Reuse and Recycling of Food Packaging - Odour Related Aspects of the Use and Misuse of PET Beverage Bottles

The reuse and closed-loop recycling of food packaging was studied in order to assess consumer safety and the sensory quality (e.g. taste and smell) of packaged food. Polyethylene terephthalate (PET) beverage bottles that were refillable or that contained recycled material, either in direct contact or with a functional barrier protecting the food, were investigated with focus on odorous compounds from normal use or from misuse. Used refillable PET bottles were analysed for suspected misuse, i.e. when consumers store something other than the original beverage in a refillable bottle before returning it for reuse. Two different types of bottles were investigated to represent contaminated bottles which the in-line detection system both did and did not detect, i.e. sniffer-rejected and consumer complaint bottles. Previously, only a few of the compounds detected in post-consumer PET material had been suggested to originate from consumer misuse. In the studies presented here, a wide range of more than 50 possible misuse contaminants were identified in post-consumer refillable PET beverage bottles. A total of 29 different contamination categories were detected, including misuse by both food and non-food products. For refillable bottles, the inertness of the bottle material is an important property in order to avoid transfer of aroma compounds from one product to the next product filled in the bottle. A threshold odour number (TON) determination method was developed in order to characterise the inertness of refillable bottle materials. The method successfully differentiated between polyethylene naphthalate (PEN) and polyethylene terephthalate (PET) materials. The materials were further analysed chemically using headspace gas chromatography coupled with mass spectrometry (GC-MS) to compare the aroma transfer potential. The results showed that the use of polyethylene naphthalate (PEN) instead of PET would lead to less off-odour problems in refillable beverage bottles. Multilayer PET bottles containing intentionally contaminated material simulating recycled PET were produced. Different combinations of contaminated and non-contaminated material in the three layers enabled investigation of contaminant migration both when the food was in direct contact with the recycled material and when it was protected by a functional barrier, i.e. a non-contaminated inner layer. Migration of four model contaminants from the produced bottles into three different food simulants, at two different storage temperatures was followed during 1 year. Additionally, bottles made from preforms stored at 40°C for 6 months prior to production of bottles were also studied. Storage conditions, type of model contaminant and type of food simulant were shown to greatly affect migration. The functional barrier succeeded in protecting the food from any detectable migration during 1 year of storage even under extreme conditions

Sensory characterization of polyester-based bottle material inertness using threshold odour number determination

Refillable polyester bottles, for example polyethylene terephthalate (PET) bottles, are known to interact with chemicals. Aroma compounds from a product can be absorbed by the bottle material, remain after washing and remigrate when the bottle is reused, resulting in off-flavour of the new product. A certified reference material has recently been approved with which the chemical and sensory inertness of refillable bottle materials can be tested. In this study a sensory method aimed at characterizing the sensory inertness properties of the reference bottle material was developed. A use-reuse situation was simulated by storing bottle wall strips in a solution of four odour-active compounds (the loading phase) and, after cleaning, immersing them in water (the remigration phase). The remigration water was analysed with both a sensory method, i.e. determination of the threshold odour number, and chemically using gas chromatography mass spectrometry (GC-MS). Additionally, another PET and a polyethylene naphthalate (PEN) bottle material were also tested. The sensory threshold determination method could differentiate between the PEN materials and the PET materials. Results from chemical analysis showed that the inertness properties of the PET materials were very similar. The PEN material exhibited significantly superior inertness properties, with only 3-24% of the aroma transfer properties of PET. (c) 2005 Swiss Society of Food Science and Technology. Published by Elsevier Ltd. All rights reserved

Migration of model contaminants from PET bottles: influence of temperature, food simulant and functional barrier

To simulate post-consumer recycled plastics, selected model contaminants were incorporated into PET bottles using a time saving method. Migration into 3% acetic acid, a cola-type beverage and 95% ethanol was followed during 1 year of storage at 20 and 40degreesC. Aroma compounds previously found in post-consumer PET material were used as model contaminants. Benzaldehyde was found to migrate to the highest extent. Storage at 40degreesC affected the bottle material and this might be one reason for the high migration values of these bottles. Migration into ethanol was up to 20 times higher than into 3% acetic acid or a cola-type beverage. Bottles with a functional barrier resisted migration into food simulants even when filled with 95% ethanol and stored for I year at 40degreesC. Differential scanning calorimetry measurements showed that ethanol was interacting with the plastic material. This resulted in a lower glass transition temperature of bottles stored with ethanol compared with bottles stored empty or with other food simulants

Identification of chemicals, possibly originating from misuse of refillable PET bottles, responsible for consumer complaints about off-odours in water and soft drinks

Mineral water and soft drinks with a perceptible off-odour were analysed to identify contaminants originating from previous misuse of the refillable polyethylene terephthalate ( PET) bottle. Consumers detected the off-odour after opening the bottle and duly returned it with the remaining content to the producers. The contaminants in question had thus been undetected by the in-line detection devices (so-called 'sniffers') that are supposed to reject misused bottles. GC-MS analysis was carried out on the headspace of 31 returned products and their corresponding reference products, and chromatograms were compared to find the possible off-odour compounds. Substances believed to be responsible for the organoleptic change were 2-methoxynaphthalene (10 bottles), dimethyl disulfide (4), anethole (3), petroleum products (4), ethanol with isoamyl alcohol (1) and a series of ethers (1). The mouldy/musty odour (5 bottles) was caused by trichloroanisole in one instance. In some cases, the origins of the off-odours are believed to be previous consumer misuse of food products (liquorice-flavoured alcohol, home-made alcohol containing fusel oil) or non-food products (cleaning products, petroleum products, oral moist snuff and others). The results also apply to 1.5-litre recyclable PET bottles, since the nature and extent of consumer misuse can be expected to be similar for the two bottle types

Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2014 : Sveriges underlag till Helcoms sjätte Pollution Load Compilation

Denna rapport presenterar den senaste mest detaljerade och tillförlitliga bedömningen av närsaltsbelastning från svenska källor som hittills genomförts. Denna rapport, tillsammans med underlagsrapporter, redovisar resultat, underlagsdata, och beräkningsmetoder på detaljnivå för att uppnå transparens och spårbarhet samt för att möjliggöra vidareanvändning i arbetet inom svensk vattenförvaltning. Havs- och vattenmyndigheten har gett SMED1  i uppdrag att genomföra beräkningar av källor till kväve- och fosforbelastning avseende år 2014 på sjöar, vattendrag och havet för hela Sverige. Syftet var att ge underlag till Sveriges rapportering till Helcom ”Pollution Load Compilation 6 - PLC6” samt till vattenförvaltningens arbete i Sverige. Liknande beräkningar har genomförts tidigare men aldrig med så hög upplösning i flera av underlagen. Arbetet innebär att stora mängder data har bearbetats och beräknats för att ge heltäckande information för hela Sverige fördelat på cirka 23 000 vattenförekomstområden.  Den ökade upplösningen, tillsammans med bättre kvalitet på indata och nyutvecklade beräkningsrutiner ger bättre tillförlitlighet i resultaten av total belastning även på lokal nivå. Utvecklingen som genomförts kommer att ligga till grund för nästa belastningsrapportering, PLC 7, samt den fördjupade uppföljningen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning (FUT) och framtida arbeten inom havs- och vattenförvaltningen. De nya beräkningarna bygger på nya högupplösta markanvändnings- och jordartskartor, nya underlag avseende rening i små avloppsanläggningar och dagvatten samt en ny höjddatabas (2 meters upplösning). Höjddatabasen har använts för beräkning av markens lutning, vilket har stor betydelse för fosforläckaget. Nya mätningar i skogsområden i sydvästra Sverige har lett till en bättre beskrivning av skogsmarkens läckage och att en ny modell för beräkning av näringsämnesretentionen har tagits fram. Dessa förfinade indata och förbättrade beräkningsverktyg gör att resultaten är säkrare även på lokal skala eller för enskilda vattenförekomster. Resultaten är tillgängliga för alla via webbverktyget Tekniskt Beräkningssystem Vatten (TBV, tbv.smhi.se).  Resultaten presenteras som brutto- samt nettobelastning. Bruttobelastning är den mängd näringsämnen som släpps ut vid källan till ett vattendrag eller sjö från till exempel ett avloppsreningsverk eller ett jordbruksfält. Nettobelastning är den del av bruttobelastningen som når havet. Dessutom presenteras resultat som antropogen- och totalbelastning. Antropogen belastning kommer från mänskliga aktiviteter, såsom odling av jordbruksmark eller industriutsläpp. Totalbelastning är summan av antropogen belastning och bakgrundsbelastning, den naturliga belastning som skulle ske oberoende av människan. Avgränsningen mellan vad som är bakgrundsbelastning och antropogen belastning har baserats på Helcoms definition och all markanvändning bidrar med en naturlig belastning samt eventuell antropogen belastning. Till exempel anses belastning från mark bevuxen med skog helt vara bakgrund, medan belastningen från hygge och jordbruksmark anses vara en summa av bakgrund och antropogen belastning. I resultat där antropogen belastning presenteras, så har bakgrundsbelastningen tagits bort. Jordbruks- and skogsmark är de två största källorna till den totala belastningen på havet för både kväve och fosfor, med 34 100 respektive 34 900 ton kväve, samt 1 130 resp. 850 ton fosfor år 2014. Tillsammans står dessa källor för cirka 60 % av den totala belastningen.  Av den antropogena belastningen står jordbruket för den största andelen (23 300 ton samt 460 ton fosfor), följt av utsläpp från avloppsreningsverk (14 000 ton kväve samt 240 ton fosfor). Belastningen från skogsmark ingår enbart i bakgrund och den antropogena belastningen från hyggen bidrar endast med 1500 ton kväve och 20 ton fosfor Bottenhavet, Egentliga Östersjön och Kattegatt är de bassänger som tar emot mest kväve av Sveriges totala belastning på havet (29 500 ton, 29 400 ton respektive 28 700 ton, vilket motsvarar cirka 25 % vardera). I Bottenhavet är dock en stor del av belastningen naturlig bakgrundsbelastning. Egentliga Östersjön och Kattegatt tar emot mest av Sveriges antropogena belastning, 33 % respektive 31 %.  I jämförelse mellan vilka havsbassänger som är mest belastade av fosfor, så är det Bottenhavet som tar emot mest (990 ton eller 30 % av den totala belastningen). Strax under en fjärdedel av Sveriges totala belastning på havet, belastar Egentliga Östersjön (780 ton) och omkring en femtedel belastar Kattegatt och Bottenviken (680 respektive 630 ton).  Aktionsplanen för Östersjön (Baltic Sea Action Plan, BSAP) anger utsläppsmål, med syfte att nå God miljöstatus i Östersjön och Kattegatt. För fosfor är målet uppnått i alla bassänger utom Egentliga Östersjön, där det är ett utmanande mål och det kommer att bli mycket svårt att minska fosforbelastningen under belastningstaket (308 ton). Det krävs omfattande åtgärder av de antropogena källorna, och dessutom utgör bakgrundsbelastningen en betydande del av den totala belastningen. Total nettobelastning av fosfor till Egentliga Östersjön är 780 ton enligt dessa beräkningar, varav 370 ton är beräknat som bakgrundsbelastning. Det innebär att åtgärder måste minska även bakgrundsbelastningen, t.ex. genom skapande av våtmarker. För att Egentliga Östersjön ska kunna uppnå god miljöstatus med avseende på övergödning kommer det även att behövas åtgärder i Östersjöns andra delbassänger. På grund av stora skillnader i metoder och indata, är det inte möjligt att direkt jämföra hur belastningen har ändrats sedan PLC 5 och den fördjupade uppföljningen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Som exempel har arealen jordbruksmark minskat med omkring 1900 km2 sedan tidigare sammanställningar, och det har lett till minskat näringsämnesläckage. Storleksordningen på denna minskning kan i nuläget inte utläsas från beräkningarna eftersom de är gjorda med förfinad underlagsinformation jämfört med tidigare år. Faktum är att vid en direkt jämförelse mellan belastning år 2006 (PLC5) och år 2011 (FUT) så är den totala fosforbelastningen från jordbruksmarken högre år 2014 (PLC6) jämfört med Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:12  10 tidigare. Samtidigt visar de nya beräkningarna på att den antropogena delen är lägre än vad som tidigare beräknats.  Det krävs omräkningar av gamla PLCdata med den nya metoden för att få klarhet i hur mycket av dessa ändringar som beror på åtgärder inom jordbruket och hur mycket som är på grund av förfinade indata och förbättrade metoder.  Belastningen från punktkällorna beräknas på samma sätt som förr och där är det tydligt att utsläppen till havet har minskat. I PLC6 (år 2014) stod avloppsreningsverk för 240 ton fosfor samt 14 000 ton kväve, medan i PLC5 (2006) var belastningen 350 ton fosfor- samt 17 000 ton kvävebelastning (netto). Industrier har också minskat sin belastning på havet och svarar nu för 250 ton fosfor samt 3 800 ton kväve, jämfört med 320 fosfor och 4 800 ton kväve år 2006.This report represents the latest, most detailed and reliable assessment of nutrient loads from Swedish sources yet made. This report, together with its background reports, presents results, source data and calculations techniques with a level of detail intended to achieve full transparency and traceability as well as to permit further use of this work in Swedish water management.  