8 research outputs found
Knowledge, attitude and usage among veterinarians regarding triclosan-coated sutures
Infektioner i operationssÄr, s.k. SSI (Surgical Site Infections), Àr en vanligt förekommande
komplikation efter kirurgi pÄ hund och katt. SSI ger ökad risk för mortalitet och lidande för
djuret samt en ökad kostnad och kÀnslomÀssig pÄverkan pÄ djurÀgaren. Det finns flera olika
strategier för att minska risken för postoperativa infektioner. PÄ humansidan har WHO tagit
fram globala riktlinjer för att minska risken för infektioner i operationssÄr, och rekommenderar
sedan 2016 bland annat anvÀndning av suturmaterial behandlade med det antiseptiska Àmnet
triklosan (s.k. plus-suturer). Suturmaterial fungerar som en frÀmmande kropp vilket gör att
bakterier kan vÀxa till pÄ dessa material. Det finns flera in vitro- och in vivo-studier som visar
att suturmaterial behandlade med triklosan hÀmmar bakterietillvÀxt och sÄledes kan minska
risken för utveckling av SSI. PÄ veterinÀrsidan har det gjorts fÄ kliniska studier. Flera studier
har publicerats pÄ humansidan, mellan Ären 2012 och 2018 har det gjorts 15 stycken
metaanalyser om hur triklosan-suturer kan minska SSI. Elva stycken av meta-analyserna visar
att plus-suturer har en positiv effekt och minskar risken för SSI medan de fyra resterande inte
kunde pÄvisa nÄgon signifikant skillnad. Triklosan Àr ett omdebatterat Àmne som har flera
negativa effekter pÄ miljön vid storskalig anvÀndning och har visats kunna driva antibiotikaresistens.
Detta examensarbete Àmnade svara pÄ vad veterinÀrer som arbetar med kirurgi pÄ hundar och
katter har för attityd till och kunskap om plus-suturer. Vidare undersöktes hur vanligt
anvÀndandet av plus-suturer Àr av veterinÀrer i Sverige idag. Detta gjordes med hjÀlp av en
enkÀt som skickades ut till veterinÀrer som arbetar med smÄdjurskirurgi i Sverige. EnkÀten
översattes Àven till engelska och skickades ut till kliniker och sjukhus i Europa.
EnkÀtstudien fick svar frÄn 123 veterinÀrer. Studien visade att veterinÀrer i Sverige har en
begrÀnsad kunskap om produkten plus-suturer och att en stor andel aldrig hört talas om suturalternativet. VeterinÀrer har en delad attityd om huruvida plus-suturer kan minska infektionsrisken i operationssÄr och majoriteten anvÀnder inte plus-suturer vid kirurgi pÄ hund och katt.
Flera veterinÀrer inom organisationen distriktsveterinÀrerna svarade att deras arbetsplats har en
policy dÀr anvÀndning inte rekommenderas dÄ materialet anses vara farligt för miljön. TvÄ av
tre veterinÀrer angav i enkÀten att de hört talas om plus-suturer. PÄ frÄgan om det finns
tillrĂ€ckligt med evidens för att anvĂ€nda plus-suturer svarade tre av fyra âvet ejâ. En av tre
uttryckte oro för miljöpÄverkan. Fler Àn nio av tio svarande kÀnde inte till riktlinjerna frÄn
WHO.
Triklosan Àr ett omdebatterat Àmne om vilket kunskapen Àr lÄg bland svenska veterinÀrer. Inom
humanmedicin finns riktlinjer som förordar anvÀndning men dÄ större studier pÄ djur saknas
har olika organisationer och individer gjort skilda bedömningar av huruvida kunskapen kan
appliceras inom veterinÀrmedicinen.Surgical Site Infection, SSI, is a common complication following surgery on dogs and cats. SSI
causes an increase in mortality, prolonged hospital stays, increased costs and has a negative
effect on the emotional state of the owner. There are multiple strategies to reduce SSI after
surgery. WHO created guidelines in 2016 to reduce SSI after surgery, of which one is
recommending the use of sutures coated with triclosan (plus sutures). A suture acts as a foreign
body on which bacteria can grow. There are several in vitro and in vivo studies that demonstrate
that plus sutures can inhibit bacterial growth and as a consequence can reduce risk of SSI. There
are few clinical studies in veterinary surgery. Several studies have been published within human
surgery and additionally 15 meta-analysis were published between 2012 and 2018 regarding
whether plus sutures can reduce SSI. Eleven of these meta-analyses showed a reduction in SSI
while four could not demonstrate any reduction of risk when plus sutures were used. Triclosan
is a controversial substance with multiple negative effects on the environment at large-scale use
and additionally it has been shown that the substance can cause antibiotic resistance.
