Clinical Aspects of Pediatric Head Injury

Traumatic head injury is one of the leading causes to severe morbidity and death among children. Specific and national management guidelines for pediatric head injuries are lacking in Sweden, and management routines are consequently based on adult guidelines or local guidelines. The objectives of this thesis were to investigate the current management of pediatric head injury in Sweden and to explore the possibility of introducing a brain injury marker, protein S100B, for optimizing pediatric head injury management. Paper I, a survey in 51 Swedish hospitals, shows that the management routines vary from hospital to hospital, especially concerning criteria for computed tomography, admission, and discharge. The children are initially managed by general surgeons and pediatricians, although several other departments are involved after the admission of the child. Less than one third of the hospitals reported the use of a standardized observation scheme. The study concludes the urgent need for standardized and updated routines for pediatric head injury management. Paper II shows that children admitted to a neurosurgical unit after head injury do well. However, pediatric head injury management based solely on adult guidelines, loss of consciousness or amnesia is not reliable, since there is a non-negligible risk of missing a clinically relevant intracranial hematoma. Before a serum marker can be properly evaluated in clinical trials, there is a need for knowing the reference levels of the marker. Capillary sampling in young children is sometimes easier and less painful and time consuming than venous sampling. In Paper III simultaneous capillary, venous and arterial samples were drawn and compared. The results show that analysis of capillary S100B is possible, but differ from venous concentrations by an average of 0.08 µg/L, while arterial and venous samples can be considered nearly equal. Hence, separate reference levels for capillary and venous S100B are required. Paper IV therefore investigates both capillary and venous reference values for S100B in 465 neurologically healthy children. Pediatric S100B reference levels are age-related and higher than those set for adults (venous S100B: 0.14 µg/L for 3-16 year old vs. 0.10 µg/L for adults), while capillary S100B for 3-16 year old is 0.40 µg/L. These reference levels should be used in the evaluation of future studies

Skalltrauma hos hund och katt – övervakning och vård av den inneliggande patienten

