Arbetsförhållanden inom svensk grisproduktion - lantbruksföretagarnas perspektiv

Svensk grisproduktion har genomgått stora förändringar och omstruktureringar under de senaste decennierna, vilket resulterat i allt färre företag. I dagsläget finns det drygt 1100 aktiva grisföretagare, spridda över landet. Trots strukturomvandlingen med allt fler stora specialiserade grisföretag finns det även en hel del företag med ett mindre antal djur. Föreliggande rapport med fokus på erfarenheter gällande arbetsförhållanden inom grisproduktionen baseras på svar från 288 företagare av totalt 814 (35%) möjliga och relevanta med angiven epostadress i SCB.s lantbruksregister. Av dessa var närmare 25% kvinnor och hälften av grisföretagarna hade varit verksamma mer än 20 år. Smågrisproduktion bedrevs av 20%, slaktsvinsproduktion 40% och integrerad produktion stod för 40% av svaren. Ca 90% av företagen bedrevs konventionellt, medan drygt 10% hade någon form av ekologisk produktion. Vidare framkom att mer än hälften av företagen hade anställd personal. En stor del av frågeställningarna i studien var inriktade på skador och hälsobesvär, goda exempel, problem samt lösningar och åtgärder vid olika arbetsmoment. Vad gäller utfodringsarbetet var det inte så vanligt med skador och hälsobesvär, men incidenter med galtar och sinsuggor, andningsbesvär och besvär i rörelseorganen rapporterades. Fördelar med automatisk utfodring och blötutfodring framhölls i en hel del svar. Problem vid utfodring gällde t ex: larm under nattetid, ständig jour och ensamarbete. Manuell utfodring där man bar spannar och utfodrade smågrisar framhölls som fysiskt påfrestande. De som hade utegrisar berättade att dåligt väder under höst och vinter kunde göra utfodringsarbetet tungt och besvärligt. Andra risker gällde bl.a. dammig miljö samt stress och skaderisker vid krånglande utfodringssystem. Vad gäller behov av åtgärder var det främst tekniska lösningar som önskades för att förbättra arbetsmiljön vid utfodringsarbetet. Vid utgödsling, rengöring/tvätt samt halmhantering framkom främst besvär gällande luftmiljöns påverkan på andningsorganen, oron för gödselgaser samt det påfrestande arbetet med maunell högtrycksrengöring. Vad gäller goda exempel framhöll man främst tvättroboten som ett hjälpmedel som verkligen förbättrade arbetsmiljön. Ett annat exempel var automatisk halmspridning och transport av halm på räls. Problem och förbättringsförslag gällde främst manuell högtrycksvätt och svårigheter med användning av andningsskydd vid detta arbete. Andra förbättringsbehov framkom gällande krånglande utgödslingsanläggningar och den slitsamma manuella skrapningen av boxar. Rapporter gällande skador och hälsobesvär vid skötsel av djur gällde bl.a. aggressiva suggor och incidenter vid vaccinationer. Kläm- och trampskador och handledsproblem vid arbete med smågrisar var också vanligt förekommande. Lugna djur och lugna djurskötare togs upp som goda exempel tillsammans med slopande av konventionell grisvägning. Problem som upplevdes var främst stora, tunga och ibland aggressiva djur, seminering och vaccinationer samt stämpling av djur och vägning. Behov av tekniska lösningar, t.ex. gällande vägning samt bättre avelsarbete framfördes. Andra arbetsuppgifter gällde djurhantering och djurförflyttning, där det främst rapporterades kläm-, halk- och bitskador. Kadavervagn, stora utlastningsrum och drivgångar var bland de goda exempel som framkom. Rapporter gällande problem handlade om avlivning av stora suggor och svårigheten att flytta stora tunga kroppar som låg illa till. Andra problem som förekom var flyttning av grisar vid dåligt väder och med okunnig personal samt urskiljning av slaktfärdiga grisar i boxarna. Tekniklösningar var det man främst tänkte sig för att förbättra arbetsmiljön, men mer personal underlättade också arbetet. Användning av personlig skyddsutrustning var ganska vanligt förekommande vid stallarbetet, främst stålhätta/skyddsskor, hörselskydd och andningsskydd, ca 60-80% använde detta, beroende på arbetsuppgift. Gaslarm användes på tre av de 34 arbetsplatser med vaccumutgödslingssystem, men flera skrev att de borde skaffa gaslarm. Andra viktiga faktorer i grisföretagarnas arbetsmiljö gällde personal och psykosociala aspekter. Svårigheter att hitta personal med lämplig kompetens var problematiskt, där man påpekade att språk och kommunikation var viktigt. När det gällde orosfaktorer var det främst ekonomin, djurrättsaktivister samt administrativa krav som upplevdes som påfrestande. Bland de faktorer som skapar arbetsglädje var välmående djur, välfungerande personal och goda produktionsresultat det som flest uppskattade. Studiens resultat har visat att det fortfarande finns arbetsmiljöproblem inom svensk grisproduktion, men att det i många fall även finns goda exempel på tekniska och organisatoriska lösningar. Ett bra exempel är arbetet med tvätt av stallar som upplevs som väldigt påfrestande vid manuell högtryckstvätt, medan tvättrobotar upplevs som en stor förbättring. Andra tekniska lösningar med stor potential att förbättra arbetsmiljön är automatiska halmfördelningssystem , automatiserad vägning och kvalitetsförbättrade utgödslingssystem. Även bättre design och ergonomi för handhållna hjälpmedel för vaccinationer, tandslipning och märkning hade varit till stor nytta. Luftmiljön i grisstall behöver fortsatt utveckling och förbättring och så länge det inte finns optimala lösningar är det viktigt med bra andningsskydd som är enkla och bekväma att använda. Användningen av tillförlitliga gaslarm i alla stallar med vaccumutgödsling borde vara självklart och obligatoriskt. Det är viktigt att inte glömma vikten av att grisnäringen har tillgång till kompetent och motiverad stallpersonal, vilket kan vara ett problem för en del av de medverkande företagarna. Att ha goda ekonomiska förutsättningar, uppleva trygghet mot att drabbas av aktivism, friska djur och en minskad byråkrati hade gjort livet ännu bättre för Sveriges grisproducenter

