Shifted dynamics of plankton communities in a restored lake: exploring the effects of climate change on phenology through four decades

Lake surface temperatures have increased globally in recent decades. Climate change can affect lake biota directly via enhanced water temperatures, shorter ice cover duration and prolonged stratification, and indirectly via changes in species interactions. Changes in the seasonal dynamics of phytoplankton and zooplankton can further affect whole lake ecosystems. However, separating the effects of climate change from the more direct and dominating effects of nutrients is a challenge. Our aim was to explore the ecological effects of climate change while accounting for the effects of re-oligotrophication in Lake Mjøsa, the largest lake in Norway. While restoration measures since the 1970s have resulted in strongly reduced nutrient levels, the surface water temperature has increased by almost 0.4°C decade-1 during the same period. We analysed long-term trends and abrupt changes in environmental and biological time series as well as changes in the seasonal dynamics of individual plankton taxa. The general long-term trends in phenology were diverging for phytoplankton (later peaks) vs. zooplankton (earlier peaks). However, individual taxa of both phytoplankton and zooplankton displayed earlier peaks. Earlier peaks of the phytoplankton group Cryptophyceae can be explained by increased spring temperature or other climate-related changes. Earlier onset of population growth of certain zooplankton species (Limnocalanus macrurus and Holopedium gibberum) can also be explained by climatic change, either directly (earlier temperature increase) or more indirectly (earlier availability of Cryptophyceae as a food source). In the long run, climate-related changes in both phytoplankton and zooplankton phenology may have implications for the fish communities of this lake.publishedVersio

Undersøkelse av innsjøresipienter fra Larvikitt-bruddene, fase 2 – 2023. Hallevannet og Mørjetjern

Prosjektleder: Camilla H. Corneliussen HagmanTo innsjøer med nær beliggenhet til Larvikittbruddene Saga Pearl og Tvedalen vest i Larvik kommune ble i 2023 undersøkt for å vurdere påvirkning fra steinbruddene på vannkvalitet, sedimenter, vannplanter og bunndyr. Undersøkelsene ble utført som en oppfølging av tidligere undersøkelser i 2007 og 2008, og som en videreføring av undersøkelser i to andre innsjøer i Larvik i 2022. Resultatene tyder på at Hallevannet fremdeles er lite eller ikke påvirket av steinbruddene, med god vannkvalitet og gode forhold for bunndyr og vannplanter, samt lite eller ingen avsetting av steinslam i sedimentene. I Mørjetjern viste resultatene forhøyede konsentrasjoner av næringssalter, men lave konsentrasjoner av alger (klorofyll a), noe som kan tyde på påvirkning fra fosfor-rikt steinslam fra bruddet, som trolig ikke fører til økt algevekst pga. lav biotilgjengelighet. Turbiditeten i Mørjetjern var betydelig lavere enn i 2007-2008, og det var noe bedring i siktedyp. Videre viste resultatene god tilstand for vannplanter i Mørjetjern, men en indikasjon på redusert lystilgang, som kan være forårsaket av både steinslam og humøse forhold i innsjøen. Sedimentundersøkelsen tydet på at det hovedsakelig har blitt avsatt steinslam i sedimentene i Mørjetjern, mens det nylig, på overflaten, var avsatt annet materiale.Lundhs ASpublishedVersio

Undersøkelse av innsjøresipienter fra Larvikittbruddene, fase 1 - 2022

Prosjektleder: Camilla H. Corneliussen HagmanTo innsjøer nedstrøms Larvikitt-bruddet i Tvedalen, Larvik kommune, ble i 2022 undersøkt for effekter av påvirkning fra steinbruddet på vannkvalitet, sedimenter, vannplanter og bunndyr. Undersøkelsen ble utført som en oppfølging av tidligere undersøkelser i 2007 og 2008. Resultatene tyder på at vannkvaliteten i innsjøene ikke er eutrofierte, og at turbiditeten er betydelig bedret, men at forholdene fremdeles tilsier signifikant partikkelpåvirkning i form av reduserte lysforhold for vannplanter, spesielt i Bålsrødvannet. I Torpevannet ble det funnet svært lite vannplanter uten opplagt årsak til dette, derfor kunne ikke effekter fra steinbruddet vurderes. Bunndyrundersøkelsene ga ingen opplagte svar på omfanget av evt. påvirkning fra steinbruddet. Resultatene fra 2022 tyder totalt sett på at Bålsrødvannet er mest, og fremdeles, preget av partikkelforurensning fra Tvedalen steinbrudd, men at forholdene er betydelig bedret siden 2007 og 2008.WSP Norge ASpublishedVersio

Eutrofiering av norske innsjøer. Tilstand og trender.