Traumatiska skallskador är förhållandevis vanligt förekommande hos hund och katt. Traumat för med sig både fysisk och psykisk ohälsa i form av bland annat stress, ångest, smärta och sekundära skador såsom neurologiska förändringar. Det är av stor vikt att förhindra, upptäcka och omedelbart åtgärda eventuella komplikationer som inträffar för att öka överlevnadschansen hos patienterna. Det yttersta målet är att patienter med skalltrauma blir fullständigt återställda och kan återgå till livet de levde innan traumat. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka den forskning som finns kring hundar och katter med traumatiska skallskador angående övervakningsparametrar, omvårdnad och sekundära komplikationer. Arbetet är främst riktat till legitimerade djursjukskötare och deras roll i monitorering och vård av de inneliggande patienterna. Vanligt förekommande sekundära komplikationer var intrakraniella blödningar, sekundär hyperglykemi och posttraumatiska krampanfall. Enbart gällande hyperglykemi påträffades råd om hur risken för tillståndet kunde minimeras, men utöver det fanns inga konkreta råd angående djursjukskötarens roll vid dessa komplikationer. Resultatet visade på vikten av kontinuerlig monitorering. De övervakningsparametrar som särskilt betonades gällande skalltraumapatienter var cirkulation, blodtryck, respiration och syresättning. Orsaken till detta är vikten av att snabbt upptäcka tecken på cushings reflex samt förhindra hypotension och hypoxi/hypoxemi, då dessa komplikationer har störst inverkan på sekundära skador och prognos. Omvårdnad av patienter med skalltrauma var viktigt dels för att minimera risk för samt förhindra sekundära komplikationer men även för att öka djurens välbefinnande och allmänna hälsa. Gällande skillnader i monitorering och vård mellan hundar och katter gavs föga resultat. Detta kan bero på att majoriteten av de studier som presenterades i artiklarna enbart fokuserat på antingen hund eller katt, vilket kan ha varit orsaken till att paralleller ej drogs mellan djurslagen. Övervakningsparametrar, vård och komplikationer var tillsynes likadana mellan djurslagen när de jämfördes med varandra. För att sammanfatta de mest vitala gällande övervakning, omvårdnad och komplikationer upprättades ett informationsblad. Det utformades med tydliga rubriker för att få en snabb inblick i dess innehåll. Informationen var relativt kortfattad för att få plats på ett A4 och ej ta för mycket tid från patienterna. Dokumentet bör vara uppsatt vid buren hos de skallskadade patienterna för att påminna djursjukskötarna om vad som är utmärkande hos dessa patienter. Konklusionen av denna studie är att mer forskning behövs inom omvårdnadsområdet. Detta eftersom det föreligger brist på forskning inom övervakning och vård av hundar och katter med skalltrauma. Flertalet veterinärmedicinska källor implementerar resultat från humanmedicin i sin forskning vilket tyder på avsaknad av ämnesinriktad forskning. För att öka säkerheten och prognosen för djur och för att öka kunskapen hos djursjukskötare behövs ytterligare studier inom veterinärmedicin och djursjukvård. Ett överskådligt faktablad kan stärka vården och underlätta för legitimerade djursjukskötare gällande vården av inneliggande hundar och katter med diagnosticerad och/eller misstänkt skalltrauma.Traumatic head injuries are a relatively common occurrence in dogs and cats. The trauma brings with it both physical and mental illness, shown in various forms such as stress, anxiety, pain and secondary damage resulting in neurological changes. It is essential to prevent, detect and immediately correct any complications that may occur in order to increase chances of patient survival. The ultimate goal is that the patient makes a full recovery and returns to the life they lived before the trauma. The purpose of this literature review is to examine what research has been done in regards to dogs and cats with traumatic head injury, focusing primarily on the monitoring, care and any secondary complications that may have occurred. This work is mainly directed towards veterinary nurses and their role of the hospitalized patients regarding monitoring and nursing care. The most frequently observed secondary complications noted were intracranial hemorrhage, secondary hyperglycemia and post-traumatic seizures. Regarding the encountered hyperglycemia, advice was given on how the risk of this condition could be minimized, but beyond that, there was nothing concrete about the role of the veterinary nurses. The studies highlighted the importance of continuous monitoring and observation and the clinical parameters that were emphasized with blunt force head trauma patients were circulation, blood pressure, respiration and oxygenation. This is partly to allow detecting signs of Cushing reflex as well as preventing hypotension and hypoxia/hypoxemia as this has great impact on secondary injuries and prognosis. Nursing of patients with head trauma was important both in order to minimize and prevent secondary complications but also to improve animal welfare. Existing differences in the monitoring and care between dogs and cats has not been significantly studied. This may be due to the fact that the majority of the articles only focused on one of the species which may be the reason why no comparisons between the species has been carried out. Monitoring parameters, care and complications were seemingly identical between the species. A fact sheet was established to summarize, the most vital current monitoring, care and complications. The fact sheet is designed with clear headings to get a quick idea of its contents and the information is relatively short so as not to take too much time away from patients and fit on an A4. This should sit cage side to assist veterinary nurses with the care of these head injured patients. In conclusion, this review has shown that more research is needed in the nursing field in terms of monitoring and care of dogs and cats with head trauma. Most veterinary sources have been extracted from research on humans, also suggesting the absence of subject-specific sources. To improve the chances of successful treatment and prognosis for animals with head injuries, an increased awareness amongst veterinary nurses is required, and to further the study in veterinary medicine and care. Hopefully a clear treatment protocol may strengthen and facilitate the care given to head injury patients by veterinary nurses

Clinical and Biochemical Aspects of the Emergency Management of Traumatic Brain Injury

