Time does not heal all wounds : A literature study regarding patients' experiences of life after a life-threatening trauma.

Bakgrund: Trauma är ett globalt folkhälsoproblem. Av de 55 miljoner människor som avled år 2013, dog 4,8 miljoner av trauma. Världens sjukvårdsresurser vid trauma är inte jämnt fördelade, likaså överlevnadschanserna efter att ha varit med om ett trauma. Vad som är vitt känt i Sverige finns inga nationella riktlinjer rörande uppföljande eftervård för traumapatienter. Tidigare kvantitativa studier inom området visade att 20% av deltagande traumapatienter hade posttraumatiska stressymptom ett halvår efter utskrivning och hälften av dem led av psykiska besvär och en lågt skattad livskvalitet. Som sjuksköterska kan man möta dessa patienter överallt i vården. Kunskap om deras upplevelser är därför viktigt för att bättre kunna möta deras behov. Syfte: Syftet är att undersöka patienters upplevelser av livet efter ett livshotande trauma. Metod: En litteraturstudie, vars resultat baseras på åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar från tre olika databaser. Resultat: Den slutliga sammanställningen av artiklarna resulterade i tre teman; Livet utan den gamla identiteten, Behovet av stöd och Vägen till den nya vardagen. Slutsats: Resultatet påvisade att patienterna upplevde att de i samband med traumat tappade en del av sin identitet och att detta stundtals var emotionellt svårt. I de svåra emotionella stunderna och övergången till sin nya identitet värdesatte de stödet de fick från nära och kära. Patienterna menade dock att mer professionellt uppföljande stöd från vården hade varit värdefullt och att de efter traumat kände sig utlämnade till det nya livet

"Se till mig som liten är" : Intensivvårdssjuksköterskans uppfattning om att involvera barn som anhöriga på IVA - en enkätundersökning

Bakgrund: Många barn har föräldrar som vårdas på IVA. Forskning visar på att intensivvårdssjuksköterskor möter svårighet att bemöta barn som anhöriga till följd av bristfällig kunskap samt förekomst av riktlinjer gällande barn som anhöriga. Trots implementering av lagar som reglerar barns rätt som anhörig. Nyare kunskap om hur intensivvårdssjuksköterskan tänker och förhåller sig i dessa situationer idag behövs för att försöka minimera dessa barns lidande. Syfte: beskriva intensivvårdssjuksköterskans uppfattning om att involvera barn som anhöriga på IVA. Metod: tvärsnittsstudie utifrån kvantitativ metod utfördes där data insamlades med enkäter på tre intensivvårdsavdelningar i södra Sverige. Deskriptiv statistik och jämförelser utförda med hjälp av Chi2-test har utförts. Inklusionskriterierna var specialistutbildade yrkesverksamma intensivvårdssjuksköterskor. Resultat: Alla intensivvårdssjuksköterskor tyckte att barn skulle besöka sin anhörige som vårdas på IVA, men fortfarande begränsas barns besök. Signifikant skillnad mellan intensivvårdssjuksköterskor kunde ses när det gällde förekomst av riktlinjer rörande barn som anhöriga och huruvida de upplevde att barn uppfattar patientens utseende som skrämmande, när sjukhusen jämfördes med varandra. Lagar finns som reglerar barns rätt till involvering, men är fortfarande inte implementerade. Slutsats: Behovet att medvetandegöra intensivvårdssjuksköterskan om barns roll och behov som anhörig kvarstår, trots lagimplementeringar. Vårdandets konst med fokus på ett caritativt förhållningssätt kan bidra till meningsfullhet och livskraft och leda till att den lilla människan blir sedd och att dennes lidande då minskar.Background: Many children have parents who are cared for at IVA. Research shows that intensive care nurses face difficulty in treating children as relatives as a result of insufficient knowledge and the existence of guidelines regarding children as relatives. Despite the implementation of laws regulating children's rights as relatives. Newer knowledge about how the intensive care nurse thinks and behaves in these situations today is needed to try to minimize the suffering of these children. Purpose: to describe the intensive care nurse's perception of involving children as relatives in ICU. Method: cross-sectional study based on a quantitative method was carried out where data were collected with questionnaires in three intensive care units in Southern Sweden. Descriptive statistics and comparisons performed using the Chi2 test were performed. The inclusion criteria were specialist trained professional intensive care nurses. Results: All intensive care nurses thought that children should visit their relative who is cared for in the ICU, but children's visits are still limited. A significant difference between intensive care nurses could be seen when it came to the presence of guidelines regarding children as relatives and whether they felt that children perceive the patient's appearance as frightening, when the hospitals were compared to each other. Laws exist that regulate children's right to involvement but are still not implemented. Conclusion: The need to make intensive care nurses aware of children's role and needs as relatives remains, despite law implementations. The art of caring with a focus on a charitable approach can contribute to meaningfulness and vitality and lead to the little person being seen and their suffering then reduced

