Properties of Antibiotic-Resistant Bacteria Isolated from Onsite Wastewater Treatment Plant in Relation to Biofilm Formation

The aim of the present study was to determine some properties of antibiotic-resistant bacterial strains isolated from onsite wastewater technology in relation to biofilm formation, e.g., autoaggregation and motility. Additionally, biosurfactant production by the isolates was also evaluated. The ability of selected strains to develop a biofilm was assessed by using the crystal violet method, which allows to indirectly quantify the attached bacterial biomass (live, dead cells, and polysaccharides as well). Obtained results showed that 19 of the analyzed strains were able to produce biofilm after 72 h of incubation. The low values of surface tension in the range between 28 and 36 mN/m were observed in the bacteria, which are not able to produce biofilm or be classified as weak biofilm producers. Among biofilm-forming strains the highest autoaggregation index was observed for Mycobacterium brumae and Bacillus alcalophilus. Noteworthy, that some strains capable of biofilm formation showed no aggregation abilities or were characterized by low autoaggregative properties. The results of visual autoaggregation assay showed no visible flocs after given time of incubation. The results from motility test demonstrated that most of the analyzed strains were motile. Noteworthy, that up to now literature data about physiology, biofilm formation, and autoaggregative capabilities of bacteria isolated from onsite wastewater technology are very limited and this paper gives the information on the antibiotic-resistant bacteria with ability to form biofilm. Thus, the present study points to develop novel bioinocula in antibiotic degradation and to reach novel biofilm-dispersing agents produced by various bacteria that can be used as disinfectants or surface-coating agents to prevent microbial surface colonization and biofilm development

Omräkning av näringsbelastning på Östersjön och Västerhavet för år 1995 med PLC5 metodik : Underlag till Sveriges miljömålsuppföljning

Syftet med projektet var att räkna om belastningen avseende kväve och fosfor för Sverige för år 1995 med samma metodik som användes i PLC5- beräkningarna (Brandt m.fl. manuskript). Detta för att få bättre jämförbarhet mellan åren än för de resultat som togs fram till FUT miljömålsuppföljningen (Ejhed m.fl. 2007). Jämförbarhet med belastning år 2006 skapades genom att en delmängd indata även för år 2006 omräknades. Resultaten beräknade för år 1995 jämfördes med resultat för år 2006. Förbättringar genomförda inom detta projekt, jämfört med beräkningar i projektet FUT Miljömålsuppföljning för år 1995, berör beräkningar av belastning från enskilda avlopp och inkluderande av retention för fosfor från PLC5-projektet. Utöver dessa förbättringar, har retentionsandelar för kväve från PLC5-projektet använts i detta projekt och beräkningsunderlag för dagvatten är identiskt som för år 2006. För år 2006 (jämfört med FUT Miljömålsuppföljning år 2005) har underlagen ändrats genom användande av 2006 års utsläpp från industrier (A, B) och reningsverk (A, B), metodik för enskilda avlopp, ny metodik för markanvändningsareal i tätorter, retentionsandelar för kväve från PLC5-projektet och genom att retention inkluderats för fosfor. Jämfört med PLC5-projektet har underlag avseende belastning och utsläpp för år 2006 ändrats genom att de finska punktkällorna ej inkluderats och att belastningen från areal hyggesmark har beräknats med samma belastning som skogsmark, d.v.s. utan att ta hänsyn till högre belastning från areal hyggen. Enligt denna rapport har den antropogena nettobelastningen av kväve till haven söder om Ålands hav (havsbassängerna Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak) minskat med 12 700 ton, motsvarande 23 %, från 1995 års nivå. Den antropogena bruttobelastningen av fosfor har minskat med totalt 270 ton eller 12 % från 1995 till 2006 enligt resultat i detta projekt (samtliga havsbassänger).Belastningen från reningsverk och industrier har minskat mest, med 29 respektive 20 % för kväve och ca 20 % vardera för fosfor mellan 1995 och 2006 (hela Sverige).Den antropogena nettobelastningen av kväve från jordbruksmark har minskat med ca 12 %. Projektet syftade vidare till att utveckla TBV (Tekniskt Beräkningssystem för Vatten) i avsikt att förenkla urvalet av beräkningar som ska genomföras och tydliggöra det stora antalet beräkningar som krävs för att genomföra kompletta beräkningar till rapporteringar från systemet. Utvecklingen skulle leda till dokumentation av hur de olika beräkningarna hänger ihop. En fil bestående av en mall med samtliga beräkningar som ska köras i systemet (en s.k. styrfil) och en ny funktion i TBV som hanterar denna, har utvecklats i projektet och motsvarar behoven av förenkling och tydlighet som efterfrågades

