Svensk kod för bolagsstyrning : Vilka konsekvenser innebär koden för små börsnoterade företag?

Efter företagsskandaler runt millennieskiftet i bland annat USA och Sverige så har lagar och regler skärpts kring bolagsstyrning. I Sverige har ett nytt regelverk införts för bolagsstyrning, Svensk kod för Bolagsstyrning. Den ursprungliga koden började gälla 1 juli 2005, då gällde den bara börsnoterade bolag i Sverige med ett marknadsvärde på över tre miljarder kronor. 1 juli 2008 kom den reviderade koden för bolagsstyrning ut, som omfattar samtliga bolag på den svenska börsen. Den reviderade koden har omarbetats för att passa de mindre såväl som de större företagen på börsen. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur de företag som börjat följa den reviderade koden har påverkats av den, om företagen har fått ökade kostnader på grund av koden samt om koden har medfört förändringar för dem. Den metod som används för att undersöka syftet är kvalitativa studier genom intervjuer med VD eller ekonomichef på företag, eftersom de har god kunskap om företagets bolagsstyrning. Företagen som kontaktades för intervju var slumpmässigt utvalda företag i Uppsala- och Stockholmsområdet, 10 företag kontaktades och fem tackade ja. Efter en avbokning blev det slutligen fyra intervjuer. De intervjuade företagen ser ingen direkt fördel med koden för deras eget företag, däremot kan de se att den är bra ur aktieägarnas synpunkt. Koden har inte medfört några direkta kostnader för de intervjuade företagen, inte heller några stora förändringar då mycket efterföljdes innan. Implementeringen av koden handlade mest om att dokumentera det som redan gjordes i företagen och innebar därför inte några direkta förändringar för företagen. De förändringar som gjorts av den ursprungliga koden har gjort att den nya reviderade koden har blivit urvattnad och inte så meningsfull. Kanske borde det finnas någon organisation som efterser om koden efterföljs, och att brott mot koden beläggs med sanktioner

Intern kontroll i insamlingsorganisationer : Hur motverkas bedrägerier?

I flera undersökningar framgår att det vanligaste sättet som bedrägerier eller förskingringar i insamlingsorganisationer upptäcks är genom tips från anställda inom organisationen eller av en ren tillfällighet. Det är tämligen sällsynt att ekonomiska brott upptäcks av externa revisorer. Detta pekar på vikten av att ha ett väl fungerande internt kontrollsystem. Syftet med uppsatsen är därför att utreda hur svenska insamlingsorganisationer arbetar med intern kontroll för att förhindra att drabbas av bedrägerier samt att analysera hur detta arbete kan förbättras. Vi ämnar besvara vårt syfte genom att utifrån vår analysmodell utföra kvalitativa intervjuer med utvalda svenska insamlingsorganisationer. Då COSO-modellen är en allmänt vedertagen modell för intern kontroll, kommer den vara utgångspunkt i analysmodellen. Enligt COSO kan den interna kontrollen delas upp i fem områden som är relaterade till varandra. Dessa är kontrollmiljö, riskanalys, kontrollaktiviteter, information och kommunikation samt övervakning och uppföljning. För att få en fördjupad och mer konkret användbar modell kompletterar vi denna med företaget KPMG:s praktiskt användbara modell för hantering av bedrägeririsker. Utifrån de genomförda intervjuerna drar vi slutsatsen att alla de deltagande organisationerna har en genomtänkt intern kontroll som de arbetar aktivt med. Våra förslag på förbättringar är att ge personalen utbildning i att upptäcka och motverka bedrägerier, att göra bakgrundskontroller av arbets- och uppdragstagare samt att införa en "whistleblower-funktion". Slutsatserna som dras kan förhoppningsvis väcka tankegångar och hjälpa insamlingsorganisationer i sitt arbete med intern kontroll

Intern kontroll i insamlingsorganisationer : Hur motverkas bedrägerier?

I flera undersökningar framgår att det vanligaste sättet som bedrägerier eller förskingringar i insamlingsorganisationer upptäcks är genom tips från anställda inom organisationen eller av en ren tillfällighet. Det är tämligen sällsynt att ekonomiska brott upptäcks av externa revisorer. Detta pekar på vikten av att ha ett väl fungerande internt kontrollsystem. Syftet med uppsatsen är därför att utreda hur svenska insamlingsorganisationer arbetar med intern kontroll för att förhindra att drabbas av bedrägerier samt att analysera hur detta arbete kan förbättras. Vi ämnar besvara vårt syfte genom att utifrån vår analysmodell utföra kvalitativa intervjuer med utvalda svenska insamlingsorganisationer. Då COSO-modellen är en allmänt vedertagen modell för intern kontroll, kommer den vara utgångspunkt i analysmodellen. Enligt COSO kan den interna kontrollen delas upp i fem områden som är relaterade till varandra. Dessa är kontrollmiljö, riskanalys, kontrollaktiviteter, information och kommunikation samt övervakning och uppföljning. För att få en fördjupad och mer konkret användbar modell kompletterar vi denna med företaget KPMG:s praktiskt användbara modell för hantering av bedrägeririsker. Utifrån de genomförda intervjuerna drar vi slutsatsen att alla de deltagande organisationerna har en genomtänkt intern kontroll som de arbetar aktivt med. Våra förslag på förbättringar är att ge personalen utbildning i att upptäcka och motverka bedrägerier, att göra bakgrundskontroller av arbets- och uppdragstagare samt att införa en "whistleblower-funktion". Slutsatserna som dras kan förhoppningsvis väcka tankegångar och hjälpa insamlingsorganisationer i sitt arbete med intern kontroll