Farmers, Victimization, and Animal Rights Activism in Sweden

Conflicts between animal production and animal rights activism are becoming more common in a number of countries, including Sweden. Although most animal rights advocates would not consider committing a crime, there have been numerous accounts in which farmers have been victimized because they are animal producers. This study investigates the extent and characteristics of crimes committed against animal farmers and their families. The analysis is based on answers from a survey of 3,815 animal farmers in Sweden in 2020. Cross-table analysis, logistic regression models, and geographical information systems (GIS) underlie the methodology of the study. One in eight respondents declared being exposed to crimes because they are animal producers (from thefts, trespassing, sabotage, and threats to physical violence, most face-to-face but also online), but 60 percent of the victims never report to the police. Among nonvictims, half of the respondents knew someone who had been a victim of crime. Findings indicate that farmers' victimization for theft or robbery show different motivations than those that are directed at them because they work with animal production. These findings highlight the importance of incorporating farmers' safety needs into sustainable rural development policies

Impacts and coping mechanisms of farmers as victims by animal rights activism in Sweden

In this study, we investigate whether fear of animal rights activism has an impact on farmers and, more specifically, critically assess farmers' agency by showing ways they cope with this fear. The analysis is based on answers from a survey of 3,815 animal farmers in Sweden in 2020. Chi-square analyses, logistic regression models, and Geographical Information Systems (GIS) underlie the methodology of the study. Fear of animal rights activism is perceived by farmers as having a negative impact on their children's wellbeing, their economic situation, and their quality of life and having led to reduced trust in strangers. While a fifth of respondents declare they protect themselves against criminal acts, we discuss possible reasons farmers prefer not to take action against potential threats

