Blood pressure in free-ranging gray wolves (Canis lupus) immobilized with tiletamine and zolazepam

This study aims to evaluate blood pressure measurements in immobilized free-ranging gray wolves (Canis lupus) in Sweden. Eight immobilized wolves (five adults and three juveniles) were included in this study. All wolves were darted from a helicopter with darts containing 250 milligrams of tiletamine and 250 milligrams of zolazepam. Immobilized wolves that showed signs of arousal, recieved a supplemental intramuscular injection of medetomidine. Systolic and diastolic blood pressure was measured non-invasively with an oscillometric device (Memoprint®, MediVet, Babenhausen, Germany) designed for dogs and cats. Rectal temperature, heart rate and respiratory rate were also measured. The hypothesis is that the wolves develop hypertension as a result of helicopter pursuit and the drug used. Three wolves were normotensive, four wolves had a moderate diastolic hypertenstion at one or more measuring point, and one wolf had a severe diastolic hypertension together with a mild systolic hypertension. None of the wolves had a moderate or a severe systolic hypertension. In conclusion, the effect on blood pressure was not as severe as previously thought. It was also noted that wolves who recieved an injection of medetomidine had a better anesthesia. In addition to this, other reference values for blood pressure and heart rates for free-ranging gray wolves should be used in future studies.Studien avsåg att utvärdera blodtrycket hos immobiliserade frilevande vargar (Canis lupus) i Sverige. Hypotesen är att de sövda vargarna får hypertension av helikopterjakten och tiletamin. Åtta vargar (fem vuxna och tre valpar) ingick i studien. Vargarna sövdes från helikopter med bedövningspilar innehållande 250 mg tiletamin och 250 mg zolazepam, motsvarande 10,6 – 21,3 mg/kg. De vargar som under sövningen uppvisade tecken på att vakna, fick en intramuskulär injektion medetomidin motsvarande doser på 0,016 – 0,0625 mg/kg. Systoliskt och diastoliskt blodtryck mättes icke-invasivt med en oscillometrisk apparat (Memoprint, MedVet, Babenhausen, Tyskland). Rektaltemperatur, hjärtfrekvens och andningsfrekvens mättes var femtonde minut, i direkt anslutning till blodtrycksmätningen. Tre vargar var normotensiva, fyra hade måttlig diastolisk hypertension vid ett eller flera mätningstillfällen, och en varg hade kraftig diastolisk hypertension tillsammans med lindrig systolisk hypertension. Ingen av vargarna hade måttlig eller kraftig systolisk hypertension vid mättillfällena. De vargar som fick medetomidin under anestesin fick en blodtryckssänkning och en lägre andningsfrekvens. Eftersom tidpunkt för första mätning varierade mellan individerna, samt att den aldrig utfördes tidigare än 15 minuter efter pilskott, kan en möjlig initial hypertension ha inträffat. En etablering av referensvärden för blodtryck och hjärtfrekvens hos sövd frilevande varg är nödvändig i framtida studier

Comparing TensorFlow Deep Learning Performance Using CPUs, GPUs, Local PCs and Cloud

Deep learning is a very computational intensive task. Traditionally GPUs have been used to speed-up computations by several orders of magnitude. TensorFlow is a deep learning framework designed to improve performance further by running on multiple nodes in a distributed system. While TensorFlow has only been available for a little over a year, it has quickly become the most popular open source machine learning project on GitHub. The open source version of TensorFlow was originally only capable of running on a single node while Google’s proprietary version only was capable of leveraging distributed systems. This has now changed. In this paper, we will compare performance of TensorFlow running on different single and cloudnode configurations. As an example, we will train a convolutional neural network to detect number of cells in early mouse embryos. From this research, we have found that using a local node with a local high performance GPU is still the best option for most people who do not have the resources to design bigger system implementations

Detection and Genetic Characterization of Viruses Present in Free-Ranging Snow Leopards Using Next-Generation Sequencing