This student degree thesis aimed to examine the attitudes and knowledge regarding plus sutures
among veterinarians who work within the field of surgery involving dogs and cats. Another aim
was to investigate to what extent these sutures are used in Sweden today on veterinary clinics
and veterinary hospitals. This was examined by a questionnaire study, which was sent to
veterinarians working within the field of surgery in Sweden. The questionnaire study was
translated to English and sent to clinics and hospitals in Europe.
This study showed that veterinarians in Sweden have limited knowledge about plus sutures and
some veterinarians stated that they had never heard about the product. Veterinarians have a
divided attitude regarding whether plus sutures can reduce the risk of SSI and the majority are
not using plus sutures in surgery on dogs and cats. Several veterinarians in the organization
DistriktsveterinÀrerna answered that their workplace has a policy where the use of plus sutures
is discouraged because of triclosanâs negative impact on the environment. Triclosan is a
controversial substance and the knowledge is limited amongst Swedish veterinarians. There are
guidelines in human surgery which encourage the usage of plus sutures. However, there is a
lack of larger sized animal studies which results in organizations and individuals making their
own assessments on whether the existing knowledge is applicable in veterinary medicine or
not
Komplikationer vid artrodes pÄ smÄdjur och ex vivo test av ett innovativt benlim för artrodeser
En artrodes Àr ett operativt ingrepp som avser att genom immobilisering av en led öka den totala
rörelsefunktionen i en extremitet. Efter en artrodes Ästadkoms en benfusion i leden. Det Àr kÀnt sedan
tidigare att komplikationsrisken för artrodeser hos hund och katt Àr relativt hög, varför mer kunskap
om dem och deras utfall Àr fördelaktigt för att kunna fatta evidensbaserade beslut som gagnar djur
och djurÀgare.
I detta arbete genomfördes en retrospektiv journalstudie, utförd pÄ smÄdjurskliniken vid SLU
Universitetsdjursjukhuset, Uppsala. Debiteringskoder för partiell artrodes karpus, partiell artrodes
tarsus, panartrodes karpus och panartrodes tarsus anvÀndes för att identifiera journaler frÄn Är 2014
till och med Ă„r 2020. I en hundkadavermodell testades ett innovativt benlim och mekaniska
egenskaper mellan limmade benstrukturer undersöktes. Benlimmet Àr ett biomaterial baserat pÄ
aminosyran fosfoserin som har uppvisat fördelaktiga egenskaper för eventuell framtida anvÀndning
inom ortopedi.
39 patientjournaler med individer som genomgÄtt artrodes identifierades, varav 31 hundar, sju katter
och en kanin. Komplikationer som uppstod delades in i tre kategorier: katastrofala, allvarliga och
milda. Allvarliga komplikationer delades ytterligare upp i typ ett (kirurgisk behandling) och typ tvÄ
komplikationer (medicinsk behandling). Ăven komplikationen infektion beskrevs, men ingick i
allvarliga typ tvÄ komplikationer. Katastrofala komplikationer, till exempel kraftiga hÀltor som
ledde till avlivning, drabbade en hund och tre katter, allvarliga komplikationer, till exempel
antibiotikakrÀvande infektioner eller problem som krÀvde ytterligare operationer, drabbade 24
hundar och tvÄ katter, milda komplikationer, till exempel skavsÄr eller lindriga hÀltor, drabbade sju
hundar och tvÄ katter. Infektion drabbade 21 hundar och fyra katter. NÄgra av komplikationerna
krÀvde ytterligare kirurgiska ÄtgÀrder. Hos hundarna genomfördes 28 re-operationer pÄ 17 individer,
medan det hos katterna genomfördes tre re-operationer pÄ tvÄ individer. Den presenterade
informationen skulle kunna ge ett underlag för beslut om behandlingar och fortsatt forskning. Av 39
patientjournaler med artrodesfall involverade 67 % allvarliga komplikationer och 49 % genomgick
minst en re-operation.
