Composition and abundance of oligochaetes in large Scandinavian lakes in a morpho-edaphic index framework—in the 1970s and 50+ years later

Bottom-living oligochaetes and chironomid larvae, thanks to their supposedly integrative power, could provide more robust measures of the water quality of lakes than separate chemical data. The oligochaete fauna of the large lakes of southern Scandinavia has been studied in detail over many years—often 100 years or more (Milbrink, 2020). Characteristic species associations and the ecological preferences of each oligochaete species are thus relatively well-known. In Milbrink (2020) it was shown that the precision could be greatly improved if the relationship between oligochaete species and chemical data could be instead demonstrated within a morpho-edaphic index framework (Ryder et al. 1974). The percentage composition and total abundance of oligochaetes per sample in a number of large lakes or selected basins of large lakes in southern Sweden and Norway were thus tested against this index in the 1970s (Milbrink, 1978). The trophic change which had taken place in the oligotrophic Lake Vättern—first with eutrophication and later with oligotrophication—was illustrated graphically and discussed in this work (Milbrink, 2020). A very similar trophic change could also be seen in the oligotrophic Lake Vänern (the basin of Värmlandssjön), as well as in the more eutrophic Lakes Mälaren and Hjälmaren. All these large lakes, once eutrophied in the 1950s and 1960s, are today undergoing oligotrophication. We simply have a melioration thanks to advanced sewage treatment since the 1960s. With our new knowledge, it is informative studying changes in species composition after trophic change. In a time when efforts to save the environment often fail, this new development is a real success stor

Oligochaeter som miljöindikatorer i norra Vänern - en jämförelse mellan dagens situation och äldre undersökningar

Bottenlevande fåborstmaskar, oligochaeter, är känsliga miljöindikatorer i alla typer av vatten (Milbrink, 1980). I en retrospektiv uppföljande studie över oligochaetsamhällen som miljöindikatorer i tre olika nordliga Vänervikar (Kattfjorden, Säterholmsfjärden och Åsfjorden) har dessa samhällen 2020 jämförts med situationen upp till 50 år tidigare. Studien visar att syrekrävande arter som Spirosperma ferox har ökat betydligt och finns nu även längre in i vikarna delvis på bekostnad av dominerande toleranta arter som Potamothrix hammoniensis och Limnodrilus hoffmeisteri, vilka associeras med belastning av organiskt material. Vänerns norra organiskt belastade randområden genomgår numera en fortlöpande oligotrofiering vilket denna undersökning ger belägg för. Studien koncentrerar sig också på de deformiteter som vissa oligochaetarter, särskilt P. hammoniensis, uppvisar som svar på metallkontaminering av bottnarnas sediment. Dagens situation med minskad antropogen belastning med avseende på näringsämnen och olika metaller har kunnat jämföras med tillståndet 50 år resp. 30 år tidigare. Stora mängder av miljöfarliga ämnen såsom kvicksilver finns lagrade i de sediment som oligochaeterna lever i. Deformiteterna indelas i grava och mildare former.Resultaten från undersökningen visar på att de allra grövsta formerna av missbildningar, dvs. groteskt förändrade ventrala borst, med tiden generellt sett har blivit mindre grava och minskat i omfattning. Utöver de skador som noterades på ventrala borst vid tidigare undersökningar noterades i de två senaste undersökningarna även att deformiteter hos de dorsala borsten (s.k. crotchets) har tillkommit hos arten P. hammoniensis i samtliga tre fjärdar. Dessa deformiteter spänner mellan lättare och mer grava skador, där de lätta dominerar. Liknande skador hos dorsala borst har endast undantagsvis setts i tidigare material från Vänern. De senaste två undersökningarna har avslöjat att en ytterligare art, S. ferox, visar deformiteter hos ventrala borst, men av mildare slag.Även om förekomsten av de mest grava deformiteterna har minskat, så visar resultaten att de lättare skadorna inte har minskat i samma omfattning under den undersökta perioden annat än på vissa provplatser. Detta skulle kunna tyda på att oligochaeterna fortfarande påverkas av upplagrade miljögifter i sedimenten

Osteonecrosis following resurfacing arthroplasty: A clinical positron emission tomography study of 14 cases

Background and purpose One of the main concerns regarding resurfacing arthroplasty is the viability of the remaining part of the femoral head, and the postoperative risk of a femoral neck fracture or collapse. In contrast to radiographic methods, positron emission tomography using the radiotracer [18F]-fluoride (Fluoride-PET) enables us to visualize the viability of bone in the remaining part of the head, despite the presence of the covering metal component

Differences in hip bone mineral density may explain the hip fracture pattern in osteoarthritic hips

Introduction In patients with osteoarthritis of the hip (OAH), trochanteric fractures are much more common than femoral neck fractures. One reason may be altered bone composition in the proximal femurs. OAH often leads to a fixed external rotation of the hip, leading to difficulties in positioning during DXA measurements. We compared BMD in OAH-affected legs and healthy legs