The Swedish Agency for Marine and Water Management gave SMED the task of evaluating sources of nitrogen- and phosphorus loads for the year 2014 and assessing the magnitude of those loads on lakes, water courses and the sea across Sweden. The aim was to produce the basis for Sweden’s national reporting to the Helcom ’Pollution Load Compilation 6 – PLC 6’ and to support water management work in Sweden. Similar calculations have been made previously but never with such high resolution in the input data. The work required processing and analysis of large amounts data to give complete information for the whole of Sweden, divided up into approximately 23 000 water bodies.  This increased resolution, together with the improved quality of input data and newly developed calculation routines provide more reliable estimates of total loads even at the local scale. The development work that has been completed will form the basis of the next load assessment report, PLC 7, the indepth evaluation of the national environmental target ’Zero eutrophication’ and future work within marine and water management.  The new calculations make use of new, high resolution land-use and soiltype maps, new data concerning purification in off-mains sewerage and storm water as well as a new height database (with 2 metres horizontal resolution). The height database has been used to calculate slope steepness, which is of great importance for estimates of phosphorus leakage. New observations in forest areas in southwestern Sweden have provided a better understanding of nutrient leakage in woodland areas and a new nutrient retention model has been developed as a result. These improved input data and high resolution calculation tools improve certainty in the results even at a local scale for individual water bodies. The results are made publically available through a new web tool, ’Technical Calculation System: Water’ (TBV, tbv.smhi.se). The results are presented in terms of gross- and net loads. Gross loads are the amount of nutrients released at source to a water body or lake from for example a sewage treatment works or an agricultural field. Net loads are the proportion of the gross loads that reach the sea. Additionally, results are presented as anthropogenic and total loads. Anthropogenic loads come from human activities, such as crop production in agriculture or emissions from industry. Total loads are the sum of the anthropogenic loads and background loads, which are the natural loads which would occur even if people were not present. The boundary between what is background and what are anthropogenic loads is based on the Helcom definition where all soil use contributes with both a natural load and possibly also an anthropogenic load. For example loads from landuse covered with forest are considered background, while loads from a clearcut or agriculture are considered the sum of both anthropogenic and background loads. In results where only anthropogenic loads are presented, the background loads have been taken away. Agricultural and forest land are the two largest sources of total loads to the sea for both nitrogen and phosphorus, with 34 100 and 34 900 tonnes of nitrogen and 1 100 and 850 tonnes of phosphorus, respectively during 2014. Together, these sources account for roughly 60% of the total load. For anthropogenic loads, agriculture is the largest source (23 300 tonnes nitrogen and 460 tonnes phosphorus), followed by emissions from sewage treatment works (14 000 tonnes of nitrogen and 240 tonnes of phosphorus). Loads from forest soils contribute only to the background loads while clear cuts, which a classed as an anthropogenic load contribute with only about 1500 tonnes of nitrogen and 20 tonnes of phosphorus.  The Bothnian Sea, Baltic Proper and Kattegat are those sea areas which receive the most nitrogen from Sweden’s total loads (29 500 tonnes, 29 400 tonnes and 28 700 tonnes respectively, or approximately 25% each). In the Bothnian Sea however, the greater part of this load is ’natural’ background loads. The Baltic Proper and Kattegat receive the most anthropogenic nitrogen, 33% and 31% respectively.  For phosphorus, most goes to the Bothnian Sea (990 tonnes or 30% of the total load). Just under a quarter reaches the Baltic Proper (780 tonnes) and about a fifth reaches the Kattegat and the Bothnian Sea (680 and 630 tonnes respectively).  The Baltic Sea Action Plan (BSAP) provides emissions targets, with the aim of achieving good environmental status in the Baltic Sea (including the Kattegat). According to this analysis, the target for phosphorus is achieved in all basins except the Baltic Proper, where the target is extremely challenging and it will be difficult to reduce the phosphorus loads under the load ceiling (308 tonnes).This requires substantial measures on the anthropogenic load, but further challenging, is that the background loads are a significant proportion of the total load. Total net phosphorus load to the Baltic Proper is 780 tonnes per year according to these calculations, of which 370 tonnes are background loads. This requires therefore that measures must even reduce the background load, for example through creation of wetlands. For even the Baltic  Proper to achieve good environmental status with regard to eutrophication, measures will be required in all sub-basins of the Baltic Sea.  Because of the major changes in methods and input data, it is not possible to directly compare how loads have changed since PLC 5 (based on 2006 data) or the in-depth analysis of the national environmental target ’Zero eutrophication’ (based on 2011 data). For example, the total area of agricultural land has fallen by 1900 km2 since 2006, which leads to a reduction in the estimated nutrient losses. The magnitude of this reduction cannot presently be read from the calculations as they have been made with higher resolution in data compared with earlier years. At the same time, the new calculations show that the anthropogenic part is lower than earlier calculated. Recalculation of the older PLC data with the new methods is necessary to clarify how much of the observed changes result from measures within farming and how much is due to the improved input data and calculations. Nutrient loads from point sources are calculated in the same way as before and for these it is clear that discharges have reduced. In PLC 6 (2014) sewage treatment works were responsible for 240 tonnes of phosphorus and 14 000 tonnes of nitrogen, while in PLC 5 (2006) loads were 350 tonnes of phosphorus and 17 000 tonnes of nitrogen (net). Industry have also reduced their impact and are responsible for 250 tonnes of phosphorus and 3 800 tonnes of nitrogen, compared with 320 tonnes phosphorus and 4 800 tonnes nitrogen in 2006

Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2014 : Sveriges underlag till Helcoms sjätte Pollution Load Compilation

Denna rapport presenterar den senaste mest detaljerade och tillförlitliga bedömningen av närsaltsbelastning från svenska källor som hittills genomförts. Denna rapport, tillsammans med underlagsrapporter, redovisar resultat, underlagsdata, och beräkningsmetoder på detaljnivå för att uppnå transparens och spårbarhet samt för att möjliggöra vidareanvändning i arbetet inom svensk vattenförvaltning. Havs- och vattenmyndigheten har gett SMED1  i uppdrag att genomföra beräkningar av källor till kväve- och fosforbelastning avseende år 2014 på sjöar, vattendrag och havet för hela Sverige. Syftet var att ge underlag till Sveriges rapportering till Helcom ”Pollution Load Compilation 6 - PLC6” samt till vattenförvaltningens arbete i Sverige. Liknande beräkningar har genomförts tidigare men aldrig med så hög upplösning i flera av underlagen. Arbetet innebär att stora mängder data har bearbetats och beräknats för att ge heltäckande information för hela Sverige fördelat på cirka 23 000 vattenförekomstområden.  Den ökade upplösningen, tillsammans med bättre kvalitet på indata och nyutvecklade beräkningsrutiner ger bättre tillförlitlighet i resultaten av total belastning även på lokal nivå. Utvecklingen som genomförts kommer att ligga till grund för nästa belastningsrapportering, PLC 7, samt den fördjupade uppföljningen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning (FUT) och framtida arbeten inom havs- och vattenförvaltningen. De nya beräkningarna bygger på nya högupplösta markanvändnings- och jordartskartor, nya underlag avseende rening i små avloppsanläggningar och dagvatten samt en ny höjddatabas (2 meters upplösning). Höjddatabasen har använts för beräkning av markens lutning, vilket har stor betydelse för fosforläckaget. Nya mätningar i skogsområden i sydvästra Sverige har lett till en bättre beskrivning av skogsmarkens läckage och att en ny modell för beräkning av näringsämnesretentionen har tagits fram. Dessa förfinade indata och förbättrade beräkningsverktyg gör att resultaten är säkrare även på lokal skala eller för enskilda vattenförekomster. Resultaten är tillgängliga för alla via webbverktyget Tekniskt Beräkningssystem Vatten (TBV, tbv.smhi.se).  Resultaten presenteras som brutto- samt nettobelastning. Bruttobelastning är den mängd näringsämnen som släpps ut vid källan till ett vattendrag eller sjö från till exempel ett avloppsreningsverk eller ett jordbruksfält. Nettobelastning är den del av bruttobelastningen som når havet. Dessutom presenteras resultat som antropogen- och totalbelastning. Antropogen belastning kommer från mänskliga aktiviteter, såsom odling av jordbruksmark eller industriutsläpp. Totalbelastning är summan av antropogen belastning och bakgrundsbelastning, den naturliga belastning som skulle ske oberoende av människan. Avgränsningen mellan vad som är bakgrundsbelastning och antropogen belastning har baserats på Helcoms definition och all markanvändning bidrar med en naturlig belastning samt eventuell antropogen belastning. Till exempel anses belastning från mark bevuxen med skog helt vara bakgrund, medan belastningen från hygge och jordbruksmark anses vara en summa av bakgrund och antropogen belastning. I resultat där antropogen belastning presenteras, så har bakgrundsbelastningen tagits bort. Jordbruks- and skogsmark är de två största källorna till den totala belastningen på havet för både kväve och fosfor, med 34 100 respektive 34 900 ton kväve, samt 1 130 resp. 850 ton fosfor år 2014. Tillsammans står dessa källor för cirka 60 % av den totala belastningen.  Av den antropogena belastningen står jordbruket för den största andelen (23 300 ton samt 460 ton fosfor), följt av utsläpp från avloppsreningsverk (14 000 ton kväve samt 240 ton fosfor). Belastningen från skogsmark ingår enbart i bakgrund och den antropogena belastningen från hyggen bidrar endast med 1500 ton kväve och 20 ton fosfor Bottenhavet, Egentliga Östersjön och Kattegatt är de bassänger som tar emot mest kväve av Sveriges totala belastning på havet (29 500 ton, 29 400 ton respektive 28 700 ton, vilket motsvarar cirka 25 % vardera). I Bottenhavet är dock en stor del av belastningen naturlig bakgrundsbelastning. Egentliga Östersjön och Kattegatt tar emot mest av Sveriges antropogena belastning, 33 % respektive 31 %.  I jämförelse mellan vilka havsbassänger som är mest belastade av fosfor, så är det Bottenhavet som tar emot mest (990 ton eller 30 % av den totala belastningen). Strax under en fjärdedel av Sveriges totala belastning på havet, belastar Egentliga Östersjön (780 ton) och omkring en femtedel belastar Kattegatt och Bottenviken (680 respektive 630 ton).  Aktionsplanen för Östersjön (Baltic Sea Action Plan, BSAP) anger utsläppsmål, med syfte att nå God miljöstatus i Östersjön och Kattegatt. För fosfor är målet uppnått i alla bassänger utom Egentliga Östersjön, där det är ett utmanande mål och det kommer att bli mycket svårt att minska fosforbelastningen under belastningstaket (308 ton). Det krävs omfattande åtgärder av de antropogena källorna, och dessutom utgör bakgrundsbelastningen en betydande del av den totala belastningen. Total nettobelastning av fosfor till Egentliga Östersjön är 780 ton enligt dessa beräkningar, varav 370 ton är beräknat som bakgrundsbelastning. Det innebär att åtgärder måste minska även bakgrundsbelastningen, t.ex. genom skapande av våtmarker. För att Egentliga Östersjön ska kunna uppnå god miljöstatus med avseende på övergödning kommer det även att behövas åtgärder i Östersjöns andra delbassänger. På grund av stora skillnader i metoder och indata, är det inte möjligt att direkt jämföra hur belastningen har ändrats sedan PLC 5 och den fördjupade uppföljningen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Som exempel har arealen jordbruksmark minskat med omkring 1900 km2 sedan tidigare sammanställningar, och det har lett till minskat näringsämnesläckage. Storleksordningen på denna minskning kan i nuläget inte utläsas från beräkningarna eftersom de är gjorda med förfinad underlagsinformation jämfört med tidigare år. Faktum är att vid en direkt jämförelse mellan belastning år 2006 (PLC5) och år 2011 (FUT) så är den totala fosforbelastningen från jordbruksmarken högre år 2014 (PLC6) jämfört med Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:12  10 tidigare. Samtidigt visar de nya beräkningarna på att den antropogena delen är lägre än vad som tidigare beräknats.  Det krävs omräkningar av gamla PLCdata med den nya metoden för att få klarhet i hur mycket av dessa ändringar som beror på åtgärder inom jordbruket och hur mycket som är på grund av förfinade indata och förbättrade metoder.  Belastningen från punktkällorna beräknas på samma sätt som förr och där är det tydligt att utsläppen till havet har minskat. I PLC6 (år 2014) stod avloppsreningsverk för 240 ton fosfor samt 14 000 ton kväve, medan i PLC5 (2006) var belastningen 350 ton fosfor- samt 17 000 ton kvävebelastning (netto). Industrier har också minskat sin belastning på havet och svarar nu för 250 ton fosfor samt 3 800 ton kväve, jämfört med 320 fosfor och 4 800 ton kväve år 2006.This report represents the latest, most detailed and reliable assessment of nutrient loads from Swedish sources yet made. This report, together with its background reports, presents results, source data and calculations techniques with a level of detail intended to achieve full transparency and traceability as well as to permit further use of this work in Swedish water management.  