UtvÀrdering av mekaniska egenskaper för benlimmet visade att limmets egenskaper i en
kadavermodell liknar de egenskaper som tidigare pÄvisats i laboratoriestudier. Limmet var starkare
nÀr mÀngdandelen fosfoserin i relation till kalciumsilikat var 30 %, och svagare nÀr den var 15 %.
Benlimmet kan möjligen vara till nytta vid artrodes, för att ge ytterligare stabilitet i samband med
traditionell fixering (osteosyntes). Fler studier om limmets egenskaper behövs.
Nyckelord: artrodes, benlim, hund, infektion, journalstudie, karpus, katt, komplikationer, ortopedi,
steloperation, tarsusAn arthrodesis is a surgical procedure that aims to increase the overall function of an extremity
through immobilization of a joint. After an arthrodesis a bone fusion is achieved in the joint. It is
well known that the risk of complications for arthrodesis is relatively high, which is why more
knowledge about them and their outcome is beneficial when making evidence-based decisions. A
more well-informed decision benefits both animals and animal owners.
In this work, a retrospective study of patient records was performed at the University Animal
Hospital (UDS), small animal section. Billing codes for partial arthrodesis carpus, partial arthrodesis
tarsus, panarthrodesis carpus and panarthrodesis tarsus were used to identify records from 2014 to
2020.
In a cadaver model, an innovative bone glue was tested and mechanical properties between glued
bone structures were evaluated. The glue is a biomaterial based on the amino acid phosphoserine
and has shown attributes which could benefit possible future use within orthopaedics.
The study identified 39 patient records that involved arthrodesis, of which 31 were dogs, seven cats
and one rabbit. Complications that arose were divided into three categories: catastrophic, severe,
and mild. Severe complications were further divided into type one (surgical treatment) and type two
complications (medical treatment). The complication infection was also described. Catastrophic
complications, for example serious lameness followed by euthanasia, affected one dog and three
cats, major complications, for example infections treated with antibiotics or other problems
requiring surgical treatment, affected 24 dogs and two cats, mild complications, for example chafing
or mild lameness, affected seven dogs and two cats. Infection affected 21 dogs and four cats. Some
of the complications required additional surgical procedures. In dogs, 28 re-operations were
performed on 17 individuals, while in cats, three re-operations were performed on two individuals.
Knowledge about complications surrounding arthrodesis can provide a basis for decisions about
treatments and future studies. Out of 39 patient records, 67% of the arthrodesis cases involved major
complications and 49% needed at least one re-operation.
Evaluation of mechanical properties of the bone glue showed that the glue behaved in cadaver joints
very similarly to previous laboratory studies. The glue was stronger when the mole proportion of
amino acid was 30%, and weaker when the proportion was 15%, in relation to the amount of calcium
silicate.
The bone glue may possibly be useful in arthrodesis, to provide additional stability as a complement
to traditional fixation (osteosynthesis). More studies on the properties of the adhesive are needed.
