Strateginen resilienssi ja ylikansalliset arvoketjut: kohti uutta talousoikeutta

Strategic resilience and global value chains: Reshaping the global legaleconomic orderDuring the COVID-19 pandemic, states and private actors alike resorted to the unilateral use of states of exception in a desperate attempt to stabilise biosecurity. In this process, they destabilised the private law foundations of a world dependent on global production networks. Such massive, uncoordinated and unplanned responses may become increasingly prevalent in a world facing the threat of new pandemics, war, anthropogenic climate change, mass migration, financial meltdowns and other global-systemic crises. In this paper, we chart the emerging strategic resilience paradigm that grew from the manifold exception-based responses to the COVID-19 pandemic. We outline the strategic resilience paradigm and how it diverges from earlier neoliberal approaches to global production. We evaluate the practical effects of the strategic resilience paradigm from the perspectives of three key actors: what private actors, states and supranational actors, especially the European Union but also international organisations, can do to secure the supply of critical materials from global production networks in times of global systemic crises. Finally, we look at the consequences of different approaches,  differentiating between selfish, but from a local public policy perspective justifiable, interests of individual nation states and trading blocks, and a more globally fair and participative, but in practice probably utopian, transnational or international approach to ensuring the just supply of critical materials

Supply chains for societal outcomes

The public sector is under pressure to do more and better with less. The government and its agencies cannot solve today’s complex problems and challenges (including climate change, pandemics, disasters) alone but need to collaborate with other actors to achieve desired value outcomes for society. Supply chains have been argued to exist everywhere, whether they are managed or not. In recent years, mainstream journals in operations management (OM) and supply chain management (SCM) have shown an increased interest in publishing research on supply chains and the public and non-profit sectors and spheres. Such topics include research in which organisations such as government agencies, NGOs, and social enterprises, with main motivations other than profit maximisation, are viewed as managers of their own supply networks. However, relatively little research has addressed the intersection of supply chains and government through policies, regulation and public agencies and SCM strategy, structure and performance. This thesis explores what a supply chain perspective entails in settings of (more or less) strictly regulated public service settings and processes. The thesis includes publications focusing on legal processes in the justice system and public procurement processes and preparedness in the health care, energy, and water services sectors in Finland. The thesis author applies the pragmatist paradigm and an abductive reasoning process. The empirical studies and the publications were explorative and used qualitative research methods. Data consisted of semi-structured interviews and documents, analysed with qualitative analysis methods such as coding template and general inductive analysis. This thesis uses the “public value framework” originally popularised by Mark Moore to further the discussion of how to integrate SCM with public value and societal outcomes. The framework is intended to focus managerial attention on the elements (and alignment) of public value, the authorising environment, and operational capabilities. For SCM research that intersects with policy and regulation, the public value framework provides building blocks that are necessary for the consideration of societal outcomes such as justice (for maintaining a social equilibrium in society), civil preparedness (for resilience at a societal level), and innovation (for future growth)

Force majeure, COVID-19-pandemin och internationella avtal i globala försörjningskedjor

Denna avhandling tog avstamp i 2020 års koronakris, och de utmaningar som den globala handeln möter på grund av pandemin och de åtgärder som myndigheter vidtagit för att skydda befolkningar. Under våren och sommaren 2020 har både finländska och i andra länder verkande jurister och advokatbyråer kommenterat pandemin och dess olika effekter, och en fråga som lyfts fram är huruvida force majeure blir tillämpligt. Force majeure-klausuler är vanliga, särskilt i internationella avtal, för att precisera ansvarsbefriande omständigheter. Force majeure (eller en force majeure-klausul) innebär, att när en viss typ av oförutsebar, exceptionell, på förhand fastställd händelse, som ligger bortom parternas kontroll, inträffar och hindrar en eller båda från att fullgöra sina avtalsenliga förpliktelser (åtminstone tillfälligt), så inträder en eller flera följder i form av ansvarsbefrielse vid icke fullgjord skyldighet, ändring i delar av förpliktelserna, eller bortfall eller suspension av förpliktelser. I avhandlingen används en pragmatisk, interdisciplinär forskningsansats, var juridik kombineras med disciplinen Supply Chain Management. Syftet är att granska huruvida force majeure är något som företag kan åberopa för att bli befriade från ansvar vid brist i fullgörelse av avtalsenliga förpliktelser, med utgångspunkt i ett försörjningskedjetankesätt och i ljuset av de utmaningar som företag – i egenskap av aktörer i globala försörjningskedjor och avtalsparter i internationella avtal – står inför på grund av COVID-19-pandemin. För granskningen används källmaterial som inkluderar traditionellt material enligt rättsvetenskaplig forskning (lagar, förarbeten, domstolsavgörande och juridisk litteratur). Avhandlingen redogör för force majeure-begreppets element i ett allmänt obligationsrättsligt sammanhang, inom ramen för finsk rätt, och i ett reellt kontext, det vill säga globala försörjningskedjor och koronakrisen. För det första kartlägger avhandlingen, både på en generell nivå och ur ett finskt perspektiv, vilka förutsättningar som måste uppfyllas eller vilka omständigheter som ska föreligga för att force majeure ska vara tillämpligt, och vilka rättsverkningar fastställandet av att dessa föreligger har. För det andra diskuterar avhandlingen huruvida sjukdomsutbrott och pandemi, samt myndighetsåtgärder med anledning av dessa, kan utgöra force majeure-händelser. För det tredje redogör avhandlingen för hur inkluderingen av en force majeure-klausul i ett avtal ska tolkas enligt finsk rätt. För det fjärde diskuterar avhandlingen olika aspekter som framträder när det juridiska begreppet force majeure och den aktuella COVID-19-pandemin granskas utgående från en interdisciplinär ansats, var juridik och ett försörjningskedjeperspektiv kombineras. Som resultat av den granskning som gjorts, kan det konstaterades att sjukdomsutbrott, epidemi och pandemi inte hittills haft särskilt stor roll vid uppgörande eller tillämpning av force majeure-reglering, framför allt inte i den finska lagstiftningen och rättspraxisen, men antagligen inte heller (på basen av litteraturen och yrkesutövande juristers skrivelser) i företags avtalspraxis. Åtminstone kan man dra slutsatsen att det inte ska antas att termen ”pandemi” kategoriskt kan befria säljare från ansvar vid icke fullgjorda förpliktelser. På basen av den granskning som gjorts, kan man dra slutsatsen att det inte finns entydiga lösningar gällande tillämpningen av force majeure på internationella avtal i ljuset av COVID-19-pandemin, varken internationellt eller ur ett finskt perspektiv – vilket delvis kan bero på att eventuella tvister inte ännu nått de högre domstolarna. När det kommer till kritan är det i det enskilda fallet, med beaktande av särdragen i det enskilda avtalsförhållandet och på basen av omständigheterna i fallet, som det måste bedömas om det föreligger force majeure som kan befria den ena parten från ansvar vid brister i fullgörelse av avtalsförpliktelser. Det kan vara ändamålsenligt för företag att inkludera en force majeure-klausul i kontrakt, särskilt med avtalsparter i andra länder, men klausulerna bör anpassas till det enskilda avtalsförhållandet, och både sedvänja, bransch och parternas vilja bör tas i beaktande. Avtalsparter borde vara uppmärksamma på vilken lag de avser vara tillämplig på avtalet för att utröna hur de med en force majeure-klausul vill begränsa eller utöka befrielsemöjligheterna enligt den lagen, och om man avser att klausulen ersätter tillämplig lag. Detta utesluter nödvändigtvis inte att tillämplig lag ändå kan komplettera force majeure-villkoret, men klargör möjligen parternas avsikt med villkoret. Det verkar också kunna finnas utrymme för mer kommunikation mellan SCM-praktiker och jurister, för att bättre ta försörjningskedjerisker i beaktande när avtal, som formaliserar länkarna mellan noderna i försörjningskedjan, ska slutas

