna ta hand om de outvecklade ungarna första tiden efter födelsen. I fångenskap används halm för att skapa ett varmt bo under den kalla årstiden samt för att bygga ett bo för ungarna under uppfödningsperioden. Systematisk genetisk selektion för önskat beteende (temperament) förbättrar välfärden hos minken. Systemet tillämpas på svenska gårdar genom att minkar som uppvisar rädsla eller stress selekteras bort vid avelsurvalet. Urvalet av avelsdjur görs kontinuerligt från det att valparna föds, då reproduktion, valpöverlevnad och temperament registreras tidigt och är viktiga parametrar att ta hänsyn till i urvalet. Det slutliga urvalen sker på hösten då längd, vikt och pälsegenskaper graderas. Ju tidigare dessa urval görs desto tidigare kan utfodringen anpassas för att undvika att avelsdjuren blir överviktiga under hösten. Det är viktigt att aveln inte resulterar i för stora djur, då detta kan leda till välfärdsproblem i framtiden. Mink i vilt tillstånd använder vatten i sin jakt på bytesdjur, men är inget vattenlevande djur, per se. Badvatten till mink bedöms däremot vara en positiv berikning, dock inte vetenskapligt belagt, som ett grundläggande beteendebehov. Forskning visar att beteendestörningar kan förebyggas genom att minkarna ges fri tillgång på foder, hålls i etageburar med bolåda, hyllor, strömedel och berikningar som byts ut regelbundet. I svenska djurskyddsföreskrifter ingår dessa som krav för hållande av mink för pälsdjursproduktion. Mer kunskap behövs för hur ofta berikningar bör skiftas. Djurvälfärd i samband med livdjurstransport och avlivning av mink lyfts fram som angelägna forskningsområden. En snabb avlivning vid hemmaburen bedöms vara det bästa ur djurvälfärdssynpunkt. För att minska risken för spridning av sjukdomar bör importerade minkar hållas i karantän och hög biosäkerhet tillämpas på gården