Snow leopards inhabit the cold, arid environments of the high mountains of South and Central Asia. These living conditions likely affect the abundance and composition of microbes with the capacity to infect these animals. It is important to investigate the microbes that snow leopards are exposed to detect infectious disease threats and define a baseline for future changes that may impact the health of this endangered felid. In this work, next-generation sequencing is used to investigate the fecal (and in a few cases serum) virome of seven snow leopards from the Tost Mountains of Mongolia. The viral species to which the greatest number of sequences reads showed high similarity was rotavirus. Excluding one animal with overall very few sequence reads, four of six animals (67%) displayed evidence of rotavirus infection. A serum sample of a male and a rectal swab of a female snow leopard produced sequence reads identical or closely similar to felid herpesvirus 1, providing the first evidence that this virus infects snow leopards. In addition, the rectal swab from the same female also displayed sequence reads most similar to feline papillomavirus 2, which is the first evidence for this virus infecting snow leopards. The rectal swabs from all animals also showed evidence for the presence of small circular DNA viruses, predominantly Circular Rep-Encoding Single-Stranded (CRESS) DNA viruses and in one case feline anellovirus. Several of the viruses implicated in the present study could affect the health of snow leopards. In animals which are under environmental stress, for example, young dispersing individuals and lactating females, health issues may be exacerbated by latent virus infections

Density-dependent dinner: Wild boar overuse agricultural land at high densities

The Swedish wild boar (Sus scrofa) population has increased rapidly over the last decades, resulting in conflicts with human activities. Particularly, the increase has been challenging for agriculture as wild boar cause damage on crops and grasslands. To predict under what conditions to expect damage and where to prioritize management actions, basic knowledge about wild boar habitat and space use is needed. In this study, we used data from 99 wild boar equipped with GPS-collars, collected over a large temporal scale and throughout their distributional range in southern Sweden. We investigated wild boar home range size and habitat use across gradients of habitat availability and population density. Functional response in habitat use was assessed by estimating the use and availability of agricultural land on individual level and then, on population-level evaluating how use changed with changing availability. Finally, a potential response in habitat use was evaluated in relation to population density, i.e., the interaction between availability and population density. Home range size was negatively related to population density for both male and female wild boar. Wild boar used agricultural land more intensively with increasing population density and when other habitat types were less available. Our findings show that wild boar spatial behavior is highly context dependent and may vary considerably due to landscape characteristics and local conditions. Wild boars tend to overuse agricultural land at high densities which has strong implications for wildlife management. It is therefore important to consider local conditions when predicting space and habitat use by wild boar. Overall, this study provided a better understanding of the drivers of wild boar distribution and space use in agro-forested mosaic landscapes and how this knowledge can improve management practices

Slutrapport: GPS-märkta älgar i brandområdet och i interaktioner med rovdjuren – Fördelning, överlevnad, livsmiljö, bärris och spillning

