Second home tourism in Finland - Perceptions of citizens and municipalities on the state and development of second home tourism

Second homes are an important part of Finnish leisure, mobility and rural policy. There are 499,000 second homes in Finland according to the official statistics, but this number is probably underestimated and over half of the Finns actually use the leisure opportunities offered by second homes. This report characterises the phenomenon of second homes in Finland from two perspectives: of their users and of local policy makers. It presents the results of two surveys conducted in years 2012 and 2014 among representative sample of Finnish population, and officials from municipal offices responsible for development and planning issues. The population survey investigated who has access to second homes in Finland, the ways of acquisition of these properties, their location and technical standard, time patterns of use, economic and social relations of second home users with host areas, and their perception of quality of permanent and second home environments and their transformations. This survey enabled to explore practices and opinions not only of the owners of second homes, but also those who use second homes owned by their family or friends. It also did not limit to one second home, as a significant proportion of Finnish population has access to more than one such property. The second survey was sent out to representatives of Finnish municipal governments and aimed to explore their perception of the impacts of second homes on local environment and communities, the role of second homes in local development planning, and policies employed by municipal authorities to manage second homes development. The results show that the municipal authorities in Finland usually perceive second homes as a positive contributor to the local economies, particularly in peripheral locations, but do not treat them as a primary development strategy

Vapaa-ajan asuminen Suomessa - Asukas- ja kuntakyselyn tuloksia vapaa-ajan asumisen nykytilasta ja kehittämistarpeista

Vapaa-ajan asunnot ovat merkittävä osa suomalaisten vapaa-aikaa ja suomalaista maaseutua. Meillä on tilastojen mukaan noin 499 000 vapaa-ajan asuntoa mutta niiden määrä on todennäköisesti vieläkin suurempi. Lisäksi yli puolella suomalaisista on käytettävissään vapaa-ajan asunto. Tässä raportissa tarkastellaan suomalaista vapaa-ajan asumista niiden käyttäjien ja kuntien viranhaltijoiden näkökulmasta. Raportti esittelee kahden, vuonna 2012 toteutetun väestöotantaan perustuvan ja vuonna 2014 kuntien kehittämisestä ja maankäytön suunnittelusta vastaaville viranhaltijoille suunnatun, kyselyn tuloksia. Väestökyselyssä selvitettiin vapaa-ajan asuntojen käyttäjien asunnon hankintaa, sijaintia, varustetasoa, käyttöaikoja, paikallisyhteisöön liittyviä taloudellisia ja sosiaalisia suhteita ja elinympäristöjen laadussa havaittuja muutoksia. Kyselyn tulokset mahdollistavat vapaa-ajan asumisen tarkastelun paitsi niiden omistajien myös muiden käyttäjien osalta. Lisäksi kyselyssä on huomioitu se, että merkittävällä osalla suomalaisia on käytössään useampi kuin yksi vapaa-ajan asuntoa. Toisessa kyselyssä kartoitettiin kuntien edustajien näkemyksiä vapaa-ajan asumisen vaikutuksista alueen ympäristöön ja yhteisöön, merkityksestä paikallisessa kehittämisessä ja huomioimisesta osana kuntien maankäytön suunnittelua. Tulokset osoittavat, että vaikka vapaa-ajan asumisen katsotaan erityisesti syrjäalueilla tuovan taloudellisia hyötyjä alueelle, sitä ei pidetä kuntien ensisijaisena kehittämistavoitteena

