-: -

The concern for families’ wellbeing has increased in Finland during the 2000s. Despite being a part of the Nordic welfare model known for universalism, an increasingly uncertain labor market and cuts in state transfers and services have increased the distress especially in low-income, single-parent, and large families in Finland. This article aims to examine the political construction of family wellbeing in Finland in light of government programs from the period 2007–2019. The analysis is based on theories concerning the importance of political struggles and the significance of influential ideas in politics. Government programs are examined discursively by using a semiotic actant model highlighting the construction of wellbeing, policy measures, target groups, and underlying motivations. The results show that during the beginning of the study period, family wellbeing was largely constructed in the light of the economic status of families, which was seen as weakening due to increasing labor market uncertainty and a lower purchasing power of family income transfers. During the 2010s, the construction of family wellbeing became more multidimensional at the same time as it became increasingly anchored in a more modern family concept. Furthermore, there was a change in policy recommendations for enhancing wellbeing from policies advocating income transfers to ‘social investment’ policies, safeguarding family wellbeing mainly through high-quality services and parental labor market participation.Huoli lapsiperheiden hyvinvoinnista on kasvanut Suomessa 2000-luvulla. Huolimatta Suomen kuulumisesta universalismin periaatteelle rakentuvaan pohjoismaiseen hyvinvointimalliin, epävarmemmat ja vaativammat työmarkkinat sekä valtion tuissa ja palveluissa tehdyt leikkaukset ovat viime vuosina lisänneet lapsiperheiden pahoinvointia, erityisesti pienituloisissa sekä yksinhuoltaja- ja monilapsiperheissä. Tämän artikkelin tarkoituksena on tutkia hallitusohjelmia analysoimalla, miten lapsiperheiden hyvinvointi on konstruoitu poliittisesti Suomessa vuosina 2007–2019. Analyysi nojaa teorioihin poliittisten kamppailuiden sekä erilaisten vaikutusvaltaisten ideoiden merkityksestä politiikassa. Hallitusohjelmia tarkastellaan diskursiivisesti, semioottista aktanttimallia soveltaen ja kiinnittäen huomiota siihen, miten ohjelmissa tuodaan esiin hyvinvoinnin osa-alueet, konkreettiset politiikkatoimet sekä niiden kohderyhmät ja tausta-ajatukset. Analyysin tulosten perusteella voidaan todeta, että tarkastellun ajanjakson alussa perheiden hyvinvoinnin poliittinen konstruointi kulminoitui pitkälti nimenomaan lapsiperheiden hyvinvointiin ja taloudelliseen asemaan, joiden katsottiin heikentyneen työmarkkinoiden epävarmuuden sekä perhepoliittisten tulonsiirtojen reaaliarvon heikkenemisestä johtuen. 2010–luvun edetessä lapsiperheiden hyvinvoinnin kuvaukset monipuolistuivat ja rakentuivat yhä enemmän modernimmalle perhekäsitykselle. Samalla tulonsiirtoihin nojaavasta perhepolitiikasta siirryttiin ”sosiaalisten investointien” politiikkaan, missä perheiden hyvinvoinnin edistäminen turvataan lähinnä korkealaatuisten palveluiden avulla sekä vanhempien osallistumisella työntekoon.

De fattiga bland oss : Den politiska konstruktionen av fattigdom i dagens Finland