Populärvetenskaplig sammanfattning(Summary in Swedish)Hjärnskada som orsakas av olyckor är en vanlig orsak till både handikapp och död bland vuxna. För 30 år sedan var majoriteten av de som drabbades yngre eller väldigt gamla. Ålderssammansättningen av de som drabbas har skiftat under de senaste 20 åren och nu är det ungefär lika vanligt i alla åldrar. Dessutom är den vanligaste olycksorsaken inte längre fordonsolyckor utan fall i samma plan.För läkare som handlägger skallskadade patienter på akutmottagningar finns det flera olika riktlinjer. Dessa skiftar i olika länder och kan vara utfärdade av enskilda forskargrupper eller nationella organ. De är ofta baserade på forskning som är äldre än 15 år vilket kan medföra att de inte är helt aktuella.En riktlinje som ofta används i Skandinavien rekommenderar att man mäter nivån av S100B i blodet på vissa grupper av skallskadade patienter. Detta är en så kallad biomarkör som kan hjälpa till att utesluta att patienten som drabbats av skallskadan har hjärnblödning. Det finns ett antal sådana biomarkörer men S100B är den enda som används i klinisk praxis. Flera andra biomarkörer håller på att testas och nyligen har användning av två andra biomarkörer godkänts för kliniskt bruk i USA.Det finns två säkra sätt att utesluta allvarlig hjärnblödning efter skallskada: observation på sjukhus eller skiktröntgen av skallen. Fördelen med observation är att det inte innebär att patienten utsätts för strålning som kan vara skadlig och nackdelen är att man tar vårdresurser i anspråk. Skiktröntgen kan både utesluta och påvisa hjärnblödning med i det närmaste fullständig säkerhet men kräver att man utsätter patienten för strålning.Riktlinjerna för handläggning av skallskada har testats i flera vetenskapliga studier och det råder inga tvivel om att när de följs förbättrar de kvaliteten på handläggningen, dels genom att göra den mer konsekvent men också genom att minska antalet skiktröntgenundersökningar och därmed också kostnaderna. Dock efterföljs inte alltid riktlinjer och trots omfattande forskning på området har vi inget bra recept för att utveckla och införa en riktlinje så att den efterlevs av majoriteten av de som den riktar sig till.För att kunna mäta S100B måste man ta ett blodprov från en ven och detta sker vanligtvis i armvecket. Att mäta det i ett blodprov som tas från kapillära blodkärl (genom ett stick i fingret) eller i urin som insamlas genom att patienten kissar i en11provburk skulle ha uppenbara fördelar men det finns inte tillräckligt med kunskap om S100B i dessa kroppsvätskor för att det ska kunna rekommenderas.Denna avhandling baserar sig på fem olika delarbeten som utforskar olika aspekter av handläggning av patienter med skallskada och det övergripande syftet är att bidra med kunskap som ska kunna förbättra omhändertagande av skallskadade patienter på akutmottagningar.Delarbete 1 genomfördes med frågeformulär som delades ut till läkare på en akutmottagning efter att de handlagt en patient med skallskada. Syftet var att kartlägga läkarnas attityder till skiktröntgen av huvudet, att se hur väl de efterlevde riktlinjerna och hur införandet av nya riktlinjer påverkade användning av