Omräkning av näringsbelastning på Östersjön och Västerhavet för år 1995 med PLC5 metodik : Underlag till Sveriges miljömålsuppföljning

Syftet med projektet var att räkna om belastningen avseende kväve och fosfor för Sverige för år 1995 med samma metodik som användes i PLC5- beräkningarna (Brandt m.fl. manuskript). Detta för att få bättre jämförbarhet mellan åren än för de resultat som togs fram till FUT miljömålsuppföljningen (Ejhed m.fl. 2007). Jämförbarhet med belastning år 2006 skapades genom att en delmängd indata även för år 2006 omräknades. Resultaten beräknade för år 1995 jämfördes med resultat för år 2006. Förbättringar genomförda inom detta projekt, jämfört med beräkningar i projektet FUT Miljömålsuppföljning för år 1995, berör beräkningar av belastning från enskilda avlopp och inkluderande av retention för fosfor från PLC5-projektet. Utöver dessa förbättringar, har retentionsandelar för kväve från PLC5-projektet använts i detta projekt och beräkningsunderlag för dagvatten är identiskt som för år 2006. För år 2006 (jämfört med FUT Miljömålsuppföljning år 2005) har underlagen ändrats genom användande av 2006 års utsläpp från industrier (A, B) och reningsverk (A, B), metodik för enskilda avlopp, ny metodik för markanvändningsareal i tätorter, retentionsandelar för kväve från PLC5-projektet och genom att retention inkluderats för fosfor. Jämfört med PLC5-projektet har underlag avseende belastning och utsläpp för år 2006 ändrats genom att de finska punktkällorna ej inkluderats och att belastningen från areal hyggesmark har beräknats med samma belastning som skogsmark, d.v.s. utan att ta hänsyn till högre belastning från areal hyggen. Enligt denna rapport har den antropogena nettobelastningen av kväve till haven söder om Ålands hav (havsbassängerna Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak) minskat med 12 700 ton, motsvarande 23 %, från 1995 års nivå.Den antropogena bruttobelastningen av fosfor har minskat med totalt 270 ton eller 12 % från 1995 till 2006 enligt resultat i detta projekt (samtliga havsbassänger). Belastningen från reningsverk och industrier har minskat mest, med 29 respektive 20 % för kväve och ca 20 % vardera för fosfor mellan 1995 och 2006 (hela Sverige). Den antropogena nettobelastningen av kväve från jordbruksmark har minskat med ca 12 %. Projektet syftade vidare till att utveckla TBV (Tekniskt Beräkningssystem för Vatten) i avsikt att förenkla urvalet av beräkningar som ska genomföras och tydliggöra det stora antalet beräkningar som krävs för att genomföra kompletta beräkningar till rapporteringar från systemet. Utvecklingen skulle leda till dokumentation av hur de olika beräkningarna hänger ihop. En fil bestående av en mall med samtliga beräkningar som ska köras i systemet (en s.k. styrfil) och en ny funktion i TBV som hanterar denna, har utvecklats i projektet och motsvarar behoven av förenkling och tydlighet som efterfrågades

Förbättrad markanvändningsdata för beräkningar inom SMED Vatten

Projektets huvudsyfte är att generera nya geografiska dataunderlag avseende markanvändning med bättre upplösning för beräkningar inom SMED Vatten och att undersöka konsekvenserna för kommande rapporteringar av att använda markanvändningsdata med högre rumslig- och tematisk upplösning. Underlaget till arbetet som genomförts i projektet är dels det tidigare markanvändningsunderlaget som använts inom SMED Vatten för beräkningar av belastningar till vatten tillsammans med ett nyframtaget underlag för markanvändningsdata som bygger på SMD (Svenska Marktäckedata). Båda markanvändningsdatabaserna relateras till den geografiska indelningen som utgörs av hydrologiskt beräknade delavrinningsområden. Underlaget har lästs in i geodatabaser där data relateras till varandra genom rumsliga beräkningar i ett geografiskt informationssystem. För klasserna skog och tätort överskattas arealen generellt i PLC5 data jämfört med SMD och för klasserna myr och vatten sker en underskattning av klassarealerna i PLC5 jämfört med SMD. Minsta arealskillnaden blir på klassen vatten som också uppvisar den minsta standardavvikelsen. Konsekvensen av att byta kartdatabas för beräkning av markanvändningsarealer är liten vid en total jämförelse mellan markanvändning i PLC5 beräkningarna jämfört med arealer hämtade ur SMD. Orsaken till detta är att arealerna hos de områden som står för en stor andel av bruttobelastningen är desamma i de båda underlagen. För enskilda delavrinningsområden kan förändringen vara stor. Beräkningstekniskt eller kostnadsmässigt finns det inga skäl att använda SMD som kartdatabas för att generera markanvändningsklassning för belastningsberäkningar i SMED Vatten. Det finns ingen anledning att byta ut den gamla klassningen med avseende på geografisk upplösning då förbättringen med att använda SMD är alltför marginell i jämförelse med andra osäkerheter och felkällor. Däremot är det troligt att belastningen kommer att förändras om lämpliga läckagehalter kan ansättas till fler klasser och den vägen öka noggrannheten i belastningen av kväve och fosfor