Prosjektleder/Hovedforfatter Anne Lyche SolheimDatasett for eutrofieringsrelevante parametere er tilgjengelig i Vannmiljø for 366 innsjøer, som har total fosfor i god eller dårligere tilstand og minst én biologisk parameter for minst ett år i perioden 2009-2020. Den økologiske tilstanden er moderat, dårlig eller svært dårlig i ca. halvparten av disse. Oppblomstringer av giftige cyanobakterier eller andre problemalger er vanlige i flere av disse innsjøene. Utviklingstrender er analysert for klorofyll og total fosfor i 125 innsjøer som har minst fire års data etter 2008. De fleste av disse innsjøene viser ingen trender. 24 innsjøer har stigende trend for én eller begge parameterne, det vil si forverring, mens 36 har avtagende trend, det vil si forbedring for én eller begge parameterne. De fleste av innsjøene med forbedring for klorofyll er i Vannområdene Morsa, Haldenvassdraget og Jæren, der avløps- og jordbrukstiltak har vært gjennomført over lang tid. Klimaendringer kan forverre situasjonen og kreve mer omfattende tiltak for å nå miljømålet.publishedVersio

Tiltaksorientert overvåking i vannområde Mjøsa – årsrapport for 2023

Prosjektleder: Jan-Erik ThraneRapporten oppsummerer hovedresultatene fra overvåkingen i vannområde Mjøsa i 2023, samt tidsutviklingen for de viktigste vannkjemiske, fysiske og biologiske parameterne i overvåkingsperioden 1972-2023.Vassdragsforbundet for Mjøsa med tilløpselverpublishedVersio

Stability of Residual Stresses Created by Shot Peening in Monotonic Loading and at the Presence of Load Reversals - Experiments and Modeling

As a method for mechanical surface treatment, shot peening has been widely used to improve the fatigue strength of materials. However, the influence of residual stresses introduced by shot peening depends on their stability. The stability of residual stresses during fatigue may be studied in two stages: the first cycle and successive cyclic loading. In this study the stability and development of the residual stresses during the first cycle of strain controlled fatigue of normalized steel was investigated. The influence of total strain amplitude and the loading direction was studied. The residual stresses were obtained using the x-ray diffraction technique. It was shown that the stability and relaxation of the residual stresses depend both on the amount and the direction of the loading stresses. Finite element modeling (FEM) was used to rationalize the experimental data. Very good agreement between the experimental and FEM results were observe

Hyveldjupets inverkan på mögelbenägenhet hos råspont av furu och gran

Råspont av furu och granbrädor hyvlas av splintvedsrika sidbrädor. Råvaran till råspont postad som sidutbyte har ett rikt innehåll av kolhydrater i splintveden, speciellt i vinteravverkat timmer där furusplint normalt har högre näringsinnehåll än gransplint. Risken för mögelangrepp på råspont är stor om det omgivande klimatet är gynnsamt för mögeltillväxt - ett tilltagande problem i och med ett allt fuktigare och varmare klimat. Hög luftfuktighet i kombination med näring som anrikats mot virkesytorna under forcerad virkestorkning kan snabbt leda till missprydande mögelangrepp på råspont som används i t.ex. underspikning av takfot, takluckors insida i ouppvärmda vindar i småhus, väggar i carport mm. Tidigare studier har visat att det är fullt möjligt att styra näringsvandringen i till en utvald sida av brädorna under torkningsprocessen genom dubbelläggning av brädor och att därefter hyvla bort dessa ytor. I praktiken är detta dock svårt att industrialisera då dubbelläggning av brädor vid sågverken är slumpvis vad gäller vilka sidor som läggs ihop i kombination med att brädorna vanligen har olika längder.Numera bearbetas oftast alla ytor av råspont jämfört med tidigare där begreppet ”rå” innebar att en flatsida lämnades obearbetad. Denna flatsida profilhyvlas med ett finprofilerat vågformat rillstål på märgsidan dvs. den brädsida som inte har vankant. Projektets syfte har varit att undersöka ifall det rilldjup som idag används är tillräckligt för att avlägsna den näringsanrikade veden för att undvika mögelpåväxt i långtidsanvändning. I studien har torkade, dubbellagda 22x100 mm furu och gran brädor som hyvlats med ett hyveldjup mellan 0 – 1,9 mm, jämförts i ett forcerat, korttids mögeltest. Resultaten av detta mögeltest med mögelarterna Penicillium sp. Paecilomyces sp. och Rhyzopus sp., som använts vid indirekt kontaminering av försökmaterialet visar följande•En tydlig trend kan ses för furu med avtagande mögelgrad vid ökande hyveldjup. För att ytorna ska klassas som bra-acceptabla i praktiskt bruk bör inte mögelgraden överstiga mögelgrad 2. Enligt resultat i denna studie bör därför hyveldjupet för furu vara minst 1,5 mm. •För gran är resultaten inte lika entydiga men även här verkar ett hyveldjup på minst 1,5 mm vara lämpligt. Träslagens mögelbenägenhet är vid detta hyveldjup ungefär likvärdig. •Om hyveldjupet är mindre än 1,5 mm är furu betydligt mer mögelbenägen än gran och risken stor att splinten angrips av mögel. •Vid rillhyvling bör därför rillans ”toppar” ligga 1,5 mm in i virket.Godkänd; 2016; 20160524 (marseh)</p