riktlinjer. Det visade sig att läkarna litade mer på sitt eget omdöme än riktlinjerna men att de ofta beställde skiktröntgen trots att de värderade risken för hjärnblödning som låg. Införandet av en ny riktlinje resulterade i en sänkning av användning från 60%-40%, trots en informationskampanj som bedrevs för att befrämja användandet av den nya riktlinjen.Delarbete 2 genomfördes som en journalgenomgång, Vi granskade journalerna för alla patienter som sökt med skallskada på en akutmottagning under ungefär 1 år. Det framgick att den vanligaste åldern var 56 år och att den vanligaste orsaken till huvudskada var fall i samma plan, precis som modern forskning på skallskada visar. En grupp som motsvarande ungefär hälften av patienterna, som alla hade fallit i samma plan och var under 59 år, befanns vara fria från hjärnblödning oavsett hur de mådde när de undersöktes på akutmottagningen. Konsekvensen av detta skulle kunna vara att man kan skriva hem betydligt fler patienter från akuten än man gör idag utan mer omfattande medicinsk undersökning och utan risk för allvarliga konsekvenser. Det fanns också indikationer på att risken för hjärnblödning om man behandlas med Trombyl 75mg var högre än om man behandlas med starkare blodförtunnande medel såsom Waran, något som traditionellt anses medföra högre risk för hjärnblödning i dessa sammanhang.Delarbete 3 gjordes på samma sätt som delarbete 2 med en journalgenomgång av alla patienter som sökt akutmottagningen för skallskada under 1 år för att testa den hypotes som framlades i delarbete 2 om att en stor grupp patienter med fall i samma plan som var under 59 år och inte tog blodförtunnande mediciner skulle kunna skickas hem utan mer omfattande medicinsk undersökning. Om dagens skandinaviska riktlinje för skallskada utökades med dessa villkor och skulle användningen av skiktröntgen minskas med 13%. Ändå skulle alla hjärnblödningar som krävde någon form av kirurgisk åtgärd upptäckas, det vill säga alla allvarliga hjärnblödningar.12Delarbete 4 och 5 genomfördes med syfte att utreda om S100B som mättes i kapillärt blod samt urin kunde användas för att utesluta hjärnblödning efter skallskada. Kapillära prover tagna på samma patient vid samma tillfälle hade mycket stor spridning och lämpade sig därför inte att använda till detta syfte. Analysmetoden för S100B i urin visade sig vara mycket pålitlig men S100B i urin hade sämre förmåga än det blodprov för S100B, som idag är standard, att utesluta hjärnblödning. Däremot visade det sig att en differens mellan standardblodprovet och urinprovet verkade ha bättre förmåga än dagens blodprov att påvisa hjärnblödning och att pH i urin förefaller påverka koncentrationen av S100B i urin.Avhandlingens slutsatser kan sammanfattas i följande punkter: Utvecklande och införande av riktlinjer måste ske på andra sätt än de traditionella om man ska få fler att efterleva dem. De riktlinjer som finns bör uppdateras med bakgrund i modernare forskning. Kapillärt S100B bör inte användas för att utesluta hjärnblödning men differensen mellan S100B mätt i blodprov från armen och i urin bör testas för att se om det kan ha bättre träffsäkerhet än något de enskilda proven har

