Grönskans plats vid förtätning

I den här uppsatsen studeras grönområden i miljonprogramsområden och deras ursprungliga idé samt hur de påverkas av senare förtätning. Med miljonprogram avses byggandet mellan åren 1965 och 1974 med målet att uppföra en miljon bostäder på tio år. Områdena påverkas idag i hög utsträckning av ytterligare bostadsbyggande. Arbetet avslutas med ett gestaltningsförslag och har följande frågeställningar: “Hur förändras utemiljöns rum och upplevda skala av miljonprogrammets förtätning?” och “Hur kan ett grönstråk vid miljonprogramsområdet Bandstolsvägen i Uppsala gestaltas till ett mer sammanhängande stråk med ökade rumsliga och estetiska kvalitéer?”. Uppsatsens syfte är att undersöka miljonprogrammens pågående förtätning med fokus på grönskans plats i förtätningsprojekt samt hur befintliga rumsliga kvalitéer kan lyftas. Genom fältbesök och därefter en för den här uppsatsen skapad rumslig analysmodell studeras områdenas stadsmorfologi, grönstruktur och skala. Genomgången visar att grönområden ofta används vid förtätning. Värden som riskerar att gå förlorade vid förtätning är: träd som medlare i skala, vy över vegetation från bostaden, grönska mellan hus, ljusinsläpp på gårdar och i bostäder, rymd i utemiljö och mellan hus, rum för gående avskilt från bilar samt länken till grönområden och bostadsnära natur. Mot bakgrund av fältbesöken och den rumsliga analysen ges ett förslag på gestaltning av ett grönstråk i miljonprogrammet vid Bandstolsvägen i Gottsundaområdet, sydväst om Uppsala centrum. Gestaltningen fokuserar på hur den gröna ytan kan bevaras och utvecklas genom fler sociotopvärden. Den fördjupade studien av området syftar till att visa grönområdenas potential i miljonprogramsområden och hur förändring i enlighet med mänsklig skala kan göras. I fördjupningen används Uppsala kommuns planprogram för Gottsundaområdet och intervju med två projektledare vid kommunen. I den fördjupade studien genomfördes vidare upprepade fältbesök för att se platsen under olika tider på dygnet, väder och årstider som ett viktigt verktyg för den rumsliga analysen och en platsspecifik gestaltning. Gestaltningsarbetet vill visa potentialen i de grönområden som ofta beskrivs som ”restytor” och därför i hög utsträckning exploateras. Vi vill också visa hur fokus kan skiftas till att rusta upp och höja befintliga kvalitéer istället för att ta bort och göra nytt. Redan rumsskapande element och vegetation kan bevaras och utnyttjas för att skapa distans mellan privat och offentligt eller skapa fokuspunkter och riktningar. I vår gestaltning har den befintliga vegetationen sedan kompletterats med sociotopvärden i form av ytor för lek och umgänge i bostadsnära natur samt dekorativ grönska.This paper focuses on how green spaces were originally created in areas built within the Swedish Million Programme during 1965–1974 and how these areas are highly affected by additional residential construction today. The paper answers the following research questions: “How does the space and perceived scale of the outdoor environment change as a result of the densification of the Million Programme areas?” and “How can a green wedge in the Bandstolsvägen area in Uppsala be redesigned into a more coherent park trail with increased spatial and aesthetic qualities?”. The paper concludes with a design proposal. We study the urban morphology, green space and scale of the areas through field visits and follow a spatial analysis model created for the essay. The study shows that green spaces are often used in densification. We also find that the following values are at risk of being lost in densification: trees as mediators of scale, views of vegetation from dwellings, greenery between buildings, light in and around houses, space in the outdoor environment and between buildings, pedestrian spaces separated from cars and links to green spaces or nearby natural environments. Against the background of the field visits and the spatial analysis, a proposal is made for the design of a green wedge in the million programme at Bandstolsvägen in Gottsunda, southwest of Uppsala city centre. We use the Uppsala municipality's planning programme for the Gottsunda area and an interview with two project managers at the municipality. Repeated field visits were carried out to see the site at different times of the day, weather and seasons. The design demonstrates the potential of green spaces. These areas are otherwise often considered leftover areas and are therefore largely overlooked. We show how the focus should shift to restoring and enhancing existing qualities rather than removing and making new ones from scratch. Existing spatial elements and vegetation can be preserved and used to create distance between private and public space or to create focal points and directions. Further, the existing vegetation is complemented with sociotope values in terms of spaces for recreational and social activities in residential areas and decorative greenery

A safety-based approach to the design of the Järla station square

En välutvecklad och pålitlig kollektivtrafik som möjliggör mobilitet är avgörande för livet i staden; men för att stadsrummet ska frodas behöver invånarna känna sig trygga nog att använda det. Redan på 1960-talet diskuterade Jane Jacobs vikten av ”ögon” och naturlig övervakning för att en plats ska upplevas trygg. Syftet med denna uppsats är att sammanställa och ge förslag till hur den upplevda tryggheten kan främjas inom planering, gestaltning och förvaltning av offentliga miljöer. Mer specifikt undersöks tryggheten i det planerade stationsområdet i Järla, Nacka kommun utanför Stockholm. Stockholms tunnelbana byggs med början under 2020 ut till bl.a. Nacka. Med nya torg och entréer till tunnelbanan kommer Järla och dess omgivning förändras drastiskt. Det planerade stationsområdet i Järla analyseras utifrån ett trygghetsperspektiv genom att ställa frågan: ”Hur kan upplevd trygghet tillgodoses i utformningen av Järla stationstorg när tunnelbanan utvecklas mot Nacka?” Undersökningen har gjorts med bakgrund i teorier och metoder inom trygghetsbaserad stadsplanering samt genom dokumentgranskning och semistrukturerade intervjuer med informanter verksamma inom trygghet och landskapsarkitektur. Resultatet visar att trygghet behöver tillgodoses i alla skeden inom landskapsarkitektur. Ytterligare resultat är att inte bara platsen i sig utan dess placering i landskapet avgör tryggheten och säkerheten. En slutsats är att en trygg offentlig plats som främjar mobilitet också är socialt hållbar.An effective transportation system that is trusted and enables mobility is essential for life in the city; but for the urban space to thrive, residents need to feel safe enough to use it. Already in the 1960s, Jane Jacobs discussed the importance of “eyes on the street” and natural surveillance for a place to feel safe. The aim of this essay is to discuss how perceived safety can be achieved when constructing a public space. More specifically, it analyzes the safety in the station area of the planned station Järla. Järla is located in Nacka, a suburb in the southeast of Sweden’s capital Stockholm. With a new public square and new buildings near the entrance of the subway, Järla and its surroundings will inevitably change as a result of the expansion of Stockholm’s subway system. In this paper, a safety-based perspective will be applied while answering the question: “How can perceived safety be achieved in the design of Järla station square when Stockholm’s subway is expanding towards Nacka?” The discussion is based on literature on safety-based urban design as well as document review and semi-structured interviews with professionals employed in safety and landscape architecture. The results show that safety need to be addressed in all stages of landscape architecture. Furthermore, the results clarify that not only the site itself but also its placement in its surroundings will determine the safety of the space, both when it comes to actual and perceived safety. It can be concluded that a safe public place that enables mobility will also be socially sustainable