Moglichkeiten und Grenzen der Videoannotation mit Pan.do/ra - Forschung, Lehre und institutionelles Repositorium

Seit fast 10 Jahren wird am Heidelberger Zentrum für Transkulturelle Studien (HCTS) im Rahmen der Heidelberg Research Architecture mit Pan.do/ra eine open source Plattform zur Annotation von Audio- und Video-Material angeboten. Das web-basierte System erlaubt es mehreren Nutzern gleichzeitig, frei gewählte Segmente eines Videos mit unterschiedlichen Arten von Annotationen (Layer oder Spuren) zu versehen, zu bearbeiten, auszutauschen und zu exportieren. Dieser Beitrag stellt verschiedene Anwendungsszenarien an der Universität Heidelberg vor. Der Einsatz in der Forschung wird am Beispiel islamischer Predigten, der Einsatz in der Lehre am Beispiel japanischer Propagandafilme des Zweiten Weltkriegs dargestellt. Der Beitrag diskutiert dabei kritisch, wie hilfreich die vorgängige Annotation letztlich für die eigentliche Inhaltsanalyse ist. Außerdem werden der Einsatz als institutionelle Videoplattform und abschließend die Anforderungen und Herausforderungen für ein nachhaltiges Angebot auf universitärer Ebene diskutiert

Metrik und Poetik der Josephsgeschichte Muhammad Sagirs

Discussions of middle Bengali Muslim works have rarely focused on the aesthetic dimensions of this strand of literature. The in-depth analysis of the earliest Bengali version of the famous tale of Joseph and Zulaikha attempted here shows its connections to many Islamic literary traditions, such as the stories of the prophets, the maṯnawī (in this case of ʿAbd ar-Raḥmān Ǧāmī) and the north Indian 'premākhyān'. Most importantly, however, the focus on the poetic form also allows reconstructing the story’s re-creation along a specific aesthetics of performance and response. While the new ending that is added in the Bengali version in many ways reflect the work’s embeddedness in North Indian literary traditions and the history of regionalization during the late Mogul empire, the most important means for the story’s recreation lies on the plain of its metrical structure. While it largely follows the maṯnawī by employing its equivalent, the Bengali meter of paẏār, other meters are used as well, most often the tripadī. In the first systematic probe into the semantic function of such a metrical system which is typical for many middle Bengali works, the alternation of different meters is linked with the alternation of the narrative modes of diegesis and mimesis. This excavation of important aspects of the aesthetics of production and reception considerably stands in contrast to judgments denying the middle Bengali Muslim works an aesthetic structure of their own and opens up comparative questions in different directions. It contributes to an overdue shift in the study of pre-colonial Muslim traditions in Bengal, from teleological paradigms of identity towards a literary history which asks the texts what they tell us about their recipients’ expectation and reception

Islamic Non-Friday Sermons in Bangladesh

Scholarship on ‘Islamic sermons ’ has in recent years increasingly em-phasised the importance of various kinds of sermons, held not only in mosques but at religious gatherings outside the mosque, or trans-mitted by cassettes, television, or other, newer media (Howarth 2005, Hirschkind 2006, Scholz et al. 2010, Sætren 2010). Nevertheless, many forms of Islamic sermons have not yet been included in the lite-rature, and many aspects remain unexplored. This is true particularly for Islamic sermons in South Asia, and even more so for Islamic sermons in Bangladesh. The genre in question here, denominated most often as sermon congregation (wa’z mahfil), has so far been men-tioned only in passing in some historical studies of the region as well as in an article focusing on more recent shifts in gender dynamics (Shehabuddin 2008). The discussion here aims to expand these inqui-ries by considering the sermons as an example of a universal human phenomenon – of rhetoric and poetics influencing convictions and evo

Revisionsplktens avskaffande- vad komer påverka de mindre bolagens besllt om revision?

Syftet med uppsatsen är att i samband med ett förmodat förslag om ett avskaffande av revisionsplikten för svenska mindre företag redogöra för: tre olika intressentgruppers inställning till revision, revisionsplikten och dess avskaffande; revisionens historia och innehåll; vilka faktorer som styr företagens efterfrågan på revision samt vilken effekt ett avskaffande av revisionsplikten får på företagens efterfrågan på revision. Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning. Denna har genomförts genom semistrukturerade intervjuer med revisionsbyråer, företagarorganisationer, småföretag och banker. I studien har vi haft ett hermeneutiskt synsätt och vår ansats är till en början deduktiv, men övergår sedan till induktiv. De teoretiska perspektiv som vi använder oss av för att kunna analysera de empiriska resultaten är intressentteorin, legitimitetsteorin och resursberoendeteorin. Empirin består av elva semistrukturerade intervjuer. Dessa intervjuer har gjorts med fyra revisionsbyråer, två företagarorganisationer, tre företag och två banker. Vi har genom vår undersökning identifierat de faktorer som kommer att ha störst inverkan på de mindre bolagens beslut att anlita eller inte anlita revisor. Saknas externa intressenter med intresse av revision är de aktiva ägarna inte i högre grad intresserade av revision för sin egen del. De viktigaste faktorerna som talar för att revision kommer att genomföras är istället att bolaget har intressenter i form av passiva ägare, banker eller revisor för vilken man hyser starkt förtroende. Den troliga utvecklingen av efterfrågan på revision är troligen långsamt nedåtgående

Religious Experience as Aesthetic Experience

Knapp L. Religious Experience as Aesthetic Experience. In: Dorpmüller S, Scholz J, Stille M, Weinrich I, eds. Religion and Aesthetic Experience: Drama Sermons Literature. Heidelberg: Heidelberg University Publishing; 2018: 31-46.The starting point of this article is the observation that some definitions of aesthetic experience are based on metaphors from religion or ritual theory. One notable example is Erika Fischer-Lichte’s definition of aesthetic experience as liminal experience. She divides experiences into aesthetic, where the journey itself is the goal, and non-aesthetic, where the experience is a route to faith and belief. Fischer-Lichte’s theory is described here so as to reflect on how religious experience in general could be categorised as part of a broader concept of aesthetic experience. Furthermore, this paper describes how existing concepts of aesthetic and religious experience have many structural and functional parallels, and how distinguishing between aesthetic and religious experience becomes particularly difficult if art is seen as a transcendent principle, i.e. one that is barely distinguishable from the bases of monotheistic theologies. This view of art becomes relevant when the sublime is discussed as a feature of objects