Knowledge, attitude and usage among veterinarians regarding triclosan-coated sutures

Infektioner i operationssår, s.k. SSI (Surgical Site Infections), är en vanligt förekommande komplikation efter kirurgi på hund och katt. SSI ger ökad risk för mortalitet och lidande för djuret samt en ökad kostnad och känslomässig påverkan på djurägaren. Det finns flera olika strategier för att minska risken för postoperativa infektioner. På humansidan har WHO tagit fram globala riktlinjer för att minska risken för infektioner i operationssår, och rekommenderar sedan 2016 bland annat användning av suturmaterial behandlade med det antiseptiska ämnet triklosan (s.k. plus-suturer). Suturmaterial fungerar som en främmande kropp vilket gör att bakterier kan växa till på dessa material. Det finns flera in vitro- och in vivo-studier som visar att suturmaterial behandlade med triklosan hämmar bakterietillväxt och således kan minska risken för utveckling av SSI. På veterinärsidan har det gjorts få kliniska studier. Flera studier har publicerats på humansidan, mellan åren 2012 och 2018 har det gjorts 15 stycken metaanalyser om hur triklosan-suturer kan minska SSI. Elva stycken av meta-analyserna visar att plus-suturer har en positiv effekt och minskar risken för SSI medan de fyra resterande inte kunde påvisa någon signifikant skillnad. Triklosan är ett omdebatterat ämne som har flera negativa effekter på miljön vid storskalig användning och har visats kunna driva antibiotikaresistens. Detta examensarbete ämnade svara på vad veterinärer som arbetar med kirurgi på hundar och katter har för attityd till och kunskap om plus-suturer. Vidare undersöktes hur vanligt användandet av plus-suturer är av veterinärer i Sverige idag. Detta gjordes med hjälp av en enkät som skickades ut till veterinärer som arbetar med smådjurskirurgi i Sverige. Enkäten översattes även till engelska och skickades ut till kliniker och sjukhus i Europa. Enkätstudien fick svar från 123 veterinärer. Studien visade att veterinärer i Sverige har en begränsad kunskap om produkten plus-suturer och att en stor andel aldrig hört talas om suturalternativet. Veterinärer har en delad attityd om huruvida plus-suturer kan minska infektionsrisken i operationssår och majoriteten använder inte plus-suturer vid kirurgi på hund och katt. Flera veterinärer inom organisationen distriktsveterinärerna svarade att deras arbetsplats har en policy där användning inte rekommenderas då materialet anses vara farligt för miljön. Två av tre veterinärer angav i enkäten att de hört talas om plus-suturer. På frågan om det finns tillräckligt med evidens för att använda plus-suturer svarade tre av fyra ”vet ej”. En av tre uttryckte oro för miljöpåverkan. Fler än nio av tio svarande kände inte till riktlinjerna från WHO. Triklosan är ett omdebatterat ämne om vilket kunskapen är låg bland svenska veterinärer. Inom humanmedicin finns riktlinjer som förordar användning men då större studier på djur saknas har olika organisationer och individer gjort skilda bedömningar av huruvida kunskapen kan appliceras inom veterinärmedicinen.Surgical Site Infection, SSI, is a common complication following surgery on dogs and cats. SSI causes an increase in mortality, prolonged hospital stays, increased costs and has a negative effect on the emotional state of the owner. There are multiple strategies to reduce SSI after surgery. WHO created guidelines in 2016 to reduce SSI after surgery, of which one is recommending the use of sutures coated with triclosan (plus sutures). A suture acts as a foreign body on which bacteria can grow. There are several in vitro and in vivo studies that demonstrate that plus sutures can inhibit bacterial growth and as a consequence can reduce risk of SSI. There are few clinical studies in veterinary surgery. Several studies have been published within human surgery and additionally 15 meta-analysis were published between 2012 and 2018 regarding whether plus sutures can reduce SSI. Eleven of these meta-analyses showed a reduction in SSI while four could not demonstrate any reduction of risk when plus sutures were used. Triclosan is a controversial substance with multiple negative effects on the environment at large-scale use and additionally it has been shown that the substance can cause antibiotic resistance. This student degree thesis aimed to examine the attitudes and knowledge regarding plus sutures among veterinarians who work within the field of surgery involving dogs and cats. Another aim was to investigate to what extent these sutures are used in Sweden today on veterinary clinics and veterinary hospitals. This was examined by a questionnaire study, which was sent to veterinarians working within the field of surgery in Sweden. The questionnaire study was translated to English and sent to clinics and hospitals in Europe. This study showed that veterinarians in Sweden have limited knowledge about plus sutures and some veterinarians stated that they had never heard about the product. Veterinarians have a divided attitude regarding whether plus sutures can reduce the risk of SSI and the majority are not using plus sutures in surgery on dogs and cats. Several veterinarians in the organization Distriktsveterinärerna answered that their workplace has a policy where the use of plus sutures is discouraged because of triclosan’s negative impact on the environment. Triclosan is a controversial substance and the knowledge is limited amongst Swedish veterinarians. There are guidelines in human surgery which encourage the usage of plus sutures. However, there is a lack of larger sized animal studies which results in organizations and individuals making their own assessments on whether the existing knowledge is applicable in veterinary medicine or not