Barn och fyrhjulingar

Föreliggande studie undersöker attityder och beteenden hos föräldrar och barn som kör fyrhjuling, samt deras erfarenheter av incidenter och skador. Resultaten skall ligga till grund för åtgärdsförslag för olika aktörers fortsatta arbete. Två fokusgrupper, en med ungdomar och en med föräldrar samt en djupintervju med en återförsäljare av fyrhjulingar utfördes inledningsvis. Intervjuerna analyserades och resulterade i sex teman som låg till grund för en intervjuguide som användes för att göra riksomfattande telefonintervjuer med föräldrar och efter medgivande även med en del av deras barn. 50 telefonintervjuer genomfördes under perioden hösten 2015 till våren 2016. Av de intervjuade var 41 vuxna och 9 barn i åldrarna 5–14 år. Resultaten analyserades och svaren för varje fråga sammanställdes, härav framkom 8 teman, vilka beskrivs i rapporten: 1. Användning av fyrhjulingar. 2. Riskmedvetenhet. 3. Information hjälper ej – ”Inte vi men de andra”. 4. Föräldrarnas uppfattning om barns förmåga. 5. Barnens lärande. 6. Barnens perspektiv. 7. Regler och ansvar och 8. Hur är det med riskacceptans? Resultaten visade bland annat att föräldrarna var riskmedvetna och flera visade på en riskacceptans men samtidigt ett stort engagemang för barnens säkerhet. Ett flertal förslag till rekommendationer för att öka säkerheten lämnas i slutet av rapporten

Kritik, kriminalitet och hot mot svensk djurproduktion - lantbruksföretagarnas perspektiv : Kort sammanfattning och förslag till åtgärder

Företag med djurproduktion är en viktig del av svenskt lantbruk och svensk livsmedelsproduktion med en nyckelroll för en levande landsbygdsekonomi och biologisk mångfald. Dessa företagare kan dock utsättas för olika former av kritik, hot och brottslighet på grund av sin verksamhet. Syftet med denna studie var att studera djurproducenternas erfarenheter och upplevelser av dessa problem och dess konsekvenser för dem och deras familjer

Kritik, kriminalitet och hot mot svensk djurproduktion – Lantbruksföretagarnas perspektiv