The Swedish Agency for Marine and Water Management gave SMED the task of evaluating sources of nitrogen- and phosphorus loads for the year 2014 and assessing the magnitude of those loads on lakes, water courses and the sea across Sweden. The aim was to produce the basis for Sweden’s national reporting to the Helcom ’Pollution Load Compilation 6 – PLC 6’ and to support water management work in Sweden. Similar calculations have been made previously but never with such high resolution in the input data. The work required processing and analysis of large amounts data to give complete information for the whole of Sweden, divided up into approximately 23 000 water bodies.  This increased resolution, together with the improved quality of input data and newly developed calculation routines provide more reliable estimates of total loads even at the local scale. The development work that has been completed will form the basis of the next load assessment report, PLC 7, the indepth evaluation of the national environmental target ’Zero eutrophication’ and future work within marine and water management.  The new calculations make use of new, high resolution land-use and soiltype maps, new data concerning purification in off-mains sewerage and storm water as well as a new height database (with 2 metres horizontal resolution). The height database has been used to calculate slope steepness, which is of great importance for estimates of phosphorus leakage. New observations in forest areas in southwestern Sweden have provided a better understanding of nutrient leakage in woodland areas and a new nutrient retention model has been developed as a result. These improved input data and high resolution calculation tools improve certainty in the results even at a local scale for individual water bodies. The results are made publically available through a new web tool, ’Technical Calculation System: Water’ (TBV, tbv.smhi.se). The results are presented in terms of gross- and net loads. Gross loads are the amount of nutrients released at source to a water body or lake from for example a sewage treatment works or an agricultural field. Net loads are the proportion of the gross loads that reach the sea. Additionally, results are presented as anthropogenic and total loads. Anthropogenic loads come from human activities, such as crop production in agriculture or emissions from industry. Total loads are the sum of the anthropogenic loads and background loads, which are the natural loads which would occur even if people were not present. The boundary between what is background and what are anthropogenic loads is based on the Helcom definition where all soil use contributes with both a natural load and possibly also an anthropogenic load. For example loads from landuse covered with forest are considered background, while loads from a clearcut or agriculture are considered the sum of both anthropogenic and background loads. In results where only anthropogenic loads are presented, the background loads have been taken away. Agricultural and forest land are the two largest sources of total loads to the sea for both nitrogen and phosphorus, with 34 100 and 34 900 tonnes of nitrogen and 1 100 and 850 tonnes of phosphorus, respectively during 2014. Together, these sources account for roughly 60% of the total load. For anthropogenic loads, agriculture is the largest source (23 300 tonnes nitrogen and 460 tonnes phosphorus), followed by emissions from sewage treatment works (14 000 tonnes of nitrogen and 240 tonnes of phosphorus). Loads from forest soils contribute only to the background loads while clear cuts, which a classed as an anthropogenic load contribute with only about 1500 tonnes of nitrogen and 20 tonnes of phosphorus.  The Bothnian Sea, Baltic Proper and Kattegat are those sea areas which receive the most nitrogen from Sweden’s total loads (29 500 tonnes, 29 400 tonnes and 28 700 tonnes respectively, or approximately 25% each). In the Bothnian Sea however, the greater part of this load is ’natural’ background loads. The Baltic Proper and Kattegat receive the most anthropogenic nitrogen, 33% and 31% respectively.  For phosphorus, most goes to the Bothnian Sea (990 tonnes or 30% of the total load). Just under a quarter reaches the Baltic Proper (780 tonnes) and about a fifth reaches the Kattegat and the Bothnian Sea (680 and 630 tonnes respectively).  The Baltic Sea Action Plan (BSAP) provides emissions targets, with the aim of achieving good environmental status in the Baltic Sea (including the Kattegat). According to this analysis, the target for phosphorus is achieved in all basins except the Baltic Proper, where the target is extremely challenging and it will be difficult to reduce the phosphorus loads under the load ceiling (308 tonnes).This requires substantial measures on the anthropogenic load, but further challenging, is that the background loads are a significant proportion of the total load. Total net phosphorus load to the Baltic Proper is 780 tonnes per year according to these calculations, of which 370 tonnes are background loads. This requires therefore that measures must even reduce the background load, for example through creation of wetlands. For even the Baltic  Proper to achieve good environmental status with regard to eutrophication, measures will be required in all sub-basins of the Baltic Sea.  Because of the major changes in methods and input data, it is not possible to directly compare how loads have changed since PLC 5 (based on 2006 data) or the in-depth analysis of the national environmental target ’Zero eutrophication’ (based on 2011 data). For example, the total area of agricultural land has fallen by 1900 km2 since 2006, which leads to a reduction in the estimated nutrient losses. The magnitude of this reduction cannot presently be read from the calculations as they have been made with higher resolution in data compared with earlier years. At the same time, the new calculations show that the anthropogenic part is lower than earlier calculated. Recalculation of the older PLC data with the new methods is necessary to clarify how much of the observed changes result from measures within farming and how much is due to the improved input data and calculations. Nutrient loads from point sources are calculated in the same way as before and for these it is clear that discharges have reduced. In PLC 6 (2014) sewage treatment works were responsible for 240 tonnes of phosphorus and 14 000 tonnes of nitrogen, while in PLC 5 (2006) loads were 350 tonnes of phosphorus and 17 000 tonnes of nitrogen (net). Industry have also reduced their impact and are responsible for 250 tonnes of phosphorus and 3 800 tonnes of nitrogen, compared with 320 tonnes phosphorus and 4 800 tonnes nitrogen in 2006