Studieområdet i Ljusdal är speciellt i två avseenden som berör älgar och därmed skiljer sig åt från andra studieområden: brandfältet och förekomst av flera stora rovdjur varav brunbjörn har en hög täthet i området. Dessa två faktorer påverkar älgen direkt och indirekt genom fodertillgång och predation, vilka livsmiljöer är tillgängliga och säkra under olika delar av året samt älgkornas kroppskondition. Utav de 51 GPS-märkta älgar vi följde i området, kunde vi lokalisera 34 älgar i brandfältet medan 17 älgar aldrig satt en klöv i fältet under vår treåriga studieperiod. För en del älgar omfattar både hem- och kärnområden själva brandfältet som tyder på att dessa älgar tillbringar mycket tid vid och i brandfältet. I medel tillbringade älgarna 73 dagar i fältet huvudsakligen mellan maj och oktober. En del av korna kalvade i brandfältet. Variationen hur länge en enskild älg ett enskilt år rörde sig i brandfältet var dock stor. I medel tillbringade stationära älgar fler dagar i fältet än vandringsälgar. Älgkorna i Ljusdalområdet är i god kondition och har en bra reproduktion med en hög andel tvillingkalvar (i medel 63 % av alla kalvar som föddes). Andel tvillingkalvar av GPS-märkta kor motsvarar därmed vad vi har sett i Kronoberg i områden efter stormen Gudrun och Per där vi följde GPS-märkta älgkors reproduktion mellan 2009-2017 (t ex Neumann m fl. 2019). Årskalvarnas överlevnad under sommaren är däremot mycket låg i Ljusdalsområdet (i medel 19 – 30% fram till jaktstarten). Preliminära resultat från de fortsatta studierna i området tyder på något ökande kalvöverlevnad under 2023. För stora merparten av kalvar som dog eller försvann under sommaren kunde vi antingen konstatera att björn har tagit dem (tack vare fynd i fält) eller starkt misstänker predation på grund av förändringar i kons rörelse (okänt rovdjur eftersom vi inte kunde hitta rester av kalven). Det höga predationstrycket och en tidig kalvförlust medför att älgkorna har goda förutsättningar att bygga upp sina kroppsreserver under sommaren när vegetation är som bäst och de behöver inte ta hand om kalv. Detta leder till att älgkorna kan vara i bra hull vid brunsten (som återges i andel tvillingkalvar som föds, kornas egen slaktvikt såväl som slaktvikt av kalvar som överlever). Det höga predationstrycket och en låg sommaröverlevnad betyder också att antalet kalvar som finns tillgängliga för jaktuttag är begränsat, samt att älgpopulationen kan vara känslig för ett högt jaktuttag eftersom antal framgångsrika reproduktioner är låg som påverkar populationstillväxten (dvs produktionen av årskalvar som blir fjolingar och sen kan bli vuxna älgar som bidrar till populationsökning framöver). Inom förvaltning av älg och skogsbruk får älgarnas kondition och kvalité en nyckelroll i att hitta en balans mellan älgpopulation och brukandet av skogen, speciellt i områden med stark rovdjurspåverkan. Enligt rörelsemönster av de 51 GPS-märkta älgarna består älgpopulationen i Ljusdalsområdet till ungefär hälften av stationära och hälften av vandringsälgar. Som förväntat ser vi skillnader mellan olika älgindivider hur mycket de förflyttar sig och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet - en del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, andra har områden som överlappar delvis, och en del har i stort sett helt överlappande områden. I medel omfattar älgkornas hemområde 3 380 ha och älgtjurarnas 5 570 ha. Älgarnas årliga hemområden fördelas relativt jämnt mellan älgförvaltningsområdena (ÄFO) Ljusdal-Ramsjö och Ljusan-Voxnan med en något större andel av hemområden i Gävleborgs län än Jämtlands län. Några enskilda älgar har delar av sina hemområden i andra ÄFO (t ex Berg och Noppikoski). Vandringsälgarna börjar röra på sig i aprilmånad och de flesta rör sig inte mer än 20 km från området där de tillbringar vintern. Många återvänder först kring eller efter årsskiftet när älgjakten är i stort sett avslutad. I kontrast till andra studieområden ser vi ett ’omvänt’ vandringsmönster för en del älgar för vissa år i Ljusdal, där älgarna förflyttar sig långt till andra områden i februari/mars och återvänder till sina ’vinterområden’ där de har varit året innan i maj för att tillbringa resten av året där. Våra observationer och resultat visar att nuvarande ÄFO-gränsdragning klyver älgarnas vandringar (t ex Ljusdal-Ramsjö Äfo och Bergs Äfo). Detta ser man tydligt där älgar följer bland annat fångstgropssystem. Därför kan det finnas ett behov av att man ser över nuvarande gränsdragningar i denna del av studieområdet. Skillnad i livsmiljönyttjande är liten mellan älgarnas vinter- och vår/sommarområden som delvis förklaras av en stor variation mellan älgar och år såväl som en stor andel stationära älgar som tillbringar hela året i stor sett samma område. Tallskog och ungskog är i bägge säsonger de dominerande livsmiljöer älgarna väljer. Under vintertid ser vi dessutom också att älgar tillbringar en del av sin tid i granskog och våtmarker. Under vår/sommar dominerar brandfält livsmiljöval för en del av älgarna. Älgar lokaliserades framför allt på ställen där buskskikten var högre (>1 meter) och där träden inte var högre än 20 meter. Sammanlagt bekräftar en del observationer i Ljusdalsområdet vad vi har sett i andra områden, men vi har också lärt oss mycket nytt! Det är spännande att följa tidsresan hur älgar använder brandfältet och kommer nyttja det framöver, samt att lära sig mer om hur ett högt predationstryck påverkar bytesdjurens population. Studier inom Ljusdalsområde kommer fortsätta med ytterligare tre år. Under de kommande tre åren kommer vi fortsätta med frågeställningarna vi hittills har jobbat med, samt att vi fördjupar våra forskningsinsatser och samverkan mellan forskningsgrupperna. Vårt övergripande mål är att öka vår ekologiska förståelse av detta älg-björn-varg system i ett skogslandskap påverkat av människor såväl som att skapa ny kunskap som är relevant för viltförvaltning. En viktig orsak till att studieområdet i Ljusdal fungerar så bra är det nära samarbetet med alla intresserade. Intresset är mycket stort, många olika användare är inne på hemsidan www.slu.se/alg-forskning. Älgarnas rörelse kan följas under https://wram.slu.se/public. Utöver denna SLU:s sida, har Sveaskog även låtit studierna få en egen facebooksida "Viltsamverkan i brandens spår" där färsk information läggs ut och där intresserade kan komma med inspel och egen information till projektet. Det är en del i att kommunicera i realtid med intresserade människor. Författarna ansvarar ensamma för innehållet i rapporten