Bakgrund: Företag med djurproduktion är en viktig del av svenskt lantbruk och svensk livsmedelsproduktion med en nyckelroll för en levande landsbygdsekonomi och biologisk mångfald. Dessa företagare kan dock utsättas för olika former av kritik, hot och brottslighet på grund av sin verksamhet. Syftet med denna studie var att studera djurproducenternas erfarenheter och upplevelser av dessa problem och dess konsekvenser för dem och deras familjer. Metod: En enkät distribuerades till cirka 9800 svenska lantbrukare via e-post, hämtade från Statistiska Centralbyråns Lantbruksregister. Enkäten var också tillgänglig via länk, med hjälp av LRF och de olika producentorganisationerna och omfattade även fiskodling, mink- och kaninproduktion. Datainsamling skedde mellan juni och september 2020. Den initiala svarsfrekvensen uppskattades till 56 %, men resultatet baseras på 3 815 svar (39 %) där man fullföljt hela frågeformuläret. Fördelningen av medverkande företag bedömdes relativt väl ge en representativ bild av svensk djurproduktion. Resultat: 17 %, dvs. 611 företagare hade blivit utsatta för protester, trakasserier, intrång, skadegörelse, frisläppande av djur, personangrepp i media eller liknande på grund av sin djurproduktion. Även om man inte själv hade drabbats så uppgav 42 % att de kände någon annan som blivit trakasserad på något sätt. Mink-, fisk-, gris- och fjäderfäproducenter var de produktionsgrenar som var mest drabbade. Utmärkande faktorer för att bli utsatt var: aktiv på sociala medier, produktion i större skala och anställd personal. Hela familjen drabbades ofta indirekt av dessa händelser och 9 % uppgav att deras barn påverkades negativt. Stöld av djur och fynd av slaktade djur hade drabbat cirka 12 % av djurproducenterna. Stölder av djur skedde främst under betesperioden och var i huvudsak relaterat till får- och i viss mån nötköttsproduktion. Det förekom en underrapportering av brotten till polisen. 65 % av djurproducenterna hade inte polisanmält olika incidenter som inträffat under åren 2017 – 2020 (intrång, stöld, sabotage, våld, trakasserier etc.). Av de anmälda ärendena lades 80 % ned av polisen. Förtroendet för polisen var lågt och 74 % av de som tidigare drabbats på något sätt p.g.a. att de var djurproducenter, litade inte på att polisen skulle komma om de behövde dem. Utsatthet för olika former av trakasserier och brottslighet gav negativa konsekvenser för djurproducenternas livskvalitet och företagande. Tilliten till andra människor minskade och man blev mindre öppen med sin verksamhet. Särskilt yngre bönder (30-49 år) var i högre grad påverkade av djurrättsaktivism som fenomen när det gällde graden av rädsla för aktivism, negativ påverkan på ekonomin som följd (40 %) och ett minskat förtroende för främlingar. Djurskyddsinspektioner upplevdes som positivt för verksamheten enligt hälften av de som svarat, men var femte djurproducent kände sig orolig inför inspektioner. Många (40 %) ifrågasatte också inspektörernas kunskap och kompetens. Närmare en femtedel upplevde olika former av störningar från allmänheten, exempelvis lösspringande hundar, öppnade grindar, nedskräpning och en generell brist på respekt. Slutsatser: Djurproducenter i Sverige drabbas både personligt och som företagare av djurrättsaktivister och annan brottslighet. Kriminaliteten och den negativa samhällsdebatten om djur- och köttproduktion bidrar till bristande framtidstro. Dessa former av kriminalitet rapporteras i låg utsträckning och relevanta brottskoder saknas vilket leder till bristande kunskaper i form av tillförlitlig statistik. Polisen bör prioritera dessa brott i större utsträckning och lagstiftningen behöver skärpas för att öka tryggheten hos landets djurproducenter

