Taking Biologics for Granted? Takings, Trade Secrets, and Off-Patent Biological Products

Biologics are complex medicines which are often genetically engineered, and which are sure to play an important role in curing some of humankind\u27s worst diseases. Not surprisingly, generic companies want a part of the biologic market. The FDA believes that it has the authority to approve off-patent versions of biologics that were originally regulated under the Food, Drug & Cosmetic Act, but in order to effectively do so the FDA would have to rely on findings based on data produced by the brand name companies. This iBrief examines whether the FDA\u27s reliance on previous findings would give rise to a valid claim under the Takings Clause of the U.S. Constitution. In the end, it concludes that the FDA\u27s proposed action likely would not constitute a taking

Misinformation, Misrepresentation, and Misuse of Human Behavioral Genetics Research

Kaplan discusses the limitations of human behavioral genetics studies, highlighting the research limitations inherent in studying humans and the narrow policy and legal applicability of results arising from behavioral genetics studies

Should the teleosemanticist be afraid of semantic indeterminacy?

The teleosemantic indeterminacy problem has generated much discussion but no consensus. One possible solution is to accept indeterminacy as a real feature of some representations. I call this view “indeterminacy realism.” In this paper, I argue that indeterminacy realism should be treated as a serious option. By drawing an analogy with vagueness, I try to show that accepting the reality of indeterminacy would not be catastrophic for teleosemantics. I further argue that there are positive reasons to endorse indeterminacy realism. I end the paper by arguing that indeterminacy realism need not generalize viciously to the case of propositional attitudes

Interactive Effects of 1, 25-dihydroxyvitamin D3 and Soy Protein Extract (SPE) on Oral Cancer Growth In Vitro: Evidence for Potential Functional Relationships

ABSTRACTBackground: Previous studies have found specific soy isoflavones (Genistein, Daidzein, Glycitein) demonstrate anti-tumor properties against several cancer types, including oral cancer. Few studies have evaluated whole soy extract, containing a combination of these isoflavones and other bioreactive compounds, which may function synergistically and more effectively against oral cancers. Preliminary work by this group has now demonstrated whole soy protein extract (SPE) inhibits oral cancer cell growth specifically and selectively, through independent cell-cycle and apoptotic pathways. However, more recent evidence now suggests that ingestion of vitamin D3, either in dietary foods or supplements may potentiate the activity of soy components and their anti-tumor effects.Objective: The primary goal of this study was to investigate the interactive and inter-connected effects of 1, 25-dihydroxyvitamin D3 administration with the anti-proliferative effects of whole soy protein extract (SPE) on oral cancer and normal cell lines in vitro.Methods: Three oral squamous cell carcinoma cell lines (SCC15, SCC25, and CAL27) were treated with 1, 25-dihydroxy Vitamin D3 at physiological concentrations (10-125 nmol). Cell growth was then compared with cell treatment using soy protein extract (SPE) within the normal physiologic range (0 - 10 /L). Interactive effects were then evaluated using co-administration of SPE and 1, 25-dihydroxy Vitamin D3. Quantitative RT-PCR was performed at various time points to determine any changes in mRNA expression for key cell cycle and apoptotic signaling pathway regulators, including p53, c-myc, ornithine decarboxylase (ODC), caspase-2, caspase-8, and bax.Results: Administration of 1, 25-dihydroxy Vitamin D3 induced distinct dose-dependent, growth-inhibitory effects in all three oral cancer cell lines examined. These inhibitory effects were comparable to the overall range of growth inhibition induced by SPE. However, the combined effects of co-administration were far greater, suggesting the presence of synergistic relationships between these components. In addition, these results indicate that either treatment alone appeared to modulate mRNA expression of oral cancer cell-cycle promoters c-myc and ODC, as well as the caspase-dependent apoptosis pathway, while only 1, 25-dihydroxy Vitamin D3 administration appeared to influence the bax pathway.Conclusion: These results suggest that co-administration with 1, 25-dihydroxy Vitamin D3 and SPE may enhance their anti-tumor effects. This study may help to explain, in part, why balanced diets rich in fruits, vegetables, and soy protein, are associated with protection against development and progression of oral cancers, although further study is needed to develop specific public health recommendations for oral cancer treatment and prevention.Key words: vitamin D, soy extract, whole soy protein, oral cancer, growth inhibition

