Statslöshet i internationell rätt : en begreppshistorisk analys av begreppet statslöshet i dokument från International Law Commission år 1952-54 och UNHCR år 2014-2015

Denna uppsatsen undersöker begreppet statslöshet i en världsstruktur där fokus ligger på att erhållande av nationalitet är essentiellt vid infriande av mänskliga rättigheter. Efter andra världskriget blev många statslösa och därför undersöker jag i denna uppsats begreppet statslöshets innebörd i dokumenten från International Law Commission under 1952-1954. Jag jämför begreppets innebörd från ovanstående dokument med begreppets innebörd i dokument från United Nations High Commissioner of Refugees under 2014-2015 ca 60 år senare. Vad har förändrats i begreppets innebörd och speglar det några politiska förändringar? Syftet med uppsatsen är att erhålla en förståelse kring varför begreppet har fått den innebörden det har fått i dokumenten publicerade av organ grundade av FN. Med begreppshistoria och de metodologiska verktygen som erbjuds samt det teoretiska ramverket kosmopolitism och kritik gentemot en internationell statsordning som användes i analysen; "Cosmopolitan Feminism and Human Rights" och The Origins of Totalitarianism av Niamh Reilly respektive Hannah Arendt besvaras studiens frågeställning som är hur begreppets statslöshet har förändring i tid. Analysen visar att statslöshet som begrepp inte inkluderas utan det är dess motsats som behandlas i dokumenten. Statslösas rättigheter exkluderas i dokumenten 1952-1954 och i dokumenten från 2014-2015. Dock så har denna exkludering förändrats från att innebära att statslösa är nationslösa, rättighetslösa med extra utsatthet för kvinnor till att innebära att statslösa är nationslösa, medborgarlösa, rättighetslösa med extra utsatthet för minoriteter och kvinnor. Slutsatsen som härleddes från dessa resultat var att mänskliga rättigheter inte är universella eftersom statslösa exkluderas och medborgarskap blir avgörande för att infria rättigheter. Det blir snarare medborgerliga rättigheter än mänskliga rättigheter och detta har bestått i tid gällande 1952-1954 och 2014-2015

Språkliga perspektiv i historisk forskning : Kenneth Partti, Taking the Language of the Past Seriously [Bokrecension]

.Non peer reviewe

Détournement : En studie över hur tekniken och begreppet détournement beskrivits, använts och utvecklats

Den pariscentrerade vänsterpolitiska gruppen Situationistiska Internationalen (SI, 1957–1972) grundades som en motreaktion till det samtida konsumtionssamhället som blomstrade under 1950-talet i Europa. Situationisterna, med deras grundare och ledare Guy Debord i spetsen, upplevde att de rådande samhället tvingade människor till ett passivt liv där det inte fanns rum för fri vilja. Skådespelssamhället, som situationisterna kallade det samtida samhällssystemet för, tvingade människan att arbeta för att sedan med lönen konsumera produkter som skådespelssamhället hade skapat och ansåg vara nödvändiga att ha i allas hem. För att kunna kritisera skådespelssamhället skapade situationisterna olika metoder och teorier. En av teknikerna som situationisterna använde sig av var détournement, vilket i sin korthet handlade om att göra om existerande element, så som texter, teorier och konstverk, och ge dem en ny innebörd. Med hjälp av komparativ metod redovisar avhandlingen för hur begreppet och teorin détournement har beskrivits före SI:s grundade, av situationisterna själva och i sekundärkällor. Avhandlingen presenterar även hur situationisterna använde sig av détournement i praktiken och hur tekniken influerat och vidareutvecklats efter SI:s verksamhetsperiod. Situationisterna detournerade bland annat seriestrippar, bilder, kartor och filmer för att subvertera skådespelssamhället. Eftersom de endast använde sig av redan existerande konstverk kan détournement även beskrivas som plagiarism. Situationisterna skrev på franska och deras texter har översatts till flera olika språk. Détournement har aldrig fått en etablerad översättning på något annat språk än franska utan har endast anglifierats, försvenskats eller förfinskats och definitionen av begreppet varierar

Finlandssvensk antifascism, äktfinsk fascism : Finlandssvenskt avståndstagande från fascism och äktfinska hot med utgångspunkt i Svenska dagen-tal 1938, 1939 och 1945