Jakt med pil och båge

Ett antal länder tillåter jakt med pil och båge, medan flera andra länder har förbjudit den. I de fall där jakt med pil och båge är tillåten kan detta gälla endast vissa arter av däggdjur och fåglar. I vissa fall omfattas även vattenlevande djur. Av våra nordiska grannländer har Norge och Island totalförbud mot jakt med pil och båge, medan Danmark och Finland i olika utsträckning tillåter sådan jakt. Inget nordiskt land tillåter jakt med pil och båge på älg. Danmark och Finland har krav på utbildning och godkänt bågskytteprov för bågjägare. Olika argument för och emot har använts, inte alltid med vetenskapligt stöd, och det går inte att avgöra vilka argument som haft avgörande betydelse för att tillåta eller förbjuda jakt med pil och båge på nationell nivå. Jakt med pil och båge är sedan 1938 förbjuden i Sverige. Kul- och hagelvapen legaliserades ursprungligen inte utifrån etiska principer för minimerat onödigt lidande, utan är i bruk i Sverige och flera andra länder som en följd av tradition och hävd. Frågan om ett eventuellt tillåtande av jakt med pil och båge i Sverige har aktualiserats och Naturvårdsverket föreslog 2018 nya föreskrifter om detta. Den båge som föreslagits för jakt i Sverige är compoundbågen, som ger de kraftfullaste och säkraste skotten, jämfört med långbågen och recurvebågen. Utvecklingen av bågar, pilar och sikten fortgår dock. Vid all form av jakt med kula, hagel eller pil ska projektilens rörelseenergi omvandlas till en kroppsskada som så snabbt som möjligt leder till medvetslöshet och död för det träffade djuret. En pil från en compoundbåge har en anslagshastighet av c:a 70-80 m/s, vilket kan jämföras med c:a 400 m/s för en hagelsvärm och 700-1200 m/s för en gevärskula. Pilens anslagsenergi är c:a 75 J, medan energin hos en samlad hagelsvärm (på nära håll) är c:a 3200 J och hos en gevärskula 1600-16 500 J. En pil som färdas fritt har en uppskattad maximal räckvidd av en halv kilometer medan en kula kan färdas i flera kilometer. Jakt med pil och båge är mer tidskrävande än jakt med kulvapen, d.v.s. färre djur kan fällas under en given tidrymd. Penetrationsdjupet hos en pil varierar beroende på dess hastighet, pilspetsens utformning och typen av vävnad som träffas, och har i en experimentell studie angetts vara 17-60 cm i mjukvävnad. Ju större anslagshastighet, smalare pilspets och mjukare vävnad, desto längre penetrerar pilen och en pil från en modern compoundbåge kan även perforera kroppen på ett stort hjortdjur. Om skottet perforerar, d.v.s. passerar rakt igenom djuret, har projektilen kvar en del energi när den lämnar kroppen och förmågan att orsaka kroppsskada är därför lägre. Till skillnad från en kula orsakar en pil inte någon temporär kavitet med påföljande sekundära vävnadsskador i den träffade djurkroppen, utan endast en smal permanent kavitet eller skottkanal. Det innebär sannolikt att det blir än viktigare med en korrekt träff. Jakt med pil och båge utförs oftast som vak-, vakt-, lock- eller smygjakt, och jägaren är vanligen kamouflerad. Pil och båge ska endast användas på kort avstånd, sannolikt under ca 30-35 m, och helst på stillastående djur. Rekommendationerna om skjutavstånd skiljer dock mellan länder. Jägarens omdöme är en viktig förutsättning för en djurvälfärdsmässigt acceptabel jakt. Det är oklart om jakt med pil och båge kräver större kompetens, skicklighet och noggrannhet än jakt med andra vapen. Utländsk forskning indikerar dock att bågjägare hittills har varit mer benägna än jägare med kuleller hagelvapen att bry sig om själva jakten, snarare än jaktutbytet (köttet), samt att bågjägare i större utsträckning än andra jägare har tagit sin jaktmetod på allvar och aktivt har övat upp sina färdigheter. 6 Det är svårt att dra generella slutsatser om djurs subjektiva upplevelser och stresspåverkan av jakt och skott, eftersom de i hög grad beror på individuella faktorer. Jaktformer som innebär att djuret inte upptäcker en ensam jägare förrän i eller strax före skottögonblicket är sannolikt mindre stressande än jaktformer som innebär att djuret under längre tid drivs eller ställs, eller där djuret upplever närvaro av hundar eller ett stort antal personer. Från djurvälfärdssynpunkt är sannolikt tiden från skottögonblicket till medvetslöshet viktigare än tiden till död. Såväl tiden till medvetandeförlust som till död beror på vilka organ och vävnader som skadas och i synnerhet hur snabbt blod förloras så att syrebrist uppstår i hjärnan. Stor skada på stora artärer leder till en snabb förblödning och ett djur i rörelse förblöder sannolikt snabbare än ett stillastående. Det saknas kunskap för att avgöra om det finns en avgörande skillnad i tid och grad av stress från träff till medvetslöshet mellan pil och kula eller hagel. Forskningsunderlaget är begränsat eller obefintligt vad gäller de flesta arter av vilt under rådjurs storlek, inklusive vattenlevande däggdjur och fåglar, under naturliga förhållanden. Orörlighet efter ett välplacerat skott används ofta som tecken på död, men säger inte mycket om vare sig medvetandegraden eller hjärtaktiviteten. Vid jakt med pil och båge är bröstkorgen, i hjärtlungregionen, det eftersträvade träffområdet. Skadeförloppet efter pilskott i huvudet eller halsen på större vilt är inte närmare känt, men beror sannolikt på var och från vilken vinkel pilen träffar, samt om den vid träff i huvudet har förmåga