Organiska miljögifter i Dalarnas ytvatten

Länsstyrelsen i Dalarnas har sedan 2004 genomfört provtagningar i länets ytvatten för att analysera organiska miljögifter. Mer än 60 sjöar och vattendrag har provtagits och över 400 olika naturfrämmande ämnen har påträffats. Provtagningarna har varit fokuserade kring större pågående miljöfarliga verksamheter, förorenade områden som utgör stor risk för miljön och vid större tätorter. Denna rapport är en sammanställning av alla analyser av organiska miljögifter som genomförts mellan 2004 och 2014. Provtagningen har skett i vatten, sediment och/eller fisk, och vattenprover har tagits både med stickprover och passiva provtagare. Alla resultat presenteras överskådligt för de 24 ämnesgrupper som har analyserats, för att ge en helhetsbild av miljöproblemet i länets ytvatten. I rapportens första del beskrivs ämnesgruppernas kemiska egenskaper, användningsområden, spridning till miljön och effekter i vattenmiljön i ett inledande kapitel innan resultaten från undersökningarna presenteras. De ämnesgrupper som oftast påträffas i Dalarnas ytvatten är tungmetaller, perfluorerade ämnen (PFAS) och PAHer. Dessa ämnen påträffas i minst hälften av de prover som de analyserats i. Tungmetaller och PAHer kan kopplas till länets långa industrihistoria av gruv- och metallbearbetning och träindustrier med olika typer av impregneringsverksamheter. Perfluorerade ämnen används inom många olika områden i samhället och har därför spridits till vår miljö från många olika källor under lång tid, vilket återspeglas i att de påträffas i mer än vart annat prov. Det finns tre geografiska områden som utmärker sig med höga halter av miljögifter. Det är sjöar längs med Faluån i Falu kommun, Svartån i Avesta kommun och sjöarna längs med Kolbäcksån i Ludvika och Smedjebackens kommuner. I Faluåns sjöar påträffas höga halter av dioxiner och furaner som kan kopplas till två tidigare verksamheter. Påverkansbilden i Svartån är mer komplex. Längs med ån finns det många olika pågående miljöfarliga verksamheter och förorenade områden som kan sprida miljögifter till ån, vilket också syns i analysresultaten med många olika påträffade ämnen. Vid sjöarna i Ludvika och Smedjebacken ligger flera förorenade områden och pågående miljöfarliga verksamheter som har bidragit till de förhöjda halterna av PAHer och PCBer. Även tennorganiska föroreningar förekommer i höga halter i sedimenten i några sjöar, men påverkanskällan för denna förorening är inte helt kartlagd.     Utöver de tre ovan nämnda områdena finns det några provtagningslokaler som sticker ut i datamaterialet, bl.a en lokal i Österdalälven vid Gråda där fiskarna har förhöjda halter av många olika organiska miljögifter. I Bysjön i Borlänge har de högsta halterna av PFOS i fisk uppmätts. Vid Bysjön ligger en brandövningsplats där man använt sig av brandsläckningsskum med PFOS. Miljögiftsprovtagningen som genomförts har bidragit till kunskap om problembilden i länets ytvatten, men den har också gett oss erfarenheter inför kommande provtagningar. Flera åtgärder för att minska spridningen av miljögifter till ytvatten har genomförts som ett resultat av miljögiftsprovtagningen, men många fler behöver genomföras för att minska belastningen av miljögifter i länets ytvatten. Provtagningsinsatserna har, utöver ökad kunskap, även resulterat i nya frågeställningar. Vi behöver fortsätta med olika typer av undersökningar, både kemiska analyser men även effektstudier, för att kartlägga miljögiftsproblematiken och dess eventuellt negativa effekter i vattenmiljön. Resultaten behöver även komma till större användning i åtgärdsarbetet i länet, för att vi ska kunna uppnå en giftfri miljö

Undersökning av ftalater och PAH i kräfta : Uppdrag inom översynen av denakvatiska miljögiftsövervakningen

