Trappan-modellens spridning och implementering i Finland

Abstract

Syftet för min avhandling var att undersöka spridningen och implementeringen av Trappan-modellen i Finland. I min deskriptiva forskning ville jag få svar på följande frågor: 1) I hur stor omfattning används Trappan-modellen bland de som gått Trappan-utbildningen i Finland? 2) Finns det regionala skillnader i användningsgraden av Trappan-modellen? ‒ Skiljer sig regionerna från varandra med tanke på förutsättningarna för användningen av modellen, och i så fall hur? 3) Vilka faktorer verkar främja och vilka hämma användningen av modellen? Materialet för undersökningen samlades in med en elektronisk webbenkät som innehöll både kvantitativa och kvalitativa frågor. Materialet består av 45 enkätsvar av professionella som gått Folkhälsans Trappan-utbildning under åren 2010 till 2016. Undersökningen var en totalundersökning vars svarsfrekvens var 43,3 %. Materialet analyserades genom s.k. blandad metodologi där både kvantitativa och kvalitativa metoder användes. Den kvantitativa analysen bestod av beskrivande univariat statistik, samt bi- och multivariat analys i korstabeller, eftersom materialet var för litet för statistiska sambands-/signifikanstest. I den kvalitativa analysen användes både allmän innehållsanalys med tematiska indelningar och teoristyrd innehållsanalys. Det våldsförebyggande arbetet i Finland utgör kontexten för forskningen. Trappan-modellens spridning och användning analyserades i termer som härrör sig från teorier om diffusion av innovationer och implementering. Bland respondenterna har Trappan-modellen använts i relativt hög grad efter utbildningen. Regionala skillnader både i användningen och i förutsättningarna för användningen av Trappan-modellen verkar förekomma. Faktorer som verkar påverka användningen och implementeringen kunde urskiljas och diskuteras i avhandlingen. Användning av blankett för screening av våld eller förekomsten av handlingsplaner på arbetsplatserna verkar ha ett positivt samband med användning av Trappan. Det våldsförebyggande arbetet behöver vara strukturerat och planerat i regionen och Trappan-arbetarna behöver ha stöd av både förmannen och sina kolleger på sin egen arbetsplats. Modellen verkar inte vara förankrad i de politiska besluten på högre nivå. Denna avhandlings slutsats är att Trappan-modellen inte implementeras effektivt som en ”ensam” insats, utan den behöver utgöra en del av strukturerat och koordinerat våldsförebyggande arbete