Perfluoroalkyl acids in subarctic wild male mink (Neovison vison) in relation to age, season and geographical area

AbstractThis study investigates the influence of biological and environmental factors on the concentrations of perfluoroalkyl acids (PFAAs) in a top predator; the American mink. Perfluorobutane sulfonate (PFBS), perfluorohexane sulfonate (PFHxS), perfluorooctane sulfonate (PFOS) and perfluoroalkyl carboxylates (PFCAs) with C8–C13 perfluorinated carbon chains were analyzed in livers from wild male mink liver (n=101) from four areas in Sweden representing two inland environments (rural and highly anthropogenic, respectively) and two different coastal environments. Mean PFOS concentrations were 1250ng/g wet weight and some mink from the urban inland area had among the highest PFOS concentrations ever recorded in mink (up to 21 800ng/g wet weight). PFBS was detected in 89% of the samples, but in low concentrations (mean 0.6ng/g ww). There were significant differences in PFAA concentrations between the geographical areas (p<0.001–0.01). Age, body condition and body weight did not influence the concentrations significantly, but there was a seasonal influence on the concentrations of perfluorodecanoic acid (PFDA) and perfluoroundecanoic acid (PFUnDA) (p<0.01 and p<0.05, respectively), with lower concentrations in autumn samples than in samples taken in the winter and spring. It is thus recommended to take possible seasonal differences into account when using mink exposure data. The overall results suggest that the mink is a suitable sentinel species for assessing and monitoring environmental levels of PFAAs

Discovery of novel per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) at a fire fighting training ground and preliminary investigation of their fate and mobility

Aqueous film forming foams (AFFFs) have been released at fire training facilities for several decades resulting in the contamination of soil and groundwater by per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs). AFFF compositions are proprietary and may contain a broad range of PFASs for which the chemical structures and degradation products are not known. In this study, high resolution quadrupole-time-of flight tandem mass spectrometry (LC-QTOF-MS/MS) in combination with data processing using filtering strategies was applied to characterize and elucidate the PFASs present in concrete extracts collected at a fire training ground after the historical use of various AFFF formulations. Twelve different fluorochemical classes, representing more than 60 chemicals, were detected and identified in the concrete extracts. Novel PFASs homologues, unmonitored before in environmental samples such as chlorinated PFSAs, ketone PFSAs, dichlorinated PFSAs and perfluoroalkane sulphonamides (FASAs) were detected in soil samples collected in the vicinity of the fire training ground. Their detection in the soil cores (from 0 to 2 m) give an insight on the potential mobility of these newly identified PFASs. (c) 2017 Elsevier Ltd. All rights reserved

”New” POPs in marine mammals in Nordic Arctic and NE Atlantic areas during three decades

The report describes the findings of a Nordic study aiming to depict possible trends in “new” contaminants in marine mammals in Nordic Arctic waters over three decennia. The “new” contaminants in focus are the brominated flame retardants, BFRs, methoxylated PBDEs, perfluorinated compounds including the PFOS family, and polychlorinated naphthalenes, PCNs. In addition, brominated dioxins and dibenzofurans were analysed in a subset of the samples. The study aims at giving a wide scope of the presence of a selection of these “new” contaminants in marine mammals in recent time and so far back as is possible with extracting samples from specimen banks. The marine mammal species analysed were fin whale, minke whale, pilot whale, white-sided dolphins, harbour porpoise, ringed seal and hooded seal. The study is the result of collaboration between Norway, Denmark/Greenland, Faroe Island, Iceland and Sweden. The funding for large parts of the project has been made available by the Nordic Council of Ministers via the working group on Akvatiska Ekosystemer