Inom vattenförvaltningen har polycykliska aromatiska kolväten (PAHer) och ftalater gränsvärden för biota i kräft- och blötdjur. Hittills har inte PAHer eller ftalater övervakats i dessa typer av organismer i limnisk miljö i svenska inlandsvatten. För att möta kraven var en av rekommendationerna i den förra översynen av den akvatiska miljögiftsövervakningen (2013–2014) att genomföra utvecklingsprojekt för övervakningen av PAHer i den limniska miljön. 2015 genomfördes en litteraturstudie på lämpliga limniska arter att övervaka, och under pågående översyn (2021–2023) genomfördes ett projekt med syfte att undersöka om signalkräfta, Pacifastacus leniusculus, skulle kunna vara en lämplig art för nationell och regional övervakning av ftalater och PAHer i biota. Inom projektet undersöktes även vilken vävnad som skulle vara mest lämplig; muskel från kräftstjärten och/eller hepatopankreas (kräftsmör).  Tre lokaler valdes ut för undersökningen där två sjöar hade känd påverkan och en sjö var referenssjö utan känd påverkan. Kräftfisket skedde enligt övervakningsmanualen för provfiske av kräftor i sjöar och vattendrag. Hankräftor större än 10 cm samlades in för analys av ftalater och PAHer som genomfördes av IVL Svenska Miljöinstitutet. Både ftalater och PAHer uppmättes i signalkräftor från samtliga sjöar, men inga halter överskred gällande gränsvärden för kräft- och blötdjur. Uppmätta halter av ftalater i stjärtmuskel uppvisade inga skillnader mellan de tre sjöarna, men resultaten för PAH-halter följde hypotesen med högre halter i sjön med känd och omfattande belastning på recipienten. Uppmätta totalhalter av ftalater var högre i stjärtmuskel jämfört med totalhalter i hepatopankreas, medan förhållandet var tvärtom för PAHer med högst totalhalter i hepatopankreas. Slutsatsen från undersökningen är att signalkräftor kan vara en lämplig art för att undersöka potentiell belastning av ftalater och PAHer i biota. Fältinsatsen kan bli stor och är starkt kopplad till både säsong då fisket genomförs och förekomsten av habitat för kräftorna. Hanteringen av hepatopankreas var besvärlig och då uppmätta halter i hepatopankreas inte påverkade om gränsvärdet överskreds eller ej rekommenderas analys av stjärtmuskel för att undersöka den så kallade sekundära förgiftningen av ftalater och PAHer från signalkräfta. Därtill visar denna undersökning på att det inte innebär några stora hälsorisker utifrån innehåll av de undersökta ftalaterna och PAHer att äta signalkräftor från de undersökta sjöarna. Undersökningen gav referensvärde för ftalater och PAHer i signalkräfta för eventuella fortsatta undersökningar, men sedimentundersökningar är en mer kostnadseffektiv matris för insamling av data till uppföljningen av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö

Kartläggning av föroreningar i sediment i svenska vattendrag, sjöar och kustområden : Resultatredovisning från fältundersökningar utförda inom regeringsuppdrag om förorenade sediment