Hyveldjupets inverkan på mögelbenägenhet hos råspont av furu och gran

Råspont av furu och granbrädor hyvlas av splintvedsrika sidbrädor. Råvaran till råspont postad som sidutbyte har ett rikt innehåll av kolhydrater i splintveden, speciellt i vinteravverkat timmer där furusplint normalt har högre näringsinnehåll än gransplint. Risken för mögelangrepp på råspont är stor om det omgivande klimatet är gynnsamt för mögeltillväxt - ett tilltagande problem i och med ett allt fuktigare och varmare klimat. Hög luftfuktighet i kombination med näring som anrikats mot virkesytorna under forcerad virkestorkning kan snabbt leda till missprydande mögelangrepp på råspont som används i t.ex. underspikning av takfot, takluckors insida i ouppvärmda vindar i småhus, väggar i carport mm. Tidigare studier har visat att det är fullt möjligt att styra näringsvandringen i till en utvald sida av brädorna under torkningsprocessen genom dubbelläggning av brädor och att därefter hyvla bort dessa ytor. I praktiken är detta dock svårt att industrialisera då dubbelläggning av brädor vid sågverken är slumpvis vad gäller vilka sidor som läggs ihop i kombination med att brädorna vanligen har olika längder.Numera bearbetas oftast alla ytor av råspont jämfört med tidigare där begreppet ”rå” innebar att en flatsida lämnades obearbetad. Denna flatsida profilhyvlas med ett finprofilerat vågformat rillstål på märgsidan dvs. den brädsida som inte har vankant. Projektets syfte har varit att undersöka ifall det rilldjup som idag används är tillräckligt för att avlägsna den näringsanrikade veden för att undvika mögelpåväxt i långtidsanvändning. I studien har torkade, dubbellagda 22x100 mm furu och gran brädor som hyvlats med ett hyveldjup mellan 0 – 1,9 mm, jämförts i ett forcerat, korttids mögeltest. Resultaten av detta mögeltest med mögelarterna Penicillium sp. Paecilomyces sp. och Rhyzopus sp., som använts vid indirekt kontaminering av försökmaterialet visar följande•En tydlig trend kan ses för furu med avtagande mögelgrad vid ökande hyveldjup. För att ytorna ska klassas som bra-acceptabla i praktiskt bruk bör inte mögelgraden överstiga mögelgrad 2. Enligt resultat i denna studie bör därför hyveldjupet för furu vara minst 1,5 mm. •För gran är resultaten inte lika entydiga men även här verkar ett hyveldjup på minst 1,5 mm vara lämpligt. Träslagens mögelbenägenhet är vid detta hyveldjup ungefär likvärdig. •Om hyveldjupet är mindre än 1,5 mm är furu betydligt mer mögelbenägen än gran och risken stor att splinten angrips av mögel. •Vid rillhyvling bör därför rillans ”toppar” ligga 1,5 mm in i virket.Godkänd; 2016; 20160524 (marseh)</p

Monitoring of water courses in the county of Hedmark, S Norway in 2015

Dette er en korrigert versjon. Endringer er gjort på side 18 (se corrigendum) 09.06.2017.Rapporten presenterer resultatene fra overvåking av miljøtilstanden i sju innsjøer og åtte elvelokaliteter i Hedmark i 2015. Dølisjøen, Sigernessjøen og Kjerkesjøen oppnådde miljømålet om god økologisk tilstand, mens Aksjøen, Sandsjøen, Stangnessjøen og Gardsjøen ble vurdert til å være i moderat økologisk tilstand. For den siste gruppen innsjøer ser det derfor ut til å være behov for tiltak dersom miljøtilstanden skal bli bedre. Overgjødsling var den påvirkningstypen som var årsak til at miljømålet ikke ble oppnådd for de nevnte innsjøene. Fire av de åtte elvelokalitetene fikk i tilstandsklasse god og oppnådde dermed miljømålet. Av de fire lokalitetene som ikke oppnådde miljømålet, fikk to moderat og to dårlig økologisk tilstand. Det var i hovedsak overgjødsling og/eller organisk belastning som bidro til at elvelokalitetene fikk moderat eller dårligere tilstand. Én av lokalitetene så ut til å være påvirket av forsuring.The report presents the results from an investigation of water quality and assessments of ecological status in selected lakes and water courses in the county of Hedmark in 2015.Fylkesmannen i Hedmar