Årsrapport GPS-märkta älgar och inventeringar i brandområdet 2021-2022 – fördelning, rörelse, livsmiljö, bärris och spillning

Nu har det redan gått två år sen vi sjösatte referensområdet ’Ljusdal’. Vi ser att årets observationer förstärker bilden vad vi såg året innan i området, samt vissa observationer liknar vad vi ser i andra studieområden, medan andra skiljer sig åt. Studieområdet i Ljusdal är speciellt i två avseenden som berör älgar direkt och därmed skiljer sig åt från andra studieområden: brandfältet och en hög täthet av brunbjörn. Som förväntat ser vi skillnader mellan olika älgindivider och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet - en del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, andra har områden som överlappar delvis, och ett fåtal verkar ha i stort sett helt överlappande områden. Av de 39 älgar vi kunde följa under mars 2021-2022, var drygt hälften stationära där några älgar har förflyttat sig bara en kort sträcka mellan sitt vinter- och sommarområde. Den andra halvan hade klart avskilda säsongsområden där merparten höll sig inom 20-25 km radie till sitt vinterområde. Men vi kunde också följa några riktiga långvandrare! Tjugofem av de 39 GPS-märkta älgarna kunde vi lokalisera i brandfältet under året. Hur länge älgarna uppehöll sig inom brandområdet varierade mellan individerna. Stationära älgkor återfanns fler dagar inom området jämfört med vandringskorna. Älgarna nyttjade brandfältet framförallt under vegetationsperioden (maj-okt/nov) där några rörde sig inom brandområdet medan många älgar främst rörde sig i ytterkanterna. Alla kor, förutom F1874, F1887 och F1924, kalvade och vid hälften av kalvningarna föddes tvillingkalvar. Medelkalvningsdagen var 18:e maj. Sommaröverlevnaden av de årskalvar som föddes under kalvningssäsongen 2021 var mellan 17 och 26% fram till jaktstarten och låg därmed högre än året innan då överlevnad låg mellan 13-17 %. Sommeröverlevnaden är betydligt lägre jämfört med områden utan större rovdjur. I studieområdet i Ljusdal utsätts årskalvar för predation framförallt av björn. För en tredjedel av kalvarna som försvann under sommaren kunde vi verifiera björnpredation genom fynd i fält och för ytterligare en tredje del misstänker vi predation. Vid vinterkoll efter jakten var överlevnaden 12%. Insamlingen av prover under jakten resulterade i ca 70 käkar och 20 kompletta reproduktionsorgan från hondjuren. Medelåldern hos de bedömda fällda hondjuren var 8.4 år och hos tjurar 4.4 år, och de respektive slaktvikterna låg på ca 188.0 och 201.0 kg. Slaktvikten för kalv låg i snitt på 71.5 kg. Fetthalten i benmärgen var i medel 81% för kor, 70% för tjurar och 74% för kalvar. En viktig orsak till att försökspopulationen i Ljusdal fungerar så bra är det nära samarbetet med alla intresserade. Intresset är mycket stort, många olika användare är inne på hemsidan www.slu.se/alg-forskning. Författarna ansvarar ensamma för innehållet i rapporten

