Physical and Managed Risk of Nuclear Waste

The authors describe their work on the perceived risk of nuclear waste in Sweden. Three levels of waste were studied, and comparisons between the perceptions of the public, politicians and nuclear experts are made

Journal Staff

In 1991, a diplomatic controversy arose between Greece and the newly independent Republic of Macedonia, regarding naming, minority rights and the use of historical symbols. The claims of the new state to the name Macedonia and the historical heritage associated with it were perceived as a threat against Greek national identity and history itself. Within months, the so-called Macedonian question came to dominate the Greek domestic and foreign policy agenda. In Greek public debate, the conflict blended with concerns about the nation’s past, present and future, which played into the challenges brought about by the end of the Cold War. The Macedonian conflict can thus be understood as symptomatic of a crisis in Greek historical culture, as well as a catalyst for broader concerns about the role of history in contemporary society. This study explores the contexts in which the conflict evolved and how history was perceived, narrated and used by institutions, communities and individuals who sought to influence public opinion and policy-makers. The theoretical point of departure is the concept of historical culture, defined as the totality of discourses through which a society makes sense of itself, the present and the future through the interpretation of the past. In the study of historical culture, the notions of narratives and uses of history have been employed, with the notion of boundary-work as a supplementing analytical tool. The material of the study is primarily drawn from mainstream press, but also includes historiography. The study shows how the Macedonian controversy was intertwined with the identity- and memory-political demands of substate actors. Particular attention is paid to the emergence of a narrative on genocide among Greeks of Pontian origins. This happened in an age when traditional notions of national pride were being challenged by transnational history-cultural concerns about human rights and the notion of national guilt. The study also sheds light on how academic historians dealt with issues brought about by demands for politically committed scholarship, objectivity, legitimacy and the need to adjust in a transnational setting.Denna studie har sin utgångspunkt i de utmaningar som det grekiska samhället och nationalstaten stod inför vid kalla krigets slut. I fokus står den diplomatiska konflikten mellan Grekland och republiken Makedonien, gällande den senare partens namn och bruk av historiskt laddade symboler samt minoritetsrättigheter. Denna makedonska konflikt som seglade upp i samband med Jugoslaviens sammanbrott kom att dominera den in- och utrikespolitiska dagordningen i Grekland under det tidiga 1990-talet, och förde tidvis in landet på kollisionskurs med dess västeuropeiska och amerikanska partners. Avhandlingens syfte har bestått i att spåra de sammanhang som denna konflikt växte fram i. Jag hävdar att den makedonska konflikten inte endast skall förstås som en kris i grekisk inrikespolitik, eller i landets relationer med omvärlden, utan fastmer som en kris i den grekiska historiekulturen. I det offentliga samtalet i Grekland smälte konflikten samman med en oro gällande nationens förflutna, nutid och framtid. Den diplomatiska fejden med den nya grannstaten i norr uppmärksammades av en bred allmänhet och åtföljdes av en diskurs som utmålade den egna nationens historia och arv som hotade. Studiet av denna diskurs, eller rättare sagt diskurser, om historia är ett viktigt mål i denna avhandling, eftersom det belyser uppfattningar om det förflutna jämte farhågor rörande nuet och nationens framtid, uppfattningar och farhågor som ytterst präglade den politiska krisen. Den teoretiska utgångspunkten för studien återfinns i begreppet historiekultur. Med detta avses de samtliga diskurser genom vilka ett samhälle begripliggör sig självt, nuet och framtiden genom att tolka det förflutna. Sålunda definierad skall historiekultur förstås som både struktur och process. Det innebär att historiekulturen är både ramverket av kunskap, attityder och värderingar som ger den enskilde mening och sammanhang, och samhällen deras sammanhållning, och själva handlingen genom vilka ovansagda skapas och förmedlas. Som redskap för att studera historiekultur har begreppen berättelser och historiebruk använts. Eftersom studien särskilt uppmärksammar fackhistorikers roll i konflikten – viktiga i egenskap av aktörer som skapar och sprider den kunskap och de värderingar som utgör historiekultur – har även ett vetenskapssociologiskt