Analysis of volatile compounds in three unifloral native Chilean honeys

Abstract. Three unifloral honeys were identified by the pronounced presence of specific compounds by means of sensorial analysis and SPME-GC-MS. Smoky and resinous ('propolis') odors characterized unifloral "quillay" (Quillaja saponaria) honey. "Corontillo" (Escallonia pulverulenta) honey was characterized by caramel and vanillin aromas, and "ulmo" (Eucryphia cordifolia) honey by having an anise scent with a floral jasmine note. Safranal was a useful marker for "corontillo" honey. Isophorone and cetoisophorone were the distinctive compounds of unifloral "ulmo" honey. In "quillay" honeys, megastigmatrienone, 2-p-hydroxyphenylalcohol and minor quantities of β-pinene and linalool oxide were correlated with their sensory properties such as resinous. Key words: : Ulmo honey, Escallonia or "corontillo" honey, Quillaja honey, SPME-GC-MS analysis. Resumen. Tres mieles monoflorales se identificaron por la presencia notable de compuestos específicos usando análisis sensorial y SPME-GC-MS. Los olores a humo y a resina (o a propóleos) tipificaron la miel de quillay (Quillaja saponaria). La miel de corontillo (Escallonia pulverulenta) se caracterizó por sus aromas a caramelo y a vainilla, y la miel de ulmo (Eucryphia cordifolia) por su fragancia anisada con una nota floral de jazmin. Safranal constituyó un marcador útil para la miel de corontillo, mientras que isoforona y cetoisoforona fueron los compuestos distintivos de la miel monofloral de ulmo. En las mieles de quillay se correlacionaron megastigmatrienona, 2-p-hidroxifenilalcohol y las trazas de β-pineno y óxido de linalool con sus propiedades organolépticas tales como resinosa. Palabras clave: miel de ulmo, miel de corontillo o de Escallonia, miel de Quillaja, análisis SPME-GC-MS

Early leaf removal impact on volatile composition of Tempranillo wines

Early defoliation is a very innovative technique in viticulture used for yield management. The effects of early leaf removal performed manually and mechanically at two different phenological stages, pre-bloom and fruit set, on the volatile composition of Tempranillo (Vitis vinifera L.) wines were studied. Volatiles were identified and quantified by gas chromatography Early leaf removal only modified the total concentrations of C6 compounds and acetates, whereas total alcohols, esters, volatile acids and terpenes remained generally unaffected. Early defoliation induced a significant reduction in C6 compounds and increased the concentrations of acetates in Tempranillo wines. An effect of timing (pre-bloom vs fruit set) alone was observed for all acetates analysed. Regarding the method of defoliation (manual vs mechanical), significant differences in some ethyl ester (ethyl-2-methylbutyrate and ethyl octanoate) and volatile acid concentrations were observed among treatments. Ethyl octanoate, 2-phenylethyl acetate, 3-methylbutyl acetate and hexanoic acid, with OAV (odour activity value) > 1 and mainly fruity and floral odour descriptors, showed higher levels after early defoliation treatments compared with non-defoliated vines. Principal component analysis illustrated the difference in wines from defoliated and non-defoliated treatments based on their volatile composition. It can be concluded that early leaf removal significantly modified the wine aroma compounds, increasing or decreasing several of these compounds.We thank the Agencia de Desarrollo Economico de La Rioja (ADER) and the Ministerio de Ciencia e Innovacion for their financial support (ADER-2006-I-ID-00157 and AGL2007-60378 respectively). We would also like to thank the Agrupacion de Bodegas Centenarias y Tradicionales de Rioja (ABC) and New Holland for their assistance and help. Dr Vilanova is grateful to the 'Isidro Parga Pondal' programme financed by the Xunta de Galicia (Spain)

Language policy and Sámi education in Sweden : ideological and implementational spaces for Sámi language use

In Sámi schools in Sweden, the use of the Sámi languages and Swedish as languages of instruction is regulated by government and education policy; legislation allows Sámi and Swedish to be used for teaching and learning. However, agency and personal beliefs about Sámi languages play important roles in language use. Indeed, ideological and implementational spaces can be opened or closed, and support or hinder the use of Sámi languages. This thesis explores language use in Sámi schools through a multidimensional qualitative lens of questionnaires, educational policy documents, interviews, and participatory observations. In this way, the multilingual practices of Sámi schools are analyzed and the factors contributing to the creation, opening, and closing of ideological and implementational spaces for Sámi language use are identified. At the policy level, access to knowledge in and about Sámi and to support functional bilingualism opens spaces for Sámi language use. Whereas the unbalanced access to Sámi and Swedish knowledge, fewer Sámi teaching hours, and no national tests in Sámi close spaces for Sámi language use. At the grassroots level, teachers identified the