Keywords: arthrodesis, bone glue, carpus, cat, complications, dog, infection, journal study, joint
fusion, orthopedics, tarsu
UtvÀrderingsmetoder för kronisk smÀrta hos katt samt typiska beteende faktorer
Avhandlingen innehĂ„ller en forskningsdel samt en litteraturöversikt. I litteraturöversikten presenteras olika metoder som anvĂ€nts för utvĂ€rdering av kronisk smĂ€rta hos katter. FrĂ€mst behandlas olika typer av frĂ„geformulĂ€r, med vikt pĂ„ frĂ„geformulĂ€rets format, smĂ€rtskalor och vilka frĂ„gor som anvĂ€nts. Ănnu finns inget validerat frĂ„geformulĂ€r, men en sĂ„dan skulle kunna vara till nytta vid bedömning av smĂ€rta bĂ„de för kliniskt bruk och i forskningssyfte. OcksĂ„ andra metoder för utvĂ€rdering av kronisk smĂ€rta presenteras, och för- och nackdelar med dessa diskuteras. I avhandlingen behandlas ocksĂ„ osteoartros som ett typiskt exempel pĂ„ kronisk smĂ€rta hos katter.
I forskningsdelen undersöktes frÄgeformulÀr som kattÀgare svarat pÄ. FrÄgeformulÀren hÀrstammade frÄn tvÄ tidigare gjorda studier. Totalt anvÀndes 205 frÄgeformulÀr. I den ena studien röntgades katterna ocksÄ för att undersöka förekomst av höftledsdysplasi, och i den andra studien utvÀrderades smÀrta ocksÄ genom palpering och med vÀrmekamera.
FrÄgeformulÀren analyserades med principiell komponentanalys, som Àr en form av faktoranalys. Man ville undersöka vilka smÀrtrelaterade frÄgor som har ett samband, och pÄ sÄ vis bildar en komponent, och fundera ut vad sambandet kan vara. Denna metod har ingen anvÀnt tidigare vid undersökning av frÄgeformulÀr pÄ katter, Ätminstone inte vad författaren vet om.
I resultatet frÄn faktoranalysen kunde man se att frÄgorna för katterna med smÀrta grupperades logiskt och bildade komponenter. För alla frÄgor som hörde till en viss komponent kunde man tydligt se att de hade nÄgot gemensamt. Till exempel kunde man se att alla aktiviteter som krÀver anvÀndning av bakben grupperades till en komponent. Sambandet mellan frÄgorna Àr förstÄs hypoteser, och krÀver ytterligare forskning.
Resultaten frÄn faktoranalysen kan vara till nytta vid kliniskt bruk dÄ man vill lokalisera smÀrta hos katter. I faktoranalysen kan man se vilka frÄgor som Àr bÀst att stÀlla Ät Àgaren, dÄ man misstÀnker att katten har smÀrta pÄ nÄgot visst stÀlle. Resultaten kan ocksÄ anvÀndas som hjÀlp dÄ man försöker utvÀrdera smÀrta utifrÄn frÄgeformulÀr för enskilda katter
Förekomst av postoperativa sÄrinfektioner efter ovariehysterektomi pÄ friska tikar
Ovariehysterektomi (OHE) Àr ett rutiningrepp pÄ djurkliniker och Àr det vanligaste ingreppet för att kastrera tikar. Liksom vid alla kirurgiska ingrepp Àr postoperativa sÄrinfektioner en komplikationsrisk och observeras hos 2,2-5,7 % av patienterna. (Adin 2011)
Syftet med detta examensarbete i djuromvÄrdnad var att undersöka infektionsförekomsten efter elektiv OHE pÄ universitetsdjursjukhuset (UDS) och att jÀmföra resultatet med andra studier av infektionsförekomst. Att undersöka infektionsförekomst Àr viktigt för att upptÀcka orsaker till ökad infektionsrisk, för att kunna ÄtgÀrda brister och förebygga risken för framtida postoperativa sÄrinfektioner.
För att undersöka infektionsförekomsten studerades journaler för de tikar som genomgÄtt OHE pÄ UDS mellan 2010 och 2016 retrospektivt. Kriterier för att ingÄ i studien var att ingreppet var elektivt, att tikarna inte fick antibiotika perioperativt och inte genomgick flera ingrepp samtidigt. Sammanlagt 109 journaler kom att ingÄ i studien.
