Sjuksköterskans attityder mot vuxna patienter med substansbrukssyndrom

Bakgrund: Substansbrukssyndrom är vanligt förekommande i Sverige. Bakomliggande orsaker kan vara psykiska sjukdomar samt andra omständigheter som ökar risken att insjukna. Många patienter med substansbrukssyndrom upplever att de i kontakt med vården får ett dåligt bemötande.Syfte: Att belysa sjuksköterskans attityder mot vuxna patienter med substansbrukssyndrom inom hälso- och sjukvården.Metod: En litteraturöversikt genomfördes. Genom en systematisk sökning i CINAHL, PubMed och PsycINFO valdes 16 artiklar. Resultat: Det påvisades att sjuksköterskors motivation till att vårda patienter med substansbrukssyndrom var låg samt att de stereotypiserade patientgruppen. Det fanns flera faktorer som sågs ha ett möjligt samband med sjuksköterskors attityder mot patienter med substansbrukssyndrom.Diskussion: För att möta patienter med substansbrukssyndrom utifrån en positiv attityd krävs att sjukvården förstår vikten av bra utbildning och erfarenhet hos sjuksköterskorna som möter dessa patienter. För att besitta en positiv attityd till patienter med substansbrukssyndrom är det av vikt att det finns en acceptans till den sjuke och dess beteende. Detta kräver en ständig reflektion och självrannsakan hos sjuksköterskan.Slutsats: För att förbättra sjuksköterskors attityder till patienter med substansbrukssyndrom behövs ett ständigt attitydarbete inom vården, där fortsatt forskning har en viktig roll.Godkännande datum: 2018-03-28</p

Att vårda patienter med Covid-19 : En allmän litteraturöversikt över sjuksköterskors erfarenheter

Bakgrund: Smittspridningen av Covid-19 startade i Kina och kom att spridas över hela världen vilket orsakade en pandemi. Sjukvården och sjuksköterskor ställdes inför nya utmaningar. Det skapar en oro för såväl smittade patienter som sjukvårdspersonal. Syftet var att skapa en översikt över sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med Covid-19 inom sjukhusmiljö. Metod: Allmän litteraturöversikt. Tolv vetenskapliga artiklar varav åtta kvalitativa och två kvantitativa analyserades. Resultat: Tre teman identifierades ”Ett förbättrat samarbete hos sjuksköterskorna”, ”Ökad motivation och stöd hos sjuksköterskorna” och ”Psykisk påverkan hos sjuksköterskorna”. Sjuksköterskorna uppgav oro och rädsla i samband med inläggning av Covid-19 patienterna då erfarenheterna om Covid-19 viruset var begränsade. Den ökade arbetsbelastningen bidrog till stress hos sjuksköterskorna eftersom tiden för återhämtning inte räckte till. Utmaningarna som sjuksköterskorna stod inför utvecklades senare till nya erfarenheter och kunskaper.Slutsats: Det försvårade arbetsförhållandet som Covid-19 pandemin medförde att sjuksköterskornas erfarenheter och kunskaper ökade. Det har bidragit till att sjuksköterskorna är mer förberedda inför kommande pandemiutbrott, hur sjuksköterskorna ska minska framtida smittspridningar, hur patienterna med Covid-19 bör vårdas och det har även bidragit till bättre sammanhållning samt stöttning mellan kollegorna. Men Covid-19 pandemin har även orsakat psykisk ohälsa och utbrändhet. Utmaningarna som sjuksköterskorna stod inför utvecklades senare till nya erfarenheter och kunskaper. Slutsats: Det försvårade arbetsförhållandet som Covid-19 pandemin medförde att sjuksköterskornas erfarenheter och kunskaper ökade. Det har bidragit till att sjuksköterskorna är mer förberedda inför kommande pandemiutbrott, hur sjuksköterskorna ska minska framtida smittspridningar, hur patienterna med Covid-19 bör vårdas och det har även bidragit till bättre sammanhållning samt stöttning mellan kollegorna. Men Covid-19 pandemin har även orsakat psykisk ohälsa och utbrändhet. Utmaningarna som sjuksköterskorna stod inför utvecklades senare till nya erfarenheter och kunskaper. Slutsats: Det försvårade arbetsförhållandet som Covid-19 pandemin medförde att sjuksköterskornas erfarenheter och kunskaper ökade. Det har bidragit till att sjuksköterskorna är mer förberedda inför kommande pandemiutbrott, hur sjuksköterskorna ska minska framtida smittspridningar, hur patienterna med Covid-19 bör vårdas och det har även bidragit till bättre sammanhållning samt stöttning mellan kollegorna. Men Covid-19 pandemin har även orsakat psykisk ohälsa och utbrändhet. hur sjuksköterskorna ska minska framtida smittspridningar, hur patienterna med Covid-19 bör vårdas och det har även bidragit till bättre sammanhållning samt stöttning mellan kollegorna. Men Covid-19 pandemin har även orsakat psykisk ohälsa och utbrändhet. hur sjuksköterskorna ska minska framtida smittspridningar, hur patienterna med Covid-19 bör vårdas och det har även bidragit till bättre sammanhållning samt stöttning mellan kollegorna. Men Covid-19 pandemin har även orsakat psykisk ohälsa och utbrändhet