Liksom i flera andra europeiska länder under mellankrigstiden uppkom i Finland ett antal antidemokratiska, antiparlamentariska och antisocialistiska fascistiska rörelser som ville upprätta en stark och etniskt enhetlig stat. I Finland kom en stor del av de fascistiska rörelserna att genomsyras av äktfinska tankeströmningar, innefattande en stark antisvenskhet och ett mål att göra landet enspråkigt finskt. Samtidigt uppkom, likt i andra länder, en mobilisering bakom antifascismen där aktörer från både den politiska vänstern och högern ingick. I avhandlingen studeras med utgångspunkt i Svenska dagen-tal från år 1938, 1939 och 1945 hur finlandssvenskar förhöll sig till och tog avstånd från fascism, särskilt i Finland men även utomlands, samt hur de lyfte fram äktfinska hot mot finlandssvenskheten. Som kompletterande källmaterial används åsiktsbaserade tidningstexter från fem svenskspråkiga tidningar i Finland. En viss tyngdpunkt har lagts på borgerliga aktörers ställningstaganden, men även den politiska vänsterns syn på fascism framgår. I avhandlingen används en begreppshistorisk infallsvinkel, och det antifascistiska ställningstagandet synliggörs genom begrepp som erfarenhetsrum och förväntningshorisont samt genom studiet av vilka ord och begrepp som knöts till antifascismens, fascismens, finlandssvenskhetens och finskhetens semantiska fält och nät. Analysen är indelad i tre tematiska delar. I den första diskuteras tankar kring hur både fascism och kommunism kunde uppfattas som ett hot mot samma värden samt huruvida talarna betraktade fascismen som ett inrikes- eller utrikespolitiskt problem. I den andra tematiska delen studeras hur fascismen framställdes som ett hot mot minoriteter och i en nationell kontext särskilt mot finlandssvenskarna. I den sista analysdelen diskuteras hur tankar om att finlandssvenskarna hade en form av goda inneboende egenskaper som gjorde dem mindre mottagliga för den fascistiska ideologin framgår i talen, och hur finlandssvenskarna därigenom framställdes som antifascister. Slutsatser som framgår är att fascismen uppfattades som ett starkt hot mot minoriteter och ideologin som förbunden med minoritetsförtryck. Genom äktfinskheten, som uppfattades vara och användes som synonym för den inhemska fascismen, fick minoritetsförtrycket en konkret prägel för finlandssvenskarna, vilket gjorde att finlandssvenskarnas existens och framtid upplevdes hotad. Talarnas antifascistiska ställningstagande innebar dels mer allmänt omhuldade former av antifascism, som försvaret av demokrati, rättsstaten och medborgerliga friheter, dels fanns det mer specifikt finlandssvenska former av antifascism. Framställandet av finlandssvenskarna som givna antifascister, genom hänvisningar till språkgruppens säregna egenskaper som ansågs ha gjort dem mindre benägna att lockas av eller immuna mot fascism, blev sålunda en integrerad del av talarnas antifascistiska ställningstagande. Skiljegörandet av svenskt och finskt i Finland utifrån ett kulturbärartankesätt blev likaså ett centralt inslag i denna form av finlandssvensk antifascism

Den röda faran: En studie av antikommunism i svensk dagspress 1950-1953

En begreppshistorisk studie om vad det antikommunistiska begreppet bestod av och hur antikommunistiska åsikter presenterades och formulerades i två svenska dagstidningar under perioden 1950-1953

Proletären och revolutionen

Denna uppsats undersöker hur konceptet revolution som begrepp utvecklades i tidningen Proletären mellan åren 1979 och 1989. Med utgångspunkt i omskrivna händelser utanför Sverige så undersöks både vilken innebörd som placeras i begreppet i dess samtid men också hur innebörden i begreppet förändras i samband med att kommunismen som en världsledande politisk praktik kollapsar i bland annat Sovjetunionen. Uppsatsens teoretiska ansats går hand i hand med den etablerade begreppshistoriska metoden där bland annat Reinhart Koselleck är en väl använd referens. Uppsatsen kommer fram till att begreppet revolution får en mer ideologisk innebörd hos det svenska marxist-leninistiska och revolutionära partiet, vilka publicerar tidningen, i takt med att förtroendet till Sovjetunionen sjunker trots att den kommunistiska ideologin förklaras död av meningsmotståndare

Vem vill inte vara solidarisk? Diskursiv förändring och betydelseförskjutning i EU:s energidebatt.

The aim of this master thesis is to examine the energy discourse of the EU. For this purpose history of concepts and discourse analysis is used. I show that the EU energy discourse is undergoing a change in the formulation of the Lisbon Treaty through the use of the concept of solidarity. This can be seen as the giving of a social dimension to the discourse and hence, a social dimension to the future politics, as language and practice are tightly connected. This we can also expect to see in the case of the project of a Baltic Sea gas pipeline as well as in the public debate. At the same time there will be a shift in meaning in the concept of solidarity as it is taken from socially oriented discourses to more technical and economical discourses, which is the case of the EU energy discourse. My conclusions also show that the use of the solidarity concept is the accepted language when trying to formulate energy problems and their solutions. Everyone participating in this field of politics and debate therefore have to relate to this discourse as well as make solidarity their own concept