Role for ELOVL3 and fatty acid chain length in development of hair and skin function

Journal ArticleVery little is known about the in vivo regulation of mammalian fatty acid chain elongation enzymes as well as the role of specific fatty acid chain length in cellular responses and developmental processes. Here, we report that the Elovl3 gene product, which belongs to a highly conserved family of microsomal enzymes involved in the formation of very long chain fatty acids, revealed a distinct expression in the skin that was restricted to the sebaceous glands and the epithelial cells of the hair follicles. By disruption of the Elovl3 gene by homologous recombination in mouse, we show that ELOVL3 participates in the formation of specific neutral lipids that are necessary for the function of the skin. The Elovl3-ablated mice displayed a sparse hair coat, the pilosebaceous system was hyperplastic, and the hair lipid content was disturbed with exceptionally high levels of eicosenoic acid (20:1). This was most prominent within the triglyceride fraction where fatty acids longer than 20 carbon atoms were almost undetectable. A functional consequence of this is that Elovl3-ablated mice exhibited a severe defect in water repulsion and increased trans-epidermal water loss

ELOVL3 is an important component for early onset of lipid recruitment in brown adipose tissue

Journal ArticleDuring the recruitment process of brown adipose tissue, the mRNA level of the fatty acyl chain elongase Elovl3 is elevated more than 200-fold in cold-stressed mice. We have obtained Elovl3-ablated mice and report here that, although cold-acclimated Elovl3-ablated mice experienced an increased heat loss due to impaired skin barrier, they were unable to hyperrecruit their brown adipose tissue. Instead, they used muscle shivering in order to maintain body temperature. Lack of Elovl3 resulted in a transient decrease in the capacity to elongate saturated fatty acyl-CoAs into very long chain fatty acids, concomitantly with the occurrence of reduced levels of arachidic acid (C20:0) and behenic acid (C22:0) in brown adipose tissue during the initial cold stress. This effect on very long chain fatty acid synthesis could be illustrated as a decrease in the condensation activity of the elongation enzyme. In addition, warmacclimated Elovl3-ablated mice showed diminished ability to accumulate fat and reduced metabolic capacity within the brown fat cells. This points to ELOVL3 as an important regulator of endogenous synthesis of saturated very long chain fatty acids and triglyceride formation in brown adipose tissue during the early phase of the tissue recruitment

Model Predictive Control of a Combined EGR/SCR HD Diesel Engine

Materials Noise, Vibration and Harshness Parts and Components Power and Propulsion Quality, Reliability and Durability Safety Tests and Testing Transportation Systems Vehicles and Performance Other Options Papers by Event SAE Home > Papers> By Event> SAE 2010 World Congress & Exhibition Model Predictive Control of a Combined EGR/SCR HD Diesel Engine Date Published: 2010-04-12Paper Number: 2010-01-1175 DOI: 10.4271/2010-01-1175 Author(s): Claes Westerlund - Scania CV AB Bjorn Westerberg - Scania CV AB Ingemar Odenbrand - Lund Univ. Rolf Egnell - Lund Univ. View All CollapseAbstract Achieving upcoming HD emissions legislation, Euro VI / EPA 10, is a challenge for all engine manufacturers. A likely solution to meet the NO x limit is to use a combination of EGR and SCR. Combining these two technologies poses new challenges and possibilities when it comes to optimization and calibration