TvÄ av de 109 tikarna (1,8 %) fick enligt journalerna en postoperativ sÄrinfektion, vilket var nÄgot lÀgre Àn resultatet i liknande studier av infektionsförekomst. Dokumenterad uppföljning saknades hos majoriteten av patienterna (57,8 %). Det saknades en standardiserad definition av postoperativ sÄrinfektion, vilket utgjorde en felkÀlla och försvÄrade jÀmförelser mellan studier.
Bristande information i journalerna gjorde att det inte gick att undersöka samband mellan riskfaktorer och postoperativa sÄrinfektioner. Journalerna innehöll dock mer utförlig information över tid under Ären 2014-2016 Àn under Ären 2010-2013 för anestesitid och antal personer i operationssalen, en trend som kan vara relaterad till skÀrpt lagstiftning gÀllande vilken utbildningsnivÄ som krÀvs för att behandla djur under allmÀn anestesi.
Tillförlitlighet till resultatet saknades dÄ postoperativa sÄrinfektioner inte kunde uteslutas hos de patienter som inte följdes upp. Retrospektiva studier kan vara att föredra framför prospektiva studier för att pÄ begrÀnsad tid studera information gÀllande ett stort antal patienter. FörutsÀttningen för att kunna anvÀnda denna metod Àr dock korrekt journalföring. För att fÄ tillförlitliga resultat bör patienterna följas upp och en standardiserad definition för bedömning av postoperativa sÄrinfektioner anvÀndas.Ovariohysterectomy (OHE) is a routine procedure at animal clinics and it is the most common method to castrate bitches. As with all surgical procedures, surgical site infections (SSIs) are one of the complication risks, and the prevalence of SSIs are observed to be between 2,2 -5,7 %. (Adin 2011)
The objective of the present study in the veterinary nursing program was to investigate the prevalence of SSIs after elective OHE at the Swedish veterinary teaching hospital (UDS) and to compare the result with those in similar studies. To study the prevalence of SSIs is important in order to discover the underlying reasons for SSIs, and to be able to address these and prevent the risks for future SSIs.
To investigate the prevalence of SSIs, medical records for bitches undergoing OHE at UDS during the years 2010- 2016 were studied retrospectively. Inclusion criteria for the study were that the procedure was elective, that bitches were not given antibiotics perioperatively, and that other surgical procedures were not performed during the same procedure. In all, 109 medical records were studied.
Two of the 109 bitches (1,8 %) were according to the medical records diagnosed with SSIs, which is somewhat lower than the results in similar studies. There were no documented follow-ups for the majority of the patients (57,8 %). There was a lack of standardised definition of SSIs, which made a correct comparison with other studies difficult.
Due to the lack of information in the medical records, potential risk factors could not be related to SSIs. The medical records contained more information during the years 2014-2016 than during 2010-2013 regarding duration of anaesthesia and number of persons present at the operation theatre, a trend that could be related to sharpened legislation regarding the level of education required for treating animals under general anaesthesia.
Reliability of the results is low, as SSIs cannot be discounted for those patients that were not followed up. Retrospective studies are to be preferred to prospective studies when the aim is to study information for a large number of patients during a limited time. To be able to use this method, however, it is required that medical records are kept correctly. Furthermore, to get reliable results patients ought to be followed up, and a standardised definition for evaluation of SSIs should be used
Ipsilateralt vaskulariserat ulna autograft vid behandling av osteosarkom i distala radius hos hund
Limb-sparing surgery aims to provide a functional pain free leg for the patient after removal of a local tumour in the leg. Reasons to perform limb-sparing instead of amputation can be arthrosis or hipdysplasia or other problems with the locomotor apparatus that makes the patient unsuitable for amputataion. Owner reluctance to amputate is another reason for limb-sparing.