combination of place and play as a facilitator for Sámi language use with the potential to open spaces for language use that support pupils’ willingness to use Sámi. For pupils, positive attitudes towards Sámi are connected with open spaces for Sámi language use. In contrast, negative attitudes towards Sámi are connected with few opportunities to use Sámi, resulting in closed spaces for Sámi language use. The findings of this thesis make it apparent that collaborative engagement and dialogue between researchers, policymakers and those who are affected by language policies (i.e., teachers and pupils) is necessary to create a productive space for policy and grassroots change that opens spaces for Sámi language use in ways that are beneficial for all.Bakgrund Utgångspunkt i detta avhandlingsarbete är lärares iakttagelse att allt färre elever som går i sameskolan använder samiska i sin vardag. Tidigare forskning har visat att elever kan sakna sammanhang där minoritetsspråken används och i relation till det samiska språket har hemmet och skolan beskrivits som de två viktigaste språkarenorna. I hemmet spelar föräldrar en viktig roll när det gäller att föra språket vidare till sina barn medan det i skolan är lärare som är ansvariga för arbetet med elevers språkutveckling. Sedan 2011 finns en egen läroplan för sameskolan (Skolverket 2019), där vikten av arbete med samiska normer, traditioner och språk lyfts. Samtidigt beskrivs denna läroplan bygga på den svenska läroplanen. Forskning visar att policydokument, som till exempel läroplanen, kan innebära både möjligheter och hinder för användning av minoritetsspråk och urfolksspråk. Å ena sidan möjliggör policydokument flerspråkighet genom att erkänna urfolksspråken och minoritetsspråken. Å andra sidan riskerar flerspråkighet i klassrummet att hämmas då dessa språk inte anges som undervisningsspråk och anses inte lika viktiga som huvudspråket i policydokumentet (Hornberger och Johnson 2007). Metoder Detta arbete har utformats som fyra delstudier i fyra artiklar, där olika kvalitativa metoder använts för att möta avhandlings syfte och besvara dess forskningsfrågor. Den första artikeln utgår från en analys av 27 enkätsvar kring elevernas språkanvändning och fokuserar med vem elever pratar samiska, i vilka situationer de gör det samt hur de använder media på samiska. Elevernas svar analyserades utifrån begreppen modersmål, identitet och motivation. Den andra artikeln är en analys av kursplanerna i samiska och svenska för att identifiera olika diskurser i kunskapskraven för samiska och svenska. Syftet med artikeln var att undersöka vilka förutsättningar läroplanen ger eleverna att utveckla en funktionell tvåspråkighet i samiska respektive svenska. Den tredje artikeln är en intervjustudie med elva lärare från två sameskolor. Syftet var att utforska lärarnas uppfattningar kring platsens och lekens betydelse för språkanvändning hos elever. Den sista artikeln är också den en intervjustudie, men denna studie fokuserar hur elevernas språkpraktiker och uppfattningar kring språk kan skapa implicit språkpolicy. Teori Den övergripande teoretiska ramverket som använts för analys är Nancy H. Hornbergers koncept om ideologiska och implementeringsutrymme för flerspråkiga praktiker (ideological and implementational spaces for multilingual practices). Enligt Hornberger handlar ideologiska utrymmen om syn på flerspråkighet som kan öppna eller begränsa flerspråkighet i utbildningspolicydokument. Implementeringsutrymmen informerar om hur lärare implementerar policydokument, t.ex. läroplan, i klassrummet som främjar flerspråkighet och som i sin tur eventuellt förändrar det ideologiska utrymmet. Omvänt kan det också finnas policydokument som inte stödjer flerspråkighet, men där lärare ändå väljer att arbeta utifrån flerspråkighet i klassrummet eftersom de hittar andra policydokument som stödjer flerspråkighet. Det handlar även om att lärare ger minoritetsspråk makt genom att använda minoritetsspråk i sin undervisning. Hornbergers ramverk visar den dynamiska relationen mellan språk, policydokument, lärare och elever, där alla nivåer påverkar och påverkas av varandra. Resultat Den första artikeln visar att elever använder sig av samiska i olika sammanhang, men framför allt i hemmet och i skolan. Eleverna beskrev att de använder samiska mest med sina äldre släktingar, följt av pappor och vänner. De angav att de främst använder samiska för att skriva, i något mindre utsträckning vid läsning och minst i muntliga samtal. Inom medianvändning uppgav de flesta elever att de möter och använder samiska när de lyssnar på musik, skriver sms och tittar på TV. Denna på något sätt breda samiska användning återspeglades även i elevernas uppfattningar om den egna förmågan i samiska samt motivation att använda språket. De flesta elever beskriver att de främst använder svenska när de talar, men uttrycker samtidigt en stolthet över det samiska språket. De är inte rädda att prata samiska och döljer inte språket. Även elever som uppgav att de inte talade samiska innan de började skolan kunde ange samiska som sitt modersmål. Resultatet i denna artikel visar en bild av elever som