Komplikationer vid artrodes på smådjur och ex vivo test av ett innovativt benlim för artrodeser

En artrodes är ett operativt ingrepp som avser att genom immobilisering av en led öka den totala rörelsefunktionen i en extremitet. Efter en artrodes åstadkoms en benfusion i leden. Det är känt sedan tidigare att komplikationsrisken för artrodeser hos hund och katt är relativt hög, varför mer kunskap om dem och deras utfall är fördelaktigt för att kunna fatta evidensbaserade beslut som gagnar djur och djurägare. I detta arbete genomfördes en retrospektiv journalstudie, utförd på smådjurskliniken vid SLU Universitetsdjursjukhuset, Uppsala. Debiteringskoder för partiell artrodes karpus, partiell artrodes tarsus, panartrodes karpus och panartrodes tarsus användes för att identifiera journaler från år 2014 till och med år 2020. I en hundkadavermodell testades ett innovativt benlim och mekaniska egenskaper mellan limmade benstrukturer undersöktes. Benlimmet är ett biomaterial baserat på aminosyran fosfoserin som har uppvisat fördelaktiga egenskaper för eventuell framtida användning inom ortopedi. 39 patientjournaler med individer som genomgått artrodes identifierades, varav 31 hundar, sju katter och en kanin. Komplikationer som uppstod delades in i tre kategorier: katastrofala, allvarliga och milda. Allvarliga komplikationer delades ytterligare upp i typ ett (kirurgisk behandling) och typ två komplikationer (medicinsk behandling). Även komplikationen infektion beskrevs, men ingick i allvarliga typ två komplikationer. Katastrofala komplikationer, till exempel kraftiga hältor som ledde till avlivning, drabbade en hund och tre katter, allvarliga komplikationer, till exempel antibiotikakrävande infektioner eller problem som krävde ytterligare operationer, drabbade 24 hundar och två katter, milda komplikationer, till exempel skavsår eller lindriga hältor, drabbade sju hundar och två katter. Infektion drabbade 21 hundar och fyra katter. Några av komplikationerna krävde ytterligare kirurgiska åtgärder. Hos hundarna genomfördes 28 re-operationer på 17 individer, medan det hos katterna genomfördes tre re-operationer på två individer. Den presenterade informationen skulle kunna ge ett underlag för beslut om behandlingar och fortsatt forskning. Av 39 patientjournaler med artrodesfall involverade 67 % allvarliga komplikationer och 49 % genomgick minst en re-operation. Utvärdering av mekaniska egenskaper för benlimmet visade att limmets egenskaper i en kadavermodell liknar de egenskaper som tidigare påvisats i laboratoriestudier. Limmet var starkare när mängdandelen fosfoserin i relation till kalciumsilikat var 30 %, och svagare när den var 15 %. Benlimmet kan möjligen vara till nytta vid artrodes, för att ge ytterligare stabilitet i samband med traditionell fixering (osteosyntes). Fler studier om limmets egenskaper behövs. Nyckelord: artrodes, benlim, hund, infektion, journalstudie, karpus, katt, komplikationer, ortopedi, steloperation, tarsusAn arthrodesis is a surgical procedure that aims to increase the overall function of an extremity through immobilization of a joint. After an arthrodesis a bone fusion is achieved in the joint. It is well known that the risk of complications for arthrodesis is relatively high, which is why more knowledge about them and their outcome is beneficial when making evidence-based decisions. A more well-informed decision benefits both animals and animal owners. In this work, a retrospective study of patient records was performed at the University Animal Hospital (UDS), small animal section. Billing codes for partial arthrodesis carpus, partial arthrodesis tarsus, panarthrodesis carpus and panarthrodesis tarsus were used to identify records from 2014 to 2020. In a cadaver model, an innovative bone glue was tested and mechanical properties between glued bone structures were evaluated. The glue is a biomaterial based on the amino acid phosphoserine and has shown attributes which could benefit possible future use within orthopaedics. The study identified 39 patient records that involved arthrodesis, of which 31 were dogs, seven cats and one rabbit. Complications that arose were divided into three categories: catastrophic, severe, and mild. Severe complications were further divided into type one (surgical treatment) and type two complications (medical treatment). The complication infection was also described. Catastrophic complications, for example serious lameness followed by euthanasia, affected one dog and three cats, major complications, for example infections treated with antibiotics or other problems requiring surgical treatment, affected 24 dogs and two cats, mild complications, for example chafing or mild lameness, affected seven dogs and two cats. Infection affected 21 dogs and four cats. Some of the complications required additional surgical procedures. In dogs, 28 re-operations were performed on 17 individuals, while in cats, three re-operations were performed on two individuals. Knowledge about complications surrounding arthrodesis can provide a basis for decisions about treatments and future studies. Out of 39 patient records, 67% of the arthrodesis cases involved major complications and 49% needed at least one re-operation. Evaluation of mechanical properties of the bone glue showed that the glue behaved in cadaver joints very similarly to previous laboratory studies. The glue was stronger when the mole proportion of amino acid was 30%, and weaker when the proportion was 15%, in relation to the amount of calcium silicate. The bone glue may possibly be useful in arthrodesis, to provide additional stability as a complement to traditional fixation (osteosynthesis). More studies on the properties of the adhesive are needed. Keywords: arthrodesis, bone glue, carpus, cat, complications, dog, infection, journal study, joint fusion, orthopedics, tarsu