Markers for Ongoing or Previous Hepatitis E Virus Infection Are as Common in Wild Ungulates as in Humans in Sweden

Hepatitis E virus (HEV) is a human pathogen with zoonotic spread, infecting both domestic and wild animals. About 17% of the Swedish population is immune to HEV, but few cases are reported annually, indicating that most infections are subclinical. However, clinical hepatitis E may also be overlooked. For identified cases, the source of infection is mostly unknown. In order to identify whether HEV may be spread from wild game, the prevalence of markers for past and/or ongoing infection was investigated in sera and stool samples collected from 260 hunted Swedish wild ungulates. HEV markers were found in 43 (17%) of the animals. The most commonly infected animal was moose (Alces alces) with 19 out of 69 animals (28%) showing HEV markers, followed by wild boar (Sus scrofa) with 21 out of 139 animals (15%), roe deer (Capreolus capreolus) with 2 out of 30 animals, red deer (Cervus elaphus) with 1 out of 15 animals, and fallow deer (Dama dama) 0 out of 7 animals. Partial open reading frame 1 (ORF1) of the viral genomes from the animals were sequenced and compared with those from 14 endemic human cases. Phylogenetic analysis revealed that three humans were infected with HEV strains similar to those from wild boar. These results indicate that wild animals may be a source of transmission to humans and could be an unrecognized public health concern

Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2017 : Sveriges underlag till HELCOM:s sjunde Pollution Load Compilation

Havs- och vattenmyndigheten har gett SMED i uppdrag att genomföra beräkningar av kväve- och fosforbelastning från olika källor för år 2017 till sjöar, vattendrag och havet för hela Sverige. Syftet är att ge underlag till Sveriges rapportering till HELCOM PLC7 samt till vattenförvaltningens arbete i Sverige. Denna rapport, tillsammans med underlagsrapporter, redovisar resultat, underlagsdata, och beräkningsmetoder på detaljnivå för att uppnå transparens och spårbarhet samt för att möjliggöra vidareanvändning i arbetet inom svensk vattenförvaltning. Beräkningarna genomfördes i så stor utsträckning som möjligt med den metodiken som togs fram inom föregående projekt (PLC6). Arbetet innebär att stora mängder data har bearbetats och beräknats för att ge heltäckande information för hela Sverige fördelat på cirka 24 500 vattenförekomstområden. Resultaten är tillgängliga för alla via webbverktyget Tekniskt Beräkningssystem Vatten (TBV, tbv.smhi.se).  Resultaten presenteras som brutto- samt nettobelastning för varje näringskälla, fördelat på total, antropogen och bakgrundsbelastning. Bruttobelastning är den mängd näringsämnen som släpps ut vid källan till ett vattendrag eller sjö. Nettobelastning är den del av bruttobelastningen som når havet. Skillnaden mellan brutto- och nettobelastningen benämns retention.  Jordbruks- och skogsmark är de två största källorna till den totala belastningen på havet (nettobelastning) för både kväve och fosfor, med 33 400 respektive 31 670 ton/år kväve, samt 1 010 respektive 870 ton/år fosfor år 2017. Tillsammans står dessa källor för cirka 60 % av den totala belastningen.  Av den antropogena belastningen står jordbruket för den största andelen (19 470 ton/år kväve samt 710 ton/år fosfor), följt av utsläpp från avloppsreningsverk (14 050 ton/år kväve samt 230 ton/år fosfor). Belastningen från skogsmark ingår enbart i bakgrund och den antropogena belastningen från hyggen bidrar endast med 1 540 ton/år kväve och 20 ton/år fosfor. Bottenhavet, Egentliga Östersjön och Kattegatt är de bassänger som tar emot mest kväve av Sveriges totala belastning på havet (28 560 ton/år, 26 150 ton/år respektive 27 700 ton/år, vilket motsvarar cirka 25 % vardera). I Bottenhavet är dock en stor del av belastningen naturlig bakgrundsbelastning. Egentliga Östersjön och Kattegatt tar emot mest av Sveriges antropogena belastning av kväve, 30 % respektive 31 %.  I jämförelse mellan vilka havsbassänger som är mest belastade av fosfor, så är det Bottenhavet som tar emot mest (1 040 ton/år eller 32 % av den totala belastningen). Strax under en fjärdedel av Sveriges totala belastning på havet, rinner till Egentliga Östersjön (790 ton/år) och omkring en femtedel belastar Bottenviken och Kattegatt (640 respektive 620 ton/år).  Aktionsplanen för Östersjön (Baltic Sea Action Plan, BSAP) anger utsläppsmål för alla länder kring Östersjön, med syfte att nå ”God miljöstatus” i Östersjön och Kattegatt. För fosfor är målet uppnått i alla bassänger utom Egentliga Östersjön, där det är ett utmanande mål och det kommer att bli mycket svårt att minska fosforbelastningen under belastningstaket (308 ton/år). Det krävs omfattande åtgärder av de antropogena källorna, men dessutom så utgör bakgrundsbelastningen en betydande del av den totala belastningen. Total nettobelastning av fosfor till Egentliga Östersjön är 790 ton enligt dessa beräkningar, varav 230 ton är beräknat som bakgrundsbelastning. För att Egentliga Östersjön ska kunna uppnå god miljöstatus med avseende på övergödning kommer det även att behövas åtgärder i Östersjöns andra delbassänger.  På grund av skillnader i metoder och indata, är det inte möjligt att direkt jämföra hur belastningen från diffusa källor har ändrats sedan PLC6 (2014). En metodikskillnad som särskilt bör noteras är beräkningen av bakgrundsbelastningen av fosfor från jordbruksmark. Beräkningsmetoden för bakgrunden har utvecklats mellan olika PLC-beräkningar, vilket också lett till starkt skiftande resultat för bakgrundsbelastningen. I PLC6-beräkningen blev bakgrundsbelastningen hög eftersom en förändring i modellen visade sig ha gett en förmodad alltför stor förlust av partikulärt fosfor. Detta har korrigerats i den senaste modellversionen (PLC6.5 och PLC7) vilket är en av anledningarna till att bakgrundsbelastningen är lägre i PLC7 än i PLC6. Det är dock viktigt att notera att bakgrundsberäkningen alltid kommer att vara osäker eftersom den dels i mycket stor utsträckning bygger på antaganden och eftersom det dels saknas mätdata för att jämföra beräkningsresultaten med. För att resultaten för de diffusa källorna ska vara jämförbara mellan åren krävs att det görs en omräkning, antingen med gamla PLC-data och med den nya metoden eller med nya data och med den gamla metoden. En sådan omräkning kan bringa klarhet i hur mycket av skillnaden i resultaten som beror av förfinade indata eller förbättrade metoder och hur mycket som beror på implementerade åtgärder för att minska belastningen.  