Living with semantic indeterminacy: The teleosemanticist's guide

Teleosemantics has an indeterminacy problem. In an earlier publication, I argued that teleosemanticists may afford to be realists about indeterminacy, pointing to the phenomenon of vagueness as a case of really-existing semantic indeterminacy. Here, I continue that project by proposing two criteria of adequacy that a semantically indeterminate theory should meet: a criterion of theoretical adequacy and a criterion of extensional adequacy. I present reasons to think that indeterminate versions of teleosemantics can meet these criteria. I end by discussing vagueness, concluding that it most likely is not the same kind of phenomenon as the semantic indeterminacy afflicting teleosemantics

Internalism and culpable irrationality

According to internalism about rationality, the ir/rationality of a subject depends only on how things appear from her subjective perspective. According to culpabilism, rationality is a normative standard such that violations of rationality are (at least sometimes) blameworthy. According to a classical line of reasoning, culpabilism entails internalism. I argue that, to the contrary, culpabilism entails that internalism is false. The internalist cannot accommodate the possibility of culpable irrationality

Betydelsen av kraftledningsgator, skogsbilvägar och naturbetesmarker för fjärilar i olika landskapstyper

I landskap dominerade av modernt jord- och skogsbruk är många arters livsmiljöer starkt fragmenterade vilket hotar deras långsiktiga överlevnad. Linjära element i landskapet antas kunna underlätta arters spridning och överlevnad i landskapet genom att fungera som spridningskällor och därmed minska de negativa effekterna av fragmenteringen. Kunskapen om i vilken utsträckning linjära landskapselement, som vägkanter och kraftledningsgator utgör spridningskällor (habitat som producerar överskott av individer) och/eller fungerar som funktionella spridningskorridorer är dålig. En av målsättningarna med denna undersökning var att undersöka om närhet till kraftledningsgator ökar art- och individrikedomen av fjärilar i andra biotoper. Vi gjorde detta genom att inventera fjärilar på 160 platser i 23 landskap i södra Sverige. I fjärilsinventeringen jämförde vi fjärilsfaunan i naturbetesmarker och skogsbilvägar på olika avstånd från kraftledningsgator. Dessutom jämförde vi fjärilsfaunan i kraftledningsgator (och naturbetesmarker och skogsbilvägar) i en gradient från relativt öppna landskap med jordbruksmark till skogsdominerade landskap. Vi gjorde även detaljerade studier av några arters rörelsemönster och beteende i några utvalda landskap (två i varje delstudie). Vi studerade i) flygbeteendet hos några utvalda arter i kraftledningsgator, betesmarker och längs vägar med syftet att analysera om andelen individer som uppvisade snabb flykt (spridning) och födosöksflykt skiljde sig mellan habitaten. Dessutom gjordes ii) experiment med utsläpp av fångade individer av ett urval av arter vid gränsen mellan en betesmark och andra habitat för att se om de föredrog att flyga genom betesmark, skog, ledningsgator eller åkermark. Kraftledningsgator tycktes fungera som spridningskälla för fjärilar i skogsbilvägar eftersom både art- och individrikedom var signifikant högre i skogsbilvägar och naturbetesmarker nära kraftledningsgator än i områden långt ifrån ledningsgatorna. Den positiva effekten av närheten till kraftledningsgator tycktes klinga av först vid avstånd på 700-800 m från ledningsgatorna, dvs kraftledningsgatorna hade en positiv effekt på fjärilsfaunan i områden som är mycket större än den areal de täcker. Dessutom var sammansättningen av arter liknande i områden nära och på avstånd från ledningsgatorna, vilket tyder på att ökningen i art- och individrikedom inte berodde på en ökning av arter som normalt inte förekommer i större omfattning på skogsbilvägarna och i naturbetesmarkerna. De analyser vi genomfört när det gäller rörelsemönster och beteenden de utvalda arterna tyder på att det är stor skillnad mellan olika arter, vissa arter (t.ex. pärlgräsfjäril) tycks använda ledningsgatorna för födosök (och därmed troligen också reproduktion), luktgräsfjäril kan enligt våra resultat