Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskola ser på lek- och samspelssvårigheter hos barn
samt hur de arbetar för att skapa möjligheter till lek och samspel i barngruppen.
Metod och genomförande: Studien har gjorts genom en kvalitativ metod. Genom samtalsintervjuer har fyra
förskollärare fått ge uttryck för sin syn på lek- och samspelssvårigheter samt attityder och förhållningssätt kring
hur lek och samspel kan stimuleras.
Resultat: Resultatet visar att pedagogerna i studien uttrycker att barn i lek- och samspelssvårigheter har mindre
gynnsamma förutsättningar för utveckling och lärande. Detta menar pedagogerna då de uttrycker att lek och
samspel med andra har stor betydelse för barnets utveckling. Pedagogerna visar på skilda sätt att se på hur lek-
och samspelssvårigheter kan ta sig uttryck. Resultatet visar även att samtliga pedagoger uttrycker att barn i lek-
och samspelsvårigheter behöver stöd och stimulans för att utveckla sin lekförmåga. Pedagogerna uttrycker olika
sätt att ge barnet detta stöd. Resultatet visar att lek- och samspelssvårigheter påverkar den pedagogiska
verksamheten. Denna påverkan sker på tre nivåer; individ-, grupp- samt organisationsnivå. Resultatet visar att
denna påverkan är ömsesidig då gruppen och organisationen påverkar lek och samspel.
Slutsatser med betydelse för läraryrket: För att barn i lek- och samspelssvårigheter ska få gynnsamma
förutsättningar till utveckling och lärande genom lek och samspel är det av stor vikt att möta varje barn. Detta
möte bör ske utifrån det enskilda barnets erfarenheter, förutsättningar och behov. Verksamheten bör utformas
efter gruppen, samt varje enskilt barns behov för att skapa möjligheter till lek och samspel i gruppen