Belastningen från punktkällorna beräknas på samma sätt som i PLC6. Utsläppen till havet i PLC 7 (2017) från avloppsreningsverk är ungefär i samma storleksordning som i PLC 6 (år 2014) 230 respektive 240 ton fosfor samt 14 000 ton kväve (netto). Industrier har minskat sin belastning på havet och svarar 2017 för 210 ton fosfor samt 3 320 ton kväve, jämfört med 250 fosfor och 3 800 ton kväve år 2014.The Swedish Agency for Marine and Water Management has commissioned SMED to evaluate nitrogen and phosphorus loads from different sources, on lakes, watercourses and the sea across Sweden for the year 2017. The aim is to provide the basis for Sweden's national reporting to the HELCOM "Pollution Load Compilation 7 - PLC7" and to support water management work in Sweden. This report, together with its background reports, presents results, source data, and calculation methods with a level of detail intended to achieve full transparency and traceability as well as to permit further applicability in Swedish water management. The calculations followed, as far as possible, the methodology developed in the previous project (PLC6). Large amounts of data have been processed and calculated to provide comprehensive information for the whole of Sweden divided into approximately 24 500 water bodies. The results are freely available via the web tool ”Technical Calculation System: Water” (TBV, tbv.smhi.se). The results are presented as gross and net nutrient loads, for the total, anthropogenic and background load. Gross loads are the amount of nutrients released at the source of a watercourse or lake. Net loads are the proportion of the gross loads that reaches the sea.  The two largest sources of the total nutrient loads to the sea for both nitrogen and phosphorus (net load) constitute of agricultural and forest land, with 33 400 and 31 670 tonnes/year of nitrogen, respectively, and 1 010 and 870 tonnes/year of phosphorus in 2017. Together, these sources account for about 60 % of the total load. For anthropogenic loads, agriculture is the largest source (19 470 tonnes/year and 710 tonnes/year of phosphorus), followed by emissions from sewage treatment plants (14 050 tonnes of nitrogen and 230 tonnes/year of phosphorus). Nutrient loads from growing forests are only included in the background loads, while clear cuts, which are classified as an anthropogenic load, only contributes 1 540 tonnes/year of nitrogen and 20/year tonnes of phosphorus. The Bothnian Sea, the Baltic Proper and the Kattegat are the sea basins that receive the most nitrogen from Sweden's total loads (28 560 tonnes/year, 26 150 tonnes/year and 27 700 tonnes/year, respectively, or approximately 25% each). In the Bothnian Sea, however, the greater part of the loads are natural background loads. The Baltic Proper and the Kattegat receive most of Sweden's anthropogenic nitrogen load, 30% and 31% respectively. For phosphorus, the Bothnian Sea is the basin that receives the largest load (1 040 tonnes/year or 32% of the total load). Just under a quarter of Sweden's total phosphorus load reaches the Baltic Proper (790 tonnes/year) and about one fifth reaches the Bothnian Bay and the Kattegat (640 and 620 tonnes/year respectively). The Baltic Sea Action Plan (BSAP) provides emission targets, with the aim of achieving good environmental status in the Baltic Sea and the Kattegat. For phosphorus, the target has been achieved in all sea basins except the Baltic Proper, where the target is challenging, and it will be difficult to reduce the phosphorus load below the target (308 tonnes/year). This requires extensive measures for the anthropogenic sources, but further challenging is that the background loads are a significant proportion of the total loads. The total net loads of phosphorus to the Baltic Proper are 760 tonnes/year of which 230 tonnes/year are calculated as background loads. For the Baltic Proper to be able to achieve good environmental status with regard to eutrophication, measures will also be needed in the other sub-basins of the Baltic Sea.  Due to differences in methods and input data, it is not possible to directly compare how the loads from diffuse sources have changed since PLC6 (2014). One difference in methodology that should be noted is the calculation of the background load of phosphorus from agricultural land. The background calculation method has been developed between different PLC calculations, which has also led to strongly varying results for the background load. In PLC6 a high background load was calculated because an update of the model turned out to give a presumably too high loss of particulate phosphorus. This has been corrected in the latest model version (PLC6.5 and PLC7) which is one of the reasons why the background load in PLC7 is lower than I PLC6. It is however important to note that the background calculation always will be uncertain because the calculations, to a large extent, are based on assumptions and because data to compare the calculation results with are lacking. To be able to compare diffuse loads between the years there is a need for recalculation of old PLC data, either recalculation of the old data based on the new methodology or based on new data and the old methodology. This kind of recalculations may clarify the effect of implemented measures to reduce the load, or if the changes are mainly due to refined input and improved calculation methods. Nutrient loads from point sources are calculated using the same methodology as in previous calculations. Emissions to the sea in PLC 7 (2017) from sewage treatment plants are approximately of the same magnitude as in PLC 6 (in 2014) 230 and 240 tonnes of phosphorus and 14 000 tonnes of nitrogen (net). Industries have reduced their nutrient loads to the sea and are responsible for 210 tonnes of phosphorus in 2017 and 3 320 tonnes of nitrogen, compared with 250 phosphorus and 3 800 tonnes of nitrogen in 2014