UTVÄRDERING AV SI-VERKSAMHETEN VID LUNDS UNIVERSITET 2016/17

Samverkansinlärning/Supplemental Instruction (SI) är en pedagogisk metod som syftar till att öka genomströmningen i svåra kurser. Metoden uppstod i USA vid University of Missouri Kansas City i mitten på 1970-talet och har därefter spridits till mer än 1500 högre lärosäten i ett trettiotal länder (Martin, 2008). Kort kan SI sägas vara ett studentdrivet komplement till ordinarie undervisning vid högre utbildning. Material i en kurs bearbetas tillsammans i en studiegrupp genom diskussion och grupparbeten under ledning av en äldre student – den s.k. SI-ledaren. Samverkansinlärning kom till Lunds universitet 1994 och har fått stor spridning på universitetet. Lund universitet utgör också ett nav för SI både i Sverige (SI finns på ca 15 svenska högre lärosäten) och i Europa och är också platsen för det nordeuropeiska SI-centret som ansvarar för utbildning och uppföljning i området på uppdrag av det internationella SI-centret i USA. Denna rapport sammanfattar resultaten från en utvärdering av SI-verksamheten vid Lunds universitet under läsåret 2016/17. SI-programmet vid Lunds universitet är omfattande med verksamhet på sex av universitetets fakulteter. Totalt har vi årligen ca 230 verksamma SIledare i ett sjuttiotal kurser. Organisationen av SI varierar mellan de olika fakulteterna. En ytterlighet finns vid LTH och naturvetenskaplig fakultet där verksamheten är starkt centraliserad. Den andra ytterligheten är vid samhällsvetenskaplig fakultet där SI-verksamheten är decentraliserad till de olika ämnena. Det som förenar de olika verksamhetsansvariga är den entusiasm som finns för SI-konceptet samt de dedikerade studenter som är SI-ledare. Närvaron på SI-möten är relativt god. Totalt har vi över 4000 studenter vid Lunds universitet som nyttjar SI varje år och en närvaro kring 30 % av kursregistrerade i snitt. Antalet deltagare på ett SI-möte ligger kring 10 i medeltal med en standardavvikelse kring 5 studenter, vilket ger goda förutsättningar för produktiva SI-möten generellt sett. De utvärderingar som gjorts av sambandet mellan SI-närvaro och kursresultat antyder att aktivt deltagande på SI ökar chanserna till ett bra resultat på kursen oavsett ämne. En specialundersökning i en kurs i matematik antyder också att alla studenter verkar gynnas av att gå på SI oavsett förkunskapsnivå. Enkätutvärderingar bland deltagarna antyder att den främsta drivkraften att delta på SI är att förstå kursmaterialet oavsett ämne och fakultet. Strategiska motiv som att klara kursen är normalt underordnade även om detta varierar beroende på fakultet/ämne. Det är roligt att konstatera att studiesocial interaktion mestadels värderas högt som motiv att delta på SI. Arbetsmiljön på SI upplevs som bra (lätt att fråga, lättsam, positiv och stödjande atmosfär samt lagom tempo) och generellt verkar mötena följa SI-metodiken väl. Oavsett fakultet verkar majoriteten av deltagarna känna att SI-mötena hjälper dem i deras kursarbete. De får en bättre förståelse av vad som förväntas av dem i kursen, ett ökat intresse för ämnet samt stöd i kursarbetet. De allra flesta verkar känna att de får en betydligt djupare förståelse för det kursmaterial man går igenom på SI-mötena. Dessutom upplever många att de sannolikt kommer att förbättra sitt kursresultat genom deltagande på SI. Detta antagande stödjs också som nämnts ovan av SI-närvaro och examinationsstatistik från kurser och ju högre SI närvaro desto bättre verkar det gå oavsett ämnesområde. Att döma av deltagarnas enkätsvar är det inte bara kursen med tillhörande SI som gynnas av SI-deltagande. Flera generella färdigheter tränas som bör gynna studenter i studier i andra kurser utan SI. Många deltagare upplever att färdigheter som problemlösningsförmåga, kritiskt tänkande, lagsamverkan och samarbete, presentation inför andra och sätt att studera utvecklats genom att delta på SI. Dessutom får flera ett förbättrat självförtroende i sina studier samt ett ökat nätverk av studiekamrater. Tidigare studier vid LTH antyder att de som deltagit på SI också presterar bättre i andra kurser utan SI och att de är mindre benägna att göra studieavbrott och tar ut examen i högre utsträckning (Malm, Bryngfors, & Mörner, 2012; Malm, Bryngfors, & Mörner, 2015; Malm, Bryngfors, & Fredriksson, 2017). Deltagarnas svar på frågan med ”Vad tycker du är det bästa med SI-mötena?” betonar möjligheten till diskussion och social interaktion, en god studiemiljö samt förståelseinriktad studietid. Detta gäller oavsett ämnesområde. Vad kan då förbättras med SI-mötena? Några antyder att strukturen/effektiviteten på mötena kan vara bristande. Detta kan i sin tur bero av att stödet för SI-ledare i form av observationer och handledning inte alltid fungerar som det skall. Detta är något att titta närmare på inom universitetet. Annat som kan förbättras med SI-verksamheten är att man vill ha fler möten, mer tid till mötena eller bättre schematider. Internationellt anses det ofta att SI-ledarna är de största ”vinnarna” i SI-konceptet pga de ledarskaps- och grupphanteringsfärdigheter de erhåller. Detta antyds även i enkätutvärderingarna för SI-ledare vid Lunds universitet. SI-ledarna verkar dessutom få ett bättre självförtroende, djupare förståelse av kursämnet samt bli bättre på att prata inför andra. Både deltagare och SI-ledare är generellt nöjda med sina möten