identifierar sig med det samiska språket, då språket anses som en viktig kulturbärare. Positiva attityder och viljan att använda språket är en viktig motivationsfaktor för att utveckla språket. Resultatet visar även att elever behöver fler möjligheter att använda och utveckla sitt samiska språk, vilket kräver att såväl det svenska som det samiska samhället ger samiska elever likvärdig tillgång till båda sina språk. I den andra artikeln gjordes en diskursanalys av kunskapskraven i kursplanerna för samiska respektive svenska för att identifiera vilka möjligheter styrdokumentens skrivningar ger elever att utveckla en funktionell tvåspråkighet. Funktionell tvåspråkighet är ett av de 18 övergripande kunskapsmål som sameskolan ska ansvara för att elever ges möjlighet att utveckla. Enligt Skolverket (2019) innebär funktionell tvåspråkighet en förmåga som ger elever möjlighet att röra sig i olika sociala och kulturella kontexter som arbetsmarknader och utbildningssammanhang. Resultatet av denna studie visar att kursplanerna inte ger eleverna likvärdiga möjligheter att utveckla sina språk och en funktionell tvåspråkighet. Vidare visar resultatet att svenska beskrivs som ett akademiskt språk medan samiska beskrivs som ett språk som används muntligt och för vardagskommunikation. Att samiska relateras till en vardagsdiskurs medan svenskämnet relateras till en akademisk väcker frågor om olika makt och status de båda språken ges. Denna studie drar slutsatsen att diskurserna om funktionell tvåspråkighet i kursplanerna är motsägelsefulla och inte stödjer eleverna att ska utveckla samiska som ett fullt fungerande språk inom alla samhällsområden. Den tredje artikeln har som utgångspunkt lärares uppfattningar kring samiska elevers språkanvändning i relation till plats och lek. Platsens betydelse är viktig i den samiska kontexten då den knyter ihop den samiska kulturen och har betydelse på både individuell och kollektiv nivå. Lek beskrivs ha en positiv påverkan på barns och elevers språkutveckling oavsett om det handlar om sociodramatisk lek, som kan förklaras som samspel mellan två eller flera barn i from av rollek, eller vuxenstyrd lek. I denna studie undersöks språkanvändning utifrån muntlig användning av samiska och svenska och lek relaterar till elevernas sociodramatiska lek där vuxna inte styr leken. Utifrån tematisk analys kunde tre olika kategorier som har betydelse för samisk och svensk språkanvändning identifieras. De tre olika kategorier visar att plats och lek har betydelse (1) för språkinlärning (2) för den kulturella förståelsen och (3) för språkval och språkkunskap. För att påverka den muntliga språkanvändningen behöver dock leken vara socialt interaktiv, skapa glädje och upplevas som meningsfull, vara engagerande samt, viktigast av allt, äga rum utomhus. Vidare indikerar resultaten att utelek är viktig för samiska elevers språkanvändning eftersom den ger dessa elever flexibilitet att förhandla om sina språk. Studien påpekar betydelsen av platsen utanför klassrummet som viktig för språkutveckling och diskuterar hur mindre strukturerade aktiviteter, som sociodramatisk lek, stöder samiska elevers kulturella utveckling och språkinlärning. Den fjärde och sista artikeln bygger på intervjuer med elva samiska elever från två sameskolor. Här lyfts elevernas uppfattningar kring sin användning av samiska respektive svenska. Som teoretisk utgångpunkt används i denna artikel teorier om implicit språkpolicy, vilka handlar om individens val att använda sig av ett eller flera språk och som kan strida mot den officiella språkpolicyn. Särskilt fokuserar denna studie på hur elevernas uppfattningar och praktiker kan påverka och skapa implicit språkpolicy. Eleverna berättade att de växlar mellan språk beroende dels på sin egen kompetens i samiska och dels på vänners och lärares språkkompetens. Även i denna studie, i likhet med i första artikeln, rapporterade eleverna att de använder samiska huvudsakligen i hemmet och i skolan. Utöver det använder några samiska även av resandeskäl och vid rengärde. Resultat visar att elevernas språkliga deltagande i de olika sammanhangen ger dem tillgång till den sociokulturella och ekonomiska kontexten. Detta tyder på att de flesta elever identifierar sig med samiska, även om inte alla pratar samiska hemma. Detta resultat diskuteras i relation till dominerade samiska ideologier som existerar i elevernas omgivning. Slutsatser Hornbergers koncept visar hur språkuppfattningar, språkkunskaper, språkpraktiker och språkanvändning samspelar med varandra för att forma nya policyarenor. Skapandet av sådana nya policyarenor kan stödja lärares och elevers samiska språkanvändning. Artikel 2 visar att det finns utrymme för användning av det samiska språket utifrån kursplanen för samiska, men att detta utrymme samtidigt är begränsat. Det blir då upp till läraren att fylla detta utrymme med aktiviteter och praktiker som har en positiv inverkan på elevernas språkutveckling. Artikel 3, som poängterar platsens och lekens betydelse för språkanvändning, indikerar möjligheter för lärare inkludera utomhusaktiviteter i sin undervisning för att gynna elevernas utveckling av användning