Insects in burned forests - forest protection and faunal conservation (preliminary results)

The beetle colonization of fire-damaged trees was studied in seven reserves, which were established in burned forests in south and central Sweden, following extensive forest fires in the summer of 1992. In the spring of 1993, burned pine trees displayed a large range in fire damage from virtually undamaged ones to trees killed by the fire. Spruces were more sensitive than pine, and few fire-damaged spruces had some green foliage left. The pine shoot beetle, Tomicus piniperda (Linnaeus) was the main colonizer of pine trees, occurring at all sites, but altogether in only one-third of the trees. On spruce, two bark beetles were common: Polygraphus poligraphus (Linnaeus) was found on nearly all sites and altogether on half of the trees, followed in abundance by Pityogenes chalcographus (Linnaeus). These common species were accompaniedby an assembly of bark and longhorn beetles, commonly occurring on fresh conifer timber. Most of the beetle species clearly preferred the dead or dying trees. However, the species mentioned above as well as Arhopalus rusticus (Linnaeus) also attacked trees with more than half of the foliage left. Three fire-favoured species were observed: Oxypteris (Melanophila) acuminata (Degeer), Sericoda (Agonum) quadripunctata (Degeer) and Pterostichus quadrifoveolatus (Letzner). Line surveys indicated little bark beetle dispersal from the burned areas into surrounding forests. Further studies are needed as the primary colonization of the burned trees was obviously not completed during this first year after the fire

Naturvärden i fjällbjörkskog : Dokumentation av seminarium anordnat av Centrum för Biologisk Mångfald, länsstyrelsen i Norrbottens län och länsstyrelsen i Jämtlands län