Utvärderingsmetoder för kronisk smärta hos katt samt typiska beteende faktorer

Avhandlingen innehåller en forskningsdel samt en litteraturöversikt. I litteraturöversikten presenteras olika metoder som använts för utvärdering av kronisk smärta hos katter. Främst behandlas olika typer av frågeformulär, med vikt på frågeformulärets format, smärtskalor och vilka frågor som använts. Ännu finns inget validerat frågeformulär, men en sådan skulle kunna vara till nytta vid bedömning av smärta både för kliniskt bruk och i forskningssyfte. Också andra metoder för utvärdering av kronisk smärta presenteras, och för- och nackdelar med dessa diskuteras. I avhandlingen behandlas också osteoartros som ett typiskt exempel på kronisk smärta hos katter. I forskningsdelen undersöktes frågeformulär som kattägare svarat på. Frågeformulären härstammade från två tidigare gjorda studier. Totalt användes 205 frågeformulär. I den ena studien röntgades katterna också för att undersöka förekomst av höftledsdysplasi, och i den andra studien utvärderades smärta också genom palpering och med värmekamera. Frågeformulären analyserades med principiell komponentanalys, som är en form av faktoranalys. Man ville undersöka vilka smärtrelaterade frågor som har ett samband, och på så vis bildar en komponent, och fundera ut vad sambandet kan vara. Denna metod har ingen använt tidigare vid undersökning av frågeformulär på katter, åtminstone inte vad författaren vet om. I resultatet från faktoranalysen kunde man se att frågorna för katterna med smärta grupperades logiskt och bildade komponenter. För alla frågor som hörde till en viss komponent kunde man tydligt se att de hade något gemensamt. Till exempel kunde man se att alla aktiviteter som kräver användning av bakben grupperades till en komponent. Sambandet mellan frågorna är förstås hypoteser, och kräver ytterligare forskning. Resultaten från faktoranalysen kan vara till nytta vid kliniskt bruk då man vill lokalisera smärta hos katter. I faktoranalysen kan man se vilka frågor som är bäst att ställa åt ägaren, då man misstänker att katten har smärta på något visst ställe. Resultaten kan också användas som hjälp då man försöker utvärdera smärta utifrån frågeformulär för enskilda katter

