Investigating the space for research and learning within doctoral education in medicine

Doctoral education in medicine, engineering, technology and science (METS) is in many ways different from doctoral education in the humanities or social sciences. In the METS disciplines, typically, students and supervisors work and publish together within the supervisors’ research projects. The projects are usually financed by the supervisors’ research grants and their success, in terms of high quality research publications, is of great importance not only for the students’ dissertations but also for the supervisors’ academic careers. In METS contexts, supervisors and students could therefore be said to have double roles: the supervisor being also a project leader and the student also a project worker. Research on this double relationship is scarce, particularly considering the large number of students within the METS disciplines. Doctoral education and research have increasingly attracted interest among politicians and policymakers world-wide, often resulting in new legislation and policy. In many countries, doctoral education has gradually become more formalised in order to improve students’ rights and study conditions. Research, on the other hand, has seen the introduction of productivity audits and increased competition for funding. Such changes converge at the level of doctoral education and could be expected to create tensions, particularly within the METS disciplines due to the close integration of doctoral education and research. Sweden provides an especially interesting case as changes to educational legislation and research policy, respectively, have been comparatively large. Swedish doctoral students today are guaranteed four years of fully financed studies and a monthly salary (normally between 2100 and 3000 €). At the same time, more than 50 per cent of funds for research and doctoral education today come from funding bodies (governmental and private) external to the universities and are mainly awarded in competition. In the METS disciplines the dependence on external funding can approach 100 per cent, since government base-funding to a large extent is used for infrastructure and administration in order to attract more external funds and researchers with large grants. Consequently, researchers increasingly have had to compete with research proposals, CVs and bibliometric scores, and institutions are now often described as “research hotels” were you can stay as long as you pay. We have interviewed doctoral supervisors within medicine, a discipline that in Sweden almost exclusively is financed through external funding. For our analysis, we have used cultural-historical activity theory (CHAT) and constructed two co-occurring and overlapping activity systems: one for doctoral education and one for research. We find synergies as well as tensions and contradictions between the two systems but also adaptations. Supervisors describe how increasing pressure from the (research) funding system has reduced the available space for students to influence the design of their projects, to exercise creativity and to fail. Accommodating doctoral students within large and prestigious research projects also means that students often begin their studies at very different stages in the process, and rarely at the design stage. Supervising involves putting projects, funding and future opportunities at high risk, which is reflected in a student recruitment process characterised by risk-management. At the same time supervisors remark that students to a higher degree today view their studies as work rather than a calling. Furthermore, the requirements of educational policy for full funding and formal qualifications necessitates that supervisors form alliances with more senior researchers. Such alliances typically extend also to research and provide senior and well-funded researchers opportunities to exercise power over junior and less funded researchers. We conclude that Swedish research policy, contrary to its intentions and in combination with educational policy, could have negative and far-reaching consequences for doctoral student research and learning but also for the STEM disciplines themselves

Kommunikation och lärande i samband med PBL: Analys av muntlig interaktion vid gruppträffar

