Measurement of the

We performed the 174Yb(p,d) reaction in order to measure the gamma-emission probability of 173Yb. The identification of the ejectiles — allowing us to tag the production of 173Yb nuclei — was performed using the STARLiTeR detector system. Unusually, the “statistical“ γ-rays were used to determined the gammaemission probability and a spin distribution was extracted from it. A comparison with the spin distribution from the 174Yb(3He,α) reaction shows that the transferred angular momentum is similar in both reactions

Measurement of the γ emission probability of 173Yb using surrogate reactions

We performed the 174Yb(p,d) reaction in order to measure the gamma-emission probability of 173Yb. The identification of the ejectiles — allowing us to tag the production of 173Yb nuclei — was performed using the STARLiTeR detector system. Unusually, the “statistical“ γ-rays were used to determined the gammaemission probability and a spin distribution was extracted from it. A comparison with the spin distribution from the 174Yb(3He,α) reaction shows that the transferred angular momentum is similar in both reactions

Study of the surrogate-reaction method applied to neutron-induced capture cross sections

174Yb(3He,αγ )173Yb* and 174Yb(3He,pγ )176Lu*, respectively. For the first time, the gamma-decay probabilities have been obtained with two independent experimental methods based on the use of C6D6 scintillators and Germanium detectors. Our results for the radiative-capture cross sections are several times higher than the corresponding neutron-induced data. To explain these differences, we have used our gamma-decay probabilities to extract rather direct information on the spin distributions populated in the transfer reactions used. They are about two times wider and the mean values are 3 to 4 ¯h higher than the ones populated in the neutron-induced reactions. As a consequence, in the transfer reactions neutron emission to the ground and first excited states of the residual nucleus is strongly suppressed and gamma-decay is considerably enhanced

Bestående klassrumsstrukturer i förändring

Den här uppsatsen utgörs i stort sett av en undersökning, vars syfte är att bekräfta eller dementera den tes som varit utgångspunkt. Tesen är att traditionella klassrumsstrukturer som är relativt bestående över tid kan förändras eller brytas om läraren använder sig av icke-traditionella undervisningsmetoder. En metodologisk kollektivism där grundtanken är att elevernas handlingsmönster inte bara är beroende av individen självt, utan en konsekvens av klassrummet som miljö är således bakgrunden för undersökningen. För att kunna besvara huruvida tesen håller eller ej har jag genomfört två observationer och en gruppintervju. Det är en gymnasieklass som jag följt vid två olika lektionstillfällen varav den ena utgjordes av en traditionell undervisning och den andra av en icke-traditionell undervisningsmetod. Fem elever från klassen ställde sedan upp på en gruppintervju för att diskutera de två lektionstillfällena