Learning About the History of Landscape Use for the Future: Consequences for Ecological and Social Systems in Swedish Bergslagen

Barriers and bridges to implement policies about sustainable development and sustainability commonly depend on the past development of social–ecological systems. Production of metals required integration of use of ore, streams for energy, and wood for bioenergy and construction, as well as of multiple societal actors. Focusing on the Swedish Bergslagen region as a case study we (1) describe the phases of natural resource use triggered by metallurgy, (2) the location and spatial extent of 22 definitions of Bergslagen divided into four zones as a proxy of cumulative pressure on landscapes, and (3) analyze the consequences for natural capital and society. We found clear gradients in industrial activity, stream alteration, and amount of natural forest from the core to the periphery of Bergslagen. Additionally, the legacy of top-down governance is linked to today’s poorly diversified business sector and thus municipal vulnerability. Comparing the Bergslagen case study with other similar regions in Russia and Germany, we discuss the usefulness of multiple case studies. ELECTRONIC SUPPLEMENTARY MATERIAL: The online version of this article (doi:10.1007/s13280-012-0369-z) contains supplementary material, which is available to authorized users

Byalaget som utvecklingskraft i norrländsk avfolkningsbygd

Flexibilitet som tradition. Ett mångvetenskapligt forskningsprojekt om södra Norrlands inland under 1000 år (RJ medel 1998-2003

Arbetets skiftande villkor

Bokens 12 författare belyser den högindustriella epoken (1930-1980-tal) ur ett antal kritiska perspektiv. I detta kapitel analyseras omfattningen, tempot och drivkrafterna bakom arbetets förändring. Huvudfrågan är om det överhuvudtaget hade varit möjligt att åstadkomma den exceptionella ekonomiska tillväxten och generella välståndsökningen efter 1945 utan en  långtgående effektivisering av arbetet. Var det begränsade arbetsinnehållet i ett ökat antal yrken det pris människor fick betala för att Sverige skulle ta steget från fattigdom till välfärd?</p

Industriarvets utmaningar : Samhällsförändringar och kulturmiljövård från 1960-tal till 2010-tal

I artikeln tecknas faserna i arbetet med det industriella kulturarvet i Sverige från slutet av 1960-talet fram till idag. Analysen utgår från Bourdieus fältbegrepp där industriarvet ses som ett delfält inom ett större kulturarvsfält vars centrala offentliga aktörer, Riksantikvarieämbetet och museer, försvarat traditionella kriterier och regler. Ålder, estetiska värden, sällsynthet och äkthet har varit fältets huvudkriterier. Från början av 1970-talet argumenterade en heterogen skara aktörer för vikten av dokumentation och bevarande av enskilda fabriker och industrimiljöer som stängdes under den djupa ekonomiska krisen. De argumenterade kraftfullt för att även avställda storskaliga och nedsmutsade industrimiljöer från senare tid representerade ett omistligt kulturarv som borde upptas på kulturarvsfältet. På orter där fabriker stängts igångsattes studiecirklar om arbetets och fackföreningarnas historia, ibland som ett led i försök att få företag och stat att skapa nya arbetstillfällen. Vissa menade att historieforskningen var en politisk handling. Staten borde ge ekonomiskt stöd för inventeringar, dokumentationer och bevarande av det industriella kulturarvet, det materiella liksom det immateriella arvet. Först med den ekonomiska krisen från början av 1990-talet gav kulturarvsfältets centrala aktörer sitt fulla stöd till satsningar på industriarvet.   Analysen görs i ljuset av förändrade samhällsekonomiska och politiska förhållanden på ett globalt plan, samt med beaktande av den historiska forskningen om industrisamhället, dess företag, byggnader och arbetsliv. Fyra faser urskiljs, en upptaktsperiod från slutet av 1960-talet till några år in på 1980-talet, då en konsolideringsperiod tog vid. Den sträckte sig fram till den djupa ekonomiska krisen i början av 1990-talet och efterföljdesav en tredje fas jag benämner ”expansion &amp; skördetid” med mängder av aktiviteter runt om i landet. Den fasen varade ungefär tio år, till några år in på 2000-talet då centrala myndigheter och museerna nedprioriterade sitt engagemang för detta kulturarv. Den fjärde fasen har namnet ”turism &amp; äventyrsfasen”. Från mitten av 1990-talet öppnade EU dörrarna till nya finansieringskällor. Pengar finns idag att söka om tyngdpunkten läggs på turism och entreprenörskap. Det industriella kulturarvet blir samtidigt allt mer abstrakt och öppet för allehanda brukande och tolkningar. Delar av industriarvet överförs samtidigt till ett kommersiellt inriktat tillväxtfält med andra kriterier och spelregler. Under 2000-talet har de centrala aktörerna dragit ner sitt stöd till dokumentation, bevarande av vård av det industriella kulturarvet. Kommersiella aktörer har istället ökat sitt engagemang på fältet, under förutsättning att det ger ekonomisk utdelning. Risken är därmed överhängande att arbetet lokalt stannar upp, särskilt i kristider och i avfolkningskommuner med stora svårigheter att locka entreprenörer och turister. Alla industrimiljöer kan inte dokumenteras och än mindre bevaras. Priorteringar fordras men de bör baseras på kunskaper om industrihistorien och industriarvet, och ingå i en demokratisk beslutsordning där centrala offentliga aktörer bidrar med sitt uttryckliga stöd. 2010-talet ger tyvärr anledning till tvivel på det senare.    Abstractet publicerat på engelska i tidskriften</p

Nordisk utbildningssatsning på industriminnesvård

Behovet av kunskaper inom industriminnesvård växer allteftersom fabriker slår igen och kvarvarande industriföretag övergår till en allt mer högteknologisk produktion med om- och tillbyggnader av gamla industriområden som följd. För att höja kompetensen hos de olika aktörerna har forskare, universitetslärare, museimän och kulturminnesvårdare i de nordiska länderna Danmark, Finland, Norge och Sverige i ett nära samarbete utarbetat kursen ”Industriminnen i Norden”. Kursen har rönt stort intresse i samtliga länder, och i februari samlas 32 deltagare till det allra första kurstillfället