Microplastics in Södertälje : From Lake Mälaren to the Baltic Sea

3 Svensk sammanfattning Trots att ett ökat antal studier de senaste åren slagit fast att betydande mängder mikroplaster kontinuerligt släpps ut i den marina miljön så finns det en utbredd okunskap vad gäller vilka källor som bidrar mest. Det finns således ett behov av att identifiera och karakterisera punktkällor för utsläpp av mikroplaster. Den här studien har genomförts i Södertälje och prover har tagits uppströms Södertälje i Mälaren och nedströms till Östersjön. Området är förutom befolkningen påverkat av olika typer av industrier. Södertäljeviken är väldefinierad och har få tillflöden förutom från avrinning från staden och industriområden. Syftet med studien är att studera källor och spridning av mikroplaster till havet genom att analysera hur Södertäljeområdet påverkar förekomst och typ av mikroplaster i ytvatten och sediment. Ytvatten provtogs i nio stycken lokaler i Södertäljeviken, inklusive två tillflöden, vid två tillfällen under hösten 2017. Vid sex av dessa lokaler och vid ett tillfälle togs även sedimentkärnor. Ytvatten provtags med en pump som sorterade in partiklarna i två fraktioner: &gt;300 μm och 50-300 μm. Halterna mikroskräppartiklar (mikroplast, fibrer och övriga antropogena partiklar) var i samtliga ytvattenprover högre i 50-300 μm fraktionen med skillnader som varierade mellan ca en faktor 5 och faktor 160. Halterna mikroplaster &gt;300 μm i ytvatten varierade mellan 0.1 och 1 partiklar/m3. Det relativt låga antalet mikroplaster i kombination med variationer mellan de två tidpunkterna i halter försvårar slutsatserna om punktkällor. De vanligaste polymererna visade sig vara polyeten och polypropen baserat på analys med infraröd spektroskopi. Hälften av partiklarna som testades kunde dock inte tillskrivas en polymertyp och hamnade i kategorin "oidentifierad polymer". Ett karakteristiskt format rött fragment återfanns i flera av ytvattenproverna och sedimentproverna och var sannolikt färgflagor efter t.ex. bottenfärg. Halterna i ytvatten är jämförbara med studier från Östersjön, Gullmarsfjorden och Nyköpingsåarna (Nyköpingsån, Kilaån, Svärtaån och Trosaån) men lägre jämfört med ytvatten i Göteborg (Mölndalsån, Kvillebäcken, Säveån, Lärjeån och Stora ån). Halten mikroplast i ytvatten ökade inte nämnvärt från bakgrundsnivån i referenspunkten i Mälaren till början av Södertäljeviken (Snäckviken) med industrier, båttrafik osv. samt till centrala Södertälje (Maren) där Mälaren möter Östersjön. Nedströms centrum kunde en viss ökning av ytvattenhalten urskiljas i lokalen Igelstaviken med sina större industrier och Södertälje hamn. Halten mikroplast minskade sedan nedströms och ut i Östersjön. Detta överensstämde med sedimentproverna, dock kan man i ytsedimentet se en ökning redan i Snäckviken. Resultaten tyder på att det finns punktkällor kopplade till lokalerna Igelstaviken och Torpaviken men deras betydelse för det totala utsläppet av MP från land är inte fastlagd. Både båttrafik, industrier, och värmeverk finns kopplade till lokalerna. Inga kända plasttillverkare finns i områdena och det bör därför utredas hur mycket mikroplast som släpps ut från övrig tillverkningsindustri. Sedimentresultaten visar på gradienter med ökande halt i Södertäljeviken fram till Igelsta och därefter en gradvis minskande halt nedströms. Halten mikroplast i sediment är högre i bakgrundslokalen i Östersjön jämfört med bakgrundslokalen i Mälaren vilket tyder på en påverkan från Södertälje. Fler sedimentprov behöver analyseras för att säkerställa skillnaden då variationen av mikroplast i sediment inte är känd