Femininitet och maskulinitet i röster : Tillförlitlighet och samstämmighet mellan lyssnares uppfattningar

Bakgrund. I logopedisk röstbehandling vid könsdysfori får personen hjälp att ändra sin röstanvändning, ofta i feminiserande eller maskuliniserande riktning. Logopeder som träffar patienter med könsdysfori ställs vid upprepade tillfällen inför att bedöma maskulina och feminina uttryck i patienters röster. Kunskap saknas dock om huruvida lyssnares uppfattningar av femininitet och maskulinitet i röster är stabila över tid samt om olika lyssnare har samstämmiga uppfattningar. Ingen tidigare studie har undersökt lyssnares uppfattningar av maskulinitet i röster. Syfte. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om lyssnare hade konsekventa uppfattningar av femininitet och maskulinitet i röster samt om dessa uppfattningar var samstämmiga mellan lyssnare. Metod. Studien omfattade 68 talare och 11 lyssnare som rekryterades i Umeå och Skellefteå. En inspelning gjordes av varje talares röst. Lyssnarna skattade femininitet och maskulinitet i 60 röster i programmet Visor (Granqvist, 2003) vid två tillfällen. Resultat. Intrabedömarreliabiliteten var hög hos alla lyssnare i feminina skattningar och något lägre i maskulina skattningar. 85,91 % av lyssnarnas skattningar var samstämmiga i feminin betingelse och 66,36 % av var samstämmiga i maskulin betingelse.  Slutsatser. Lyssnare hade konsekventa uppfattningar av både femininitet och maskulinitet i röster, och var således tillförlitliga i skattningar av både femininitet och maskulinitet. Samstämmigheten mellan lyssnare var högre i skattningar av femininitet än maskulinitet. Den valda skattningsmetoden fungerade för att studera lyssnares uppfattningar av femininitet och maskulinitet i röster.Uppfattningar av femininitet och maskulinitet i rösten bland personer med köndysfor

Femininitet och maskulinitet i röster : Tillförlitlighet och samstämmighet mellan lyssnares uppfattningar

Bakgrund. I logopedisk röstbehandling vid könsdysfori får personen hjälp att ändra sin röstanvändning, ofta i feminiserande eller maskuliniserande riktning. Logopeder som träffar patienter med könsdysfori ställs vid upprepade tillfällen inför att bedöma maskulina och feminina uttryck i patienters röster. Kunskap saknas dock om huruvida lyssnares uppfattningar av femininitet och maskulinitet i röster är stabila över tid samt om olika lyssnare har samstämmiga uppfattningar. Ingen tidigare studie har undersökt lyssnares uppfattningar av maskulinitet i röster. Syfte. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om lyssnare hade konsekventa uppfattningar av femininitet och maskulinitet i röster samt om dessa uppfattningar var samstämmiga mellan lyssnare. Metod. Studien omfattade 68 talare och 11 lyssnare som rekryterades i Umeå och Skellefteå. En inspelning gjordes av varje talares röst. Lyssnarna skattade femininitet och maskulinitet i 60 röster i programmet Visor (Granqvist, 2003) vid två tillfällen. Resultat. Intrabedömarreliabiliteten var hög hos alla lyssnare i feminina skattningar och något lägre i maskulina skattningar. 85,91 % av lyssnarnas skattningar var samstämmiga i feminin betingelse och 66,36 % av var samstämmiga i maskulin betingelse.  Slutsatser. Lyssnare hade konsekventa uppfattningar av både femininitet och maskulinitet i röster, och var således tillförlitliga i skattningar av både femininitet och maskulinitet. Samstämmigheten mellan lyssnare var högre i skattningar av femininitet än maskulinitet. Den valda skattningsmetoden fungerade för att studera lyssnares uppfattningar av femininitet och maskulinitet i röster.Uppfattningar av femininitet och maskulinitet i rösten bland personer med köndysfor

Femininitet och maskulinitet i röster : Tillförlitlighet och samstämmighet mellan lyssnares uppfattningar