Förekomst av postoperativa sårinfektioner efter ovariehysterektomi på friska tikar

Ovariehysterektomi (OHE) är ett rutiningrepp på djurkliniker och är det vanligaste ingreppet för att kastrera tikar. Liksom vid alla kirurgiska ingrepp är postoperativa sårinfektioner en komplikationsrisk och observeras hos 2,2-5,7 % av patienterna. (Adin 2011) Syftet med detta examensarbete i djuromvårdnad var att undersöka infektionsförekomsten efter elektiv OHE på universitetsdjursjukhuset (UDS) och att jämföra resultatet med andra studier av infektionsförekomst. Att undersöka infektionsförekomst är viktigt för att upptäcka orsaker till ökad infektionsrisk, för att kunna åtgärda brister och förebygga risken för framtida postoperativa sårinfektioner. För att undersöka infektionsförekomsten studerades journaler för de tikar som genomgått OHE på UDS mellan 2010 och 2016 retrospektivt. Kriterier för att ingå i studien var att ingreppet var elektivt, att tikarna inte fick antibiotika perioperativt och inte genomgick flera ingrepp samtidigt. Sammanlagt 109 journaler kom att ingå i studien. Två av de 109 tikarna (1,8 %) fick enligt journalerna en postoperativ sårinfektion, vilket var något lägre än resultatet i liknande studier av infektionsförekomst. Dokumenterad uppföljning saknades hos majoriteten av patienterna (57,8 %). Det saknades en standardiserad definition av postoperativ sårinfektion, vilket utgjorde en felkälla och försvårade jämförelser mellan studier. Bristande information i journalerna gjorde att det inte gick att undersöka samband mellan riskfaktorer och postoperativa sårinfektioner. Journalerna innehöll dock mer utförlig information över tid under åren 2014-2016 än under åren 2010-2013 för anestesitid och antal personer i operationssalen, en trend som kan vara relaterad till skärpt lagstiftning gällande vilken utbildningsnivå som krävs för att behandla djur under allmän anestesi. Tillförlitlighet till resultatet saknades då postoperativa sårinfektioner inte kunde uteslutas hos de patienter som inte följdes upp. Retrospektiva studier kan vara att föredra framför prospektiva studier för att på begränsad tid studera information gällande ett stort antal patienter. Förutsättningen för att kunna använda denna metod är dock korrekt journalföring. För att få tillförlitliga resultat bör patienterna följas upp och en standardiserad definition för bedömning av postoperativa sårinfektioner användas.Ovariohysterectomy (OHE) is a routine procedure at animal clinics and it is the most common method to castrate bitches. As with all surgical procedures, surgical site infections (SSIs) are one of the complication risks, and the prevalence of SSIs are observed to be between 2,2 -5,7 %. (Adin 2011) The objective of the present study in the veterinary nursing program was to investigate the prevalence of SSIs after elective OHE at the Swedish veterinary teaching hospital (UDS) and to compare the result with those in similar studies. To study the prevalence of SSIs is important in order to discover the underlying reasons for SSIs, and to be able to address these and prevent the risks for future SSIs. To investigate the prevalence of SSIs, medical records for bitches undergoing OHE at UDS during the years 2010- 2016 were studied retrospectively. Inclusion criteria for the study were that the procedure was elective, that bitches were not given antibiotics perioperatively, and that other surgical procedures were not performed during the same procedure. In all, 109 medical records were studied. Two of the 109 bitches (1,8 %) were according to the medical records diagnosed with SSIs, which is somewhat lower than the results in similar studies. There were no documented follow-ups for the majority of the patients (57,8 %). There was a lack of standardised definition of SSIs, which made a correct comparison with other studies difficult. Due to the lack of information in the medical records, potential risk factors could not be related to SSIs. The medical records contained more information during the years 2014-2016 than during 2010-2013 regarding duration of anaesthesia and number of persons present at the operation theatre, a trend that could be related to sharpened legislation regarding the level of education required for treating animals under general anaesthesia. Reliability of the results is low, as SSIs cannot be discounted for those patients that were not followed up. Retrospective studies are to be preferred to prospective studies when the aim is to study information for a large number of patients during a limited time. To be able to use this method, however, it is required that medical records are kept correctly. Furthermore, to get reliable results patients ought to be followed up, and a standardised definition for evaluation of SSIs should be used