"Se till mig som liten är" : Intensivvårdssjuksköterskans uppfattning om att involvera barn som anhöriga på IVA - en enkätundersökning

Bakgrund: Många barn har föräldrar som vårdas på IVA. Forskning visar på att intensivvårdssjuksköterskor möter svårighet att bemöta barn som anhöriga till följd av bristfällig kunskap samt förekomst av riktlinjer gällande barn som anhöriga. Trots implementering av lagar som reglerar barns rätt som anhörig. Nyare kunskap om hur intensivvårdssjuksköterskan tänker och förhåller sig i dessa situationer idag behövs för att försöka minimera dessa barns lidande. Syfte: beskriva intensivvårdssjuksköterskans uppfattning om att involvera barn som anhöriga på IVA. Metod: tvärsnittsstudie utifrån kvantitativ metod utfördes där data insamlades med enkäter på tre intensivvårdsavdelningar i södra Sverige. Deskriptiv statistik och jämförelser utförda med hjälp av Chi2-test har utförts. Inklusionskriterierna var specialistutbildade yrkesverksamma intensivvårdssjuksköterskor. Resultat: Alla intensivvårdssjuksköterskor tyckte att barn skulle besöka sin anhörige som vårdas på IVA, men fortfarande begränsas barns besök. Signifikant skillnad mellan intensivvårdssjuksköterskor kunde ses när det gällde förekomst av riktlinjer rörande barn som anhöriga och huruvida de upplevde att barn uppfattar patientens utseende som skrämmande, när sjukhusen jämfördes med varandra. Lagar finns som reglerar barns rätt till involvering, men är fortfarande inte implementerade. Slutsats: Behovet att medvetandegöra intensivvårdssjuksköterskan om barns roll och behov som anhörig kvarstår, trots lagimplementeringar. Vårdandets konst med fokus på ett caritativt förhållningssätt kan bidra till meningsfullhet och livskraft och leda till att den lilla människan blir sedd och att dennes lidande då minskar.Background: Many children have parents who are cared for at IVA. Research shows that intensive care nurses face difficulty in treating children as relatives as a result of insufficient knowledge and the existence of guidelines regarding children as relatives. Despite the implementation of laws regulating children's rights as relatives. Newer knowledge about how the intensive care nurse thinks and behaves in these situations today is needed to try to minimize the suffering of these children. Purpose: to describe the intensive care nurse's perception of involving children as relatives in ICU. Method: cross-sectional study based on a quantitative method was carried out where data were collected with questionnaires in three intensive care units in Southern Sweden. Descriptive statistics and comparisons performed using the Chi2 test were performed. The inclusion criteria were specialist trained professional intensive care nurses. Results: All intensive care nurses thought that children should visit their relative who is cared for in the ICU, but children's visits are still limited. A significant difference between intensive care nurses could be seen when it came to the presence of guidelines regarding children as relatives and whether they felt that children perceive the patient's appearance as frightening, when the hospitals were compared to each other. Laws exist that regulate children's right to involvement but are still not implemented. Conclusion: The need to make intensive care nurses aware of children's role and needs as relatives remains, despite law implementations. The art of caring with a focus on a charitable approach can contribute to meaningfulness and vitality and lead to the little person being seen and their suffering then reduced