CO₂ minimum miscibility pressure determination of pure hydrocarbons in different temperatures using slimtube simulations

As wind energy deployment increases and larger wind-power plants are considered, bird fatalities through collision with moving turbine rotor blades are expected to increase. However, few (cost-) effective deterrent or mitigation measures have so far been developed to reduce the risk of collision. Provision of “passive” visual cues may enhance the visibility of the rotor blades enabling birds to take evasive action in due time. Laboratory experiments have indicated that painting one of three rotor blades black minimizes motion smear (Hodos 2003, Minimization of motion smear: Reducing avian collisions with wind turbines). We tested the hypothesis that painting would increase the visibility of the blades, and that this would reduce fatality rates in situ, at the Smøla wind-power plant in Norway, using a Before–After–Control–Impact approach employing fatality searches. The annual fatality rate was significantly reduced at the turbines with a painted blade by over 70%, relative to the neighboring control (i.e., unpainted) turbines. The treatment had the largest effect on reduction of raptor fatalities; no white-tailed eagle carcasses were recorded after painting. Applying contrast painting to the rotor blades significantly reduced the collision risk for a range of birds. Painting the rotor blades at operational turbines was, however, resource demanding given that they had to be painted while in-place. However, if implemented before construction, this cost will be minimized. It is recommended to repeat this experiment at other sites to ensure that the outcomes are generic at various setting