Microplastics in Södertälje : From Lake Mälaren to the Baltic Sea

Trots att ett ökat antal studier de senaste åren slagit fast att betydande mängder mikroplaster kontinuerligt släpps ut i den marina miljön så finns det en utbredd okunskap vad gäller vilka källor som bidrar mest. Det finns således ett behov av att identifiera och karakterisera punktkällor för utsläpp av mikroplaster. Den här studien har genomförts i Södertälje och prover har tagits uppströms Södertälje i Mälaren och nedströms till Östersjön. Området är förutom befolkningen påverkat av olika typer av industrier. Södertäljeviken är väldefinierad och har få tillflöden förutom från avrinning från staden och industriområden. Syftet med studien är att studera källor och spridning av mikroplaster till havet genom att analysera hur Södertäljeområdet påverkar förekomst och typ av mikroplaster i ytvatten och sediment. Ytvatten provtogs i nio stycken lokaler i Södertäljeviken, inklusive två tillflöden, vid två tillfällen under hösten 2017. Vid sex av dessa lokaler och vid ett tillfälle togs även sedimentkärnor. Ytvatten provtags med en pump som sorterade in partiklarna i två fraktioner: &gt;300 μm och 50-300 μm. Halterna mikroskräppartiklar (mikroplast, fibrer och övriga antropogena partiklar) var i samtliga ytvattenprover högre i 50-300 μm fraktionen med skillnader som varierade mellan ca en faktor 5 och faktor 160. Halterna mikroplaster &gt;300 μm i ytvatten varierade mellan 0.1 och 1 partiklar/m3. Det relativt låga antalet mikroplaster i kombination med variationer mellan de två tidpunkterna i halter försvårar slutsatserna om punktkällor. De vanligaste polymererna visade sig vara polyeten och polypropen baserat på analys med infraröd spektroskopi. Hälften av partiklarna som testades kunde dock inte tillskrivas en polymertyp och hamnade i kategorin "oidentifierad polymer". Ett karakteristiskt format rött fragment återfanns i flera av ytvattenproverna och sedimentproverna och var sannolikt färgflagor efter t.ex. bottenfärg. Halterna i ytvatten är jämförbara med studier från Östersjön, Gullmarsfjorden och Nyköpingsåarna (Nyköpingsån, Kilaån, Svärtaån och Trosaån) men lägre jämfört med ytvatten i Göteborg (Mölndalsån, Kvillebäcken, Säveån, Lärjeån och Stora ån). Halten mikroplast i ytvatten ökade inte nämnvärt från bakgrundsnivån i referenspunkten i Mälaren till början av Södertäljeviken (Snäckviken) med industrier, båttrafik osv. samt till centrala Södertälje (Maren) där Mälaren möter Östersjön. Nedströms centrum kunde en viss ökning av ytvattenhalten urskiljas i lokalen Igelstaviken med sina större industrier och Södertälje hamn. Halten mikroplast minskade sedan nedströms och ut i Östersjön. Detta överensstämde med sedimentproverna, dock kan man i ytsedimentet se en ökning redan i Snäckviken. Resultaten tyder på att det finns punktkällor kopplade till lokalerna Igelstaviken och Torpaviken men deras betydelse för det totala utsläppet av MP från land är inte fastlagd. Både båttrafik, industrier, och värmeverk finns kopplade till lokalerna. Inga kända plasttillverkare finns i områdena och det bör därför utredas hur mycket mikroplast som släpps ut från övrig tillverkningsindustri. Sedimentresultaten visar på gradienter med ökande halt i Södertäljeviken fram till Igelsta och därefter en gradvis minskande halt nedströms. Halten mikroplast i sediment är högre i bakgrundslokalen i Östersjön jämfört med bakgrundslokalen i Mälaren vilket tyder på en påverkan från Södertälje. Fler sedimentprov behöver analyseras för att säkerställa skillnaden då variationen av mikroplast i sediment inte är känd.Although an increasing number of studies in recent years have established that a significant amount of microplastics is continuously released into the marine environment, there is a lack of knowledge as to which sources contribute the most. Several studies suggest that the major sources are land-based and that the pollution is spread by fresh water systems before reaching the ocean [1-3]. Although the number of