Ontology-based model abstraction

In recent years, there has been a growth in the use of reference conceptual models to capture information about complex and critical domains. However, as the complexity of domain increases, so does the size and complexity of the models that represent them. Over the years, different techniques for complexity management in large conceptual models have been developed. In particular, several authors have proposed different techniques for model abstraction. In this paper, we leverage on the ontologically well-founded semantics of the modeling language OntoUML to propose a novel approach for model abstraction in conceptual models. We provide a precise definition for a set of Graph-Rewriting rules that can automatically produce much-reduced versions of OntoUML models that concentrate the models’ information content around the ontologically essential types in that domain, i.e., the so-called Kinds. The approach has been implemented using a model-based editor and tested over a repository of OntoUML models

Städernas flora och fauna

År 1950 levde en tredjedel av världens befolkning i städer, sedan fem år tillbaka bor hälften i städer och allt tyder på att år 2030 bor två tredjedelar av alla människor i städer. År 2050 skulle det innebära 6,5 miljarder stadsbor. Fram till år 2030 kommer det att byggas mer sammanhängande stadsbebyggelse än vad det finns totalt idag. Det innebär enorma infrastrukturomställningar och stora arealer av mark kommer att tas i anspråk. Den mark som bebyggs är ofta mycket dåligt inventerad på djur och natur trots att forskning visar på höga värden i och omkring tätorter. Behovet av en kunskapsbas är stort

Biophilia revisited: nature versus nurture

The ‘Biophilia’ hypothesis highlighting humans’ innate, positive response to nature is both increasingly accepted and questioned. Studies support an updated Biophilia. The interplay between inheritance and environment, including culture, governs an individual’s response, from positive to negative. Variety in urban green spaces is needed to optimise benefits to all residents

All about the marine/sea ice diatom Nitzschia lecointei

Generally, in terms of growth N. lecointei seems quite tolerant to changes in pH and pCO2, probably due to the fact that this species grows in an environment with large seasonal variations in the carbonate system. However, increased pCO2 resulted in physiological changes that may have important ecological consequences, such as cellular stoichiometry. For instance, we observed changes in carbon metabolism, and fatty acid content and composition, that did not affect the growth rate. When the experimental period was increased (194 days, ca. 60 asexual generations), we observed a small reduction in growth at 960 µatm pCO2 after 147 days. Carbon metabolism was significantly affected, resulting in higher cellular release of dissolved organic carbon. When studying the synergism between temperature (−1.8 and 2.5°C) and pCO2 (390 and 960 μatm), synergism was detected in growth rate and acyl lipid fatty acid content. Carbon enrichment only promoted (3 %) growth rate closer to the optimal growth, but not at the control temperature (−1.8°C). Optimal growth rate was observed around 5°C in a separate experiment. The total content of fatty acids was reduced at elevated pCO2, but only at the control temperature. PUFAs were reduced at high pCO2. When combining increased temperature and different salinity conditions, the growth rate was higher at 3°C than at -1.8°C. Salinity 10 clearly limited growth rate and the highest growth rates were found at salinity 20 and 35. In another experiment, high and low temperature together with treatments simulating ice formation and melting conditions were studied. Here, the highest levels of oxidative stress were found in low temperature and ice melting treatments, respectively. With respect to 9 weeks in the dark, cell numbers were higher at -1.5°C compared to 3°C, but when retrieved to light conditions, after one week higher cell numbers were observed at 3°C versus -1.5°C. Furthermore, cell numbers were lower when acetateUniversidad de Málaga. Campus de Excelencia Internacional Andalucía Tech

Nature and digitalisation challenging the traditional playground

Playing outdoors in nature with peers has been attributed most importance for children’s healthy development but is increasingly marginalized because of the attractiveness of screen-based play. Careful merging of digital technology into outdoor play environments rich on nature elements could potentially help bridge digital play with more traditional play activities outdoors. A systematic comparison was made of outdoor play in more or less green settings, with and without digital installations or traditional play equipment. The separate and combined role of digital artefacts, play equipment and natural elements, were investigated, with particular focus on the effects of merging digital materials into nature. A group of children aged 6–8 were involved in a field study in a three-week period playing in a traditional playground, a forest and in a forest with digitally enhanced play artefacts. Children´s play behavior was evaluated using a behavioral tracking method, a questionnaire and a contextual interview with the children, and a physical activity measure, in combination with inventories including maps to document the design, and the ecological and physical status of the settings. The study documents differences in children’s play behavior across the three settings. It differs most between the digital forest setting and the forest setting regarding the play categories imaginative play, physical play and rule play and the digital forest setting stands out when it comes to expressive play. It is discussed how particular attributes in the physical environment influence the overall play flow and the interactive effects of natural material and digital material. Ecologically, the forest and the forest with digitally enhanced artefacts were more diverse than the traditional playground, but the natural material present was important for play in all settings