att penetrera kraniet. Skott i andra kroppsdelar, såsom buken eller extremiteterna, orsakar normalt inte förblödning, men däremot skador som kan medföra lidande för djuret och vara livshotande på längre sikt. Smärta kan orsakas av olika stimuli och de flesta vävnader har smärtreceptorer. Inte allt trauma ger omedelbart upphov till smärta men vid djupa skador, såsom djupa skärsår eller hugg upplever en majoritet av människor en omedelbar smärta. Vid t.ex. skadeskjutning kan smärta orsakas av ökat tryck i området på grund av blödningar, ödem och inflammation. I situationer där djuret är skadeskjutet och ett andraskott behövs för att fälla djuret kan användning av pil och båge försvåras om djuret rör sig snabbt eller avlägsnar sig från skottplatsen, vilket riskerar att leda till ökat lidande hos djuret. Underlaget för att bedöma risken för skadeskjutning med olika vapen och hos olika djurslag är dock otillräckligt. Olika viltarter har olika anatomiska, fysiologiska och mentala förutsättningar, vilket tar sig uttryck i skiftande sinnesförmågor och beteenderepertoarer, och de lever i olika ekologiska sammanhang. Därför varierar förutsättningarna vid jakt kraftigt mellan djurslagen. Forskning talar för att stora djur rör sig längre än små djur efter att ha blivit skjutna. Emellertid är forskningen om jakt på djur som är mindre än rådjur mycket begränsad. Det är svårt att generalisera en subjektiv upplevelse som lidande. Flera tolkningar av begreppet onödigt lidande är dessutom möjliga, baserade på t.ex. lidandets intensitet och varaktighet, avsikterna bakom det handlande som orsakar lidandet samt uppfyllandet av människors och djurs intressen. Det är inte möjligt att med enbart naturvetenskapliga metoder avgöra vad som i jaktsammanhang kan betraktas som onödigt lidande. Fullständiga riskbedömningar av djurvälfärd vid jakt saknas. I jämförelse med jakt med kul- eller hagelvapen medför bågjakt djurvälfärdsrisker med avseende på framför allt tiden från skott till medvetslöshet och skadeskjutning. Bristen på vetenskapligt 7 underlag, inte minst vad gäller småvilt, innebär indirekt också en djurvälfärdsrisk. Bågjakt kan samtidigt eventuellt medföra bättre förutsättningar för avläkning efter skadeskjutning om djuret inte återfinns. En samlad riskbedömning av djurvälfärden vid jakt med pil och båge behöver ta hänsyn till alla tänkbara risker respektive tänkbara fördelar och väga dem mot motsvarande risker respektive fördelar med kul- eller hagelvapen. Fara för människor och egendom i samband med jakt kan förutom olycksfall även antas omfatta störningsmoment i landskapet där jakt bedrivs, t.ex. oljud, människors oro och konkurrerande markanvändning. I Sverige skadas årligen c:a 500 människor i samband med jakt och av dem får i genomsnitt två personer så allvarliga skador att de dör. Cirka 12 % av de dödliga jaktolyckorna drabbar människor som inte deltagit i jakten. De vanligaste skadorna vid jakt med kul- eller hagelvapen är skär- och klämskador, frakturer från fall, hundbett och hörselskador. Av dessa bör risken för hörselskada och hundbett minska vid bågjakt. Det korta skjutavståndet och en minimal risk för rikoschetter bör också minska risken för olyckor med dödlig utgång vid jakt med pil och båge. Jakt med pil och båge är tyst och anses därför inte vara störande för omgivningen, men allmänheten kan uppleva jaktens smygande karaktär som skrämmande. Den låga ljudnivån kan möjligen även öka risken för tjuvjakt. Jakt med pil och båge kan under vissa förhållanden vara ett fungerande verktyg för att förvalta viltstammar, men det behövs mer tid för att minska en viltpopulation med pil och båge än med kulvapen. Det är oklart om jakt med pil och båge skulle öka möjligheterna till god viltförvaltning under svenska förhållanden. Jakt med pil och båge kan anses vara mer miljövänlig än jakt med kul- eller hagelvapen, eftersom pilen inte innehåller bly eller andra giftiga ämnen. I vilken grad införande av jakt med pil och båge skulle kunna påverka den totala mängden bly som hamnar i naturen är dock oklart, eftersom det beror på i vilken grad pil och båge vid ett eventuellt införande av sådan jakt skulle ersätta kul- och hagelvapen med blyhaltig ammunition och i vilken omfattning bly framledes kommer att vara tillåtet i ammunition. Vid bedömning av konsekvenser av jakt med pil och båge behöver olika tänkbara etiska perspektiv och normativa etiska teorier beaktas. Etiska överväganden kan hjälpa till att belysa om de risker som ett eventuellt tillåtande av jakt med pil och båge skulle innebära för vilt, människor, egendom och natur uppvägs av metodens fördelar i förhållande till jakt med krutdrivna vapen. Förekommande argument för eller emot jakt med pil och båge har granskats. Resonemanget innebär inte att Rådet förespråkar något särskilt perspektiv eller synsätt, eller utifrån något sådant vill rättfärdiga eller motsäga rättfärdigande av jakt med pil och båge, utan syftar till att belysa olika tänkbara argument. Det finns en risk att allmänheten motsätter sig ett beslut att tillåta jakt med pil och båge grundat främst på argument om nöje och utmaningar för jägaren. För att jaktmetoden ska accepteras är det viktigt att den kan motiveras även på andra sätt och att lidandet för de jagade djuren minimeras. Det är oklart huruvida ett införande av jakt med pil och båge skulle påverka acceptansen för jakt i allmänhet