published articles on microplastics in the environment has increased dramatically in recent years, studies on fresh water environments are still scarce and reported to compose of less than 4% of all published studies associated with microplastics [4]. The purpose of this study was to evaluate how urban areas influence the emission of microplastics to the sea and if possible characterize sources of microplastics. The study was conducted in Södertälje and samples have been taken upstream from Södertälje in lake Mälaren, and downstream into the Baltic Sea. In addition to the human population,the area is affected by different types of industries. The Södertälje strait is well-defined and has few influents except from run-off from the city and industrial areas. Surface water was sampled on nine locations in the Södertälje strait, including two influents, on two occasions during the autumn of 2017. At six of these locations and during one occasion, sediment cores were also taken. Surface water was processed with a pump that sorted the particles into two fractions:&gt;300 μm and 50-300 μm. The concentrations of anthropogenic particles (microplastics, fibers and other anthropogenic particles) were higher in all the surface water samples in the 50-300 μm fraction with a difference that varied between about a factor of 5 and a factor of 160. The levels of microplastics&gt;300 μm in surface water varied between 0.1 and 1 particles / m3. The relatively low number of microplastics, in combination with variations in levels between the two replicate samples, make the study of point sources more difficult. The most common polymers were polyethylene and polypropylene based on infrared spectroscopy analysis. However, half of the particles tested could not be attributed to a polymer type and ended up in the category "unidentified polymer". A characteristically shaped red fragment was found in several of the surface water samples and the sediment samples,and was probably paint chips from for example antifouling paints. The microplastic concentrations in surface water were comparable with studies from the Baltic Sea, the Gullmar fjord and rivers in Nyköping and Trosa (Nyköpingsån, Kilaån, Sväraån and Trosaån), but lower compared to surface water in Gothenburg (Mölndalsån, Kvillebäcken, Säveån, Lärjeån and Stora ån). The occurrence of microplastics did not increase notably from the background level at the reference point Björkfjärden in Lake Mälaren to the beginning of the Södertälje strait (Snäckviken) with industries, boat traffic etc. and to central Södertälje (Maren) where Mälaren meets the Baltic Sea. Downstream the city center, a certain increase in occurrence could be distinguished in Igelstaviken with its larger industries and Södertälje harbor. The levels of microplastic then decreased further downstream out into the Baltic Sea. This was also seen 6 in the sediment samples, but in sediment one can see an increase in concentrations already in Snäckviken. The results indicate that there are point sources connected to Igelstaviken and Torpaviken, but their importance for the total emission of microplastics from land is not established. Both boat traffic, industries, and heating plants are connected to these locations. There are no known plastic manufacturers in these areas and it should therefore be investigated how much microplastics are released from other manufacturing industries. The sediment results show gradients with increasing levels in Södertäljeviken down to Igelsta, and then a gradually decreasing level downstream. The level of microplastic in sediment is higher in Oaxen representing the background level in the Baltic Sea compared to Björkfjärden representing the background level in lake Mälaren. This indicates an influence from Södertälje. More sediment samples need to be analyzed to ensure the difference since the variation of microplastic occurrence in sediment is not known.This study was financed by The Swedish Environmental Protection Agency.</p