Sedan 2002 pågår ett samarbetsprojekt mellan CBM (forskningsprogrammet Naturvårdskedjan) och länsstyrelsen i Norrbotten rörande miljömålsuppföljning och övervakning av biologisk mångfald i fjällen. Sedan 2004 har även länsstyrelsen i Jämtlands län deltagit i projektet, som därmed vidgats till att också innefatta uppföljning i Natura 2000-habitat. Uppföljning av biologisk mångfald, miljömål eller liknande, kan i många avseenden ses som ett mellanting mellan forskning och praktisk naturvård. Praktiska aspekter är krav på naturvårdsrelevans, tillämpbarhet samt på anpassning till naturvårdens organisation och medel. Vetenskapliga aspekter är krav på kunskapsbaserade frågeställningar, samt på metoder som ger analyserbara data. Projektets utgångspunkt är att det behövs ett samarbete mellan praktisk och vetenskaplig expertis för att kunna utforma relevant och fungerande uppföljning. Samarbetet fokuserar här på uppföljning i fjäll, men det långsiktiga målet är utvecklat utbyte mellan forskare och naturvårdare även i andra naturvårdssammanhang. Genom sådant samarbete i projektet räknar vi med att höja kvalitén på den kedja av överväganden är basen för all uppföljning: 1. Formulering av frågeställningar och uppföljningsbehov, baserat på tillgänglig kunskap om fjällens processer, strukturer/funktioner och arter. 2. Prioritering av uppföljning, biotoper etc. baserat på tillgänglig kunskap och tillgängliga medel. 3. Framtagande av indikatorer som är relevanta för dessa frågeställningar och prioriteringar. 4. Utveckling av metoder som både fungerar praktiskt och ger sådana data att förändringar hos indikatorerna verkligen kan avläsas. Vidare ger projektet möjlighet till fördjupad analys av miljömålen, exempelvis av målkonflikter och av deras relevans för biologisk mångfald. Slutligen ges möjlighet att utvärdera och utveckla samarbete mellan forskare och naturvårdare i exempelvis övervakningssammanhang. Arbetssätt I ett första steg identifieras biotoper och eventuella geografiska områden som har en nyckelroll för bevarande av biologisk mångfald i fjällen — man kan kalla dessa biotoper ett slags nyckelbiotoper. Ett sådant arbete påbörjandes genom ett seminarium om fjällbiotoper i Uppsala januari 2004. Seminariet syftade till att identifiera fjällbiotoper med särskilt hög eller hotad biologisk mångfald, både inom och utanför Natura 2000-habitat. Syftet var vidare att belysa vad som krävs (ekologiska processer, substrat etc.) för att vidmakthålla naturvärdena samt hoten mot biotoperna. Frågeställningarna belystes från olika organismgruppers synvinkel och från markanvändningshistorisk synvinkel. I ett andra steg görs ett urval av lämpligt antal biotoper för utveckling av uppföljningsmetoder inom, baserat på ekologisk kunskap i kombination med hot och de krav som ställs av miljömålsuppföljning och Natura 2000. I ett tredje steg undersöks i vad mån delar av den ekologiskt motiverade uppföljningen redan utförs eller kommer att utföras av annan verksamhet, exempelvis NILS. De delar som inte omfattas av annan uppföljningsverksamhet kan alltså komma på fråga för miljömålsuppföljning, uppföljning av Natura 2000, eller regional miljöövervakning. Under arbetets gång har det blivit uppenbart att fjällbjörkskogen måste behandlas på ett särskilt seminarium. Seminarium och kunskapssammanställning om fjällbjörkskog Den svenska fjällbjörkskogen är ett av våra största sammanhängande lövskogsbälten. Biotopen är tillsammans men många andra biotoper i fjällen ett av de mest okända habitaten under det europeiska nätverket Natura 2000 vad gäller detaljerade kunskaper om biologisk mångfald. Avgörande för naturvärdena är biotopspecifika processer och strukturer, vilka ger upphov till livsmiljöer för arter. Liksom för många andra alpina och subalpina biotoper är sambanden mellan processer, substrat/strukturer, arter, hot ofullständigt kända eller ofullständigt sammanställda, jämfört med de flesta låglandsbiotoper. Några viktiga frågor vi hoppas belysa under seminariet är: • Till vilka substrat är egentligen naturvärdena i fjällbjörkskog knutna? Mark, ved eller andra substrat? • Hur påverkas biotopen och dess arter av renbete, fjällbjörkmätare och andra störningar? • Vilken betydelse har tidigare markanvändning för dagens naturvärden - på gott och ont? Hur ser de regionala skillnaderna ut i markanvändningens påverkan? • Hur viktiga är olika typer av fjällbjörkskog för exempelvis renbete, smågnagare och reproduktion av ripa? • Biotopen består av olika vegetationstyper, men vilken indelning är mest relevant från naturvårdssynpunkt? • Vilka typer av fjällbjörkskog har högst naturvärden, är mest hotade, och vilka typer bör prioriteras i Natura2000-arbetet? • Vilka är hoten mot fjällbjörkskogens värden och vilka åtgärder är viktiga att vidta? • Vilka är fjällbjörkskogens nyckelarter och nyckelfunktioner (om sådana finns)? Under hösten kommer, utöver seminariet, en kunskapssammanställning om fjällbjörkskogens naturvärden att göras. Detta arbete bekostas av Naturvårdsverket

Ceruchus chrysomelinus (Coleoptera, Lucanidae), a disappearing virgin forest relict species?

The lucanid beetle Ceruchus chrysomelinus Hochenwarth inhabits forests with a high density of moist red-rotten logs of both coniferous and deciduous trees. This habitat is very rare in Swedish forests of today and so is the species in itself. There are no recent records from the Swedish provinces of Skane, Halland, Vastergotland, Ostergotland and Halsingland, but new localities have recently been found on the island of Oland and in the provinces Sodermanland and Vastmanland. Palaeoentomological studies in southern Smaland indicate that the species was significantly more common 1 000 - 2 000 years ago than at present. In the few remaining large old-growth forests in northern and central Europe the species seems to be one of the most numerous wood beetle species, but it is probably dependent on a continuous supply of suitable logs at the landscape scale. At the majority of the present Swedish localities the number of suitable logs is low and the surrounding environments are unsuitable. Several sites with suitable habitat in the province of Uppland seem to be lacking the species, although populations exist only 1-2 km away. This could be explained by a low dispersal propensity. The largest populations now occur in Uppland at the lower part of River Dalalven and around Lake Vallen. During the last 25 years (1975-1999) Ceruchus chrysomelinus has been found on 10 localities outside of Uppland. We propose that the species can be used as an indicator species of forests with high conservation value