perspektiv infogats. Offentliga kontroverser rörande det förflutna inbegriper kamp om trovärdigheten i vissa tolkningar liksom hos dem som framför dem. Som kompletterande analysredskap brukas begreppet gränsdragning (boundary-work), utifrån uppfattningen att vetenskapen bör studeras i det sociala sammanhang i vilket den bibringas mening och auktoritet. Historiekultur studeras genom dess lämningar. I föreliggande avhandling utgörs källmaterialet främst av artiklar i grekisk dagspress, men även historieskrivning (akademisk såväl som icke-akademisk) i bokform, vetenskapliga tidskrifter och andra relevanta trycksaker där historia debatteras, berättas, sätts in i sammanhang och brukas, har studerats. Materialet täcker ingalunda grekisk historiekultur i hela dess vidd men utgör likväl ett representativt urval av de arenor där såväl allmänhet som specialister mötte diskurser och debatter om det förflutna. 324 Studien har kartlagt de sätt på vilka historia brukades med särskilt avseende på de intressen som kan skönjas däri. Själva upplevelsen av kris tog sig uttryck i ett existentiellt historiebruk, kopplats till ett sökande efter rötter och kontinuitet som närdes av fruktan för krig, rotlöshet och kulturell minnesförlust. Det upplevda yttre hotet mot Grekland beskrevs ofta i termer av en hotande utmaning gentemot den nationella identiteten och nationens överlevnad, men också som en möjlighet att återupprätta en samlande nationell berättelse. Samtidigt brukades historia med både kommersiella och politiska mål i sikte, eftersom det nationella förflutna sågs som en moralisk, politisk och ekonomisk tillgång. Ett framträdande drag i debatten var ett politiskt historiebruk som syftade till att utmana en upplevd vänsterhegemoni som utmålades som ett hinder för nationell enighet och främjandet av Greklands utrikespolitiska målsättningar i utlandet. Men historia kunde även brukas politiskt för att visa på nationalismens avarter. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt det moraliska historiebruket. Detta är ett bruk som utmanar vad som utpekas som förhärskande föreställningar och därför är ett medel för historiekulturens förändring. Historieproducenter längs med den politiska skalan tenderade att utforma sina berättelser i kritisk och moralistisk anda, även om syftet ofta var att bevara en traditionell förståelse av nationell historia och identitet. Emellertid är det berättelser som utmanar den nationella tolkningsramen som undersökts särskilt noggrant. Det moraliska historiebruket hänger samman med hur den makedonska frågan nyttjades till att främja minnespolitiska krav. I detta sammanhang har särskild uppmärksamhet riktats mot den slaviskmakedonska minoritetsaktivismen som prisade etnisk särart och anklagade den grekiska staten för diskriminering. Dess historiebruk underblåste föreställningar om ett överhängande hot mot den grekiska nationalstaten och tilltalade som sådant också grupperingar inom den grekiska vänstern, som i den slaviskmakedonska kritiska berättelsen såg ett medel till förändring av rådande samhällsordning och den nationella historiekulturen, genom att blottlägga statens ”ideologiska historiebruk”. En grupp som brukade historien moraliskt och som i viss utsträckning även länkade sin minnespolitiska dagordning till den makedonska frågan återfanns bland de pontiska grekerna. Studien har belyst hur en pontisk identitet knuten till en berättelse om folkmord i Turkiet och en historia av diskriminering i Grekland växte fram i senare delen av 1980-talet och erkändes av staten 1994. Medan kapitel 3 utforskar det lokala historiekulturella landskapet i det grekiska Makedonien, belyser kapitel 4 även de förbindelser som pontiska aktivister sökte upprätta med historiska berättelser utanför den nationella historiens ramverk, huvudsakligen det armeniska folkmordet och förintelsen. Förhållandet mellan politik och historia, mellan kritiska berättelser som utmanade förhärskande uppfattningar i nationella frågor och dem som försvarade den förda politikens legitimitet och den officiella historieskrivningen, står i fokus för kapitel 5. Den makedonska konflikten medförde kolliderande anspråk på expertis inom vetenskapssamhället – mellan ämnesdiscipliner och enskilda forskare – såväl som mellan fackmän och lekmän, vilket tog sig uttryck i retoriska 325 uteslutningsmekanismer. För somliga bar den allmänna betoningen av nationell historia ett löfte med sig om finansiering och förstärkt prestige åt dem som hade denna inriktning. Andra uppfattade den makedonska krisen och historieskrivning med nationella och politiska förtecken som ett direkt hot mot den fria forskningen och Greklands överlevnad som ett demokratiskt samhälle. Den akademiska autonomin som föreföll hotad skyddades genom att insistera