Emergency ward and intensive care unit – design, work tasks and what you should have in place

Animals can be ill and need veterinary care for many reasons. The conditions can be more or less emergent, some can even be life-threatening. When an animal is in a life-threatening condition you can save the animals life just by having the right equipment near-by and ready to be used. This literature-study help you, as an active working veterinary nurse, with which these conditions are that can show up in your emergency ward and what you should have near-by to give animals with acute life-threatening conditions the care they need. The author also looked at work tasks at the emergency ward and found out that in Sweden it is not defined who can and/or should execute them. Interviews were also done with nine of the largest small-animal hospitals in Sweden to compare the studies found with the Swedish emergency wards. The comparison was about which diagnostic equipment, monitoring apparatus and medicine they have near-by at their emergency ward compared to what the studies about the emergent conditions say you should have near-by to save the animals life. The small-animal hospitals interviewed in this study all had most of the things the literature said you should have nearby, with some exceptions

Följsamhet till sederingsrutiner efter implementation av sederingsskalan RASS - En retrospektiv journalstudie

Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning får ofta sedering. Genom att använda sederingsskalor och införa rutiner kan översedering undvikas och tid i respirator och vårdtid minskas. RASS är en sederingsskala som nyligen blivit översatt till svenska och som nu används på flera svenska intensivvårdsavdelningar. Denna retrospektiva journalstudie undersökte följsamheten till sederingsrutiner på en intensivvårdsavdelning där RASS nyligen införts. Enligt rutinerna skulle patienter som fick sederande läkemedel ordineras sederingsgrad utifrån RASS en gång per dygn och bedömas tre gånger. Studien visade att 24.5 % av patienterna ordinerades sederingsgrad enligt rutinerna och 39.6 % bedömdes enligt rutinerna. Följsamheten minskade över tid, fem månader efter det att rutinerna införts var det fler patienter som inte fick någon ordination alls under den tid de var sederade jämfört med direkt efter att rutinerna införts. Utifrån resultatet ses ett behov av ytterligare insatser för att öka följsamheten

Utbildning och utvärdering av Kronoby första delvårds teoretiska kunnande

Ambulansernas transportsträckor tenderar att växa och ansvaret sätts i allt högre grad på första delvården. I Kronoby kommun finns endast en ambulans och avstånden är långa. Därför utgör första delvården i Kronoby en väsentlig del av vårdkedjan. 50 % av traumapatienterna som dör på olyckplatsen kunde räddas genom enkla åtgärder som att öppna andningsvägarna, öka syretillförseln och ventilera patienten. Kunskap är ett viktigt redskap när första delvårdarna vårdar patienten. Kunskapen ger patienten trygghet och är en förutsättning för att samarbetet mellan patient och vårdare ska fungera. Avsikten med examensarbetet är att öka det teoretiska kunnandet om traumapatienten och testa första delvårdarnas teoretiska kunskaper. Syftet med projektet är att öka patientsäkerheten i kommunen samt skapa en grund för en utbildningsplan som ska uppgöras senare. Utvecklingsarbetet följde Carlström och Hagmans arbetsmodell för utvecklingsarbete. Utgående från en litteratursökning och teoretisk referensram utformades en lektionsplan och en enkät som fylldes i genast efter utbildningstillfället. Enkäten undersökte första delvårdarnas utbildning och kursdeltagande, deras upplevelse av utbildningen i fråga, deras kunskaper om traumapatienten samt deras önskemål om vidare utbildningar. Utbildningstillfället hölls på kårens normala övningstid. Enkäten visade att ingen hade annan vårdutbildning än den som erbjudits under deras brandmannakarriär, en stor del deltar i kårens