av samiska i muntlig kommutation. Likaså har elever möjligheter att påverka språkanvändning som en viktig del av den dynamiska relationen mellan språk, policydokument och lärare. Som artikel 1 lyfter är elevernas positiva attityder gentemot samiska, viljan att använda samiska och att man känner stolthet faktorer som kan påverka elevernas språkanvändning positivt. Dessutom indikerar artikel 4 att elevernas uppfattningar kan påverka deras egna språkpraktiker, men även skapa nya arenor för samisk språkanvändning. Denna språkanvändning kräver dock stöd från det samiska och svenska samhället för att möjliggöra en positiv utveckling av språkanvändningen. Därför är det viktigt att möjligheter öppnas upp för olika aktörer som lärare, elever, myndigheter, men även forskare att diskutera dessa frågor vidare

Language policy and Sámi education in Sweden : ideological and implementational spaces for Sámi language use

In Sámi schools in Sweden, the use of the Sámi languages and Swedish as languages of instruction is regulated by government and education policy; legislation allows Sámi and Swedish to be used for teaching and learning. However, agency and personal beliefs about Sámi languages play important roles in language use. Indeed, ideological and implementational spaces can be opened or closed, and support or hinder the use of Sámi languages. This thesis explores language use in Sámi schools through a multidimensional qualitative lens of questionnaires, educational policy documents, interviews, and participatory observations. In this way, the multilingual practices of Sámi schools are analyzed and the factors contributing to the creation, opening, and closing of ideological and implementational spaces for Sámi language use are identified. At the policy level, access to knowledge in and about Sámi and to support functional bilingualism opens spaces for Sámi language use. Whereas the unbalanced access to Sámi and Swedish knowledge, fewer Sámi teaching hours, and no national tests in Sámi close spaces for Sámi language use. At the grassroots level, teachers identified the combination of place and play as a facilitator for Sámi language use with the potential to open spaces for language use that support pupils’ willingness to use Sámi. For pupils, positive attitudes towards Sámi are connected with open spaces for Sámi language use. In contrast, negative attitudes towards Sámi are connected with few opportunities to use Sámi, resulting in closed spaces for Sámi language use. The findings of this thesis make it apparent that collaborative engagement and dialogue between researchers, policymakers and those who are affected by language policies (i.e., teachers and pupils) is necessary to create a productive space for policy and grassroots change that opens spaces for Sámi language use in ways that are beneficial for all.Bakgrund Utgångspunkt i detta avhandlingsarbete är lärares iakttagelse att allt färre elever som går i sameskolan använder samiska i sin vardag. Tidigare forskning har visat att elever kan sakna sammanhang där minoritetsspråken används och i relation till det samiska språket har hemmet och skolan beskrivits som de två viktigaste språkarenorna. I hemmet spelar föräldrar en viktig roll när det gäller att föra språket vidare till sina barn medan det i skolan är lärare som är ansvariga för arbetet med elevers språkutveckling. Sedan 2011 finns en egen läroplan för sameskolan (Skolverket 2019), där vikten av arbete med samiska normer, traditioner och språk lyfts. Samtidigt beskrivs denna läroplan bygga på den svenska läroplanen. Forskning visar att policydokument, som till exempel läroplanen, kan innebära både möjligheter och hinder för användning av minoritetsspråk och urfolksspråk. Å ena sidan möjliggör policydokument flerspråkighet genom att erkänna urfolksspråken och minoritetsspråken. Å andra sidan riskerar flerspråkighet i klassrummet att hämmas då dessa språk inte anges som undervisningsspråk och anses inte lika viktiga som huvudspråket i policydokumentet (Hornberger och Johnson 2007). Metoder Detta arbete har utformats som fyra delstudier i fyra artiklar, där olika kvalitativa metoder använts för att möta avhandlings syfte och besvara dess forskningsfrågor. Den första artikeln utgår från en analys av 27 enkätsvar kring elevernas språkanvändning och fokuserar med vem elever pratar samiska, i vilka situationer de gör det samt hur de använder media på samiska. Elevernas svar analyserades utifrån begreppen modersmål, identitet och motivation. Den andra artikeln är en analys av kursplanerna i samiska och svenska för att identifiera olika diskurser i kunskapskraven för samiska och svenska. Syftet med artikeln var att undersöka vilka förutsättningar läroplanen ger eleverna att utveckla en funktionell tvåspråkighet i samiska respektive svenska. Den tredje artikeln är en intervjustudie med elva lärare från två sameskolor. Syftet var att utforska lärarnas uppfattningar kring platsens och lekens betydelse för språkanvändning hos elever. Den sista artikeln är också den en intervjustudie, men denna studie fokuserar hur elevernas språkpraktiker och uppfattningar kring språk kan