Årsrapport GPS-märkta älgar och inventeringar i brandområdet 2020-2021 – fördelning, rörelse, livsmiljö, bärris och spillning

Det är alltid lika spännande att börja i ett nytt studieområde! Vissa observationer liknar vad vi ser i andra studieområden, andra skiljer sig åt. Studieområdet i Ljusdal är speciellt i två avseenden som berör älgar direkt och därmed skiljer sig åt från andra studieområden: brandfältet och en hög täthet av brunbjörnar. Som förväntat ser vi skillnader mellan olika älgindivider och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet - en del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, andra har områden som överlappar delvis, och ett fåtal verkar ha i stort sett helt överlappande områden. Drygt hälften av älgarna är stationära där några älgar har förflyttat sig en bara kort sträcka mellan sitt vinter- och vår/sommarområde. Den andra halvan hade klart avskilda säsongsområden där merparten höll sig inom 25 km radie till sitt vinterområde. Drygt hälften av de GPS-märkta älgarna kunde vi lokalisera i brandfältet under året. Hur länge älgarna uppehöll sig inom brandområdet varierade mellan individerna. Stationära älgkor återfanns fler dagar inom området jämfört med vandringskorna. Älgarna nyttjade brandfältet framförallt under vår/sommarsäsongen där många älgar rörde sig i brandområdets ytterkanter. Alla kor, förutom F1924, kalvade och vid 35% av kalvningarna föddes tvillingkalvar. Medelkalvningsdagen var 17:e maj. Sommaröverlevnaden av de årskalvar som föddes under kalvningssäsongen 2020 var mellan 13 och 17% fram till jaktstarten. Det är betydligt lägre jämfört med områden utan större rovdjur. I studieområdet i Ljusdal utsätts årskalvar för predation framförallt av björn. För hälften av årskalvarna misstänker vi björnpredation under sommarperioden, vilket också verifierades i flera fall. Insamlingen av prover under jakten resulterade i över 100 käkar och 40 kompletta reproduktionsorgan från hondjuren. Medelåldern hos de bedömda fällda hondjuren var 6,8 år och hos tjurar 5 år, och de respektive slaktvikterna låg på ca 181 och 218 kg. Fetthalten i benmärgen var i medel 80% och hos tjurar 70%. Reproduktionsundersökningarna visade att majoriteten (76%) av de provtagna hondjuren var kor. Hos hondjur fällda i september sågs att de var på väg mot brunst, och från oktober hade de passerat brunst. Hos de djur som hade brunstat (kvigor och kor) sågs en ovulationsfrekvens på 1,9 (antalet lossade ägg per hondjur). En viktig orsak till att försökspopulationen i Ljusdal fungerar så bra är det nära samarbetet med alla intresserade. Intresset är mycket stort, många olika användare är inne på hemsidan www.slu.se/alg-forskning