på en skiljelinje mellan historia som vetenskap respektive som ”ideologiskt bruk” för politiska ändamål. Detta försök att återupprätta konsensus inom vetenskapssamhället genom att vädja till professionens etiska principer blev också en utväg för historiker som med tiden sökte distansera sig från en förd politik som uppfattades som skamfilad och nationalistisk. Analysen har visat på de sammanhang i vilka den makedonska krisen växte fram och hur farhågorna för och bruket av historia kan förstås. Den första av dessa kontexter är den inrikespolitiska, närmare bestämt det grekiska samhällets demokratisering efter 1974. I det nya pluralistiska klimatet införlivades delar av den tidigare förföljda vänsterns kritiska berättelse om det nära förflutna i statens historieskrivning. Övergången från ett auktoritärt samhälle och historiekultur till en ökad öppenhet banade även väg för missnöjda gruppers identitetspolitik (slaviska makedoner, pontiska och andra anatoliska greker), grupper vars historiebruk naggade de gamla nationella och ideologiska stora berättelserna i kanten. Vid tiden för kalla krigets slut 1989 hade en allmänt spridd besvikelse gentemot de politiska ideologierna, i synnerhet socialismen, medfört en motreaktion till förmån för en mer traditionell nationalism. Det andra betydelsefulla sammanhanget återfinns i den europeiska integrationen som följde på Greklands EG-inträde 1981. Denna medförde inte endast hopp om ekonomisk vinning utan även behovet att bearbeta förlusten av nationellt självbestämmande och traditionella former av självförståelse. Grekland stod inför uppgiften att finna sin plats i det nya Europa, samtidigt som landet måste hantera den nya verklighet som 1990-talets krig på Balkan medförde. Särskilt historiker betonade att denna process gjorde det nödvändigt att europeisera nationens värderingar och uppfattningar kring historia, en uppgift som försvårades av Greklands hållning i den makedonska frågan och det sätt på vilket man slog vakt om ”historiska rättigheter”. Även aktivister som, huvudsakligen i den grekiska diasporan, var sysselsatta med att marknadsföra denna fråga pekade på behovet av att modernisera aspekter av den nationella historiekulturen i en tid av europeiskt enande och konvergerande historieutbildningar. Det som ovan beskrivits har ett nära samband med det tredje stora sammanhanget, som även det är av transnationell art. Den nationella historiekulturen är inte avskild från omvärlden; föreställningar om det förflutna rör sig över nationella gränser. På global nivå sammanföll den makedonska konflikten med de s.k. history wars, historiekrig som rasade vid samma tid runtom i världen. Dessa återspeglar i sin tur urholkandet av de stora nationella och ideologiska berättelserna i västerländska samhällen, de identitets- och minnespolitiska kraven hos under- och ickestatliga aktörer, de mänskliga rättigheternas paradigm och 326 beklagandets politik (the politics of regret), som anammar nationell skuld som ny princip för politisk legitimitet. Trenden inom transnationell historiekultur mot en mer universell moral, symboliserad av den ”amerikaniserade” (och ”europeiserade”) förintelsens moral innebar en ytterligare utmaning mot de nationella historiekulturerna. Den pontiska folkmordsberättelsen (och dess nationaliserade förlängning) analyseras som svarande till kravet på en ”amerikanisering” av grekisk historiekultur. I detta sammanhang lyfts den grekiska diasporans roll fram, inte endast som instrumentell i utformningen av Greklands utrikespolitiska dagordning, men även i egenskap av förmedlare av historiekulturella angelägenheter och behovet av anpassning till transnationell omgivning. Konsekvenser av denna ”amerikaniserade” folkmordsberättelse diskuteras. Ett fjärde sammanhang, med en både nationell och transnationell dimension, är det akademiska, inom vilket forskare debatter och formar historiens representation. Identitetspolitikens ankomst och den makedonska konflikten stod även i samband med den objektivistiska historieskrivningens legitimitetskris och den postmoderna utmaningen. Urholkningen av staters bärande historieberättelse och tolkningsföreträde motsvarades i viss utsträckning av ett undergrävt förtroende för den traditionella historieskrivningens trovärdighet och auktoritet. Denna urholkning kunde tolkas som ett hot mot själva historievetenskapen och professionen. Ett annat sätt att bemöta detta hot var att betrakta såväl det som den makedonska krisen som en uppfordran till perspektivskifte inom forskning och historieskrivning. Samspelet mellan politik och historia, mellan förståelsen av svunna realiteter, nutida bekymmer och förväntningar inför framtiden formade sålunda den politiska krisen och banade väg för den grekiska historiekulturens förändring