Fågelundersökning vid Storruns vindkraftanläggningJämtland

En kartläggning av fågellivet i Oldfjällen i Jämtland påbörjades 2003 inför uppförandet av en vindkraftanläggning på Storrun och Frösörun vid Övre Oldsjön. Efter ett uppehåll i inventeringarna 2004 fortsatte fågelundersökningarna 2005–2008, sedan det blivit klart att vindkraftanläggningen fått tillstånd att uppföras. Anläggningsarbeten med vägar och fundament genomfördes under hösten 2008 och vindturbinerna uppfördes under 2009 med driftstart under hösten samma år. Efter uppförandet av vindkraftanläggningen har uppföljande inventeringar utförts under 2010 och 2011. Samtliga inventeringar har genomförts minst två år före och två år efter etableringen av vindkraftanläggningen.I denna rapport behandlas samtliga undersökningar som har genomförts innan och efter uppförandet av vindkraftanläggningen. Många av delundersökningarna är gjorda efter den så kallade BACI-metoden (Before-AfterControl-Impact), som möjliggör jämförelser mellan situationen före och efter med hjälp av ett kontrollområde. Utöver de jämförande studierna som fortsatt efter uppförandet har även kollisionskontroller vid vindturbinerna utförts. Som förväntat var sträck av fågel över Storrun av begränsad omfattning. Även om majoriteten av rörelserna under de undersökta perioderna vår och höst förmodas vara flyttrörelser så är större flockar sällsynta i området. Cirka 20 % av de observerade fåglarna som passerade genom eller nära vindparken flög inom rotorhöjden. Dock flög drygt 40 % av rovfåglar och vadarfåglar på den höjd där de riskerar kollidera med rotorbladen. Dessa är fågelgrupper som har visat hög kollisionsrisk i andra studier. Revirkarteringen visade att små tättingar dominerade i försöksområdena. Antalet revir sjönk efter etableringen av vindkraftanläggningen, men detta gällde även i ett referensområde, varför det är svårt att relatera den generella nedgången till etableringen av vindkraft. Försöksområdet som främst berördes av etableringen visade dock den största nedgången och hade en statistiskt signifikant nedgång i antalet revir per art. Ett par smålom som häckade inom området för vindkraftanläggningen har försvunnit helt och även andra observationer av sjöfåglar upphörde efter etableringen. Antalet dalripor har också sjunkit kraftigt i försöksområdena efter etableringen. Inga dalripor häckade i kontrollområdet varför vi inte har material att jämföra med. Undvikande av byggnader, vägar och vindturbiner kunde enbart testas för två arter; lövsångare och trädpiplärka. Ingen av dessa arter visade något signifikant undvikande.Linjetaxeringarna före och efter etableringen av vindkraftanläggningen visade en nedåtgående tendens både vad gäller antal arter och antal individer. Detta är samma tendens som noterats i revirkarteringens försöksområden.Myrfågelinventeringarna på myrarna Oldflån (3 km öster om vindkraftanläggningen) och Flån (10 km nordöst) visade en kraftig nedgång i antalet revir efter etableringen. Detta resultat är i linje med vad flera undersökningar på andra platser i Sverige har visat. Områdena ligger för långt bort från vindkraftanläggningen för att nedgången ska kunna vara relaterad till denna.Hönsfågeltaxeringarna om hösten med hund före och efter etableringen visar en variation i tätheter av dalripa som motsvaras av tendensen på andra platser i Jämtland. Tätheten av tjäder har gått ner kraftigt efter etableringen, men eftersom de flesta observationerna är gjorda i barrskogen tämligen långt bort från vindturbinerna är det svårt att föreställa sig ett direkt samband, även om vi inte kan utesluta att det finns en viss störningseffekt.Vid dubbelbeckasininventeringen på Storrun och Frösörun under 2005 och 2006 kunde inga spelande fåglar hittas och inga observationer har gjorts i de övriga undersökningarna heller. Undersökningarna har därför inte kunnat svara på frågan om vilken påverkan vindkraft kan ha på dubbelbeckasin.Unga jaktfalkar som märktes med satellitsändare höll sig huvudsakligen inom en radie av 5 km från boplatsen innan de lämnade häckningsområdet under hösten. 50 % av positionerna var inom ett avstånd av 2 km och inga positioner var inom Storrun vindkraftanläggning, som låg 18 km från den närmaste boplatsen. Det viktigaste kriteriet när det gäller hänsynstagande för jaktfalk i förhållande till utbyggnad av vindkraft i fjällmiljö tycks vara avståndet till häckningsplatsen. Inga vuxna jaktfalkar märktes och vi har därför inte kunnat undersöka hur stora områden de använder.Rörelsemönstret för unga kungsörnar som märkts med satellitsändare var mycket lika de för de unga jaktfalkarna. Innan de lämnade häckningsområdet i oktober-november var 90 % av alla positionerna från ett område inom 5 km, medan 50 % var inom 1,2 km. Som för jaktfalken kommer avståndet till närmaste vindturbin att vara den största riskfaktorn. Unga kungsörnar kommer tillbaka till det område de är födda under andra och tredje sommaren, och blir således utsatta för en ny risk då. Därutöver använder kungsörnar ofta höjder och högplatåer med förhållanden för god termik under sträcket, och det är i sådana områden som det nu planeras för utbyggnad av vindkraft i stora delar av Sverige. Hur stora områden vuxna örnar använder har inte undersökts.Kollisionskontrollerna i vindkraftanläggningen med en hund som speciellt tränats för att hitta fjädrar och döda fåglar utfördes mellan en och tre gånger per månad i över ett år. Under denna undersökningsperiod kunde 9 säkra kollisionsoffer hittas, varav 4 dalripor. Därutöver hittades en dalripa av anställda vid vindkraftanläggningen efter att projektet avslutats. Hunden hittade också 14 rester (fjäderhögar) av dalripa, där dödsorsaken inte kunde fastslås. Inga rovfåglar hittades döda, däremot 3 mindre korsnäbb, 1 björktrast och 1 rödvingetrast. En kollision mellan en dalripa och ett turbintorn observerades när det hände. Allt tyder på att ripor kolliderar med själva tornen och inte rotorbladen.För att hitta ett mått på försvinnandehastigheten som orsakas av bortförande av kollisionsoffer av rovdjur och asätare utfördes ett utläggningsförsök. I fem omgångar lades det ut hönsfåglar av olika storlek som därefter regelbundet kontrollerades. Med hjälp av detta försök kunde en modell skapas för att uppskatta försvinnandehastigheten och därmed också antalet troliga kollisioner, vilken beräknades till cirka 0,5 ripor per vindturbin och år. Om också de funna fjäderhögarna antas vara kollisionsoffer stiger det beräknade antalet kollisioner till cirka 1,25 ripa per vindturbin och år. Ulla Falkdalen, Rydningen, NO-7070 Bosberg, Norge. [email protected] Lars Falkdalen Lindahl, Falkdalen Naturforskning, Frösö-Berge 110, SE-83296 Frösön. [email protected] Torgeir Nygård, Norsk institutt for naturforskning, Postboks 5685 Sluppen NO-7485 Trondheim, Norge. [email protected]

