How does the management of Lake Vättern following principles of ecosystem-based management?

En minskning av biologisk mångfald och andra naturvärden har lett till en växande förståelse för naturens komplexitet och människans begränsningar i att förutsäga förändringar i ekosystem. I ekosystemansatsen, som härstam- mar från FN:s Konvention om biologisk mångfald, förespråkas ett eko- systemperspektiv för att främja ett hållbart nyttjande av ekosystemen. Eko- systembaserad fiskförvaltning (EBFF) strävar efter att implementera eko- systemansatsen i fiskförvaltningen genom ett helhetsperspektiv på akva- tiska system. I Sveriges näst största sjö Vättern bedrivs en fiskförvaltning och denna rapport har syftet att utvärdera hur Vätterns förvaltning följer principer för en EBFF. Detta ska göras genom litteraturstudier av EBFF, av förvaltningen av Vättern och under besök på Länsstyrelsen i Jönköping. Litteraturstudierna uppvisar ett omfattande material utarbetat för att förvalta Vätterns ekosystem. Samförvaltningen Samförvaltning Fiske medför en plattform för samarbete och kunskapsutbyte och klyftan mellan intressent och myndighet upplevs som mindre. Samförvaltningen ökar engagemang och delaktighet mellan berörda aktörer, forskare och myndigheter. Förvaltningen i Vättern bedöms ha ett ekosystembaserat tankesätt med många goda exempel på utförande och ett flertal av principerna följs. Genom ett effektivt kunskapsutbyte mellan intressenter och över sektorer möjliggörs nya insikter och infallsvinklar i frågor. Information sprids med transparens och beslutsunderlag involverar de dialoger som förs. Den tydliga ansvarsfördelningen minskar konflikter och effektiviserar arbetet. Brister finns i tre principer som också är svåra att beskriva. Förvaltandet av ekosystemens integritet, deras dynamik och mot ett hållbart nyttjande brister till följd av begränsad data och kunskap. Samtidigt som ekosystemen ska vara självorganiserande har människans nyttjande av ekosystemen förändrat dem oåterkalleligt och hon måste därför erkännas som en del av deras naturliga historia.A loss of biodiversity and other natural values is has led to a developing understanding of nature’s complexity and human restrictions in understanding holistic ecosystems. The ecosystem approach, that originates from the United Nations’ Convention of Biological Diversity (CBD), advocates an ecosystem perspective to promote a sustainable use of the ecosystems. Ecosystem-based fisheries management (EBFM) implements the Ecosystem Approach in fisheries management. In the second largest lake of Sweden, Lake Vättern, a fisheries management is pursued and the purpose of this report is to assess how the management of Lake Vättern is following principles of EBFM. Literature studies of both EBFM and of the management of Lake Vättern and a visit for one week at the county administrative board of Jönköping county have been undertaken. The study exhibit a comprehensive material developed to administer the ecosystems of Lake Vättern. Due to the strategy of co-management, the management has a platform for cooperation and exchange of knowledge and the gap between stakeholder and authorities seems to have decreased. The co-management enhances commitment and participation between involved stakeholders, scientist and authorities. The management of Lake Vättern has an ecosystem-based way of thinking and holds many good examples of EBFM in practice and follows most of the principles. Through the effective exchange of knowledge between stakeholders and across sectors, new insights and angles appear in various issues. Information spreads with transparency and decisions consider the conversations. A distinct distribution of responsibilities minimizes conflicts and streamlines the work. Shortcomings exist in three of the principles that also are difficult to describe. Management of the ecosystem integrity and its dynamics, and pursuing a sustainable development, meet difficulties due to a shortage of data and knowledge. As the ecosystems simultaneously should be selforganizing, human use has changed them irreversibly and humans therefore need to be accepted as a part of the natural history of ecosystems

Therapeutic Hypothermia in Children and Adults with Severe Traumatic Brain Injury.