skapa implicit språkpolicy. Teori Den övergripande teoretiska ramverket som använts för analys är Nancy H. Hornbergers koncept om ideologiska och implementeringsutrymme för flerspråkiga praktiker (ideological and implementational spaces for multilingual practices). Enligt Hornberger handlar ideologiska utrymmen om syn på flerspråkighet som kan öppna eller begränsa flerspråkighet i utbildningspolicydokument. Implementeringsutrymmen informerar om hur lärare implementerar policydokument, t.ex. läroplan, i klassrummet som främjar flerspråkighet och som i sin tur eventuellt förändrar det ideologiska utrymmet. Omvänt kan det också finnas policydokument som inte stödjer flerspråkighet, men där lärare ändå väljer att arbeta utifrån flerspråkighet i klassrummet eftersom de hittar andra policydokument som stödjer flerspråkighet. Det handlar även om att lärare ger minoritetsspråk makt genom att använda minoritetsspråk i sin undervisning. Hornbergers ramverk visar den dynamiska relationen mellan språk, policydokument, lärare och elever, där alla nivåer påverkar och påverkas av varandra. Resultat Den första artikeln visar att elever använder sig av samiska i olika sammanhang, men framför allt i hemmet och i skolan. Eleverna beskrev att de använder samiska mest med sina äldre släktingar, följt av pappor och vänner. De angav att de främst använder samiska för att skriva, i något mindre utsträckning vid läsning och minst i muntliga samtal. Inom medianvändning uppgav de flesta elever att de möter och använder samiska när de lyssnar på musik, skriver sms och tittar på TV. Denna på något sätt breda samiska användning återspeglades även i elevernas uppfattningar om den egna förmågan i samiska samt motivation att använda språket. De flesta elever beskriver att de främst använder svenska när de talar, men uttrycker samtidigt en stolthet över det samiska språket. De är inte rädda att prata samiska och döljer inte språket. Även elever som uppgav att de inte talade samiska innan de började skolan kunde ange samiska som sitt modersmål. Resultatet i denna artikel visar en bild av elever som identifierar sig med det samiska språket, då språket anses som en viktig kulturbärare. Positiva attityder och viljan att använda språket är en viktig motivationsfaktor för att utveckla språket. Resultatet visar även att elever behöver fler möjligheter att använda och utveckla sitt samiska språk, vilket kräver att såväl det svenska som det samiska samhället ger samiska elever likvärdig tillgång till båda sina språk. I den andra artikeln gjordes en diskursanalys av kunskapskraven i kursplanerna för samiska respektive svenska för att identifiera vilka möjligheter styrdokumentens skrivningar ger elever att utveckla en funktionell tvåspråkighet. Funktionell tvåspråkighet är ett av de 18 övergripande kunskapsmål som sameskolan ska ansvara för att elever ges möjlighet att utveckla. Enligt Skolverket (2019) innebär funktionell tvåspråkighet en förmåga som ger elever möjlighet att röra sig i olika sociala och kulturella kontexter som arbetsmarknader och utbildningssammanhang. Resultatet av denna studie visar att kursplanerna inte ger eleverna likvärdiga möjligheter att utveckla sina språk och en funktionell tvåspråkighet. Vidare visar resultatet att svenska beskrivs som ett akademiskt språk medan samiska beskrivs som ett språk som används muntligt och för vardagskommunikation. Att samiska relateras till en vardagsdiskurs medan svenskämnet relateras till en akademisk väcker frågor om olika makt och status de båda språken ges. Denna studie drar slutsatsen att diskurserna om funktionell tvåspråkighet i kursplanerna är motsägelsefulla och inte stödjer eleverna att ska utveckla samiska som ett fullt fungerande språk inom alla samhällsområden. Den tredje artikeln har som utgångspunkt lärares uppfattningar kring samiska elevers språkanvändning i relation till plats och lek. Platsens betydelse är viktig i den samiska kontexten då den knyter ihop den samiska kulturen och har betydelse på både individuell och kollektiv nivå. Lek beskrivs ha en positiv påverkan på barns och elevers språkutveckling oavsett om det handlar om sociodramatisk lek, som kan förklaras som samspel mellan två eller flera barn i from av rollek, eller vuxenstyrd lek. I denna studie undersöks språkanvändning utifrån muntlig användning av samiska och svenska och lek relaterar till elevernas sociodramatiska lek där vuxna inte styr leken. Utifrån tematisk analys kunde tre olika kategorier som har betydelse för samisk och svensk språkanvändning identifieras. De tre olika kategorier visar att plats och lek har betydelse (1) för språkinlärning (2) för den kulturella förståelsen och (3) för språkval och språkkunskap. För att påverka den muntliga språkanvändningen behöver dock leken vara socialt interaktiv, skapa glädje och upplevas som meningsfull, vara engagerande samt, viktigast av allt, äga rum utomhus. Vidare indikerar resultaten att utelek är viktig för samiska elevers språkanvändning eftersom den ger dessa elever flexibilitet att förhandla om sina språk. Studien påpekar betydelsen av platsen utanför klassrummet som viktig för språkutveckling och diskuterar hur