CAIUS - Cascading Innovation Upstream the Supply Chain through Procurement Processes in Energy, Healthcare and Water Services in Finland

Generally, policies dealing with public procurement, innovation or preparedness are worked on and crafted separately. However, looking ahead to and planning for potential crises Finland might face necessitates the consideration of procuring innovative solutions to challenging problems. Nevertheless, for public authorities, investment in preparedness is a balance between serving the current needs of the community, reducing disaster risk, and also looking ahead to what the future needs might be and being ready for those needs. Public authorities must deal with uncertainty and simultaneously take a long-term view, while using public money efficiently and effectively. In Finland, the National Emergency Supply Agency (NESA) collaborates with public and private organisations to facilitate preparedness activities. This type of association is a step to civil preparedness through policy intervention, such as through the use of innovation oriented public procurement. Preparedness is however everybody’s business; both public and private enterprise. The private sector can take on a more expansive role as part of civil preparedness through their own investments and in partnership with public authorities. This report is intended for those with an interest in the different aspects of public procurement, innovation, preparedness, supply chains and public-private partnerships, as well as scholars working in these areas. The challenges listed herein can be used to inform those who work with the public procurement process while the recommendations are useful for those who look to develop this space. Our investigation sought to bridge the divide between policy and existing practice, as well as how it can be improved. We brought together information from various entities, mainly from Finland, with an interest in this larger subject area. Contributions were made by subject matter experts, industry representatives, public administration officers, practitioners and scholars. We distilled the information gathered and brought to light the challenges and hindrances, and then looked ahead by offering recommendations

Public procurement for innovation and civil preparedness: a policy-practice gap

Purpose The purpose of this paper is to give a deeper understanding of public procurement for innovation and civil preparedness. The paper focuses on how the policy goals of innovation and preparedness are implemented in procurement practice, and explores the issues that affect innovation- and preparedness-oriented procurement. Design/methodology/approach The study is exploratory and based on empirical data from semi-structured interviews with 92 informants in the healthcare, energy and water services sectors in Finland. Interview data were analysed using a coding template, and further categorised to answer the research questions. Findings The study brings to light how procurers perceive the different but overlapping policy goals of innovation and preparedness, and whether and how the policy goals are turned into outcomes in the procurement process. Research limitations/implications The data were collected from case sectors in Finland. However, considering the adoption of European Union legislation, some of the findings are generalisable in other sectors, organisations and countries. Practical implications The paper highlights aspects that can aid procurers, suppliers and policy-makers in understanding how public procurement can be an instrument linking innovation and civil preparedness. Social implications It cannot be overemphasised that populations are exposed to more and, arguably, greater hazards. Public authorities can use innovative solutions and processes in meeting multiple objectives such as everyday societal needs as well as civil preparedness and planning. Originality/value Such research, purposely sampling case sectors providing critical services, has not been undertaken before in Finland. This work provides valuable information for organisations involved in public procurement, innovation and civil preparedness.peerReviewe

An experiment in sharing and creating ideas Nhunggabarra style

This is an application of the "Surplus to Surplus" simulation. The purpose is to share one's "suplus ideas" with others