Great expectations have been raised about neuroprotection of therapeutic hypothermia in patients with traumatic brain injury (TBI) by analogy with its effects after heart arrest, neonatal asphyxia, and drowning in cold water. The aim of this study is to review our present knowledge of the effect of therapeutic hypothermia on outcome in children and adults with severe TBI. A literature search for relevant articles in English published from year 2000 up to December 2013 found 19 studies. No signs of improvement in outcome from hypothermia were seen in the five pediatric studies. Varied results were reported in 14 studies on adult patients, 2 of which reported a tendency of higher mortality and worse neurological outcome, 4 reported lower mortality, and 9 reported favorable neurological outcome with hypothermia. The quality of several trials was low. The best-performed randomized studies showed no improvement in outcome by hypothermia-some even indicated worse outcome. TBI patients may suffer from hypothermia-induced pulmonary and coagulation side effects, from side effects of vasopressors when re-establishing the hypothermia-induced lowered blood pressure, and from a rebound increase in intracranial pressure (ICP) during and after rewarming. The difference between body temperature and temperature set by the biological thermostat may cause stress-induced worsening of the circulation and oxygenation in injured areas of the brain. These mechanisms may counteract neuroprotective effects of therapeutic hypothermia. We conclude that we still lack scientific support as a first-tier therapy for the use of therapeutic hypothermia in TBI patients for both adults and children, but it may still be an option as a second-tier therapy for refractory intracranial hypertension

Kartläggning av samrådsstrukturer inom fiskförvaltning i Sverige

Det pågår ett arbete för att styra över den svenska fiskeriförvaltningen mot ett mer ekosystembaserat arbetssätt. Det nya arbetssättet ställer högre krav på delaktighet och samverkan mellan fiskets olika aktörer. Fasta så kallade samrådsstrukturer har i flera sammanhang lyfts fram som ett effektivt sätt att samverka inom den komplexa fiskförvaltningen. Kunskapen om vilka samrådsstrukturer och processer som finns inom svensk fiskförvaltning är i vissa avseenden bristfällig. Det gäller framför allt de samrådsstrukturer som finns på regional och lokal nivå, där lokala aktörer samarbetar med andra lokala eller regionala aktörer. Då dessa samrådsstrukturer utgör en viktig pusselbit för att utveckla den svenska fiskförvaltningen avser denna kartläggning att ge en bild av hur det ser ut idag. I rapporten ingår även en analys av vilka framgångsfaktorer som finns när man ska arbeta med långsiktiga samrådsstrukturer. Analysen landar också i konkreta rekommendationer för vad man ska tänka på när man startar och driver samrådsstrukturer inom fisket. Kartläggningen utgår från en enkätundersökning som involverade alla länsfiskekonsulenter på landets länsstyrelser, men även andra relevanta intresseorganisationer kontaktades. Inkomna enkätsvar har sammanställts och bidrar med information till både pågående, nybildade och framtida samrådsstrukturer. Totalt har 87 samrådsstrukturer kartlagts, varav 47 är inom vattenområden där Havs-och vattenmyndigheten har föreskriftsrätt. Övriga 40 samrådsstrukturer ligger i vattenområden med i huvudsak enskild fiskerätt där berörda fiskerättsägare har det primära förvaltningsansvaret. Kartläggningen innefattar även frågor och analys av var det finns organisationer som har potential att utvecklas och implementera arbete med regional och lokal förvaltning av fisket i sin verksamhet. Kartor, både analoga och digitala, har tagits fram för att visualisera och tydliggöra var olika samrådsstrukturer finns idag och var det kan finnas behov av ytterligare samrådsstrukturer. Eftersök i litteraturen har gett information om både utmaningar och framgångsfaktorer gällande arbetet inom samrådsstrukturer och ekosystembaserad fiskförvaltning. För att bekräfta dessa och hitta ytterligare viktiga aspekter att tänka på valdes nio av de 87 kartlagda samrådsstrukturerna ut för en mer djuplodande intervju. Intervjusammanställningen, enkätsvaren och litteraturstudien har tillsammans möjliggjort framtagandet av rekommendationer och ledord för utformning av nya eller hantering och utveckling av befintliga samrådsstrukturer. Förhoppningen är att rapporten kan bidra med värdefull information om hur situationen ser ut och vad man ska tänka på i det fortsatta arbetet med att utveckla samrådsstrukturer inom fisket. Det bör även finnas goda möjligheter att följa upp inventeringen