mindre strukturerade aktiviteter, som sociodramatisk lek, stöder samiska elevers kulturella utveckling och språkinlärning. Den fjärde och sista artikeln bygger på intervjuer med elva samiska elever från två sameskolor. Här lyfts elevernas uppfattningar kring sin användning av samiska respektive svenska. Som teoretisk utgångpunkt används i denna artikel teorier om implicit språkpolicy, vilka handlar om individens val att använda sig av ett eller flera språk och som kan strida mot den officiella språkpolicyn. Särskilt fokuserar denna studie på hur elevernas uppfattningar och praktiker kan påverka och skapa implicit språkpolicy. Eleverna berättade att de växlar mellan språk beroende dels på sin egen kompetens i samiska och dels på vänners och lärares språkkompetens. Även i denna studie, i likhet med i första artikeln, rapporterade eleverna att de använder samiska huvudsakligen i hemmet och i skolan. Utöver det använder några samiska även av resandeskäl och vid rengärde. Resultat visar att elevernas språkliga deltagande i de olika sammanhangen ger dem tillgång till den sociokulturella och ekonomiska kontexten. Detta tyder på att de flesta elever identifierar sig med samiska, även om inte alla pratar samiska hemma. Detta resultat diskuteras i relation till dominerade samiska ideologier som existerar i elevernas omgivning. Slutsatser Hornbergers koncept visar hur språkuppfattningar, språkkunskaper, språkpraktiker och språkanvändning samspelar med varandra för att forma nya policyarenor. Skapandet av sådana nya policyarenor kan stödja lärares och elevers samiska språkanvändning. Artikel 2 visar att det finns utrymme för användning av det samiska språket utifrån kursplanen för samiska, men att detta utrymme samtidigt är begränsat. Det blir då upp till läraren att fylla detta utrymme med aktiviteter och praktiker som har en positiv inverkan på elevernas språkutveckling. Artikel 3, som poängterar platsens och lekens betydelse för språkanvändning, indikerar möjligheter för lärare inkludera utomhusaktiviteter i sin undervisning för att gynna elevernas utveckling av användning av samiska i muntlig kommutation. Likaså har elever möjligheter att påverka språkanvändning som en viktig del av den dynamiska relationen mellan språk, policydokument och lärare. Som artikel 1 lyfter är elevernas positiva attityder gentemot samiska, viljan att använda samiska och att man känner stolthet faktorer som kan påverka elevernas språkanvändning positivt. Dessutom indikerar artikel 4 att elevernas uppfattningar kan påverka deras egna språkpraktiker, men även skapa nya arenor för samisk språkanvändning. Denna språkanvändning kräver dock stöd från det samiska och svenska samhället för att möjliggöra en positiv utveckling av språkanvändningen. Därför är det viktigt att möjligheter öppnas upp för olika aktörer som lärare, elever, myndigheter, men även forskare att diskutera dessa frågor vidare

Language policy and Sámi education in Sweden : ideological and implementational spaces for Sámi language use

In Sámi schools in Sweden, the use of the Sámi languages and Swedish as languages of instruction is regulated by government and education policy; legislation allows Sámi and Swedish to be used for teaching and learning. However, agency and personal beliefs about Sámi languages play important roles in language use. Indeed, ideological and implementational spaces can be opened or closed, and support or hinder the use of Sámi languages. This thesis explores language use in Sámi schools through a multidimensional qualitative lens of questionnaires, educational policy documents, interviews, and participatory observations. In this way, the multilingual practices of Sámi schools are analyzed and the factors contributing to the creation, opening, and closing of ideological and implementational spaces for Sámi language use are identified. At the policy level, access to knowledge in and about Sámi and to support functional bilingualism opens spaces for Sámi language use. Whereas the unbalanced access to Sámi and Swedish knowledge, fewer Sámi teaching hours, and no national tests in Sámi close spaces for Sámi language use. At the grassroots level, teachers identified the combination of place and play as a facilitator for Sámi language use with the potential to open spaces for language use that support pupils’ willingness to use Sámi. For pupils, positive attitudes towards Sámi are connected with open spaces for Sámi language use. In contrast, negative attitudes towards Sámi are connected with few opportunities to use Sámi, resulting in closed spaces for Sámi language use. The findings of this thesis make it apparent that collaborative engagement and dialogue between researchers, policymakers and those who are affected by language policies (i.e., teachers and pupils) is necessary to create a productive space for policy and grassroots change that opens spaces for Sámi language use in ways that are beneficial for all.Bakgrund Utgångspunkt i detta avhandlingsarbete är lärares iakttagelse att allt färre elever som går i sameskolan använder samiska i sin vardag. Tidigare forskning har visat att elever kan sakna sammanhang