Problem baserat lärande (PBL) är sedan en tid tillbaka en vanligt förekommande studerandeaktiv arbetsform inom vård- och läkarutbildningar. PBL har i utvärderingsforskningen befunnits ge likvärdiga faktakunskaper och förbättrade färdigheter hos de studerande jämfört med andra arbetsformer. Viss forskning har också bedrivits kring vilka faktorer som främjar studenters lärande i sambad med PBL. Utgångspunkten för den aktuella undersökningen har varit att karaktären av den kommunikation som sker i samband med gruppträffar torde ha stor betydelse för studenternas lärande. Särskild vikt har därför lagts vid hur smågruppsamtalet fungerar som redskap för gemensam och enskild förståelseutvidgande reflektion i samband med PBL-gruppträffar. Syftet med undersökningen har varit att studera muntlig student – student- och handledare studentkommunikation i samband med gruppträffar som redskap för studenternas lärande. Undersökningen genomfördes som en enkel explorativ fallstudie inom ramen för en kurs på termin tre i läkarutbildningen vid Lunds universitet. I kursen, som ingår i den prekliniska fasen av utbildningen, förekommer varje vecka PBL-arbete kring ett fall inom ramen av två gruppträffar. En grupp och deras handledares muntliga samarbete i anslutning till ett av dessa PBL-fall i samband med deras två gruppträffar spelades in genom ljudupptagning och transkriberades därefter till två ordagranna gruppträffsprotokoll. Dessa gruppträffsprotokoll analyserades sedan med hjälp av sammanlagt sex olika begreppsapparater kring fyra olika aspekter av smågruppsamtalen. Analysen fokuserade på: (1) arbetsgången med särskild betoning på bearbetningsprinciper; (2) interaktionsmönster; (3) de studerandes muntliga aktivitet (verbala lärandeorienterade aktiviteter, talhandlingar respektive talkaraktärer); och slutligen: (4) de muntliga handledarinterventionernas karaktär och betydelse. Resultatet av analysen tyder på att såväl studenter som handledare var väl förtrogna med den föreslagna arbetsgången vid PBL och att de utförde sitt arbete i enlighet med de sju rekommenderade stegen; de första fem vid första träffen, det sjätte mellan träffarna och det sjunde vid den andra avslutande träffen. I genomförandet av dessa steg, som uppenbarligen innebar aktivering av förkunskaper, uppmärksammade av situationsspecifika omständigheter kring och i viss mån även utveckling av systematisk förståelse av det ämne som studerades, hade ordförande en aktiv grupplednings- och styrningsfunktion. De moment som bjöd de studerande svårigheter verkade vara problemformuleringen följd av analysen och formuleringen av studiemålen. Handledaren ingrep i samtliga dessa moment. Många av de studenternas inlägg var av kollaborativ och konstruktiv karaktär. Kognitiva konflikter uppstod och bearbetades i flera fall. Under det första mötet var inläggen oftast av kumulativ karaktär, men explorativa inlägg förekom också. Under andra träffen förekom främst en växling mellan kumulativa och explorativa inlägg. De allra flesta interaktionerna var avgjort studenterna emellan. Ordföranden var främst aktiv i sin ordföranderoll under första mötet. Under det andra var ordföranden främst aktiv som gruppmedlem. Handledarens inlägg ledde ibland till en interaktion mellan handledaren och en enskild studerande. Oftast återgick de studerande nästan direkt till sin inbördes kommunikation igen. Studenternas inlägg innebar ofta en gemensam konstruktion av den verklighet man sökte förstå bättre. Deras inlägg var såväl kumulativa som sonderade. Gruppsamtalen präglades av samarbete. Handledaren använde sig ofta av sin ämnesexpertis i formuleringen av sina frågor till de studerande. Undantagsvis övergick handledaren till att förklara hur det förhåller sig med det de talade om. I de flesta fall begränsade handledaren sig dock till att stödja de studerande i deras arbete med att konstruera gemensam och enskild förståelse av det aktuella ämnet. Handledaren gjorde också inlägg som var ämnade att engagera studerande i reflektion över deras bidrag till gruppsamtalens funktion och utveckling. Sammanfattningsvis, tyder resultaten av analysen på att gruppsamtalen till stor del fungerar som de är tänkta att fungera. Ordförande, gruppmedlemmar och handledare uppvisade vilja och förmåga att utveckla efterfrågade kunskaper och färdigheter inom det aktuella arbetsområdet. De samarbetade väl och svarade för många olika typer av talhandlingar i sina samtal med varandra. Samtalen verkar i stora drag ha kretsat kring gemensam konstruktion av den verklighet som avhandlades i det aktuella PBL-arbetet. Undersökningen har trots sina begränsningar visat att tidigare utvecklade begreppsapparater fungerar ganska väl som analytiska redskap. Den har emellertid även lett till en gryende medvetenhet om behovet av att utveckla ett mera gemensamt och förfinat teoretiskt språk för analys av kommunikation och lärande i samband med undervisning och studier inom universitetets utbildningar på grundnivån. Det som bedöms som särskilt intressant att fortsätta studera är hur lärares undervisningsaktiviteter och studerandes gemensamma och enskilda studieaktiviteter griper in varandra och tillsammans ger utbildningens resultat i form av det lärande som faktiskt äger rum