övningar och ett fåtal deltagit på kurser som anordnats av SPEK eller FRK. Alla hade lärt sig något eller mycket nytt under utbildningstillfället och de flesta kände sig delvis tryggare att vårda en traumapatient efter föreläsningen jämfört med innan.The ambulances transportation distances tend to grow and the first response system seems to get more and more responsibility. There is only one ambulance and the distances are long in the community of Kronoby. That is why the first response system in Kronoby has an essential role in the care chain. About 50 % of trauma patients who dies could be saved by simple actions as opening the airways, administrating oxygen and ventilating the patient. Knowledge is an important equipment when the first responders are taking care of the patient. Knowledge gives the patient a feeling of safety and is a key in the cooperation between patient and caregiver. The intention of this thesis is to increase the first responders theoretical knowing about the trauma patient and to test their theoretical knowledge. The aim with this thesis is to increase the patient safety in the community and to create a base for the plan of education that will be created later. The thesis used the work model for the development work that Carlström and Hagman have made. After a literature study and a theoretical reference a plan of lecture was made and a form was created. The form was filled out right after the education event. The form examined the first responders’ education and which courses in first response they had been participating in, their thoughts about the education, their knowledge about the trau-ma patient and their wishes for further education. The education was held on their normal training time and place. The form showed that no one had another education in caregiving than the one they got from the firefighting. Many of the participants had been taking part of the first response systems own training. Only a few had been participating in the edu-cation that the Red Cross or the national organization for firefighters has been offering. The participants learnt something new or a lot new during the education. Almost everyone felt more secure to take care of a traumapatient after the education than before.Ambulanssien kuljetusmatkoilla on taipumus kasvaa ja ensivasteryhmät saavat enemmän vastuuta. Kruunupyyssä on vain yksi ambulanssi ja etäisyydet ovat pitkät. Siksi Kruunupyyn ensivasteryhmä on tärkeä osa hoitoketjussa. Puolet tapaturmapaikalla kuolevista traumapotilaista voidaan pelastaa vaatimattomilla toimenpiteillä kuten avaamalla hengitystiet, antamalla lisähappea ja ventiloimalla potilasta. Osaaminen on tärkeä väline hoitotyössä. Hoitajan osaaminen antaa potilaalle turvallisuutta. Osaaminen on yksi tärkeä osa potilaan ja hoitajan yhteistyötä. Opinnäytetyön aihe on lisätä ensivasteryhmän teoreettistä osaamista ja tutkia heidän tietämystä traumapotilaasta. Tavoite on lisätä potilasturvallisuutta kunnassa ja luoda hyvä pohja koulutussuunnitelmalle, joka tehdään myöhemmässä vaiheessa. Carlström ja Hagmanin kehitystyön työmallia on käytetty opinnäytetyössä. Kirjallisuustutkimuksen ja teoreettisen viitekehyksen perusteella tein opetussuunnitelman ja kiertokyselyn joka täytettiin heti koulutustilaisuuden jälkeen. Kiertokysely tutki ensivasteryhmän osallistujien koulutusta ja kursseilla käyntiä, heidän mielipiteitä koulutuksesta ja heidän osaamistaan traumapotilaasta ja toiveita jatkokoulutuksista. Koulutustilaisuus pidettiin palokunnan normaalilla harjoitusajalla. Kiertokysely kertoi ettei kellään ollut muuta hoitokoulutusta kuin se jonka he ovat saaneet palomiesuran yhteyksissä. Suuri osa oli käynyt palokunnan omissa harjoituksissa ja vain muutama oli käynyt SPR:n tai SPEK:n kursissa. Kaikki ensivaste ryhmässä olivat sitä mieltä että he oppivat jotain uutta tai paljon uutta. Suurin osa oli sitä mieltä että tuntui turvallisemmalta hoitaa traumapotilasta koulutuksen jälkeen kuin ennen koulutusta

