In the eye of the storm : The auditor's role in the review of bonus and incentive programs

Bakgrund och problem: Sedan 1990-talet har bonus- och incitamentsprogramskandaler avlöst varandra. Detta fenomen har lett till ett minskat förtroende för näringslivets ersättningssystem varvid bonus- och incitamentsprogram av många ses som något negativt. Mediarapportering och efterföljande debatt rörande dessa skandaler behandlar sällan revisorns skyldigheter och ansvar vid godkännandet av företagets förvaltning i dessa fall trots att det i RS 310 framgår att revisorn ska granska dessa avtal. Frågan är hur det kommer sig att revisorn inte ifrågasätts i större utsträckning i de skandaler som uppdagats på senare tid?   Syfte: Att skapa en ökad förståelse för samt undersöka attityden till revisorns roll och ansvar beträffande bonus- och incitamentsprogram.   Metod: Uppsatsen är inspirerad av den hermeneutiska tolkningsmetoden där förståelsen är det centrala. Datainsamlingen är av kvalitativ karaktär och har gjorts med hjälp av semistrukturerade intervjuer både besöksintervjuer och telefonintervjuer.   Slutsatser: De två frågeställningarna i uppsatsen fick inga entydiga svar. Hur det kommer sig att revisorn inte ifrågasätts i större utsträckning i den senaste tidens skandaler kan enligt vissa respondenter bero på att revisorn felfritt skött sitt jobb och att det därför inte finns någon anledning att skriva om honom/henne. Andra respondenter menar att det är ett problem. Vilka problem revisorn ställs inför när principer ska möta verkligheten vid granskning av bonus- och incitamentsprogram tros enligt empirin främst vara den luddighet som uppstår vid principbaserade revisionsstandarder. En annan orsak kan vara det vänskapshot som kan uppstå i relationen mellan revisor och företag. Vad oenigheterna i respondenternas svar beror på är svårt att säga, det kan finnas många bakomliggande orsaker såsom olika förväntan på vad revisorn ska uträtta vid revision samt att revisorns regler till viss del är vaga och lite otydliga

Svårigheter med att redovisa enligt IAS/IFRS

Börsnoterade europeiska företag ska från och med 1 januari 2005 tillämpa de internationella redovisningsstandarder som antagits av EU. Standarderna benämns International Accounting Reporting Standard, IAS och International Financial Reporting Standard, IFRS. Dessa stan¬darder ska tillämpas vid företagens koncernredovisning, medan nationell lagstiftning gäller för resterande finansiella rapporter. Syftet med denna uppsats är att ta reda på vilka svårigheter som kan finnas med att redovisa enligt IAS/IFRS. Till vår hjälp för att få fram information om detta har vi använt oss av det svenska dotterbolaget till den multinationella läkemedelskoncernen AstraZeneca, Rådet för finansiell rapportering samt en revisor på Ernst & Young. Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod och gjorde fyra intervjuer för att få så ingå¬ende information som möjligt. Vid intervjuerna användes öppna frågor för att få en tydlig be¬skrivning av svårigheterna. Teoriavsnittet inleds med ett avsnitt om svårigheter som kan uppkomma vid implemente¬ringen och användningen av IAS/IFRS. Därefter beskrivs redovisningen i Sverige. Sedan följer en bakgrund till de internationella redovisningsstandarderna, vilka kriterier som gäller när dessa ska upprättas, samt information om den svenska normgivningen. Avslutningsvis be¬skrivs i teoriavsnittet de standarder där de flesta svårigheterna har framkommit. Empirin består av de intervjuer som genomförts. Varje intervju inleds med en kort presenta¬tion av respondenten och dennes arbetsplats. Informationen som framkommer i empirin leder sedan till analysen. Där sammanförs empirin med tidigare beskriven teori. Vi kom fram till att det finns flera svårigheter med att redovisa enligt IAS/IFRS. Många svå¬righeter rör värdering i olika former samt att svensk normgivning inte alltid följer det interna¬tionella regelverket, vilket orsakar dubbel redovisning. Det framkom även att IAS/IFRS upp¬levs som ett komplext regelverk med i många fall alltför detaljrika informationskrav