Lekande lätt? – en studie kring hur pedagoger i förskola ser på lek- och samspelssvårigheter

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskola ser på lek- och samspelssvårigheter hos barn samt hur de arbetar för att skapa möjligheter till lek och samspel i barngruppen. Metod och genomförande: Studien har gjorts genom en kvalitativ metod. Genom samtalsintervjuer har fyra förskollärare fått ge uttryck för sin syn på lek- och samspelssvårigheter samt attityder och förhållningssätt kring hur lek och samspel kan stimuleras. Resultat: Resultatet visar att pedagogerna i studien uttrycker att barn i lek- och samspelssvårigheter har mindre gynnsamma förutsättningar för utveckling och lärande. Detta menar pedagogerna då de uttrycker att lek och samspel med andra har stor betydelse för barnets utveckling. Pedagogerna visar på skilda sätt att se på hur lek- och samspelssvårigheter kan ta sig uttryck. Resultatet visar även att samtliga pedagoger uttrycker att barn i lek- och samspelsvårigheter behöver stöd och stimulans för att utveckla sin lekförmåga. Pedagogerna uttrycker olika sätt att ge barnet detta stöd. Resultatet visar att lek- och samspelssvårigheter påverkar den pedagogiska verksamheten. Denna påverkan sker på tre nivåer; individ-, grupp- samt organisationsnivå. Resultatet visar att denna påverkan är ömsesidig då gruppen och organisationen påverkar lek och samspel. Slutsatser med betydelse för läraryrket: För att barn i lek- och samspelssvårigheter ska få gynnsamma förutsättningar till utveckling och lärande genom lek och samspel är det av stor vikt att möta varje barn. Detta möte bör ske utifrån det enskilda barnets erfarenheter, förutsättningar och behov. Verksamheten bör utformas efter gruppen, samt varje enskilt barns behov för att skapa möjligheter till lek och samspel i gruppen