Mätning av organiska ämnen i sediment

Av 100 provtagna ytsediment har hittills 80 analyserats. De 20 sjöar som i denna studie tillsvidare har bortprioriterats ligger främst i södra Sverige och i områden där det finns flera närliggande sjöar av samma typ. Grunden för prioriteringen har varit att inte välja bort närliggande sjöar med liknande vattenkemi och morfometri eller sjöar som ingår i i olika intensivprogram inom miljöövervakningen. Detta för att få ett så bra underlag som möjligt för fortsatta studier på området. Ytsedimentproven analyserades med avseende på 19 polycykliska aromatiska kolväten (PAH), med högupplösande GC-MS (se Bilaga 2). Koncentrationerna av S16PAH varierade mellan 0.1 och 39 µg/g på torrviktsbas. Medelvärdet var 4.6 µg/g ts ± 1.3% RSD, medianvärdet var 2.2 µg/g ts. PAH-profilerna domineras av osubstituerade PAH med en förskjutning mot högre molekylvikter, dvs de indikerar en anrikning av högmolekylära pyrolytiskt bildade ämnen. Det relativt kraftiga inslaget av koronen gör det troligt att stoft från bilavgaser utgör en väsentliga källa. Perylen följer ej samma mönster som övriga PAH i denna undersökning, sannolikt beroende på att förekomsten av denna förening i sediment kan förklaras av naturliga källor. En tydlig geografisk trend med lägre halter i norr jämfört med söder, såväl på torrviktsbasis som på glödförlustbasis, kunde påvisas. Samtliga sjöar i undersökningen är att betrakta som bakgrundssjöar, utan kända lokala källor av de undersökta miljöföroreningarna. Vad gäller PAH utgör dock trafiken en diffus källa med regional spridning. Halterna av både sPCB och sDDT var ca 10 gånger högre i ytsediment från sjöar i de mest påverkade länen i södra Sverige än i sedimentprover från de minst påverkade delarna av norra Sverige (se Bilaga 1). Medelhalten av sPCB låg på 9,5 ng/g ts ± 62 % RSD i södra Sverige jämfört med 4,7 ng/g ts ± 121% RSD i norra Sverige. Mängden organiskt material mätt som glödförlust (Gf) verkade inte skilja mellan norra och södra Sverige. Därför utjämnade inte normering mot Gf nämnvärt de geografiska skillnaderna och inte heller de regionala skillnaderna. PCB profilerna varierade mycket ute i landet. Det fanns dock antydan till global fraktionering av de mest lättflyktiga kongenerna (CB-28 och CB-52) som ökade svagt från söder mot norr (som andel av sPCB). Detta gällde även hexaklorbensen (HCB), som har visat sig vara en relativt stabil omvandlingsprodukt av andra klorerade organiska föreningar. DDT-mönstret dominerades av p,p’-DDD och p,p’-DDE i de flesta av sjösedimenten. Endast i 7 av sjöarna kunde p,p’-DDT med säkerhet påvisas. I en av sjöarna dominerade p,p’-DDT vilket antydde en lokal och sentida källa

Blunted sympathetic vasoconstriction in contracting skeletal muscle of healthy humans: is nitric oxide obligatory?

We tested the hypothesis that nitric oxide (NO) is responsible for blunting sympathetic α-adrenergic vasoconstriction in the active muscles of humans (functional sympatholysis). We measured forearm blood flow (Doppler ultrasound) and calculated the reductions in forearm vascular conductance (FVC) in response to α-adrenergic receptor stimulation during rhythmic handgrip exercise and during a control non-exercise vasodilator condition (intra-arterial adenosine), before and after local NO synthase (NOS) inhibition in healthy men. The forearm vasoconstrictor responses to endogenous noradrenaline release (intra-arterial tyramine) were significantly blunted during moderate exercise compared with adenosine, and these vasoconstrictor responses were not restored by NOS inhibition with NG-monomethyl-l-arginine (l-NMMA; n = 6) or NG-nitro-l-arginine methyl ester (l-NAME; n = 8). Similarly, l-NAME did not restore the vasoconstrictor responses to tyramine in contracting muscle during heavy rhythmic handgrip exercise (n = 4). In four additional subjects, we also found that the vasoconstrictor responses evoked by tyramine during exercise or adenosine were repeatable in the absence of NOS inhibition (i.e. time control). Finally, in five subjects the forearm vasoconstrictor responses to direct α1-adrenergic (phenylephrine) and α2-adrenergic (clonidine) receptor stimulation were blunted during moderate exercise compared with adenosine; these responses were also unaffected by l-NAME. Taken together, our results demonstrate that NO is not obligatory for functional sympatholysis in contracting skeletal muscles of healthy men