Vaxholm (Egentliga Östersjön) 2016–2018

Under de tre år som provfisket i Vaxholm har pågått har fångstsammansättningen varit relativt konstant. Under 2018 fångades 75 fiskar per ansträngning (antal individer per nät och natt) fördelat på 12 arter. Totalfångsten var större än 2016 och 2017. Mört var den vanligaste arten i fångsten (50 procent), följt av abborre, strömming, braxen och gärs. Den totala fångsten av karpfisk i Vaxholm var stor, under 2018 fångades 44 individer per ansträngning vilket var högre än tidigare år. De arter av karpfisk som fångats i Vaxholm är mört, braxen, löja, björkna, id och sutare. Det fångades relativt många stora individer (> 30 centimeter) i Vaxholm och fångsten var något större 2018 än under de två tidigare åren. Av stora fiskar dominerar braxen och abborre, men även individer av gös, sik, mört och sutare över 30 centimeter fångades. I provfiskefångsten utgjorde abborre 98 procent av all rovfisk. Förutom abborre förekom även rovfisken gös i fångsten. Antalet abborrar såväl som antalet rovfiskar var fler under 2018 än tidigare år. Diversitetsindexet och den trofiska medelnivån har varit likartad under de tre år provfisket pågått, och är i nivå med närliggande provfiskeområden. Ett- till fyra-åriga abborrar var efter den varma sommaren 2018 större vid given ålder jämfört med tidigare år. Ett lågt siktdjup i kombination med den stora fångsten av karpfisk antyder att Vaxholm är påverkat av hög näringsbelastning

Biologisk recipientkontroll vid Ringhals kärnkraftverk

Kylvattenanvändningen vid Ringhals kärnkraftverk kan påverka fisk- och skaldjurssamhället dels genom utsläppet av uppvärmt kylvatten, som påverkar miljön för fisk, skaldjur och alger i området, dels genom intaget av kylvatten, som kan ta död på ägg, larver, fiskyngel och större fisk som antingen förloras i silstationerna eller följer med det inkommande vattnet in i kraftverket. Det biologiska recipientkontrollprogrammet vid Ringhals kärnkraftverk syftar till att undersöka dessa effekter och resultaten från undersökningarna presenteras i denna rapport. Effekten av utgående uppvärmt kylvatten undersöks genom årliga provfisken på tre lokaler, dels i recipientområdet vid Ringhals, som påverkas av kylvattnet, i referensområdet vid Vendelsö, som är opåverkat av kylvatten, och i området vid Norra Horta, som är delvis påverkat. För att inkludera årstidsvariationer i vattentemperatur, genomförs provfisket årligen vid två tillfällen, i april och i augusti. I april, då temperaturskillnaden är som störst, hade flertalet varmvattengynnade arter högre förekomster i Ringhals utsläppsområde jämfört med i de två referensområdena. Det var dessutom ett lägre antal fiskarter som fångades i Ringhals, en trolig effekt av utsläppet av det uppvärmda kylvattnet. I kylvattenintaget utförs under våren årliga provtagningar av fiskägg och fisklarver med Bongohåv för att övervaka förlusterna i kraftverket. Tobis var den vanligaste arten bland fisklarver i provtagningen 2018. Provtagning i kylvattenintaget efter juvenil fisk och yngel är till stor del fokuserad på fångsterna av glasål (Anguilla anguilla) och görs med hjälp av en modifierad Isaacs-Kidd trål. Fångsterna av glasål har minskat kraftigt sedan 1980-talet. Minskningen har varit likartad i hela utbredningsområdet (Europa, norra Afrika samt västra Asien) och är inte ett resultat av förlusterna i kylvattenintaget. För att undersöka eventuell förekomst av invasiva främmande arter genomförs årliga dykkarteringar i fem områden utanför kraftverkets kylvattenutsläpp. År 2018 noterades fyra för västkusten främmande arter. En av dessa arter var rödalgen hamndun (Aglaothamnion halliae) som förekom för första gången i inventeringen

Lagnö (Egentliga Östersjön) 2002–2018

Sedan provfiskets start, med undantag för 2015–2017 då mört dominerade, har fångsten i Lagnö dominerats av abborre, följt av mört, strömming, nors och gärs. Under 2018 års provfiske utgjorde abborre hela 61 procent av fångsten och den stora fångsten bröt en tidigare nedåtgående trend för arten. Strömming, nors, löja och tånglake har ökat i fångsten medan gädda och gös har minskat. Antalet fångade arter per år har minskat över tid. Exempel på arter som tidigare fångats men som inte förekommit under senare år är gädda, id, braxen och gös. Däremot har den totala mängden fisk som fångats ökat över tid. Fångsten av stora individer har minskat sedan provfiskets start, både för alla arter generellt (> 30 centimeter) och för abborre (> 25 centimeter) specifikt. Möjliga förklaringar kan vara ett ökat fisketryck eller en ökad naturlig dödlighet från till exempel säl och skarv. Den trofiska medelnivån har minskat över tid och är i Lagnö starkt kopplat till fångsten av abborre, den dominerande arten av rovfisk, samt mört. Abborrens tillväxt har inte förändrats över tid. Det antyder att den minskade förekomsten av stor abborre i fångsten inte kan förklaras av en långsammare tillväxthastighet

Root rot : Means for detecting decay in standing trees

Skogsröta är idag orsaken till de största ekonomiska förlusterna förskogsindustrin i Sverige, framförallt när det handlar om gran. Att kunnaidentifiera om ett stående träd är rötskadat eller inte tordes kunna minska deekonomiska förlusterna avsevärt. I projektet har två olika metoder använtsför att kunna identifiera skogsröta. Den ena metoden var en manuellbedömning av beståndet där synliga defekter på stammen, såsom svarta“skorpor” och rotansvällningar, har tagits i beaktande. Den andra metodenbaserades på mätningar med en impulshammare som mäter tiden det tar förljud att färdas genom en stam. På så sätt kan antydningar till defekter iveden, exempelvis skogsröta, hittas. Dessa två metoder jämfördes sedan medett facit som togs fram efter avverkning där stubbarna inventerades. Utifrånresultatet kunde sedan slutsatsen dras att varken impulshammaren eller denmanuella bedömningen var tillräckligt tillförlitlig