Effect of tower base painting on willow ptarmigan collision rates with wind turbines

1. Birds colliding with turbine rotor blades is a well-known negative consequence of wind-power plants. However, there has been far less attention to the risk of birds colliding with the turbine towers, and how to mitigate this risk. 2. Based on data from the Smøla wind-power plant in Central Norway, it seems highly likely that willow ptarmigan (the only gallinaceous species found on the island) is prone to collide with turbine towers. By employing a BACI-approach, we tested if painting the lower parts of turbine towers black would reduce the collision risk. 3. Overall, there was a 48% reduction in the number of recorded ptarmigan carcasses per search at painted turbines relative to neighboring control (unpainted) ones, with significant variation both within and between years. 4. Using contrast painting to the turbine towers resulted in significantly reduced number of ptarmigan carcasses found, emphasizing the effectiveness of such a relatively simple mitigation measure.publishedVersio

Skjøtselsplan og bevaringsmål for Ørin naturreservat, Verdal kommune, Nord-Trøndelag

Rapporten gir forslag til skjøtselsplan for Ørin naturreservat i Verdal kommune, Nord-Trøndelag. Området ble vernet som et spesialområde for tindvedkratt og strandeng i 1993. Ørin naturreservat har internasjonal Ramsar-status på grunn av den viktige betydningen området har for trekkfugl. Som grunnlag for skjøtselsplanen er det utarbeidet vegetasjonskart, samt artslister og tilstandsvurderinger for ulike vegetasjonstyper, fugler og invertebrater. Ørin naturreservat foreslås delt inn i tre skjøtselsområder. For hvert skjøtselsområde gis tilstandsbeskrivelse, bevaringsmål og konkrete anbefalinger om restaurerings- og skjøtselstiltak. Store forekomster av den fremmede og uønska arten rynkerose (Rosa rugosa) krever målretta og langsiktige tiltak i naturreservatet. Videre bør det tilrettelegges for at tindvedkrattene får muligheter til å spre seg. For å redusere forstyrrelsene av fuglelivet bør det innføres ulik tilrettelegging og kontroll av ferdselen i området. De rike insekthabitatene i og like utenfor verneområdet bør skjermes bedre mot ferdselsskader og annen uheldig påvirkning. Det bør derfor vurderes om sandflatene like vest for dagens vernegrense også bør inkluderes i verneområdet

Effect of tower base painting on willow ptarmigan collision rates with wind turbines

1. Birds colliding with turbine rotor blades is a well-known negative consequence of wind-power plants. However, there has been far less attention to the risk of birds colliding with the turbine towers, and how to mitigate this risk. 2. Based on data from the Smøla wind-power plant in Central Norway, it seems highly likely that willow ptarmigan (the only gallinaceous species found on the island) is prone to collide with turbine towers. By employing a BACI-approach, we tested if painting the lower parts of turbine towers black would reduce the collision risk. 3. Overall, there was a 48% reduction in the number of recorded ptarmigan carcasses per search at painted turbines relative to neighboring control (unpainted) ones, with significant variation both within and between years. 4. Using contrast painting to the turbine towers resulted in significantly reduced number of ptarmigan carcasses found, emphasizing the effectiveness of such a relatively simple mitigation measure