Sulfidjord : geoteknisk klassificering och odränerad skjuvhållfasthet

I denna rapport redovisas resultaten av ett forskningsprojekt av skjuvhållfastheten i finkornig sulfidjord längs Norrlandskusten. Undersökningens syfte har varit att på basis av egna resultat och vad som i övrigt är rapporterat i litteraturen beskriva den odränerade skjuvhållfastheten i sulfidjord och att ge rekommendationer för hur den lämpligen bestäms. Eftersom rekommendationerna i många delar skiljer sig från de som ges för annan typ av finkornig jord har det också varit viktigt att klargöra vad som här menas med sulfidjord och hur denna bör klassificeras. Med sulfidjord avses i detta sammanhang sulfidjord i Norrlands kustland, dvs. vad som förr kallades svartmocka. För att räknas in i denna kategori bör jorden ha en organisk halt av minst 1%. I undersökningen har ingått sulfidjordar med lerhalter upp till 40% och organiska halter upp till ca 10%. För eventuellt förekommande sulfidjordar med högre lerhalter och/eller organiska halter bör de utvärderingsregler som gäller för lera och organisk jord användas parallellt. Sulfidfärgad jord inom samma område med organiska halter lägre än 1% bör ur rent geoteknisk synvinkel inte klassificeras som sulfidjord utan behandlas som övrig jord med motsvarande kornfördelning. De aktuella sulfidjordarna har således en sammansättning som enligt geotekniska benämningsregler i huvudsak skulle klassificera dem som organisk silt eller organisk siltig lera och i fall med organiska halter högre än 6% som siltig eller lerig gyttja. Resultaten i denna undersökning visar också att hållfasthetsegenskaperna i sulfidjord normaliserade mot jordens organiska halt och spänningshistoria i stort följer samma mönster som för övrig organisk mineraljord och mineralisk organisk jord. Vad som geotekniskt främst skiljer sulfidjorden från de flesta andra finkorniga svenska jordarna är att den gradvisa övergång med först minskande korsstorlek och sedan ökande organisk halt från silt, siltig lera, lera, organisk lera till organisk jord och som avspeglas i jordens flytgräns, inte gäller för siltig organisk jord som sulfidjord. Detta medför att de empiriska utvärderingar av olika parametrar och försöksresultat som bygger på den nämnda kopplingen till flytgränsen oftast inte kan användas i sulfidjord. Enligt resultaten i denna undersökning bör hållfasthetsvärden för sulfidjord bestämda med fallkonförsök i laboratoriet och vingförsök i fält korrigeras med en faktor av 0,65. Spridningen i resultaten var relativt stor och korrektionsfaktorns variationskoefficient var ca 16-17%. Den odränerade skjuvhållfastheten respektive förkonsolideringstrycket bör ur CPT-sondering i sulfidjord utvärderas med konfaktorerna 20 respektive 4,75. Spridningen i resultaten från CPT-sonderingarna var liten och variationskoefficienterna för konfaktorerna, (faktorerna 20 respektive 4,75), var 10 respektive 8%. I de fall den odränerade skjuvhållfastheten är avgörande och osäkerhet om erforderlig säkerhet mot brott finns, bör komplettering göras med i första hand direkta skjuvförsök. Bedömning av förkonsolideringstrycket ur resultaten av CPT-sonderingar används främst som ett hjälpmedel för att kvalitativt bedöma förkonsolideringstryckets variation mot djupet och att med hjälp därav sammanbinda de enskilda värdena från ödometerförsök. I rapporten ges ett empiriskt samband för uppskattning av den initiella skjuvmodulen. Närmare rekommendationer för hur den odränerade skjuvhållfastheten bör bestämmas ges i kapitlet "Slutsatser och rekommendationer", som bör användas tillsammans med SGI Information Nr 3 (revision 2007) "Utvärdering av odränerad skjuvhållfasthet i kohesionsjord". Kapitlet "Slutsatser och rekommendationer" omfattar också övriga försök som bör utföras för en korrekt klassificering av jorden och för att föreslagna empiriska korrelationer skall kunna utnyttjas.Godkänd; 2007; 20071220 (ysko

Sulphide soil - classification and undrained shear strength

(1) Sulfidjord; (2) Undersökningar inom projektet; (3) Övriga undersökningar av hållfasthetsegenskaper; (4) Erfarenheter och diskussio