möjligen också använda ledningsgatorna för spridningsflykt och skogsnätfjäril tycktes göra det. Det troliga är alltså att ledningsgatorna fungerar som spridningskorridorer för vissa arter, medan andra använder habitatet för reproduktion, vilket resulterar i att ledningsgatorna fungerar som spridningskällor (bra habitat) för närliggande habitat. Generellt ökade artrikedomen av fjärilar i naturbetesmarker och skogsbilvägar med ökande andel skog i landskapet. Skogslandskap innehåller mer alternativa habitat än landskap med mer åkermark. I motsats till våra förväntningar fann vi inga starka effekter av landskapets sammansättning (inom 1 km eller 6 km radie) för art- och individrikedom av fjärilar i ledningsgatorna. Detta indikerar att ledningsgatorna (till skillnad från de två andra habitaten) uppfyller kraven för ett flertal arter oavsett det omgivande landskapets sammansättning. I likhet med tidigare studier fann vi att ledningsgatorna var art- och individrikare än naturbetesmarker och skogsbilvägar, vilket bekräftar deras betydelse för fjärilsfaunan. Förutom att fokusera på ledningsgatornas roll som spridningskälla för fjärilar så utvärderade vi betydelsen av övriga habitatvariabler som t.ex. korridorernas bredd, markförhållanden och förekomst av träd och buskar för artrikedom av fjärilar i ledningsgator och skogsbilvägar. En faktor som var viktig för artrikedomen i dessa två habitat var korridorernas bredd (från <10m m i de smalaste vägarna – 200 m i de bredaste ledningsgatorna), vilket visar betydelsen av arealen öppet habitat i de studerade skogslandskapen. För skogsbilvägar kan den högre artrikedomen i breda vägar också bero på mikroklimatets betydelse (solsken och högre temperatur i breda vägar), vilket är en viktig faktor för fjärilar på nordliga latituder. I kraftledningsgator (25 – 200 m breda) är det troligt att den positiva effekten av korridorbredd, ända upp till 200 m, är en effekt av ökad habitatvariation som är kopplat till den större arealen öppet habitat. Andra faktorer som var korrelerat till artrikedomen i både skogsbilvägar och ledningsgator var mängd lövsly längs transekten och mängd lövträd i de omgivande brynen. Detta kan bero på att flera arter är beroende av det skydd som buskarna erbjuder, vissa arter är också knutna till buskar och träd under larvstadiet. Markförhållandena (t.ex. näringsinnehåll) kan också påverka artrikedomen positivt, och lövträd indikerar goda näringsförhållanden (med förekomst av örter) i annars näringsfattiga barrskogsområden. I ledningsgatorna var artrikedomen negativt korrelerad med mängden lövträd (kopplat till tid sedan röjning). Detta indikerar att mer frekvent röjning i ledningsgator med en artrik eller värdefull fjärilsfauna med fördel kan ske oftare än vart 6-8 år som nu är standard i de flesta ledningsgatorna. Artrikedomen var låg i ledningsgator med torr mark och en vegetation dominerad av ris, d.v.s. specifik skötsel för att gynna fjärilsfaunan bör fokusera på breda ledningsgator med frisk-fuktig mark och en gräs-ört vegetation med blommande växter

The force of fictional discourse

Consider the opening sentence of Tolkien’s The Hobbit: In a hole in the ground there lived a hobbit. By writing this sentence, Tolkien is making a fictional statement. There are two influential views of the nature of such statements. On the pretense view, fictional discourse amounts to pretend assertions. Since the author is not really asserting, but merely pretending, a statement such as Tolkien’s is devoid of illocutionary force altogether. By contrast, on the alternative make-believe view, fictional discourse prescribes that the reader make-believe the content of the statement. In this paper, we argue that neither of these views is satisfactory. They both fail to distinguish the linguistic act of creating the fiction, for instance Tolkien writing the sentence above, from the linguistic act of reciting it, such as reading The Hobbit out loud for your children. As an alternative to these views, we propose that the essential feature of the author’s speech act is its productive character, that it makes some state of affairs obtain in the fiction. Tolkien’s statement, we argue, has the illocutionary force of a declaration