Det handlar om materialresurserna

Ett varsamt underhåll av gamla byggnader kräver utöver kunskap om själ­va husen även tillgång till traditionella material. Kraven på relevanta ma­terial måste ställas med kraft för att locka materi­alindustrin till omställ­ning, anser Ove Hide­mark. Även inom nypro­duktionen finns anled­ning att lära av de gamla beprövade materialens överlägsna livskurva. Äl­dre kunskap om kvalitet måste kunna ställas mot ett alltför kvantitetsinrik­tat tänkande. Ett gott ex­empel är t ex Byggnads­styrelsens ökade krav på virkeskvalitet när det gäller fönster - det ma­nar till efterföljd.

Om slottets färg

Gult eller brunt? Kungliga slottets färg väckte under det gångna året en debattstorm såväl i media som på gator och torg. Den nuvarande kulören utpekades som både historielös och ful av dem som ville se slottet i en ljusgul 1700-talsdräkt, medan andra tagit upp resonemanget om det enhetliga stadsrummet kring slottet. Slottsarkitekten har i media fått spela rollen som den ”bruna bromsklossen”. Färgfrågan har dominerat, men en restaureringsarkitekts arbete handlar också om en hållbar restaureringsetik; eller med Ove Hidemarks egna ord ”om behovet att fördjupa och förlänga perspektivet både bakåt och framåt i tiden.” Att överlämna kulturarvet i ett väl underhållet skick till kommande generationer borde enligt hans synsätt prägla varje generations agerande. Historien är alldeles för komplex för trendmässiga smakförälskelser och smakfördömanden

Att planera för god byggnadsvård

I regeringens budgetpro­position 1990 anslogs 140 miljoner kronor till underhåll av de kungliga slotten. Professor Ove Hidemark tillsammans med ståthållare Harald Smith fick finansdeparte­mentets uppdrag att göra en allmän översyn av byggnadsvärdens situa­tion i landet samt formu­lera åtgärdsbehovet vid de kungliga slotten. Arti­keln, som har bearbetats för Kulturmiljövård, är hämtad ur deras PM. Den tar fasta på insikten om de fysiska kvaliteterna hos en gammal byggnad och pekar på nödvändig­heten av en genomtänkt planering inför varje res­taureringsinsats. Äldre byggnadsteknik måste få en chans att räddas över till framtiden, skriver Ove Hidemark.

Den åldrande ruinen : en betraktelse

En lyckad restaurering eller konservering skall eller bör, om möjligt, inte synas. Det gäller i första hand ruiner men är egentligen ett gemensamt ideal för alla restaureringar

Det handlar om materialresurserna

Ett varsamt underhåll av gamla byggnader kräver utöver kunskap om själ­va husen även tillgång till traditionella material. Kraven på relevanta ma­terial måste ställas med kraft för att locka materi­alindustrin till omställ­ning, anser Ove Hide­mark. Även inom nypro­duktionen finns anled­ning att lära av de gamla beprövade materialens överlägsna livskurva. Äl­dre kunskap om kvalitet måste kunna ställas mot ett alltför kvantitetsinrik­tat tänkande. Ett gott ex­empel är t ex Byggnads­styrelsens ökade krav på virkeskvalitet när det gäller fönster - det ma­nar till efterföljd.

Traditionell byggnadsteknik - marginalkunskap eller baskunskap? : (Tema: Ideologi/Debatt)

Kanske byggde vi bäst, tekniskt sett, kring senaste sekelskiftet, vars tunga stommars kvalitet blir uppenbar i jämförelse med da­gens lättväggsbyggande. Den byggnadsteknik vi övergav på 1950-talet var empiriskt väl prö­vad i en 1000-årig tradition. För alla som bygger idag borde den traditionella tekniken vara en baskunskap och en inspirations­källa för bättre byggnadsteknik.