Årsrapport GPS-märkta älgar i Harads område 2020-2021 – fördelning, rörelse, livsmiljö och överlevnad

Det är alltid lika spännande att börja studera älgar i ett nytt studieområde! Vissa observationer liknar vad vi ser i andra studieområden, andra skiljer sig åt. Som förväntat ser vi skillnader mellan olika älgindivider och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet - en del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, andra har områden som inte ligger så långt ifrån varandra, och ett fåtal verkar ha i stort sett helt överlappande områden. De flesta (25/30, 83%) av de GPS-märkta älgarna är vandringsälgar i Harads området. I medel förflyttade sig älgarna 7.5 mil mellan sitt vinter- och vår/sommarområdet vilket är ett relativt långt avstånd. Vandring hade ett tydligt huvudstråk som pekade nordväst. Många älgar lämnade älgförvaltningsområdet (ÄFO 4) de märktes i under sommaren och uppehöll sig i ÄFO 2, men del gick ännu längre norrut till ÄFO1. Det stora vandringsavståndet medförde att älgarnas årshemområden (där själva vandringen ingår) är stora i medel. Själva säsongsområdena är betydligt mindre. Enligt förändringar i älgkornas rörelsemöster, kalvade 19 av de 20 kor vi kunde följa under kalvningssäsongen. I medel kalvade korna innan de hade kommit fram till sitt vår/sommarområde (29:e maj jämfört med 6:e juni som var medelankomstdagen). Älgarna rörde sig i många olika livsmiljöer. Under vintertid höll sig älgarna mycket till tallskog och hyggen medan under vår/sommarperioden var blandskog och våtmarker de dominerande habitattyperna. En viktig orsak till att försökspopulationen i Harads fungerar så bra är det nära samarbetet med alla intresserade. Intresset är mycket stort, många olika användare är inne på hemsidan www.slu.se/alg-forskning. Författarna ansvarar ensamma för innehållet i rapporten

Årsrapport GPS-märkta älgar i Harads område 2021-2022 – fördelning, rörelse, livsmiljö och överlevnad

Nu är vi redan det andra året igång i Haradsområdet! Vissa observationer liknar vad vi ser i andra studieområden, andra skiljer sig åt. Som förväntat ser vi skillnader mellan olika älgindivider och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet - en del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, andra har områden som inte ligger så långt ifrån varandra. Under det här året fanns i stor sett ingen som stannade inom sitt vinterområde året om - det har vi inte sett förut. Det var nytt. Andel av vandringsälgar är högt i Harads – alla älgar utom en vandrade!I medel förflyttade sig älgarna 6.7 mil mellan sitt vinter- och vår/sommarområdet, vilket är ett relativt långt avstånd för en inlandspopulation. Vandringen hade ett tydligt huvudstråk som pekade nordväst. Många älgar lämnade älgförvaltningsområdet (ÄFO 4) som de märktes i och uppehöll sig i ÄFO 2 under sommaren, men en del gick ännu längre norrut till ÄFO1. Det stora vandringsavståndet medförde att älgarnas årshemområden (där själva vandringen ingår) är stora i medel. Själva säsongsområdena är betydligt mindre. Vinterområden för kor och tjurar är lika stora. Älgarna rörde sig i många olika livsmiljöer med en stor variation i hur mycket enskilda livsmiljöer som användes. Sammanlagt användes ingen livsmiljö mer än tallskog och hur respektive livsmiljö fanns tillgänglig.En viktig orsak till att försökspopulationen i Harads fungerar så bra är det nära samarbetet med alla intresserade. Intresset är mycket stort, många olika användare är inne på hemsidan www.slu.se/alg-forskning