This master's thesis is a case study of a dog with an osteosarcoma in its distal radius. The dog was treated by a limb-sparing method that uses the ipsilateral ulna as a vascularized roll-over autograft. The operation was performed at the Small animal clinic at Sveriges Lantbruks Universitet (SLU). There were only three reported cases of this surgical method before, all in the US. The dog was treated with carboplatin postoperatively as adjuvant treatment. The thesis also includes the preoperative staging and assessment as well as a thorough follow up with scintigraphy and radiography for more than one year postoperatively. The dog retained excellent function of the operated limb and had a good quality of life until it was euthanised 408 days after the limb-spare surgery due to disease unrelated to the osteosarcoma and the limb-spare procedure.Limbsparing Àr ett samlingsnamn för de kirurgiska metoder som kan anvÀndas som
alternativ till amputation av ett ben som skadats eller angripits av en tumör. MÄlet
Àr att bevara benet med relativt god funktionalitet efter att tumören avlÀgsnats.
Orsaker till att en hund inte anses vara en lÀmplig kandidat för amputation kan
vara artroser, höftledsproblem eller liknande som gör att hunden behöver fyra ben
för att kunna röra sig pĂ„ ett tillfredstĂ€llande sĂ€tt. Ăgarens önskan att undvika
amputation kan vara en annan anledning till att utföra limbsparing.
Detta arbete Àr en fallstudie av en hund med ett osteosarkom i distala radius som
genomgÄtt en limbsparingoperation. Operationen bygger pÄ att ipsilaterala ulna
anvÀnds som ett autograft med bibehÄllen vaskularisering. Operationen utfördes
vid Institutionen för smÄdjurskirurgi vid Sveriges Lantbruks Universitet (SLU).
Vid tidpunkten för operationen fanns endast tre fall beskrivna som var opererade
enligt den hÀr nya metoden, alla i USA. Postoperativt fick hunden
adjuvantbehandling med Carboplatin. Fallstudien inkluderar Àven de preoperativa
undersökningar som gjordes samt en noggrann uppföljning av fallet med hjÀlp av
bÄde scintigrafi och röntgen under mer Àn ett Är postoperativt. Hunden hade efter
avlÀkning mycket god funktion i det opererade benet. Hundens livskvalitet var god
fram till att den 408 dagar efter operationen avlivades till följd av sjukdom som ej
var relaterad till osteosarkomet eller limbsparing kirurgin
Komplikationer vid kastration av hanhund och veterinÀrstudenters sjÀlvförtroende inför genomförande av operationen
Normalkastration av hanhund Àr en av de vanligaste operationerna som utförs inom smÄdjurskirurgi. VeterinÀrstudenterna vid Sveriges lantbruksuniversitet började under hösten 2018
regelbundet kastrera hanhundar i undervisningen. Att operera levande djur Àr ett unikt
inlÀrningstillfÀlle och nÄgot som tidigare studier har visat att veterinÀrstudenter önskar ha mer
av i utbildningen. Syftet med studien var att undersöka ifall de hanhundar som kastrerats av
veterinÀrstudenter hade högre komplikationsrisk Àn de hanhundar som kastrerats av erfarna
kirurger. Ytterligare ett syfte med studien var att undersöka ifall veterinÀrstudenter som har fÄtt
kastrera hanhundar i utbildningen kÀnner sig mer benÀgna och sjÀlvsÀkra inför att utföra
ingreppet sjÀlvstÀndigt tidigt i sina veterinÀrkarriÀrer. Alla hanhundar som hade kastrerats pÄ
Universitetdjursjukhuset (UDS) i Uppsala under perioden september 2018 till september 2019
ingick i den ena delen av studien. De placerades i tvÄ grupper utifrÄn om de hade kastrerats av
veterinÀrstudenter eller legitimerade veterinÀrer. Data erhölls dels frÄn hundarnas respektive
journaler och dels frÄn telefonuppföljning med hundarnas Àgare. I den andra delen av studien
skickades en enkÀt ut till veterinÀrstudenterna i Ärskurs 5 inför sommaren dÄ de hade möjlighet
att arbeta som tillförordnade veterinÀrer. En uppföljande enkÀt skickades ut efter sommaren för
att studera verkligt utfall.