Sulfidjord : geoteknisk klassificering och odränerad skjuvhållfasthet

I denna rapport redovisas resultaten av ett forskningsprojekt av skjuvhållfastheten i finkornig sulfidjord längs Norrlandskusten. Undersökningens syfte har varit att på basis av egna resultat och vad som i övrigt är rapporterat i litteraturen beskriva den odränerade skjuvhållfastheten i sulfidjord och att ge rekommendationer för hur den lämpligen bestäms. Eftersom rekommendationerna i många delar skiljer sig från de som ges för annan typ av finkornig jord har det också varit viktigt att klargöra vad som här menas med sulfidjord och hur denna bör klassificeras. Med sulfidjord avses i detta sammanhang sulfidjord i Norrlands kustland, dvs. vad som förr kallades svartmocka. För att räknas in i denna kategori bör jorden ha en organisk halt av minst 1%. I undersökningen har ingått sulfidjordar med lerhalter upp till 40% och organiska halter upp till ca 10%. För eventuellt förekommande sulfidjordar med högre lerhalter och/eller organiska halter bör de utvärderingsregler som gäller för lera och organisk jord användas parallellt. Sulfidfärgad jord inom samma område med organiska halter lägre än 1% bör ur rent geoteknisk synvinkel inte klassificeras som sulfidjord utan behandlas som övrig jord med motsvarande kornfördelning. De aktuella sulfidjordarna har således en sammansättning som enligt geotekniska benämningsregler i huvudsak skulle klassificera dem som organisk silt eller organisk siltig lera och i fall med organiska halter högre än 6% som siltig eller lerig gyttja. Resultaten i denna undersökning visar också att hållfasthetsegenskaperna i sulfidjord normaliserade mot jordens organiska halt och spänningshistoria i stort följer samma mönster som för övrig organisk mineraljord och mineralisk organisk jord. Vad som geotekniskt främst skiljer sulfidjorden från de flesta andra finkorniga svenska jordarna är att den gradvisa övergång med först minskande korsstorlek och sedan ökande organisk halt från silt, siltig lera, lera, organisk lera till organisk jord och som avspeglas i jordens flytgräns, inte gäller för siltig organisk jord som sulfidjord. Detta medför att de empiriska utvärderingar av olika parametrar och försöksresultat som bygger på den nämnda kopplingen till flytgränsen oftast inte kan användas i sulfidjord. Enligt resultaten i denna undersökning bör hållfasthetsvärden för sulfidjord bestämda med fallkonförsök i laboratoriet och vingförsök i fält korrigeras med en faktor av 0,65. Spridningen i resultaten var relativt stor och korrektionsfaktorns variationskoefficient var ca 16-17%. Den odränerade skjuvhållfastheten respektive förkonsolideringstrycket bör ur CPT-sondering i sulfidjord utvärderas med konfaktorerna 20 respektive 4,75. Spridningen i resultaten från CPT-sonderingarna var liten och variationskoefficienterna för konfaktorerna, (faktorerna 20 respektive 4,75), var 10 respektive 8%. I de fall den odränerade skjuvhållfastheten är avgörande och osäkerhet om erforderlig säkerhet mot brott finns, bör komplettering göras med i första hand direkta skjuvförsök. Bedömning av förkonsolideringstrycket ur resultaten av CPT-sonderingar används främst som ett hjälpmedel för att kvalitativt bedöma förkonsolideringstryckets variation mot djupet och att med hjälp därav sammanbinda de enskilda värdena från ödometerförsök. I rapporten ges ett empiriskt samband för uppskattning av den initiella skjuvmodulen. Närmare rekommendationer för hur den odränerade skjuvhållfastheten bör bestämmas ges i kapitlet "Slutsatser och rekommendationer", som bör användas tillsammans med SGI Information Nr 3 (revision 2007) "Utvärdering av odränerad skjuvhållfasthet i kohesionsjord". Kapitlet "Slutsatser och rekommendationer" omfattar också övriga försök som bör utföras för en korrekt klassificering av jorden och för att föreslagna empiriska korrelationer skall kunna utnyttjas.Godkänd; 2007; 20071220 (ysko

Simulation model of disease incidence driven by diagnostic activity

It is imperative to understand the effects of early detection and treatment of chronic diseases, such as prostate cancer, regarding incidence, overtreatment and mortality. Previous simulation models have emulated clinical trials, and relied on extensive assumptions on the natural history of the disease. In addition, model parameters were typically calibrated to a variety of data sources. We propose a model designed to emulate real-life scenarios of chronic disease using a proxy for the diagnostic activity without explicitly modeling the natural history of the disease and properties of clinical tests. Our model was applied to Swedish nation-wide population-based prostate cancer data, and demonstrated good performance in terms of reconstructing observed incidence and mortality. The model was used to predict the number of prostate cancer diagnoses with a high or limited diagnostic activity between 2017 and 2060. In the long term, high diagnostic activity resulted in a substantial increase in the number of men diagnosed with lower risk disease, fewer men with metastatic disease, and decreased prostate cancer mortality. The model can be used for prediction of outcome, to guide decision-making, and to evaluate diagnostic activity in real-life settings with respect to overdiagnosis and prostate cancer mortality