Kampen om eleverna. : En undersökning om hur konkurrensen och marknadsföringen har förändrats inom gymnasieskolan.

Syftet med detta arbeta var att undersöka och kartlägga vilka marknadsföringsåtgärder som gymnasieskolorna använde sig av för att locka potentiella elever till just deras skola och analysera hur detta kan påverka eleverna. För att besvara syftet användes dessa frågeställningar Hur uppfattar gymnasieskolorna behovet av marknadsföring? Hur ser marknadsföringsåtgärderna ut vid berörda gymnasieskolor? samt Hur påverkar marknadsföring eleverna enligt teorin? Undersökningen genomfördes genom sex stycken semistrukturerade djupintervjuer med marknadsföringsansvariga vid respektive gymnasieskola. Utifrån sammanställningen av intervjuerna framkom det att behovet av marknadsföring hade förändrats under de senaste tio åren i samband med att konkurrensen förändrats. Konkurrensen har förändrats i och med en del politiska beslut, minskat elevunderlag samt en ökning av fristående gymnasieskolor. Gymnasieskolorna använder sig av ett flertal olika kommunikationskanaler och marknadsföringsåtgärder för att marknadsföra sin skola. Resultatet visade på att de medverkande skolorna gått från att nästan enbart använda sig av extern marknadsföring (till exempel radio-, bio och bussreklam) till använda sig mer av intern marknadsföring. Den interna marknadsföringen innebar bland annat att de satsat mer resurser på de egna eleverna, och på så sätt skapade de sig egna nöjda ambassadörer. Dessa ambassadörer används bland annat att för att förmedla och sprida en god information om skolan. Resultatet är sedan analyserat utifrån hur trovärdigt olika kommunikationsbudskap uppfattas. Ser man marknadsföringen utifrån dessa kommunikationsbudskap har gymnasieskolorna gått från planerade budskap (icke trovärdig, t.ex. masskommunikation) till att försöka planera de oplanerade budskapen (trovärdiga, t.ex. skvaller och nyheter)