Bakgrund. I logopedisk röstbehandling vid könsdysfori får personen hjälp att ändra sin röstanvändning, ofta i feminiserande eller maskuliniserande riktning. Logopeder som träffar patienter med könsdysfori ställs vid upprepade tillfällen inför att bedöma maskulina och feminina uttryck i patienters röster. Kunskap saknas dock om huruvida lyssnares uppfattningar av femininitet och maskulinitet i röster är stabila över tid samt om olika lyssnare har samstämmiga uppfattningar. Ingen tidigare studie har undersökt lyssnares uppfattningar av maskulinitet i röster. Syfte. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om lyssnare hade konsekventa uppfattningar av femininitet och maskulinitet i röster samt om dessa uppfattningar var samstämmiga mellan lyssnare. Metod. Studien omfattade 68 talare och 11 lyssnare som rekryterades i Umeå och Skellefteå. En inspelning gjordes av varje talares röst. Lyssnarna skattade femininitet och maskulinitet i 60 röster i programmet Visor (Granqvist, 2003) vid två tillfällen. Resultat. Intrabedömarreliabiliteten var hög hos alla lyssnare i feminina skattningar och något lägre i maskulina skattningar. 85,91 % av lyssnarnas skattningar var samstämmiga i feminin betingelse och 66,36 % av var samstämmiga i maskulin betingelse.  Slutsatser. Lyssnare hade konsekventa uppfattningar av både femininitet och maskulinitet i röster, och var således tillförlitliga i skattningar av både femininitet och maskulinitet. Samstämmigheten mellan lyssnare var högre i skattningar av femininitet än maskulinitet. Den valda skattningsmetoden fungerade för att studera lyssnares uppfattningar av femininitet och maskulinitet i röster.Uppfattningar av femininitet och maskulinitet i rösten bland personer med köndysfor

Importance of social contexts for children and young people with adhd : Social workers´ contribution to understanding the phenomenon

Denna studie undersöker och analyserar hur sex olika socialarbetare kan se på olika sociala kontexters betydelse för beteenden som kan leda till en adhd-diagnos bland barn och unga. Studiens frågeställningar vill få fram vilka förklaringar som intervjupersonerna ger till olika sociala kontexters betydelse som kan omge barn och unga som diagnostiseras med adhd samt hur intervjupersonerna förklarar bakomliggande orsaker till beteenden som kan ge upphov till en adhd-diagnos. I dagens samhälle ökar diagnostiseringen och medicineringen av adhd hos barn och unga och vi ställer oss frågande till om diagnostiseringen är svaret på problemet eller om sociala kontexter har en inverkan. Vi frågar oss även om det är möjligt att få adekvat hjälp för barn och unga endast utifrån att utreda individen eller om det behövs ett bredare perspektiv. Det empiriska materialet består av intervjuer med sex intervjupersoner som arbetar nära barn och unga på ett icke utredande sätt. Dessa intervjuer har sedan analyserats med en tematisk analys. Resultatet visar intervjupersonernas nyanserade bild av fenomenet adhd som de har utifrån deras unika erfarenheter från socialt arbete med barn och unga. Det framgår i resultatet att intervjupersonerna såg det som problematiskt att missa helhetsperspektivet i utredningsprocessen. De förespråkade ett individfokus där en diagnos inte ska stå i centrum i hjälpandet av barn och unga. Intervjupersonerna visade på att det inte bara är svart eller vitt utan de gav ofta en variationsrik bild av fenomenet där de kunde nämna både för- och nackdelar med ett diagnostiserande. I slutsatserna framgår att det krävs ett helhetsperspektiv i bemötandet och hjälpandet av barn och unga med beteenden som kan ge upphov till en adhd-diagnos. Framtida forskning bör lägga fokus på sociala kontexter och socialarbetares perspektiv för att få en bredare och mer nyanserad bild av adhd som fenomen

Importance of social contexts for children and young people with adhd : Social workers´ contribution to understanding the phenomenon

Denna studie undersöker och analyserar hur sex olika socialarbetare kan se på olika sociala kontexters betydelse för beteenden som kan leda till en adhd-diagnos bland barn och unga. Studiens frågeställningar vill få fram vilka förklaringar som intervjupersonerna ger till olika sociala kontexters betydelse som kan omge barn och unga som diagnostiseras med adhd samt hur intervjupersonerna förklarar bakomliggande orsaker till beteenden som kan ge upphov till en adhd-diagnos. I dagens samhälle ökar diagnostiseringen och medicineringen av adhd hos barn och unga och vi ställer oss frågande till om diagnostiseringen är svaret på problemet eller om sociala kontexter har en inverkan. Vi frågar oss även om det är möjligt att få adekvat hjälp för barn och unga endast utifrån att utreda individen eller om det behövs ett bredare perspektiv. Det empiriska materialet består av intervjuer med sex intervjupersoner som arbetar nära barn och unga på ett icke utredande sätt. Dessa intervjuer har sedan analyserats med en tematisk analys. Resultatet visar intervjupersonernas nyanserade bild av fenomenet adhd som de har utifrån deras unika erfarenheter från socialt arbete med barn och unga. Det framgår i resultatet att intervjupersonerna såg det som problematiskt att missa helhetsperspektivet i utredningsprocessen. De förespråkade ett individfokus där en diagnos inte ska stå i centrum i hjälpandet av barn och unga. Intervjupersonerna visade på att det inte bara är svart eller vitt utan de gav ofta en variationsrik bild av fenomenet där de kunde nämna både för- och nackdelar med ett diagnostiserande. I slutsatserna framgår att det krävs ett helhetsperspektiv i bemötandet och hjälpandet av barn och unga med beteenden som kan ge upphov till en adhd-diagnos. Framtida forskning bör lägga fokus på sociala kontexter och socialarbetares perspektiv för att få en bredare och mer nyanserad bild av adhd som fenomen