Ethology in conservation : how an ethologist can contribute to conservation projects

Det finns idag många arter som riskerar att utrotas, ofta på grund av mänsklig påverkan på deras habitat. Det tvärvetenskapliga fältet bevarandeetologi syftar till att använda etologi, kunskapen om djurs beteende och anledningen till det, inom bevarandet av dessa arter. Fältet är relativt nytt och saknar därför en standard för hur man ska använda det inom olika projekt. Både skeptiska och optimistiska forskare till att det kommer gå att utveckla ett sådant ramverk finns. Den här studien har gjorts för att reda ut hur bevarandeetologin hittills har bidragit till bevarandearbete, hur man kan lösa problem som idag finns inom bevarandeprojekt med hjälp av etologi samt hur man med hjälp av bevarandeetologi kan utforma hållbara bevarandeprojekt. Resultatet visar att bevarandeetologi hittills har använts inom projekt som både äger rum utanför och i ett djurs naturliga habitat samt vid återintroduktioner och förflyttningar av djur. Vetenskapen har bland annat använts för att minska risken för dålig välfärd och frustration hos djur som hålls i fångenskap, öka chanserna för att återintroduktioner ska lyckas och utforma mänsklig infrastruktur så djur inte blir skadade. Studien visar också att bevarandeetologi skulle kunna användas för att lösa problem som minskat antal reproducerande individer i en population, felaktig hantering av ekoturism som skapar stress hos vissa arter samt hot som uppstår på grund av att djur uppfattar omvärlden på ett annorlunda sätt än oss människor, t.ex. att de blir störda av ljus och ljud på ett annat sätt. Det ska dock påpekas att lösningar på dessa problem endast är teoretiska och måste utvärderas innan man kan fastställa att bevarandeetologin är nyckeln i dessa fall. När det kommer till att utforma hållbara projekt med hjälp av bevarandeetologi lyfter den här studien fram att fokus bör läggas på att utforma långsiktiga återintroduktionsprojekt, jobba fram metoder så människor och djur kan samexistera samt forska på hur arter kommer reagera på eventuella förändringar i klimat och habitat. För att sådana strategier ska kunna utformas korrekt behövs bevarandeetologin, som ett verktyg av många. I framtiden är förhoppningen att se mer applicerad bevarandeetologi, eventuellt med den här studien som stöd i hur man kan använda fältet praktiskt. Att dessutom kontinuerligt utvärdera användandet av etologi inom bevarandearbete är något som krävs för att en utveckling framåt ska kunna ske. Jag har en stor tro på att bevarandeetologi har mycket att bidra med inom bevarandet av den biologiska mångfalden, men det krävs struktur över hur man ska använda det för att det ska bli en standard vid varje projekt.When work towards preserving the biodiversity on Earth is pursued, it is often required to understand how and why an animal exhibits different behaviours. Therefore, during the mid 1990’s, the interdisciplinary field conservation behaviour developed, as a tool to use ethology in that work. The field has encountered some obstacles in its development, although many scientists are positive and believe the field has great potential, and has despite the problems faced been able to contribute to conservation projects in different ways. The purpose with this literature review was to investigate how conservation behaviour has contributed to conservation projects in the past, how it can be a key to solve current problems in the work towards conservation and how it can be used in the future to create sustainable conservation projects. The results of this study show that conservation behaviour has demonstrably been used in projects both ex situ and in situ, within reintroductions and translocations, and to help reduce human-animal conflicts. Through these contributions, many projects were able to succeed and reduce the risk of extinction in several species. There are also some problems that can be solved by using conservation behaviour, for example when conservation areas are planned and to evaluate the risk with effective population size that some species may encounter. Furthermore, an ethologist can understand how certain animals experience anthropogenic changes in the environment. The conclusion is therefore that people with an expertise in animal behaviour can contribute to developing conservation projects, sustainable considering society, economy and environment, with long term results. A framework for how to use conservation behaviour is required in order to use the tool as effective as possible. Alternative questions for further research are proposed and encouraged, in order to establish conservation behaviour as a standard within conservation work

Manual correction of semi-automatic three-dimensional echocardiography is needed for right ventricular assessment in adults; validation with cardiac magnetic resonance

Background: Three-dimensional echocardiography (3DE) and semi-automatic right ventricular delineation has been proposed as an appropriate method for right ventricle (RV) evaluation. We aimed to examine how manual correction of semi-automatic delineation influences the accuracy of 3DE for RV volumes and function in a clinical adult setting using cardiac magnetic resonance (CMR) as the reference method. We also examined the feasibility of RV visualization with 3DE. Methods: 62 non-selected patients were examined with 3DE (Sonos 7500 and iE33) and with CMR (1.5T). Endocardial RV contours of 3DE-images were semi-automatically assessed and manually corrected in all patients. End-diastolic (EDV), end-systolic (ESV) volumes, stroke volume (SV) and ejection fraction (EF) were computed. Results: 53 patients (85%) had 3DE-images feasible for examination. Correlation coefficients and Bland Altman biases between 3DE with manual correction and CMR were r = 0.78, -22 +/- 27 mL for EDV, r = 0.83, -7 +/- 16 mL for ESV, r = 0.60, -12 +/- 18 mL for SV and r = 0.60, -2 +/- 8% for EF (p < 0.001 for all r-values). Without manual correction r-values were 0.77, 0.77, 0.70 and 0.49 for EDV, ESV, SV and EF, respectively (p < 0.001 for all r-values) and biases were larger for EDV, SV and EF (-32 +/- 26 mL, -21 +/- 15 mL and -6 +/- 9%, p <= 0.01 for all) compared to manual correction. Conclusion: Manual correction of the 3DE semi-automatic RV delineation decreases the bias and is needed for acceptable clinical accuracy. 3DE is highly feasible for visualizing the RV in an adult clinical setting

Nutritional evaluation of lowering consumption of meat and meat products in the Nordic context

The World Cancer Research Fund (WCRF) recommended in 2007 that consumer intake of red meat is minimized and processed meat eliminated. The recommendation was based on a systematic review of the available literature on the association between meat consumption and cancer. The recommendation to individuals was to ingest less than 500 grams of red meat per weeks, and very little - if anything - processed meats. In a new study, National Food Institute has assessed the nutritional consequences from living the recommendations of the WCRF, in Norway, Sweden, Finland and Denmark. The current consumption of meat in the Nordic countries is not far from the level WCRF has proposed on an individual level. The study also shows that it will have no significant nutritional consequences to reduce the intake of meat to the recommended, neither when it comes to red meat nor processed meat