Provtagningsmetoder för mikroplast &gt;300 μm i ytvatten : En jämförelsestudie mellan pump och trål

Mikroplast (MP) är en föroreningstyp som medför stora utmaningar för provtagning och analys. För att kunna förbättra framtida miljöövervakning så jämfördes här två vanliga metoder för provtagning av mikroplast &gt;300 μm; mantatrål och pump. Sex provreplikat för vardera metod togs under vindstilla förhållanden på ett och samma område under en dag. Provtagningsvolymen för varje replikat var 20 m3 för pumpen och ca 60 m3 för trålen. Efterföljande analys gjordes med visuell bedömning av en och samma person där antropogena partiklar delades in i elva kategorier. I pumpproverna hittades mellan 0 och 8 MPs som i volym räknat gav ett medelvärde av 0,17 MP/m3. I trålproverna varierade antalet mellan 9 och 33 MP som i volym räknat gav en signifikant högre koncentration än i trålproverna med ett medelvärde av 0,32 MP/m3. Resultaten innebar även att för att uppnå en statistisk power på 60 % så skulle tio pumpreplikat behövas för att mäta skillnaden mellan det undersökta området och ett område utan mikroplast. För trålen skulle motsvarande kräva 2 replikat. Alternativt kan en större provvolym ge en ökad säkerhet i och med att fördelningsdata då närmar sig en normalfördelning. Variationerna i mätosäkerhet mellan metoderna bedöms framförallt vara relaterad till skillnad i provvolym och skulle också kunna kompenseras genom ökad pumpvolym, vilket skulle gå något snabbare jämfört med att göra fler replikat. Sammansättningen av MP varierade en del mellan replikaten men bestod främst av expanderad cellplast, filmer, filament, och fragment. I vartdera pumpprov var det i genomsnitt 1,3 filmer och 0,33 expanderade cellplastpartiklar medan trålen hade i genomsnitt 2,5 filmer och 9,2 expanderade cellplastpartiklar. Per volymenhet utgjorde filmer den största delen av MP i prover tagna med pump (40 %), medan cellplast dominerade i trålproverna (46 %). Cellplast tycks därmed provtas mer effektivt med trål vilket kan bero på att den flyter på det översta ytlagret som trålen provtar. Pumpen ligger något lägre i ytskiktet och jämförelsestudien indikerar att de båda provtagarna har en mer jämförbar provsammansättning för partiklar med en mer neutral flytkraft. I denna studie erhölls dock inte tillräckligt stort antal partiklar av olika plasttyper för att tillåta mer ingående statistiska jämförelser mellan provsammansättningarna. Sannolikheten för att få falska nollvärden ökar vid lägre partikelantal vilket börjar få en signifikant effekt under 5 partiklar per prov. Oavsett vilken metod som används är det viktigt att tillräckligt stor volym provtas för att besvara frågeställningar som skillnader mellan olika områden och skillnader mellan olika sorters plast. Bakgrund och syfte med rapporten Även om metoder för provtagning, extraktion och identifikation av mikroplast har utvecklats snabbt under senare år så återstår ännu flera utmaningar. Flertalet studier publicerar förekomst av mikroplast i sjöar och hav. En av de utmaningarna består i hur vi på ett representativt sätt ska kunna provta en förorening som är så pass heterogen, både till form och också utbredning. En annan frågeställning är huruvida det går att jämföra resultat från två olika provtagningsmetoder. Här jämför vi två metoder som ofta används för att provta mikroplast med storlek över 300 μm i ytvatten; en mantatrål och en pump. Under en dag (10 oktober 2017) togs 6 replikat per metod på samma plats i Gullmarsfjorden utanför Lysekil. Genom att räkna mikroplast och annat mikroskräp i proverna var syftet att undersöka skillnader mellan replikat och skillnader mellan metoderna. Jämförelsen har gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten som ett led i arbetet med att utveckla övervakning av mikroskräp.Sampling and analyzing microplastics (MPs) comes with a unique set of challenges and currently a wide variety of methods are developed and applied. In order to facilitate future environmental monitoring we compared two methods that are often used for sampling MPs &gt;300 μm; a manta trawl and a filtering pump. Six replicates per method were taken during calm weather conditions in the same location on the same day. The volume per replicate was 20 m3 for the pump and approximately 60 m3 for the trawl. Following analysis was done with visual sorting in a stereo microscope. The same person analyzed all samples and the anthropogenic particles were divided into eleven classification categories. In the pump samples zero to eight MPs were found per sample, rendering an arithmetic mean of 0.17 MPs/m3. In the trawl samples the numbers varied between 9 and 33 MPs, which corresponded to a significantly higher concentration per volume than the pump with an arithmetic mean of 0.32 MPs/m3. The results also indicated that in order to reach a statistical power of 60%, ten pump replicates would be needed to measure a difference between the examined area and an uncontaminated area. For the trawl a corresponding number of two replicates would be required. Alternatively a higher sample volume can be applied, which would render a higher certainty as the distribution data would approach a Gaussian distribution. A higher sampling volume would also lower the measurement uncertainty as it would decrease fluctuations in the counting statistics. Variations in measurement uncertainty between the methods was hypothesized to be primarily related to the differences in sample volume and could also be compensated through increasing the volume sampled, which would be somewhat faster than increasing the amount of replicates. The composition of MPs in the study varied between the replicates but mainly consisted of expanded cellular plastics, films, filaments and fragments. Each pump sample had on average 1.3 films and 0.33 expanded cellular plastics whereas each trawl sample had on average 2.5 films and 9.2 expanded cellular plastics. Per unit of volume the majority of the particles in the pump samples (40%) consisted of films, whereas the particles in the trawl predominantly consisted of expanded cellular plastics (46%). Expanded cellular plastics therefore seem to be sampled more efficiently by trawls, which could be because they float on top of the surface, the pump samples a bit lower in the surface water and the results in this study show that the sample compositions were more comparable for particles with more neutral buoyancy. Not enough particles were however obtained to allow for a more in-depth analysis of the compositional differences. The probability of false null-values increase with a lower true value of numbers of particles per sample and this starts to have a significantly negative effect below five particles per sample. Regardless of which method that is used it is therefore crucial to sample a sufficient number of particles (volume times concentration) suitable for comparing spatial, temporal or compositional differences. Background and purpose of the report Even if methods for sampling, extraction and identification of microplastics have developed rapidly during recent years several challenges remain. One of the challenges that remain is how to sample a group of contaminants that is as heterogeneous, both concerning shape and distribution, as microplastics. Additionally it is important to know to what extent results from different types of sampling devices can be compared. Here we compare two methods that are often used to sample microplastics above 300 μm in surface waters; a manta trawl and a pump. During one day (10th of October 2017) six replicates per sampling method was taken in the same spot in Gullmarsfjorden outside Lysekil. Through counting microplastics and other types of microlitter in the samples the aim was to compare differences between replicates and methods. This study was commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management, as a step in the work to develop monitoring of microlitter