Emergency care of dogs with projectile injuries

Hundar med projektilskador utgör en relativt liten patientgrupp i Sverige. Det resulterar i en potentiell risk för att kunskap saknas hos djurhälsopersonal när det gäller det akuta omhändertagandet av dessa patienter, vilket är kritiskt eftersom denna patientgrupp kräver en snabb vård. Syftet med studien var att identifiera initiala och akuta omvårdnadsåtgärder vid projektilskador hos hund i samband med ankomst till djursjukhus. Vidare varsyftet att ta reda på vilken information som bör framgå av anamnestagningen av projektilskadade hundar samt om det fanns några triagerings- eller utvärderingsmetoder som kunde vara bra hjälpmedel för en korrekt triagering. Målet var att öka kunskapen hos djursjukskötare kring omhändertagandet av projektilskadade hundar och därigenom bidra till en effektivare akutsjukvård för denna patientgrupp. Kandidatuppsatsen bestod av en litteraturstudie och en journalstudie. Litteraturstudien innefattade artiklar från både djur- och humansjukvården. För att få en inblick i hur den akuta omvårdnaden för projektilskadade hundar såg ut utfördes en retrospektiv journalstudie vid ett stort djursjukhus i Sverige. Totalt ingick 16 journaler från hundar som inkommit med projektilskador mellan år 2008 och 2020. Resultaten från journalstudien behandlades kvalitativt. Anamneser för projektilskadade hundar liknade den för andra traumapatienter, med undantag för att typ av vapen och ammunition som hunden träffats av samt vem som skjutit hunden bör inkluderas. En initial bedömning och korrekt utförd triagering var väsentlig för att kunna ge projektilskadade hundar en adekvat akutsjukvård. Utvärderingsmetoder, såsom Animal Trauma Triage och modified Glasgow Coma Scale, har i vissa studier visats vara användbara hjälpmedel vid triageringen och bedömningen av hunden. Enligt litteraturen krävdes en omedelbar behandling och omvårdnad för att hundar med allvarliga projektilskador skulle ha en chans till överlevnad. Att snabbt kontrollera aktiva blödningar och säkra luftvägar, andning och cirkulation, var de omvårdnadsåtgärder som bör tillämpas först. Enligt litteraturen och resultatet från journalstudien utfördes omvårdnadsåtgärder för stabilisering i det akuta skedet såsom hjärt- och lungräddning, vätsketerapi, administrering av syrgas och blodtransfusioner, men omvårdnaden måste individanpassas efter projektilskadans omfattning, område och involverad vävnad och därför kunde fler omvårdnadsåtgärder tillkomma. Två åtgärder som rekommenderades för samtliga projektilskadade hundar enligt litteraturen, men som inte kunde konfirmeras genom journalstudien, var åtgärder för att förebygga hypotermi och profylaktisk antibiotikaanvändning. Journalstudien innehöll ett begränsat patientunderlag men dess resultat kunde styrkas av litteraturens rekommendationer och bör därför kunna vara applicerbart på den svenska hundpopulationen. Projektilskador hos hund är ett relativt outforskat område vilket innebär att fler studier krävs för att kunna förbättra och effektivisera det akuta omhändertagandet av dessa patienter i framtiden.Only a few number of dogs with projectile injuries are treated at animal hospitals in Sweden every year. This could potentially lead to that Swedish animal healthcare professionals lack knowledge regarding the emergency care of these patients. The objective of this study was to identify initial and acute emergency interventions for dogs with projectile injuries at arrivalto animal hospitals. Furthermore,the objective was to identify what information should be included in the anamnesis and if any evaluation method could be of use for the triage of these patients. This bachelor’s thesis aimed to increase the level of knowledge regarding the emergency care for this group of patients among veterinary nurses. This bachelor’s thesis consisted of a literature study and a small retrospective study of medical records. The literature study included articles from both animal and human healthcare. The retrospective study included 16 medical records from dogs with projectile injuries that were treated at an animal hospital in Sweden between year 2008 and 2020. The results of the retrospective study were considered qualitative. The anamnesis for dogs with projectile injuries was similar to other trauma patients but should also include what type of weapon and ammunition the dog was shot by and by whom the dog was shot. A correctly performed assessment and triage was crucial to give the dog an adequate emergency care. Evaluation methods, such as Animal Trauma Triage and modified Glasgow Coma Scale, could in some cases be useful when it came to assessing these patients. According to current literature, immediate treatment and care was necessary for dogs with severe projectile injuries in order to have a chance of survival. The interventions that should receive the highest priority were to control active bleedings, to secure the airways, and ensure adequate breathing and circulation of the injured dog. The literature stated, in accordance with the results of the retrospective study, that interventions that help stabilize the patient should be performed. These interventions included cardiopulmonary resuscitation, fluid therapy, supply of oxygen and blood transfusions. However, the emergency care must be individually adapted after both the location of the projectile injury and the involved tissues, and therefore further interventions may be required. Interventions to prevent hypothermia and administration of prophylactic antibiotics to all dogs with projectile injuries were recommended by the literature but could not be supported by the findings of the retrospective study. The number of included cases in the retrospective study was limited, but as the results generally could be confirmed by the recommendations of the literature, the conclusions are possibly applicable to the Swedish dog population. More research on dogs with projectile injuries is required to improve the emergency care of these patients in the future