Syftet med denna avhandling är att diskutera olika perspektiv på fattigdom och studera hur fattigdom konstrueras i dagens Finland genom analyser av riksdagsprotokoll. Avhandlingen utgår från fattigdomsteorier som innefattar individualistisk kontra strukturellsyn på fattigdom, värdiga och ovärdiga fattiga, fattigdom ur ett konsumtionsperspektiv, och fattigdom som en skam. Teorierna behandlar absolut, relativt och flerdimensionell fattigdom och belyser fattigdomsbegreppet ur ett perspektiv om jämlikhet och social rättvisa. Avhandlingen och undersökningen lyfter upp politiska perspektiv på fattigdom och undersöker hur finländska politikers uttalanden om fattigdom och fattiga spelar de politiska ideologierna i en interpellationsdebatt om den ökande ojämlikheten i Finland som tog plats i november 2017. Syftet med undersökningen var att undersöka ifall parti-ideologier och värderingar om fattiga och ojämlikhet inverkar på politikernas ställningstagande till socialpolitiska åtgärder gällande fattigdom. Diskussionen dekonstruerades genom att analysera hur politikerna talar om fattigdom och de fattiga och hur perspektiven kan kategoriseras. Kategorier skapades enligt teoretiska modeller 1) individualistisk kontra strukturell syn på fattigdom och 2) värdiga eller ovärdiga fattiga och slutligen ifall politikerna förespråkade 3) moralisk eller instrumentell fattigdomspolitik. Avsikten med undersökningen var att analysera ifall politikerna följde traditionella parti-ideologier i sina ståndpunkter inom respektive kategorisk syn på fattigdom. I undersökningen användes en tudelad kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys, med betoning på den kvalitativ analysen. Materialet utgjordes av de politiska uttalandena i interpellationsdebatten PR 132/2017 rd, 7 dec 2017. På basis av undersökningen kunde det konstateras att politiker i Finland har en långt samstämmig förståelse av och syn på fattigdom oavsett partitillhörighet. Det strukturella perspektivet var dominerande och fattigdom sågs som ett problem och som något som hotar jämlikheten och välbefinnandet i välfärdsstaten. Man var överens om vilka grupper i samhället som borde stödas (låginkomsttagare, arbetslösa, barnfamiljer, sjuka, studerande, pensionärer), även om vissa politiska grupper betonade individuellt ansvar mer medan andra betonade det kollektiva ansvaret. Skillnaderna som kunde urskiljas handlade om metoderna för fattigdomspolitiken där vissa partier förespråkade en stark arbetsmarknadspolitik medan andra uttryckte en oro om att den pågående politiken drabbat de ekonomiskt svagare grupperna orättvist. Detta kunde delvis förklaras genom konstellationen av regering- kontra opposition, men mer så kunde en ideologisk skillnad noteras som närmast gällde höger-vänster parti-ideologi och skillnader mellan liberala och socialistiska ideologier. Slutsatserna som kan dras av avhandlingen är att fattigdom kan förstås på flera olika sätt beroende på definition, men är alltid problematisk både för individer som upplever fattigdom och för samhället i stort. Fattigdom kan ses som en jämlikhetsfråga och fattigdom utgör ett hot mot social rättvisa i samhället. Fattigdomspolitik grundar sig i värderingar om fattigdom och fattiga, och åtgärderna mot fattigdom varierar beroende på vilka perspektiv på fattigdom som råder i samhället och vilka politiska avsikter som finns

Alternate Wetting and Drying (AWD) Mitigates the Decline in Grain Filling of Basmati 370 Due to Low Temperature in Tropical Highlands

In the rice growing area of Kenya’s highlands, the development of a water-saving rice cultivation system is a key strategy because the shortage of irrigation water is a frequently occurring problem. The purpose of this study was to investigate the effect of alternate wetting and drying (AWD) on the growth and yield of rice under the unique cultivation environment of tropical highlands. Field experiments were performed over a period of four years (2014–2017) in a paddy field. Dry matter production of a lowland variety, Basmati 370, was greater under continuous flooding (CF) than under AWD. In years with low minimum temperature (less than 15 °C) during the reproductive and ripening stages, filled grain ratios were significantly higher under AWD than under CF. Accordingly, higher dry matter production under CF did not contribute to grain yield. In the years when rice was not exposed to low minimum temperature during the reproductive and ripening stages, filled grain ratio did not decrease even under CF. Therefore, there was no difference between filled grain ratio under AWD and CF. Our results indicated that AWD could mitigate the decline in grain filling, induced by low minimum temperature during the reproductive and ripening stages in Basmati 370, under the cultivation conditions in tropical highlands. Although AWD may reduce the above-ground biomass, its mitigation effect on grain filling could outweigh this drawback and can still be beneficial to rice farmers in the tropical highlands

Genetic Variation of Blast (<i>Pyricularia oryzae</i> Cavara) Resistance in the Longistaminata Chromosome Segment Introgression Lines (LCSILs) and Potential for Breeding Use in Kenya

In Kenya’s rice-growing areas, Basmati varieties have been produced in monoculture since the late 1980s. This has resulted in the breakdown of the resistance (R) gene-mediated response of the local Basmati varieties to blast disease caused by Pyricularia oryzae. To improve blast resistance in Kenyan Basmati varieties, continuous identification of R genes and suitable breeding materials for Basmati are necessary. Longistaminata chromosome segment introgression lines (LCSILs) with the Kernel Basmati genetic background, developed using a rice line called potential low-input adaptable-1 (pLIA-1) derived from a cross between Taichung 65 (T65) (a rice variety in the Japonica Group) and O. longistaminata, are expected to contain useful blast R genes derived from O. longistaminata or T65. In this study, we investigated the genetic variation of blast R genes in LCSILs and their parents by using a new international differential system for designating blast races based on the gene-for-gene theory and molecular characterization using single nucleotide polymorphism (SNP) markers. LCSILs and their parents were classified into three groups—A, B1, and B2—based on reaction patterns to the standard differential blast isolates (SDBIs). Group A, including pLIA-1, showed the highest resistance in all groups, followed by groups B1 and B2. Kernel Basmati in group B1 was considered to possess Pik-p or Pi7(t), Pi19(t), and other unknown R genes. In addition to these R genes, LCSIL 6, 12, 27, 28, and 40, in group A, were determined to possess one of Pish, Piz-t, or both genes that confer resistance to the Kenyan blast races. These lines can be used for efficiently pyramiding blast R genes in the local Basmati varieties