Ipsilateralt vaskulariserat ulna autograft vid behandling av osteosarkom i distala radius hos hund

Limb-sparing surgery aims to provide a functional pain free leg for the patient after removal of a local tumour in the leg. Reasons to perform limb-sparing instead of amputation can be arthrosis or hipdysplasia or other problems with the locomotor apparatus that makes the patient unsuitable for amputataion. Owner reluctance to amputate is another reason for limb-sparing. This master's thesis is a case study of a dog with an osteosarcoma in its distal radius. The dog was treated by a limb-sparing method that uses the ipsilateral ulna as a vascularized roll-over autograft. The operation was performed at the Small animal clinic at Sveriges Lantbruks Universitet (SLU). There were only three reported cases of this surgical method before, all in the US. The dog was treated with carboplatin postoperatively as adjuvant treatment. The thesis also includes the preoperative staging and assessment as well as a thorough follow up with scintigraphy and radiography for more than one year postoperatively. The dog retained excellent function of the operated limb and had a good quality of life until it was euthanised 408 days after the limb-spare surgery due to disease unrelated to the osteosarcoma and the limb-spare procedure.Limbsparing är ett samlingsnamn för de kirurgiska metoder som kan användas som alternativ till amputation av ett ben som skadats eller angripits av en tumör. Målet är att bevara benet med relativt god funktionalitet efter att tumören avlägsnats. Orsaker till att en hund inte anses vara en lämplig kandidat för amputation kan vara artroser, höftledsproblem eller liknande som gör att hunden behöver fyra ben för att kunna röra sig på ett tillfredställande sätt. Ägarens önskan att undvika amputation kan vara en annan anledning till att utföra limbsparing. Detta arbete är en fallstudie av en hund med ett osteosarkom i distala radius som genomgått en limbsparingoperation. Operationen bygger på att ipsilaterala ulna används som ett autograft med bibehållen vaskularisering. Operationen utfördes vid Institutionen för smådjurskirurgi vid Sveriges Lantbruks Universitet (SLU). Vid tidpunkten för operationen fanns endast tre fall beskrivna som var opererade enligt den här nya metoden, alla i USA. Postoperativt fick hunden adjuvantbehandling med Carboplatin. Fallstudien inkluderar även de preoperativa undersökningar som gjordes samt en noggrann uppföljning av fallet med hjälp av både scintigrafi och röntgen under mer än ett år postoperativt. Hunden hade efter avläkning mycket god funktion i det opererade benet. Hundens livskvalitet var god fram till att den 408 dagar efter operationen avlivades till följd av sjukdom som ej var relaterad till osteosarkomet eller limbsparing kirurgin

Komplikationer vid kastration av hanhund och veterinärstudenters självförtroende inför genomförande av operationen

