2 research outputs found
Eleven, texten och lÀsningen : En systematisk litteraturstudie om skönlitteraturens potential att bidra till elevers identitetsskapande
Att skönlitteratur ska kunna bidra till ökad empati, tolerans och förstĂ„else för medmĂ€nniskor Ă€r en vanlig förestĂ€llning hos sĂ„vĂ€l lĂ€rare som författare. I kursplanen för svenska Ă„r 7â9 kopplas skönlitteraturen till utvecklande av identitets- och livsfrĂ„gor, vilket stĂ€rker denna förestĂ€llning. Syftet med denna studie Ă€r dĂ€rför att undersöka hur skönlitteratur kan bidra till elevers identitetsskapande. Följande frĂ„gor har formulerats för att besvara syftet: âą Vad kan skönlitteratur erbjuda elever som bidrar till identitetsskapande? âą Vilka förutsĂ€ttningar behöver elever för att skönlitteratur ska ha potential att bli identitetsskapande? För att söka och sammanstĂ€lla befintlig forskning som berör valt omrĂ„det har metoden systematisk litteraturstudie anvĂ€nts. I resultatet identifierades tvĂ„ huvudsakliga teman som beskriver hur skönlitteratur kan bidra till elevers identitetsskapande: dels genom att skapa igenkĂ€nning och empati, dels genom frĂ€mmandegöring. Det krĂ€vs dock att litteraturundervisningen ger eleverna förutsĂ€ttningar att uppleva igenkĂ€nning och frĂ€mmandegöring. Dessa förutsĂ€ttningar har kategoriserats i tre teman: att identifiera sig som lĂ€sare, att reflektera och samtala om lĂ€sning och att anlĂ€gga ett metaperspektiv pĂ„ lĂ€sning. Varje enskilt tema kan bidra till identitetsskapande, men utgör ocksĂ„ en progression i hur avancerat tĂ€nkande som krĂ€vs av eleverna. Resultatet visar att det Ă€r viktigt att lĂ€sningen i sig Ă€r det centrala för att eleverna ska fĂ„ de ovan nĂ€mnda förutsĂ€ttningarna. Om mĂ„let med lĂ€sningen Ă€r nĂ„got annat, exempelvis kunskap genom skönlitteraturen, riskerar identitetsskapande att utebli
Visby Innerstad : En anvÀndningsplan
Sedan lĂ„ng tid föreligger i stort sett enighet om att bevara innerstadens bebyggelse och att anpassa eventuella nytillskott till det redan bestĂ„ende. Med den instĂ€llningen har förĂ€ndringsprocessen bĂ„de dĂ€mpats och mildrats men Ă€ndĂ„ inte bragts att avstanna. FörĂ€ndringar sker stĂ€ndigt om det ocksĂ„ huvudsakligen i smĂ„tt: de mĂ„nga synbart sĂ„ ansprĂ„kslösa byggnadsĂ„tgĂ€rderna adderar efterhand ihop sig till nĂ„got större och mer genomgripande. LĂ„ngsamt, nĂ€stan omĂ€rkligt, Ă€ndrar innerstaden sitt ansikte.ĂndĂ„ Ă€r det inte sjĂ€lva husen som förĂ€ndrats mest utan anvĂ€ndningen av dem. Ur funktionell synpunkt har 1950 - och 60-talen har varit nĂ„got av en omstörtning i innerstadens historia: den har förlorat nĂ€stan hĂ€lften av de boende, en stor del av detaljhandeln och praktiskt taget helt sin gamla roll som skolcentrum. I gengĂ€ld har ytterstaden vuxit ut till ett sammanhĂ€ngande kilometerbrett bĂ€lte. Till stor del av denna funktionella förĂ€ndring en följd av beslutet att bevara innerstadens bebyggelse. Vad som inte fĂ„tt plats inom den gamla ramen har etablerats utandör den.Föreliggande arbete vill ge en översiktlig bild av förĂ€ndringsförloppen, sedda i ett lĂ„ngt tidsperspektiv men med tonvikt pĂ„ dagslĂ€get. Bebyggelsen tas upp till utförlig granskning men ocksĂ„ anvĂ€ndningen av den. Det Ă€r just samspelet mellan husen och de funtkioner, de fyller, som kan sĂ€gas utgöra bokens huvudtema. I de flesta fall Ă€r detta sammanhang hus-anvĂ€ndning alldeles konfliktfritt och föranleder dĂ€rför inte heller nĂ„gon diskussion. Vad som behandlas Ă€r de relativt fĂ„ problematiska fallen, hus som borde rustas upp för att fylla sin uppgift, hus som Ă€r olĂ€mpligt nyttjade eller inte anvĂ€nda alls. En serie sĂ„dana fall tas upp till systematisk genomgĂ„ng; samtidigt berörs ocksĂ„ de trafik - och miljömĂ€ssiga konsekvenserna. Bokens syfte Ă€r alltsĂ„ klart: den ger ett underlag av fakta för arbetet med att jĂ€mka samman byggnader och anvĂ€ndningsformer. I den meningen kan skriften kallas en anvĂ€dningsplan för Visby innanför murarna.Arkitekturskolanas arbete har bedrivitis parallellt med den kommunala InnerstadskommittĂ©ns verksamhet. NĂ„got organiserat samarbete har inte förekommit med de informella kontakterna har varit bĂ„de tĂ€ta och goda. Att likheterna mellan InnerstadskommittĂ©n och Arkitekturskolans slutsatser blivit sĂ„ pass stora, kan tillskrivas en gemensam helhetssyn.En av Arkitekturskolans elever, arkitekt Lars-Ingvar Larsson, har tidigare sjĂ€lvstĂ€ndigt genomfört en undersökning av förĂ€ndringar i innerstaden 1945-70- Denna studie publicerats separat och bör uppfattas som ett komplement till den hör föreliggande.Förutom de i innehĂ„llsförteckningen nĂ€mnda har ytterligare nĂ„gra aktivt medverkat i arbetet. Studiet av trafikfrĂ„gorna i innerstaden, i hamnen och öster om ringmuren leddes av Ă
ke Claesson, I fĂ€ltstudier och diskussioner medverkande Göran MĂ„nsson.Arkitekturskolan har fĂ„tt god hjĂ€lp av ett antal initierade personer i Visby. SĂ€rskild tacksamhet Ă€r vi skyldiga byggnadsnĂ€mnden ordförande Henning Jacobson, kommunalrĂ„det C B Stenström, stadsarkitekten MĂ„ns Hagbergm f. lĂ€nsbostadsdorektören Ă
ke Malmberg och landsantikvarien Gunnar Svahnström. I boken publiceringskostnaderna har ekonomiskt bidrag lÀmnats av Gotlands kommun och RiksantikvarieÀmbetet.Boken har redigerats av Sture BalgÄrd och Ann Mari Westerlind med hjÀlp av Henrik O Andersson, Bo Ek, Göran Lindahl, Fredrik von Platen, John Sjöström Gunnar Westerlind och Hans Wetterfors.Skeppsholmen, Stockholm, sommaren 1973.Arkitekturskolans lÀrare och elever.Konsthögskolans arkitekturskola i Stockholm har under lÀsÄret 1972/73 studerat bevarande - och förnyelseproblem i Visby. Staden innanför murarna har naturligt nog utgjort tyngdpunkten i arbetet - den hÀr inte bara historiskt och estetiskt fÀngslande utan erbjuder ocksÄ ovanliga möjligheter att trÀnga in i frÄgor, som annars sÀllan har en sÄ klar och renodlad karaktÀr. </p