Patienters påfrestande minnen från vårdtiden på IVA - en enkätstudie

Patienter som vårdas på IVA kan på grund av sin svåra situation uppleva olika former av obehag. Då många är intuberade har de ofta problem att förmedla sig till personalen vilket kan göra upplevelsen av vårdtiden påfrestande som de sedan bär med sig i form av minnen. Syftet med studien var att beskriva tidigare intensivvårdspatienters påfrestande minnen från vårdtiden. En kvantitativ retrospektiv studie gjordes där tidigare intensivvårdspatienter två månader efter utskrivning fick fylla i en enkät där de fick gradera olika påfrestande upplevelser som de mindes från vårdtiden. Av 177 deltagare var det 70 % som mindes sin vårdtid och majoriteten av dessa hade vårdats längre än 4 dygn. De mest frekvent förekommande minnena var overkliga upplevelser, törst och att inte kunna prata. De mest påfrestande minnena var dåligt bemötande, panik och svårt att få luft. Med ökad kunskap och förståelse om hur dagens intensivvårdspatienter upplever vårdtiden kan man minska lidande och öka komforten hos framtida intensivvårdspatienter

Prehospital care of severely injured trauma patients : studies on management, assessment, and outcome

Trauma is a public health issue. According to statistics from the Swedish National Board of Health and Welfare, circumstances related to injury are the most common cause of death in the age group 15– 44 years for both genders. Prehospital care is the first link in the chain of life support. Trauma systems and regionalized trauma care have been shown to improve outcome in severely injured trauma patients, but less is known about whether gender influences the prehospital trauma care. Management in the prehospital phase of traumatic brain injury (TBI) is focused on limiting the effects of secondary insults, such as hypoxia and hypotension, and advanced prehospital airway management might potentially improve the outcome. The overall aim of this thesis was to evaluate the prehospital assessment, management and outcome in severely injured trauma patients within a regional trauma system. Paper I. A retrospective observational study based on local trauma registries and hospital and ambulance records in Stockholm County. 693 primarily admitted trauma patients were included for the years 2006 and 2008. For the years 2006, 2008, and 2013, there were 114 secondarily transported trauma patients. The number of primary patient transports to the trauma center increased during these years by 20.2%, (p <0.001). Primarily transported patients had a significantly higher Injury Severity Score (ISS) in 2008 than in 2006, and the number of patients transported secondarily to the trauma center in 2006 was higher compared to 2008 and 2013 (p<0.001). Paper II. A retrospective observational study based on local trauma registries and hospital and ambulance records in Stockholm County. A total of 383 trauma patients (279 males and 104 females) >15 years of age with an ISS of >15 transported to emergency care hospitals in the Stockholm area were included. Male patients had a 2.75 higher odds ratio (95% CI, 1.2–6.2) for receiving the highest prehospital priority compared to females on controlling for injury mechanism and vital signs on scene. Paper III. A retrospective observational study based on 2750 prehospital medical records of suspected TBI patients. 25.2 % of the patients were assessed according to all four core-elements in the guidelines and 78.6% of the patients underwent at least one intervention by the PECNs. Male patients were to a higher extent assessed according to guidelines and were given higher transport priority while females were more often assessed for vital parameters and received significantly more analgesics. Paper IV. A retrospective observational study based on 459 TBI patients ≥15 years admitted to the neurosurgical unit in Stockholm between the years 2008 and 2014. High energy trauma, prehospital hypotension, pupil unresponsiveness, mode of transportation and distance to the hospital were independently related to an increased rate of pre-hospital intubation (model explained p<0.001, pseudo-R2 0.482). Pre-hospital intubation did not correlate to outcome of the unconscious patients (p=0.296), or add independent information to the model of significant parameters in multivariate analysis vs. GOS (p=0.154). Transports >10 km had an intubation frequency of about 50%. With the introduction of a prehospital trauma transport directive, an increase in patients transported to the regional trauma center and a decrease in secondary transfers were detected, but a considerable number of severely injured patients were still transported to local hospitals. The results also indicated that prehospital prioritization among the severely injured and the assessment and management of parameters related to head trauma differed between genders. Pre-hospital intubation could not be related to outcome. Large multicenter prospective studies with structured protocols are of importance in order to determine potentially beneficial effects of prehospital advanced airway management