I regeringsuppdraget om förbättrad hantering av förorenade sediment undersöktes sedimenten i ett 70-tal områden i kust, sjöar och vattendrag över hela Sverige med misstänkt påverkan från lokala punktkällor. Målen var att bidra till en förbättrad nationell överblick över förorenade sediment och förbättra kunskapen om påverkan på sediment från ett urval av branscher. Prover togs av ytliga (0-5 cm) och djupare (15-20 cm) skikt av sedimenten. De kemiska analyserna omfattade ett 20-tal grupper av föroreningar med standardiserade, kommersiella analyspaket. Även läkemedelsrester analyserades, och prover från kustområdena analyserades för många flera ämnen i en screening. Utvalda prover analyserades med cellbaserade toxicitetstester för mätningar av samlad biologisk effekt. Många miljöfarliga ämnen bidrar enskilt och tillsammans till risker från förorenade sediment Tributyltenn (TBT) och koppar påträffades i halter som överstiger effektbaserade bedömningsgrunder för sediment i mer än hälften av de undersökta områdena. Ofta var de uppmätta halterna av dessa ämnen, och även av antracen, högt över bedömningsgrunderna vilket ökar risken för negativ påverkan på sedimentlevande organismer och bentiska livsmiljöer. Också kadmium, bly och fluoranten påträffades i hög utsträckning men inte lika ofta i halter som överstiger effektbaserade bedömningsgrunder. Många fler föroreningar som: polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) dioxiner och dioxinlika ämnen metaller klorerade bekämpningsmedea lkylfenoler TBT-ersättare och högfluorerade organiska ämnen (PFAS) påträffades i hög utsträckning och ofta i halter som indikerar att även dessa är betydelsefulla sedimentföroreningar. I screeningen av kustprover påträffades industrikemikalier, växtskyddsmedel, läkemedel och ämnen från kosmetika och hygienprodukter. Behovet av effektbaserade bedömningsgrunder för fler ämnen för att bättre kunna bedöma förknippade miljörisker är dock stort. Detta inkluderar inte minst bedömningar av risker för spridning till näringsväven och påverkan på rovdjur eller människors hälsa via konsumtion av fisk. Resultaten indikerar att läkemedel, klorparaffiner, organofosfater och siloxaner är relevanta och vanligt förekommande sedimentföroreningar men deras detektions- och rapporteringsgränser behöver bli lägre för att motivera att de regelbundet ska analyseras vid undersökningar av förorenade sediment. Resultaten stärker bilden av att förorenade sediment är vanligt förekommande, och att föroreningsbilden ofta är komplex. Med många samtidigt förekommande ämnen ökar risken för kombinationseffekter vilket skulle behöva beaktas rutinmässigt. Mätningar av den samlade biologiska effekten via cellbaserade toxicitetstester av dioxiner, PAH:er, och hormonstörande ämnen visar på effekter av fler ämnen än de som fångas upp i traditionella haltmätningar, och var generellt känsligare vilket bekräftar att de ger en mer komplett bild av möjlig påverkan från dessa ämnesgrupper. De är därför ett bra komplement till kemiska haltmätningar för att karaktärisera sedimentens föroreningsinnehåll och möjlig påverkan. Ytligt liggande föroreningar riskerar att spridas Mäktigheten av förorenade sediment var i många av områdena minst 20 cm. För flertalet ämnen sågs ingen signifikant skillnad i de sammanlagda resultaten mellan halter i djupare prover jämfört med ytprover. Att halterna i många fall var höga även i ytliga sediment där biologisk aktivitet kan förekomma ökar risken för spridning och upptag i näringsväven. Det indikerar också att nytillförsel av föroreningar till sedimenten fortfarande pågår i dessa områden. Någon större ackumulation av analyserade föroreningar från källor långt uppströms i vattensystemen i dämmen och flodmynningar tycks inte ske, då höga strömhastigheter medför att sedimentföroreningar transporteras vidare i vattendragen till sjöar och ut i havet. Flera olika verksamheter medför hög risk för förorenade sediment Belastning och risk för påverkan från branschtypiska utsläpp utvärderades för 19 branscher. Bedömningen är att: avfallshantering och deponi avloppsreningsverk hamn och småbåtshamn massa- och pappersbruk gruvor stålindustrier tätort ytbehandling och textilindustri är verksamheter som inför en inventering av förorenade sedimentområden bör klassas som medförande hög risk för förorenade sediment. Belastningen från branscherna kemisk industri, kloratindustri, garveri, glasbruk, och sågverk utan doppning var inte möjliga att bedöma på grund av ofullständiga resultat.Den här rapporten har tagits fram av Havs- och vattenmyndigheten i samverkan med Naturvårdsverket, Länsstyrelserna,Sveriges geologiska undersökning och Statens geotekniska institut. Myndigheterna ansvarar för rapportens innehåll och slutsatser.</p

Sedimentundersökningar i svenska kustområden 2021 : Rapport inom regeringsup pdraget RUFS