Resultatet visade att det inte var nÄgon statistiskt signifikant ökad risk för komplikationer för
de hundar som kastrerades av veterinÀrstudenter jÀmfört med de som kastrerades av UDS
ordinarie veterinÀrer. EnkÀtstudien visade att de veterinÀrstudenter som hade fÄtt utföra eller
observera en hanhundskastration under klinisk rotation hade större sjÀlvförtroende med
avseende pÄ att vÄga utföra normalkastration av hanhund, bÄde med och utan assistans, jÀmfört
med de studenter som varken hade fĂ„tt se eller utföra en hanhundskastration. Ăven att enbart
ha fÄtt observera normalkastration av hanhund ökade signifikant villigheten att utföra ingreppet
sjÀlvstÀndigt tidigt i karriÀren jÀmfört med de som varken hade fÄtt se eller utföra ingreppet.
Andelen komplikationer i studien var relativt hög jÀmfört med tidigare studier. Detta kan bero
pÄ att grÀnsen för vad som klassificerades som en komplikation sattes lÀgre i denna studie
jÀmfört med andra. Hundarna pÄ UDS var betydligt Àldre Àn hundarna pÄ studentoperation och
hade i högre utstrÀckning annan sjukdom vilket kan ha bidragit till en högre komplikationsrisk
för den gruppen. Dessutom utfördes ofta andra kirurgiska ingrepp pÄ dessa hundar vilket
förlÀngde durationen pÄ operationen och anestesin.
Slutsatsen frÄn studien var att veterinÀrstudenternas praktiska trÀning i form av att fÄ nÀrvara
och delta vid kastration av hanhundar under klinisk utbildning var en viktig del av den kliniska
fÀrdighetstrÀningen. Ytterligare en slutsats var att studenthanhundskastrationerna Àr etiskt
försvarbara att fortsÀtta med, dÄ de inte verkade vara förenade med nÄgon högre komplikationsrisk.Neutering of male dogs is one of the most common surgeries performed in small animal surgery.
The veterinary students at the Swedish University of Agriculture began to regularly perform
male dog neutering as a part of the curriculum in the autumn of 2018. Live animal surgery is a
unique learning opportunity and something that previous studies have shown veterinary
students wanting more of in their education. The purpose of the study was to investigate whether
the male dogs neutered by veterinary students had a higher risk of complications than dogs
neutered by experienced surgeons. Another purpose of the study was to investigate if veterinary
students who had been able to neuter male dogs as a part of university training felt more inclined
and confident to perform the surgical procedure independently early in their careers. All dogs
that had been neutered at the teaching hospital in Uppsala from September 2018 until September
2019 were included in one part of the study. There were two groups, depending on whether
veterinary students or veterinarians at the University Animal Hospital had neutered them. Data
was collected partly from the dogsâ patient records and partly from telephone follow-ups with
the dog owners. In the other part of the study a questionnaire was sent to fifth year veterinary
students before the summer when they could work as veterinarians on a restricted license. A
follow-up questionnaire was sent out after the summer to study the actual outcome.
The result showed that there was no significantly increased risk for complications for the dogs
neutered by veterinary students compared to those neutered by animal hospital staff
veterinarians. The questionnaire showed that the veterinary students who had been able to
perform or observe male dog castration at university were more willing to perform a castration,
both with or without assistance, compared to those who had neither been able to see nor perform
male dog neutering. By observing a male dog castration the willingness to independently
perform the procedure early in their careers was significantly increased compared to students
who had neither been able to see nor perform the procedure.
The complication rate in this study was relatively high compared to previous studies. The reason
for this could be that the limit for what was categorised as a complication was set on an
ambitious level compared to other studies. The dogs treated by hospital staff were significantly
older than dogs subjected to studentsâ surgery and had to a higher extent concomitant illnesses,
which may have led to a higher risk of complications for this group. Additionally, there were
often other surgical procedures performed on the dogs with concomitant illnesses, which
significantly prolonged the duration of both surgery and anaesthesia.
The conclusion of this study was that the veterinary studentsâ participation in male dog
castration is an important part of their clinical practice and that the procedure contributed to
their clinical confidence. Furthermore, the male dog neutering procedures performed by
students were ethically justifiable to continue with, since they did not seem to be associated
with an increased risk of complications