Monitoring microplastics in Örebro, Sweden – Characterization of stormwater and wastewater

Three to five replicate samples of surface water and treated wastewater were processed at seven locations in Örebro between September and November 2019. The levels of microplastics &gt;300 µm, excluding fibers, in surface water varied between 0 - 15 MP/m' (0-10 µg/L), and 32-159 Mp/m' (2-20 µg/L) in treated wastewater. Örebro city contributed with more than 90% to the microplastics discharged into lake Hjälmaren via Svartån. Precipitation and flow varied &lt;luring the sampling period, and high recordings were associated with both high and low concentrations of microplastics depending on the sampling location. Calculations of the yearly load of microplastics from treated wastewater and stormwater indicated that the STP contributed with up to four times more to the total load. However, it was recognized that the uncertainty in the data was high and that more samples were needed for a more solid conclusion.  Visual characterization was performed to obtain a detailed level of classification to aid in identifying source contributions of microplastics. However, the relatively low number of microplastics, in combination with variations in levels and types of microplastics between the replicate samples, made it difficult to appoint and quantify sources. Primary microplastics in different colours and in the shape of spheres made up 4%, and non­spherical semitransparent primary microplastics made up 44%, of the total number of MP particles from the STP. Films made up a larger part of microplastics in stormwater recipients compared to in effluent from the STP, which were attributed to littering being an important source of this microplastic type. Artificial turfs were estimated to contribute with 3-7 % of the microplastics in stormwater in the form of green polyethylene straws.

Elevated levels of PFOS and PFHxS in firefighters exposed to aqueous film forming foam (AFFF)

Exposure to aqueous film forming foam (AFFF) was evaluated in 149 firefighters working at AFFF training facilities in Australia by analysis of PFOS and related compounds in serum. A questionnaire was designed to capture information about basic demographic factors, lifestyle factors and potential occupational exposure (such as work history and self-reported skin contact with foam). The results showed that a number of factors were associated with PFAA serum concentrations. Blood donation was found to be linked to low PFAA levels, and the concentrations of PFOS and PFHxS were found to be positively associated with years of jobs with AFFF contact. The highest levels of PFOS and PFHxS were one order of magnitude higher compared to the general population in Australia and Canada. Study participants who had worked ten years or less had levels of PFOS that were similar to or only slightly above those of the general population. This coincides with the phase out of 3M AFFF from all training facilities in 2003, and suggests that the exposures to PFOS and PFHxS in AFFF have declined in recent years. Self-reporting of skin contact and frequency of contact were used as an index of exposure. Using this index, there was no relationship between PFOS levels and skin exposure. This index of exposure is limited as it relies on self-report and it only considers skin exposure to AFFF, and does not capture other routes of potential exposure. Possible associations between serum PFAA concentrations and five biochemical outcomes were assessed. The outcomes were serum cholesterol, triglycerides, high-density lipoproteins, low density lipoproteins, and uric acid. No statistical associations between any of these endpoints and serum PFAA concentrations were observed

Microplastics in sea-surface waters surrounding Sweden sampled by manta trawl and in-situ pump

Embargo until 01 March 2022Microplastics were sampled in open surface waters by using a manta trawl and an in-situ filtering pump. A total of 24 trawl samples and 11 pump samples were taken at 12 locations around Sweden. Overall, the concentration of microplastic particles was higher in pump samples compared to trawl samples. The median microplastic particle concentration was 0.04 particles per m−3 for manta trawl samples and 0.10 particles per m−3 in pump samples taken with a mesh size of 0.3 mm. The highest concentrations were recorded on the west coast of Sweden. Fibers were found in all samples and were also more frequent in the pump samples. Even higher concentrations of fibers and particles were found on the 0.05 mm pump filters. Using near-infrared hyperspectral imaging the majority of the particles were identified as polyethylene followed by polypropylene.acceptedVersio