World Views, Political Attitudes and Risk Perception

Dr. Sjöberg questions the Cultural Theory approach to evaluating variance in risk perception. He also presents the results of a survey using elements of that and other scales to help explain individual differences in risk perception

Arbuscular mycorrhizal fungi

The potential disease suppressiveness of arbuscular mycorrhizal (AM) fungi of various origins on Bipolaris sorokiniana in barley has been investigated. Firstly, a survey considering the occurrence of AM fungi in arable fields in Sweden were conducted with the aim to exploit site specific genetic resources in relation to disease suppressiveness. Arbuscular mycorrhizal fungi were present at all 45 sampling sites surveyed all over Sweden at densities ranging from 3 up to 44 spores per gram air dried soil. The highest spore density was found in a semi-natural grassland and the lowest were found in a cereal monoculture. The AM fungi were then multiplied in trap cultures in the greenhouse with the aim to use these for studying potential disease suppressiveness. Thus, the effects of the AM fungi trap cultures on the transmission of seed-borne B. sorokiniana in barley were investigated, using the trap culture inocula, but also including inocula consisting on spore mixtures. The arbuscular mycorrhizal fungi were able to suppress the transmission of B. sorokiniana in aerial parts of barley plants. The degree of suppression varied with the origin of the AM fungal trap cultures. The trap culture inoculum with the highest suppression of the B. sorokiniana transmission originated from an organically managed barley field with undersown ley. The two spore-inocula with the best suppression of the pathogen originated from fields with winter wheat and spring barley, respectively. Eventually, an in vitro method was developed for studying the effect of AM fungal colonisation of roots on the development of foliar diseases and the reaction of the actual host plant of the disease causing organism. Using the developed method, it was indicated that AM fungal colonisation of barley plant suppressed the development of leaf necroses due to B. sorokiniana. Further in vitro studies on the interaction between B. sorokiniana and arbuscular mycorrhizal fungi showed that B. sorokiniana decrease the germination of the AM fungal spores. In conclusion, AM fungi suppress the development of B. sorokiniana in barley. My data suggest that for biocontrol of B. sorokiniana AM fungi should be considered

Gene Technology in the eyes of the public and experts. Moral opinions, attitudes and risk perception.

Risk perceptions and attitudes to genetically modified food (GMF) were investigated in a survey study of the public (N=469) and experts (N=49). The response rate was 47 percent for the public. For the experts, response rate was 60 percent. GMF technology was rated as the worst of 18 technologies by members of the public and highly replaceable. Experts had a very different view but also saw GMF as replaceable. Models of risk perceptions and attitudes with regard to policy and consumer intentions were fitted to data. It was found that a very large share of the variance, about 70 percent, was accounted for in the latter cases, while risk perception was somewhat harder to account for (about 50 percent was explained). Traditional explanatory factors such as Dread and Novelty were weak explanatory factors as compared to new approaches, which included Interfering with Nature, Moral value of technology and Epistemic trust. Experts were throughout much more positive to GMF than were members of the public. However, their attitudes and risk perceptions still showed dynamic properties similar to those found in the data from the public. The differences between experts and the public could be well explained in terms of the models tested. In comparisons with recent Eurobarometer studies of attitudes towards GMF, risk emerged in the present study as a more important factor in attitudes, equally important as benefits. The models formulated for the present data were about twice as powerful as those in published analyses of Eurobarometer data.Gene technology; risk perception; policy attitude; consumer behavior; experts; epistemic trust; risk sensitivity

Risk communication between experts and the public: perceptions and intentions

This paper develops a conceptual and theoretical analysis of risk communication in cases where experts and the public have widely divergent views of the dimensions of a risk. Applications are chosen from among the risk management problems that are inherent to handling of spent nuclear fuel. One stresses the fact that the conflicting points of views have very different bases. The role of trust is analyzed and, as it is a crucial issue, it becomes much more encompassing than what has usually been assumed. The reasons for this difference can be found in risk perception models applied to survey data concerning risk perception and related attitudes.risk perception; siting; nuclear waste; spent nuclear fuel

Good and not-so-good ideas in research. A tutorial in idea assessment and generation