där minoritetsspråken används och i relation till det samiska språket har hemmet och skolan beskrivits som de två viktigaste språkarenorna. I hemmet spelar föräldrar en viktig roll när det gäller att föra språket vidare till sina barn medan det i skolan är lärare som är ansvariga för arbetet med elevers språkutveckling. Sedan 2011 finns en egen läroplan för sameskolan (Skolverket 2019), där vikten av arbete med samiska normer, traditioner och språk lyfts. Samtidigt beskrivs denna läroplan bygga på den svenska läroplanen. Forskning visar att policydokument, som till exempel läroplanen, kan innebära både möjligheter och hinder för användning av minoritetsspråk och urfolksspråk. Å ena sidan möjliggör policydokument flerspråkighet genom att erkänna urfolksspråken och minoritetsspråken. Å andra sidan riskerar flerspråkighet i klassrummet att hämmas då dessa språk inte anges som undervisningsspråk och anses inte lika viktiga som huvudspråket i policydokumentet (Hornberger och Johnson 2007). Metoder Detta arbete har utformats som fyra delstudier i fyra artiklar, där olika kvalitativa metoder använts för att möta avhandlings syfte och besvara dess forskningsfrågor. Den första artikeln utgår från en analys av 27 enkätsvar kring elevernas språkanvändning och fokuserar med vem elever pratar samiska, i vilka situationer de gör det samt hur de använder media på samiska. Elevernas svar analyserades utifrån begreppen modersmål, identitet och motivation. Den andra artikeln är en analys av kursplanerna i samiska och svenska för att identifiera olika diskurser i kunskapskraven för samiska och svenska. Syftet med artikeln var att undersöka vilka förutsättningar läroplanen ger eleverna att utveckla en funktionell tvåspråkighet i samiska respektive svenska. Den tredje artikeln är en intervjustudie med elva lärare från två sameskolor. Syftet var att utforska lärarnas uppfattningar kring platsens och lekens betydelse för språkanvändning hos elever. Den sista artikeln är också den en intervjustudie, men denna studie fokuserar hur elevernas språkpraktiker och uppfattningar kring språk kan skapa implicit språkpolicy. Teori Den övergripande teoretiska ramverket som använts för analys är Nancy H. Hornbergers koncept om ideologiska och implementeringsutrymme för flerspråkiga praktiker (ideological and implementational spaces for multilingual practices). Enligt Hornberger handlar ideologiska utrymmen om syn på flerspråkighet som kan öppna eller begränsa flerspråkighet i utbildningspolicydokument. Implementeringsutrymmen informerar om hur lärare implementerar policydokument, t.ex. läroplan, i klassrummet som främjar flerspråkighet och som i sin tur eventuellt förändrar det ideologiska utrymmet. Omvänt kan det också finnas policydokument som inte stödjer flerspråkighet, men där lärare ändå väljer att arbeta utifrån flerspråkighet i klassrummet eftersom de hittar andra policydokument som stödjer flerspråkighet. Det handlar även om att lärare ger minoritetsspråk makt genom att använda minoritetsspråk i sin undervisning. Hornbergers ramverk visar den dynamiska relationen mellan språk, policydokument, lärare och elever, där alla nivåer påverkar och påverkas av varandra. Resultat Den första artikeln visar att elever använder sig av samiska i olika sammanhang, men framför allt i hemmet och i skolan. Eleverna beskrev att de använder samiska mest med sina äldre släktingar, följt av pappor och vänner. De angav att de främst använder samiska för att skriva, i något mindre utsträckning vid läsning och minst i muntliga samtal. Inom medianvändning uppgav de flesta elever att de möter och använder samiska när de lyssnar på musik, skriver sms och tittar på TV. Denna på något sätt breda samiska användning återspeglades även i elevernas uppfattningar om den egna förmågan i samiska samt motivation att använda språket. De flesta elever beskriver att de främst använder svenska när de talar, men uttrycker samtidigt en stolthet över det samiska språket. De är inte rädda att prata samiska och döljer inte språket. Även elever som uppgav att de inte talade samiska innan de började skolan kunde ange samiska som sitt modersmål. Resultatet i denna artikel visar en bild av elever som identifierar sig med det samiska språket, då språket anses som en viktig kulturbärare. Positiva attityder och viljan att använda språket är en viktig motivationsfaktor för att utveckla språket. Resultatet visar även att elever behöver fler möjligheter att använda och utveckla sitt samiska språk, vilket kräver att såväl det svenska som det samiska samhället ger samiska elever likvärdig tillgång till båda sina språk. I den andra artikeln gjordes en diskursanalys av kunskapskraven i kursplanerna för samiska respektive svenska för att identifiera vilka möjligheter styrdokumentens skrivningar ger elever att utveckla en funktionell tvåspråkighet. Funktionell tvåspråkighet är ett av de 18 övergripande kunskapsmål som sameskolan ska ansvara för att elever ges möjlighet att utveckla. Enligt Skolverket (2019) innebär funktionell tvåspråkighet en förmåga som ger elever möjlighet att röra sig i olika sociala och kulturella kontexter som arbetsmarknader och