Kartläggning av samrådsstrukturer inom fiskförvaltning i Sverige

Det pågår ett arbete för att styra över den svenska fiskeriförvaltningen mot ett mer ekosystembaserat arbetssätt. Det nya arbetssättet ställer högre krav på delaktighet och samverkan mellan fiskets olika aktörer. Fasta så kallade samrådsstrukturer har i flera sammanhang lyfts fram som ett effektivt sätt att samverka inom den komplexa fiskförvaltningen. Kunskapen om vilka samrådsstrukturer och processer som finns inom svensk fiskförvaltning är i vissa avseenden bristfällig. Det gäller framför allt de samrådsstrukturer som finns på regional och lokal nivå, där lokala aktörer samarbetar med andra lokala eller regionala aktörer. Då dessa samrådsstrukturer utgör en viktig pusselbit för att utveckla den svenska fiskförvaltningen avser denna kartläggning att ge en bild av hur det ser ut idag. I rapporten ingår även en analys av vilka framgångsfaktorer som finns när man ska arbeta med långsiktiga samrådsstrukturer. Analysen landar också i konkreta rekommendationer för vad man ska tänka på när man startar och driver samrådsstrukturer inom fisket. Kartläggningen utgår från en enkätundersökning som involverade alla länsfiskekonsulenter på landets länsstyrelser, men även andra relevanta intresseorganisationer kontaktades. Inkomna enkätsvar har sammanställts och bidrar med information till både pågående, nybildade och framtida samrådsstrukturer. Totalt har 87 samrådsstrukturer kartlagts, varav 47 är inom vattenområden där Havs-och vattenmyndigheten har föreskriftsrätt. Övriga 40 samrådsstrukturer ligger i vattenområden med i huvudsak enskild fiskerätt där berörda fiskerättsägare har det primära förvaltningsansvaret. Kartläggningen innefattar även frågor och analys av var det finns organisationer som har potential att utvecklas och implementera arbete med regional och lokal förvaltning av fisket i sin verksamhet. Kartor, både analoga och digitala, har tagits fram för att visualisera och tydliggöra var olika samrådsstrukturer finns idag och var det kan finnas behov av ytterligare samrådsstrukturer. Eftersök i litteraturen har gett information om både utmaningar och framgångsfaktorer gällande arbetet inom samrådsstrukturer och ekosystembaserad fiskförvaltning. För att bekräfta dessa och hitta ytterligare viktiga aspekter att tänka på valdes nio av de 87 kartlagda samrådsstrukturerna ut för en mer djuplodande intervju. Intervjusammanställningen, enkätsvaren och litteraturstudien har tillsammans möjliggjort framtagandet av rekommendationer och ledord för utformning av nya eller hantering och utveckling av befintliga samrådsstrukturer. Förhoppningen är att rapporten kan bidra med värdefull information om hur situationen ser ut och vad man ska tänka på i det fortsatta arbetet med att utveckla samrådsstrukturer inom fisket. Det bör även finnas goda möjligheter att följa upp inventeringen

Unaltered Size-selectivity of the Glomerular Filtration Barrier in Caveolin-1 Knock-out (KO) mice.

The transfer of albumin from blood to tissue has been found to be increased in caveolin-1 knock-out (KO) mice. This has been considered to reflect an increased microvascular permeability, conceivably caused by an increased endothelial production of nitric oxide (NO) in mice lacking caveolin-1. To investigate whether such an increase in endothelial NO-production would also affect the glomerular barrier characteristics, the glomerular sieving coefficients () to neutral, polydisperse fluorescein isothiocyanate (FITC)-Ficoll 70/400 (mol. radius 15-90 A) were determined in caveolin-1 KO mice vs. their wild-type counterparts. for Ficoll were assessed using high performance size exclusion chromatography (HPSEC) on blood and urine samples. Furthermore, the transcapillary escape rate (TER) of (125)I-labeled albumin and plasma volume (PV) were determined in both types of mice. Despite an increase in the glomerular filtration rate (GFR) in caveolin-1 KO mice (0.23+/-0.04 mL/min; n=7 vs. 0.10+/-0.02 mL/min; n=7; p<0.05) the glomerular Ficoll sieving curves were nearly identical. Furthermore, caveolin-1 KO mice showed an increased PV (6.59+/-0.42 mL/100g vs. 5.18+/-0.13 mL/100g; p<0.01) but only a tendency of an increased TER (14.69+/-1.59 %/h vs. 11.62+/-1.62 %/h; N.S.). It is concluded that in caveolin-1 KO mice the glomerular permeability was not increased, despite the presence of glomerular hyperfiltration. The present data are in line with the concept that the increased transvascular albumin leakage previously found in mice lacking caveolin-1 may be due to an elevation in systemic microvascular pressure following NO-induced precapillary vasodilatation, rather than being a consequence of an increased microvascular permeability per se. Key words: capillary permeability, nitric oxide, sieving coefficient, Ficoll, glomerular filtration rate