Regeringen gav 2019 i uppdrag till ett antal myndigheter, under ledning av Naturvårdsverket, att förbättra kunskapen om förorenade sediment. Denna rapport redovisar fältundersökningar utförda av Sveriges geologiska undersökning utmed Sveriges kust, ett delprojekt inom uppdraget där även Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna har medverkat. Resultaten bidrar till en förbättrad nationell överblick och kunskapsgrund för prioriteringar av kommande inventeringar och åtgärder av förorenade sediment. De kan också tjäna som underlag för fortsatt utveckling av inventeringsmetodik. Inledningsvis valdes vattenområden ut utifrån bedömd påverkansbild från pågående miljöfarlig verksamhet och förorenade områden från tidigare verksamheter. Urvalet förfinades i dialog med berörda länsstyrelser. Efter en genomgång av befintlig information, till exempel tidigare undersökningar, sjökort och geologiska kartor, utformades mer detaljerade undersökningsområden. Utformningen gjordes så att bottnar belägna såväl nära intill som på något längre avstånd från potentiella föroreningskällor kom att ingå. Detta gjordes för att försöka få en uppfattning om hur långt från källorna föroreningar spridits till sediment. Efter prioriteringar kom 16 sådana områden, ett i varje kustlän, att bli undersökta.  Fältarbetet utfördes under 2021. Det inleddes i varje område med hydroakustiska undersökningar, det vill säga mätningar med olika slags ekolod. Resultaten av dessa indikerar var på bottnarna det kan finnas sediment avsatta under industrialismen och som kan vara påverkade av mänskliga aktiviteter. Med detta som underlag planerades sedimentprovtagningen. Totalt hämtades sediment från 70 provlokaler upp för geologisk beskrivning. Vid fältbesiktningen visade sig 66 av dessa bestå av sediment med förutsättningar att kunna innehålla föroreningar. Från dessa togs delprov för miljökemisk analys ut från ytligt sediment och i de flesta fall även från en nivå något djupare ner.  De analyser som utförts visar enligt etablerade bedömningsgrunder att föroreningsgraden av ett eller flera ämnen är hög inom varje undersökningsområde. En jämförelse mellan områdena visar att föroreningshalterna oftast, men inte alltid, är högre i områden med komplex potentiell påverkansbild från långvariga industriella verksamheter i kombination med närhet till större städer. I 68 % av 123 sedimentprover uppmättes vid analys ”mycket höga halter”, det vill säga tillståndsklass 5 enligt svenska statistiska bedömningsgrunder, av minst ett ämne. Ofta påträffades metallerna koppar, zink, bly och kvicksilver samt de organiska ämnena PAH11, PCB7, ∑DDT och TBT med dess nedbrytningsprodukter MBT och DBT i mycket höga halter. När det gäller dioxiner och furaner (PCDD/F), så uppmättes som högst halter i tillståndsklass 4, det vill säga ”Dårlig”, enligt de norska bedömningsgrunder som använts. För koppar, bly, kadmium, antracen, fluoranten, TBT och siloxanen D5, vilkas uppmätta halter kan bedömas utifrån Havs- och vattenmyndighetens effektbaserade bedömningsgrunder, överskreds minst ett ämnes bedömningsgrund i 87 % av proverna. Antracen och TBT är de ämnen som oftast överskred sina respektive bedömningsgrunder. Därutöver har ett stort antal ämnen som saknar etablerad bedömningsgrund påträffats i mycket varierande halter. I undersökningsområden som tar emot renat vatten från avloppsreningsverk utfördes analys av läkemedel. Sju av 41 läkemedelssubstanser påträffades i mätbara halter. Det antidepressiva läkemedlet citalopram påvisades i tolv av proven vilket var mest frekvent. Därutöver påträffades även ciprofloxacin, diklofenak, klaritromycin, alfuzosin, orphenadrin och trimetoprim. För att uppskatta effekten på levande organismer i vattenmiljön utfördes även så kallade toxicitetstester enligt CALUX-metoden avseende dioxinlika ämnen, PAH:er och östrogenlika ämnen. Resultaten från dessa analyser uppvisar över lag stor samvariation med kemiskt uppmätta halter av respektive ämnesgrupp. Responsen på dioxinlika ämnen indikerar dessutom att det finns fler föreningar än PCDD/F och DL-PCB som ger upphov till dioxinlika effekter. Toxicitetstester kan på detta sätt utgöra ett viktigt komplement till kemiska analyser. En erfarenhet från denna och liknande undersökningar är att sammanställningar av tillgänglig information om påverkanskällor och sedimentgeologiska förhållanden i vattenområden är mycket viktiga underlag för att prioritera vilka områden som bör undersökas. Träffsäkerheten i detta förfarande kan förväntas öka varefter fler områden undersöks i framtiden och kunskapen ökar om föroreningars koppling till olika källor. Kommande fältundersökningar bör utföras med så jämförbara metoder som möjligt, och erfarenheterna från fältmetoderna som tillämpats under regeringsuppdraget kan bidra med viktig kunskap. Fler metodstudier, förslagsvis i samverkan med andra aktörer som undersöker förorenade sediment, skulle ytterligare kunna balansera omfattning och noggrannhet i såväl inledande ekolodsmätningar (hydroakustik) som provtagningsteknik. Detta skulle bidra till att uppnå undersökningsresultat med tillräcklig kvalitet så kostnadseffektivt som möjligt. Fler undersökningar skulle även bidra med underlag till bedömningsgrunder för miljöföroreningar som hittills saknar sådana. Behoven av fortsatt arbete och åtgärder för att komma till rätta med förorenade sediment kommer att redovisas i Naturvårdsverkets slutredovisning av regeringsuppdraget i början av 2023