utbildningssammanhang. Resultatet av denna studie visar att kursplanerna inte ger eleverna likvärdiga möjligheter att utveckla sina språk och en funktionell tvåspråkighet. Vidare visar resultatet att svenska beskrivs som ett akademiskt språk medan samiska beskrivs som ett språk som används muntligt och för vardagskommunikation. Att samiska relateras till en vardagsdiskurs medan svenskämnet relateras till en akademisk väcker frågor om olika makt och status de båda språken ges. Denna studie drar slutsatsen att diskurserna om funktionell tvåspråkighet i kursplanerna är motsägelsefulla och inte stödjer eleverna att ska utveckla samiska som ett fullt fungerande språk inom alla samhällsområden. Den tredje artikeln har som utgångspunkt lärares uppfattningar kring samiska elevers språkanvändning i relation till plats och lek. Platsens betydelse är viktig i den samiska kontexten då den knyter ihop den samiska kulturen och har betydelse på både individuell och kollektiv nivå. Lek beskrivs ha en positiv påverkan på barns och elevers språkutveckling oavsett om det handlar om sociodramatisk lek, som kan förklaras som samspel mellan två eller flera barn i from av rollek, eller vuxenstyrd lek. I denna studie undersöks språkanvändning utifrån muntlig användning av samiska och svenska och lek relaterar till elevernas sociodramatiska lek där vuxna inte styr leken. Utifrån tematisk analys kunde tre olika kategorier som har betydelse för samisk och svensk språkanvändning identifieras. De tre olika kategorier visar att plats och lek har betydelse (1) för språkinlärning (2) för den kulturella förståelsen och (3) för språkval och språkkunskap. För att påverka den muntliga språkanvändningen behöver dock leken vara socialt interaktiv, skapa glädje och upplevas som meningsfull, vara engagerande samt, viktigast av allt, äga rum utomhus. Vidare indikerar resultaten att utelek är viktig för samiska elevers språkanvändning eftersom den ger dessa elever flexibilitet att förhandla om sina språk. Studien påpekar betydelsen av platsen utanför klassrummet som viktig för språkutveckling och diskuterar hur mindre strukturerade aktiviteter, som sociodramatisk lek, stöder samiska elevers kulturella utveckling och språkinlärning. Den fjärde och sista artikeln bygger på intervjuer med elva samiska elever från två sameskolor. Här lyfts elevernas uppfattningar kring sin användning av samiska respektive svenska. Som teoretisk utgångpunkt används i denna artikel teorier om implicit språkpolicy, vilka handlar om individens val att använda sig av ett eller flera språk och som kan strida mot den officiella språkpolicyn. Särskilt fokuserar denna studie på hur elevernas uppfattningar och praktiker kan påverka och skapa implicit språkpolicy. Eleverna berättade att de växlar mellan språk beroende dels på sin egen kompetens i samiska och dels på vänners och lärares språkkompetens. Även i denna studie, i likhet med i första artikeln, rapporterade eleverna att de använder samiska huvudsakligen i hemmet och i skolan. Utöver det använder några samiska även av resandeskäl och vid rengärde. Resultat visar att elevernas språkliga deltagande i de olika sammanhangen ger dem tillgång till den sociokulturella och ekonomiska kontexten. Detta tyder på att de flesta elever identifierar sig med samiska, även om inte alla pratar samiska hemma. Detta resultat diskuteras i relation till dominerade samiska ideologier som existerar i elevernas omgivning. Slutsatser Hornbergers koncept visar hur språkuppfattningar, språkkunskaper, språkpraktiker och språkanvändning samspelar med varandra för att forma nya policyarenor. Skapandet av sådana nya policyarenor kan stödja lärares och elevers samiska språkanvändning. Artikel 2 visar att det finns utrymme för användning av det samiska språket utifrån kursplanen för samiska, men att detta utrymme samtidigt är begränsat. Det blir då upp till läraren att fylla detta utrymme med aktiviteter och praktiker som har en positiv inverkan på elevernas språkutveckling. Artikel 3, som poängterar platsens och lekens betydelse för språkanvändning, indikerar möjligheter för lärare inkludera utomhusaktiviteter i sin undervisning för att gynna elevernas utveckling av användning av samiska i muntlig kommutation. Likaså har elever möjligheter att påverka språkanvändning som en viktig del av den dynamiska relationen mellan språk, policydokument och lärare. Som artikel 1 lyfter är elevernas positiva attityder gentemot samiska, viljan att använda samiska och att man känner stolthet faktorer som kan påverka elevernas språkanvändning positivt. Dessutom indikerar artikel 4 att elevernas uppfattningar kan påverka deras egna språkpraktiker, men även skapa nya arenor för samisk språkanvändning. Denna språkanvändning kräver dock stöd från det samiska och svenska samhället för att möjliggöra en positiv utveckling av språkanvändningen. Därför är det viktigt att möjligheter öppnas upp för olika aktörer som lärare, elever, myndigheter, men även forskare att diskutera dessa frågor vidare

Influence of sun exposure on the aromatic composition of chilean muscat grape cultivars moscatel de alejandria and moscatel rosada

International audienc