Förbättrad markanvändningsdata för beräkningar inom SMED Vatten

Projektets huvudsyfte är att generera nya geografiska dataunderlag avseende markanvändning med bättre upplösning för beräkningar inom SMED Vatten och att undersöka konsekvenserna för kommande rapporteringar av att använda markanvändningsdata med högre rumslig- och tematisk upplösning. Underlaget till arbetet som genomförts i projektet är dels det tidigare markanvändningsunderlaget som använts inom SMED Vatten för beräkningar av belastningar till vatten tillsammans med ett nyframtaget underlag för markanvändningsdata som bygger på SMD (Svenska Marktäckedata). Båda markanvändningsdatabaserna relateras till den geografiska indelningen som utgörs av hydrologiskt beräknade delavrinningsområden. Underlaget har lästs in i geodatabaser där data relateras till varandra genom rumsliga beräkningar i ett geografiskt informationssystem. För klasserna skog och tätort överskattas arealen generellt i PLC5 data jämfört med SMD och för klasserna myr och vatten sker en underskattning av klassarealerna i PLC5 jämfört med SMD. Minsta arealskillnaden blir på klassen vatten som också uppvisar den minsta standardavvikelsen. Konsekvensen av att byta kartdatabas för beräkning av markanvändningsarealer är liten vid en total jämförelse mellan markanvändning i PLC5 beräkningarna jämfört med arealer hämtade ur SMD. Orsaken till detta är att arealerna hos de områden som står för en stor andel av bruttobelastningen är desamma i de båda underlagen. För enskilda delavrinningsområden kan förändringen vara stor. Beräkningstekniskt eller kostnadsmässigt finns det inga skäl att använda SMD som kartdatabas för att generera markanvändningsklassning för belastningsberäkningar i SMED Vatten. Det finns ingen anledning att byta ut den gamla klassningen med avseende på geografisk upplösning då förbättringen med att använda SMD är alltför marginell i jämförelse med andra osäkerheter och felkällor. Däremot är det troligt att belastningen kommer att förändras om lämpliga läckagehalter kan ansättas till fler klasser och den vägen öka noggrannheten i belastningen av kväve och fosfor

Avgifter på utsläpp till vatten i Sverige

Denna rapports mål är att belysa bland annat vilka förorenande ämnen som kan vara aktuella för avgifter, hur avgiftskollektiv kan avgränsas och om avgifter kan eller bör differentieras regionalt. Syftet med vattenavgifter är att minska utsläpp på ett samhällsekonomiskt optimalt sätt. Rapporten strävar efter att föreslå principer för ett sådant system med hänsyn till teknik, naturvetenskap och ekonomi. Följande tre delfrågor studeras: 1. Principer för avgifter på giftiga och naturfrämmande ämnen 2. Avgränsning av avgiftskollektiv. 3. Miljömässiga motiv för regionala skillnader i avgifterDenna rapports mål är att belysa bland annat vilka förorenande ämnen som kan vara aktuella för avgifter, hur avgiftskollektiv kan avgränsas och om avgifter kan eller bör differentieras regionalt. Syftet med vattenavgifter är att minska utsläpp på ett samhällsekonomiskt optimalt sätt. Rapporten strävar efter att föreslå principer för ett sådant system med hänsyn till teknik, naturvetenskap och ekonomi. Följande tre delfrågor studeras: 1. Principer för avgifter på giftiga och naturfrämmande ämnen 2. Avgränsning av avgiftskollektiv. 3. Miljömässiga motiv för regionala skillnader i avgifte