Normalkastration av hanhund är en av de vanligaste operationerna som utförs inom smådjurskirurgi. Veterinärstudenterna vid Sveriges lantbruksuniversitet började under hösten 2018 regelbundet kastrera hanhundar i undervisningen. Att operera levande djur är ett unikt inlärningstillfälle och något som tidigare studier har visat att veterinärstudenter önskar ha mer av i utbildningen. Syftet med studien var att undersöka ifall de hanhundar som kastrerats av veterinärstudenter hade högre komplikationsrisk än de hanhundar som kastrerats av erfarna kirurger. Ytterligare ett syfte med studien var att undersöka ifall veterinärstudenter som har fått kastrera hanhundar i utbildningen känner sig mer benägna och självsäkra inför att utföra ingreppet självständigt tidigt i sina veterinärkarriärer. Alla hanhundar som hade kastrerats på Universitetdjursjukhuset (UDS) i Uppsala under perioden september 2018 till september 2019 ingick i den ena delen av studien. De placerades i två grupper utifrån om de hade kastrerats av veterinärstudenter eller legitimerade veterinärer. Data erhölls dels från hundarnas respektive journaler och dels från telefonuppföljning med hundarnas ägare. I den andra delen av studien skickades en enkät ut till veterinärstudenterna i årskurs 5 inför sommaren då de hade möjlighet att arbeta som tillförordnade veterinärer. En uppföljande enkät skickades ut efter sommaren för att studera verkligt utfall. Resultatet visade att det inte var någon statistiskt signifikant ökad risk för komplikationer för de hundar som kastrerades av veterinärstudenter jämfört med de som kastrerades av UDS ordinarie veterinärer. Enkätstudien visade att de veterinärstudenter som hade fått utföra eller observera en hanhundskastration under klinisk rotation hade större självförtroende med avseende på att våga utföra normalkastration av hanhund, både med och utan assistans, jämfört med de studenter som varken hade fått se eller utföra en hanhundskastration. Även att enbart ha fått observera normalkastration av hanhund ökade signifikant villigheten att utföra ingreppet självständigt tidigt i karriären jämfört med de som varken hade fått se eller utföra ingreppet. Andelen komplikationer i studien var relativt hög jämfört med tidigare studier. Detta kan bero på att gränsen för vad som klassificerades som en komplikation sattes lägre i denna studie jämfört med andra. Hundarna på UDS var betydligt äldre än hundarna på studentoperation och hade i högre utsträckning annan sjukdom vilket kan ha bidragit till en högre komplikationsrisk för den gruppen. Dessutom utfördes ofta andra kirurgiska ingrepp på dessa hundar vilket förlängde durationen på operationen och anestesin. Slutsatsen från studien var att veterinärstudenternas praktiska träning i form av att få närvara och delta vid kastration av hanhundar under klinisk utbildning var en viktig del av den kliniska färdighetsträningen. Ytterligare en slutsats var att studenthanhundskastrationerna är etiskt försvarbara att fortsätta med, då de inte verkade vara förenade med någon högre komplikationsrisk.Neutering of male dogs is one of the most common surgeries performed in small animal surgery. The veterinary students at the Swedish University of Agriculture began to regularly perform male dog neutering as a part of the curriculum in the autumn of 2018. Live animal surgery is a unique learning opportunity and something that previous studies have shown veterinary students wanting more of in their education. The purpose of the study was to investigate whether the male dogs neutered by veterinary students had a higher risk of complications than dogs neutered by experienced surgeons. Another purpose of the study was to investigate if veterinary students who had been able to neuter male dogs as a part of university training felt more inclined and confident to perform the surgical procedure independently early in their careers. All dogs that had been neutered at the teaching hospital in Uppsala from September 2018 until September 2019 were included in one part of the study. There were two groups, depending on whether veterinary students or veterinarians at the University Animal Hospital had neutered them. Data was collected partly from the dogs’ patient records and partly from telephone follow-ups with the dog owners. In the other part of the study a questionnaire was sent to fifth year veterinary students before the summer when they could work as veterinarians on a restricted license. A follow-up questionnaire was sent out after the summer to study the actual outcome. The result showed that there was no significantly increased risk for complications for the dogs neutered by veterinary students compared to those neutered by animal hospital staff veterinarians. The questionnaire showed that the veterinary students who had been able to perform or observe male dog castration at university were more willing to perform a castration, both with or without assistance, compared to those who had neither been able to see nor perform male dog neutering. By observing a male dog castration the willingness to independently perform the procedure early in their careers was significantly increased compared to students who had neither been able to see nor perform the procedure. The complication rate in this study was relatively high compared to previous studies. The reason for this could be that the limit for what was categorised as a complication was set on an ambitious level compared to other studies. The dogs treated by hospital staff were significantly older than dogs subjected to students’ surgery and had to a higher extent concomitant illnesses, which may have led to a higher risk of complications for this group. Additionally, there were often other surgical procedures performed on the dogs with concomitant illnesses, which significantly prolonged the duration of both surgery and anaesthesia. The conclusion of this study was that the veterinary students’ participation in male dog castration is an important part of their clinical practice and that the procedure contributed to their clinical confidence. Furthermore, the male dog neutering procedures performed by students were ethically justifiable to continue with, since they did not seem to be associated with an increased risk of complications