Implementing the Critical Friend Method for Peer Feedback among Teaching Librarians in an Academic Setting

Objective – The role of the academic librarian has become increasingly educative in nature. In this study, the critical friend method was introduced among teaching librarians in an academic setting of medicine and health sciences to ascertain whether this approach could be implemented for feedback on teaching of these librarians as part of their professional development. Methods – We used a single intrinsic case study. Seven teaching librarians and one educator from the faculty of medicine participated, and they all provided and received feedback. These eight teachers worked in pairs, and each of them gave at least one lecture or seminar during the study period. The performance of one teacher and the associated classroom activities were observed by the critical friend and then evaluated and discussed. The outcome and effects of critical friendship were assessed by use of a questionnaire. Results – The present results suggest that use of the critical friend method among teaching academic librarians can have a positive impact by achieving the following: strengthening shared values concerning teaching issues; promoting self-reflection, which can improve teaching; facilitating communication with colleagues; and reducing the sense of “loneliness” in teaching. This conclusion is also supported by the findings of previous studies. Conclusion – The critical friend method described in this study can easily be implemented and developed among teaching librarians, provided that there is support from the organization. This will benefit the individual teaching librarian, as well as the organization at large

Utvärdering av sjuksköterskeprogrammet vid Lunds universitet : Höstterminen 2012 - vårterminen 2014

2012 beslutade MedCUL (Medicinska fakultetens centrum för undervisning och lärande) och sjuksköterskeprogrammets ledning att påbörja en större utvärdering av sjuksköterskeutbildningen. Projektet består av två delar med delvis olika syften. Den första delen, som här redovisas för perioden höstterminen 2012 till och med vårterminen 2014, syftar till att ta fram underlag för förbättring av programmet. Den andra delen är ett forskningsprojekt där olika utvärderingsmetoder utprovas och jämförs. Tillvägagångssätten har varit fokusgrupper med studenter på termin tre respektive sex, enkäterna DREEM och CLES+T, intervjuer med enskilda studenter och lärare, samt analys av kursplaner och andra kursrelaterade dokument. Projektet påbörjades i samband med att programmet sjösatte en ny utbildningsplan höstterminen 2012 och de studenter som ingått i projektet representerar sex olika kohorter, fyra inom den tidigare utbildningsplanen och två inom den nuvarande. Denna rapport inleds med en sammanfattning av de olika tillvägagångssätt vi använt samt huvuddragen i resultaten (i rapportens appendix återfinns samtliga enkäter och frågemallar samt resterande resultat). I den avslutande diskussionen, där vi också ger förslag för utveckling, har vi begränsat oss till ett antal problemområden som vi menar framstått särskilt tydligt och är särskilt viktiga att göra något åt. Rapportens resultatdel rymmer dock mer än så och kan vara användbart för vidare analys och utvecklingsarbete

Developing a competence-based core curriculum in biomedical laboratory science: a Delphi study.

In this study the Delphi technique has been used to develop a core curriculum for education of the biomedical scientist. The rapid development in biomedicine and the corresponding changes in methodology in biomedical laboratories demand careful planning of the education of biomedical scientists. The Delphi technique uses an anonymous panel of experts for suggestions and assessments aiming at consensus. Twenty-six experts from different kinds of hospital and university laboratories took part in the investigation. They suggested and assessed necessary competences for a recently graduated biomedical scientist, and if 75% or more of the participants agreed on a competence, it was included in the core curriculum. The final list consisted of 66 competences of varying depth, in three categories. This list contained several generic competences, concerning for example basic laboratory methods, handling of samples, dealing with apparatus and applying relevant rules and laws; basic knowledge in chemistry, preclinical medicine and laboratory methods; and finally attitudes that the panel expected in the recently graduated person. The core was sufficiently restricted to be used in a three-year programme and still leave space for about one year of electives/special study modules. It became rather traditional, e.g. it did not include competences that many recent reports consider important for the future professional