Industrier med möjligt direktutsläpp till havet

I takt med att miljörapporteringen via SMP har utökats har det påträffats tidigare okända punktutsläpp till vatten av närsalter. Åtskilliga av dessa har visat sig vara felrapporterade; man har i själva verket skickat sitt avloppsvatten till reningsverk. Därför har en viss försiktighet iakttagits med att ta med dessa data i den officiella statistiken. I detta projekt har vi studerat 85 textdelar till miljörapporter för anläggningar som i emissionsdeklarationerna uppges ha (i de flesta fall små) utsläpp av närsalter till vatten, men som tidigare inte funnits med i statistikunderlagen. Undersökningen visade att emissionsdeklarationerna ska betraktas som korrekta i de flesta fall. Totalt påträffades år 2010 utsläpp av 175 ton tot-N och 1,5 ton tot-P via dessa korrekta emissionsdeklarationer. Detta utgör 4 respektive 0, 4 procent av de mängder som deklareras i den officiella statistiken för 2010 (4 233 ton respek-tive 289 ton, Naturvårdsverket och SCB 2012). Ungefär lika stora mängder visar sig vid kontroll vara felaktigt bokförda som utsläpp direkt till recipient. Huvudpar-ten av dessa "nya" utsläpp gäller lakvatten från avfallsanläggningar. Preliminära bedömningar tyder på att av de "nya" utsläppen (22 ton tot-N och 0,5 ton kväve) bör klassificeras som kustnära. Detta är mindre än en procent av de mängder som framkommer i den officiella statistiken.   I takt med att miljörapporteringen via SMP har utökats har det påträffats tidigare okända punktutsläpp till vatten av närsalter. Åtskilliga av dessa har visat sig vara felrapporterade; man har i själva verket skickat sitt avloppsvatten till reningsverk. Därför har en viss försiktighet iakttagits med att ta med dessa data i den officiella statistiken. I detta projekt har vi studerat 85 textdelar till miljörapporter för anläggningar som i emissionsdeklarationerna uppges ha (i de flesta fall små) utsläpp av närsalter till vatten, men som tidigare inte funnits med i statistikunderlagen. Undersökningen visade att emissionsdeklarationerna ska betraktas som korrekta i de flesta fall. Totalt påträffades år 2010 utsläpp av 175 ton tot-N och 1,5 ton tot-P via dessa korrekta emissionsdeklarationer. Detta utgör 4 respektive 0, 4 procent av de mängder som deklareras i den  recipient. Huvudpar-ten av dessa "nya" u

Förbättrad markanvändningsdata för beräkningar inom SMED Vatten

Projektets huvudsyfte är att generera nya geografiska dataunderlag avseende markanvändning med bättre upplösning för beräkningar inom SMED Vatten och att undersöka konsekvenserna för kommande rapporteringar av att använda markanvändningsdata med högre rumslig- och tematisk upplösning. Underlaget till arbetet som genomförts i projektet är dels det tidigare markanvändningsunderlaget som använts inom SMED Vatten för beräkningar av belastningar till vatten tillsammans med ett nyframtaget underlag för markanvändningsdata som bygger på SMD (Svenska Marktäckedata). Båda markanvändningsdatabaserna relateras till den geografiska indelningen som utgörs av hydrologiskt beräknade delavrinningsområden. Underlaget har lästs in i geodatabaser där data relateras till varandra genom rumsliga beräkningar i ett geografiskt informationssystem. För klasserna skog och tätort överskattas arealen generellt i PLC5 data jämfört med SMD och för klasserna myr och vatten sker en underskattning av klassarealerna i PLC5 jämfört med SMD. Minsta arealskillnaden blir på klassen vatten som också uppvisar den minsta standardavvikelsen. Konsekvensen av att byta kartdatabas för beräkning av markanvändningsarealer är liten vid en total jämförelse mellan markanvändning i PLC5 beräkningarna jämfört med arealer hämtade ur SMD. Orsaken till detta är att arealerna hos de områden som står för en stor andel av bruttobelastningen är desamma i de båda underlagen. För enskilda delavrinningsområden kan förändringen vara stor. Beräkningstekniskt eller kostnadsmässigt finns det inga skäl att använda SMD som kartdatabas för att generera markanvändningsklassning för belastningsberäkningar i SMED Vatten. Det finns ingen anledning att byta ut den gamla klassningen med avseende på geografisk upplösning då förbättringen med att använda SMD är alltför marginell i jämförelse med andra osäkerheter och felkällor. Däremot är det troligt att belastningen kommer att förändras om lämpliga läckagehalter kan ansättas till fler klasser och den vägen öka noggrannheten i belastningen av kväve och fosfor