This starting point of this paper is the difficulty for many graduate students to ever finish a Ph. D. and the graduate student’s need for good research ideas. According to Swedish data, only 20 percent of those who start as graduate students in the social sciences ever finish. One crucial problem is probably the lack of ideas and awareness of how to foster creativity. What are good ideas? Ideas are assessed all the time, by journal editors and referees, by research councils and thesis supervisors. Yet, there is little reflection on the question of what constitutes good ideas, and bad. Philosophy of science is briefly discussed in the paper, with examples from behaviorism and social constructivism, and it is argued that it provides no good basis for generating and assessing good ideas. The paper then proceeds by discussing examples of good, and not-so-good ideas. The notion of good bad ideas is introduced and an example is given. The paper then discusses several questions. Which characteristics of research ideas make them good, and which make them less good? How does one go about creating good ideas? What sort of research environment is most likely to stimulate the growth of good ideas? What are the processes which kill creativity in research? Creativity requires an open mind and strong interest. It takes time, sometimes much time, before good ideas arrive. Yet, success in a research career requires publications, and a brief section discusses how to plan one’s publications and have them accepted by journal editors. Finally, Swedish experience with an attempt to reform graduate education is discussed. It is pointed out that administrators’ inclinations to favor concrete policy measures such as financing do not necessarily lead to the desired consequences of increasing completion rate and decreasing study time. Another approach must be applied: the fostering of creativity.graduate education; creativity; assessment of research ideas

Perceived information technology risks and attitudes

Risk has been a focal dimension in much of the debate about attitudes toward technology. In the present paper, the development of research on risk perception is reviewed, from its beginnings in the end of the 1960's. The received view on factors in risk perception is that of the psychometric model and social trust. It is pointed out that this approach gives only an incomplete understanding of risk and risk acceptance, and some missing elements are delineated, such as Tampering with Nature, which is an important factor in technology acceptance, and trust (or distrust) in science, and the embracing of alternative views on the nature of the world and knowledge (New Age). Several methodological points are also important. Risks should be studied with regard to one’s own personal (personal risk), and to others (general risk), because these dimensions often differ and they have different implications. It should also be observed that the most important risk aspect is severity of consequences of unwanted events or accidents, not their probability. When it comes to attitudes toward technology it is argued that the replaceability of a technology is an important factor. IT risks have been investigated in a major survey carried out with a representative sample of the Swedish population. The main finding was that IT risks were seen as pertinent mainly to others, implying that people (rightly or wrongly) perceived that they could protect themselves from IT risks. IT risks are finally regarded in the light of Stigma Theory, which has been devised to understand some social and political reactions to risks, and it is held that it is unlikely that IT will become a stigmatized technology, partly because it is seen as irreplaceable. Yet, many IT risks are very real and many people are aware of them. In particular, personal integrity is threatened and the very novelty of the technology involved is probably the cause why ethical and legal developments lag far behind. Initial one-sided positive statements about IT are likely to be followed by more sober assessments of this technology which brings many blessings but also an increasing number of serious risks.risk perception; information technology; attitudes toward technology

A third generation personality test

The development of personality testing in the workplace has undergone three phases. The first generation of tests, such as Cattell’s 16 PF and the British test OPQ, was characterized by complex systems for the description of the personality. These systems were simplified in part by the following generation of the test, which was based on the five factor model but that model was simple only at the horizontal level. Beneath the five main factors were a large number of ancillary factors, usually 30-40 in number. No tests of the first and second generation could effectively handle the problem of impression management, nor did they take into account the effects of mood on the test responses. These and a number of other problems were solved to a great extent in the UPP test, which therefore is proposed to represent the third generation of personality tests. The test features focusing on “narrow” and work-relevant traits, inclusion of a few aggregated variables with the same focus, including two variables especially fitted to the requirement of any given application, an effective and validated method for correction for impression management, extensive treatment of quality of data from each tested person to yield a “warning signal” when results should not be trusted, measurement of current mood at the time of testing which can give another “warning signal”, measurement of attitude towards the test (“face validity”), two types of narrative reports both to the person taking the test and the recruiter/psychologist – one based on normative comparisons and the other on ipsative (within-person) comparisons, measures of work related attitudes which are of value in themselves but can also be used as proxy criteria, greatly facilitating validation work.personality test; impression management; mood; face vaility; data quality

Emotional Intelligence and Life Adjustment: A Validation Study

Emotional intelligence was hypothesized to be a factor in successful life adjustment, among them the successful achievement of a well-balanced life with little interference between work and family and leisure. Data from a sample of 153 respondents who were roughly representative of the population were obtained, including measurement of emotional intelligence, life/work balance and other indices of adjustment and social/psychological skills, and salary. EI was measured by both questionnaire items (trait EI) and a task of identifying emotions in social problem episodes as described in vignettes (performance EI). Balance was measured both in terms of family/leisure interfering with work and vice versa. Both interference dimensions correlated strongly with emotional intelligence in the hypothesized direction. Emotional intelligence was positively related to salary both for men and women, and at different levels of educational achievement. Other indices of social skill were also related to EI. On the other hand, those high in EI tended to be less concerned with economic success.Emotional intelligence; life/work balance; economic success