Development and validation of a multi-dimensional diagnosis-based comorbidity index that improves prediction of death in men with prostate cancer: Nationwide, population-based register study.

Assessment of comorbidity is crucial for confounding adjustment and prediction of mortality in register-based studies, but the commonly used Charlson comorbidity index is not sufficiently predictive. We aimed to develop a multidimensional diagnosis-based comorbidity index (MDCI) that captures comorbidity better than the Charlson Comorbidity index. The index was developed based on 286,688 men free of prostate cancer randomly selected from the Swedish general population, and validated in 54,539 men without and 68,357 men with prostate cancer. All ICD-10 codes from inpatient and outpatient discharges during 10 years prior to the index date were used to define variables indicating frequency of code occurrence, recency, and total duration of related hospital admissions. Penalized Cox regression was used to predict 10-year all-cause mortality. The MDCI predicted risk of death better than the Charlson comorbidity index, with a c-index of 0.756 (95% confidence interval [CI] = 0.751, 0.762) vs 0.688 (95% CI = 0.683, 0.693) in the validation cohort of men without prostate cancer. Men in the lowest vs highest MDCI quartile had distinctively different survival in the validation cohort of men with prostate cancer, with an overall hazard ratio [HR] of 5.08 (95% CI = 4.90, 5.26). This was also consistent within strata of age and Charlson comorbidity index, e.g. HR = 5.90 (95% CI = 4.65, 7.50) in men younger than 60 years with CCI 0. These results indicate that comorbidity assessment in register-based studies can be improved by use of all ICD-10 codes and taking related frequency, recency, and duration of hospital admissions into account

Survival Trend in Individuals With De Novo Metastatic Prostate Cancer After the Introduction of Doublet Therapy

IMPORTANCE: Recently, life-prolonging treatments for patients with advanced prostate cancer have been introduced in clinical practice. OBJECTIVE: To investigate if the introduction of doublet therapy is associated with changes in survival on a population-basis. DESIGN, SETTING, AND PARTICIPANTS: This nationwide population-based cohort study used data from the Prostate Cancer data Base Sweden from 2008 to 2020. Men registered with de novo metastatic castration-sensitive prostate cancer (mCSPC) were included. EXPOSURE: The proportion of men with mCSPC who received doublet therapy, ie, androgen deprivation therapy plus androgen receptor pathway inhibitor drugs or chemotherapy was assessed. MAIN OUTCOMES AND MEASURES: Standardized overall survival, taking age, comorbidity, and cancer characteristics into consideration, was estimated by use of a parametric survival model. RESULTS: A total of 11 382 men were included in this study (median [IQR] age, 74.0 [68-81] years). There was a shift toward less advanced prostate cancer during the study period with a decrease in median (IQR) prostate-specific antigen at diagnosis in men with mCSPC from 145 (39-571) ng/mL to 107 (27-426) ng/mL. Upfront treatment with doublet therapy in these men simultaneously increased from 1% (7 of 991) in 2016 to 44% (402 of 922) in 2020. The adjusted 5-year overall survival increased from 26% (95% CI, 25%-28%) from 2008 to 2012 to 35% (95% CI, 31%-40%) from 2017 to 2020. During the first 5 years after diagnosis, there was an increase in mean survival of 6 months, from 2.7 (95% CI, 2.6-2.8) years from 2008 to 2012 to 3.2 (95% CI, 3.1-3.1) years from 2017 to 2020. CONCLUSIONS AND RELEVANCE: In parallel with improvements in treatment of advanced prostate cancer, a clinically meaningful increase in mean survival was observed in men with de novo mCSPC in Sweden between 2008 and 2020 in this study