Myrarnas areal och vegetation

NILS är ett rikstäckande miljöövervakningsprogram som följer tillstånd och förändringar i det svenska landskapet och hur dessa påverkar förutsättningarna för den biologiska mångfalden. NILS finansieras av Naturvårdsverket, där NILS ingår i programområde Landskap. Ett viktigt syfte med NILS är att följa upp de nationella miljökvalitetsmålen för olika naturtyper och fungera som underlag för att till exempel visa om genomförda miljövårdsåtgärder leder till önskade förbättringar på nationell nivå eller landsdelsnivå. När NILS första femåriga inventeringsperiod (2003-2007) nu har avslutas kan de första tillförlitliga skattningarna göras, baserat på NILS hela nationella stickprov. Efter nästa femårsperiod (2008-2012), när alla rutor har inventerats ännu en gång, kan vi dessutom göra skattningar av förändringar. Denna rapport presenterar resultat för myrar och andra torvmarker baserat på provyteinventeringen i NILS för åren 2003-2007. Dessa data kompletterar väl de som har kommit fram genom den rikstäckande Våtmarksinventeringen (VMI) som inte omfattar alla myrar eftersom varje län har satt en minsta storleksgräns för vilka som ska ingå (Gunnarsson & Löfroth 2009). Syftet med VMI var att göra en heltäckande kartering av Sveriges myrar, som underlag för att identifiera vilka myrarealer som är skyddsvärda, med höga naturvärden, och vilka som skulle kunna bli aktuella för exploatering genom t.ex. torvtäkt. Därför valde man att fokusera på lite större myrar. Den minimistorlek som valdes som gräns är i många län 10 hektar, och i norra Sverige 50 hektar (Westerberg & Rynbäck Andersson, 2004). NILS har däremot en minsta karteringsenhet på 0,1 hektar (Esseen m.fl. 2007, Allard m.fl. 2003), vilket innebär att även mindre myrar kommer med i urvalet. NILS kan därmed komplettera de befintliga dataunderlagen och ge ett bra underlag för att skatta förändringar för alla arealklasser och alla regioner. Särskilt för fjällen finns det i dagsläget ingen detaljerad information om mängden myrar. Riksinventeringen av skog (RIS), där Riksskogstaxeringen och Markinventeringen ingår, har ett stort stickprov av provytor för skog och andra naturtyper, men gör som regel inga fältbesök i fjällen ovanför barrskogsgränsen, och därför fyller NILS en särskilt viktig funktion just där. I NILS ingår också ett större urval av växtarter som är typiska för myrar, t.ex. vitmossor och andra våtmarksmossor. Detta är alltså den första rapporten som presenterar representativa och detaljerade data för myrar i hela fjällregionen, utifrån fältinventering med tydliga urvalskriterier. För myrar nedanför fjällen kan RIS och NILS stickprov tillsammans ge ett bra underlag för noggranna analyser av tillstånd och förändringar. Fältinventeringen i NILS är utformad för att ge ett bra och detaljerat underlag för att beskriva artförekomst och förändringar i markvegetationen, vilket är särskilt viktigt i fjällen, i jordbrukslandskapet och i myrar. Ytterligare ett syfte med denna rapport är alltså att ge en detaljerad bild av myrarnas vegetation i olika delar av landet, på ett sätt som tidigare inte har varit möjligt. Tidigare har data om arealer av torvmark, träd- och buskskikt samt många markvariabler kunnat tas fram via Riksskogstaxeringen (Hånell 1990). Syftet med denna rapport är alltså att ge en nyanserad och heltäckande bild av myrarnas areal, vegetation och artinnehåll samt olika typer av påverkan i Sverige och illustrera hur NILS provytedata kan bidra till en sådan beskrivning, genom att: beräkna arealer utifrån enhetliga kriterier i hela landet, inklusive fjällen jämföra de beräknade arealerna med tidigare uppgifter från andra datakällor jämföra några olika avgränsningskriterier utifrån vegetation och arealer presentera en detaljerad beskrivning av myrarnas vegetation, baserad på enhetlig fältmetodik presentera skattningar av mängder för växtarter i träd-, busk-, fält- och bottenskikt uppskatta mängden av påverkan från diken och markstörning utifrån registreringar i provyto