Minorities and Migrants: Transforming the Swedish Literary Field

European fiction is being increasingly influenced by postcolonialism, globalisation and transnationalism. Methodological nationalism based on the idea that a nation-state is a container, the contents of which need to be protected, has come under critical scrutiny by cultural mobilisers from regions seen as peripheral during the era of modern European nation-building. One novel that exemplifies the literary response to marginalisation is Populärmusik från Vittula (Popular Music, 2000) by the Swedish-Tornedalian writer Mikael Niemi. Set in the historical homeland of the Tornedalians in the northern borderlands between Sweden and Finland, the novel addresses the concerns—poverty, alienation, assimilation and the internalisation of majority discourse—which are more typically associated with postcolonial writing from the (former) European colonies.</p

Postkolonialism och poetik

Alejandro Leiva Wenger was born in Chile in 1976. When he was nine years old his mother emigrated to Sweden with Alejandro and his younger brother. Their father remained in Chile. The family settled in a multicultural suburb south of Stockholm. In 2001 Alejandro Leiva Wenger's first collection of short stories entitled In our honour was published. The stories provide a combination of poetological features of an experimental literary tradition and postcolonial themes. The stories are examples of contemporary realist prose portraying life in multicultural Sweden. In some of the stories this is reflected by the use of multiethnic youth language. Twentyfirst-century Sweden is portrayed as a society where the vision of the Swedish welfare state has collapsed. In this contemporary world ethnic, class, gender and age differences are at work in processes of segregation and marginalization

Uppgörelsen med skammen över den egna kulturen och negativa självbilder : om kön och etnicitet i samisk och tornedalsk litteratur

På 1970-talet blev det ett uppsving för anti- och postkoloniala strömningar i de nordiska länderna. Nordkalottens enda urfolk, samerna, och minoriteter som de svenska tornedalingarna började organisera sig. En modern samisk och tornedalsk litteratur växte fram. Den mångsidige författaren Nils-Aslak Valkeapää (1943–2001), vars samiska namn är Áillohaš, var aktiv inom den internationella urfolksrörelsen. År 1991 fick han Nordiska rådets litteraturpris för den banbrytande dikt- och bildboken Solen, min far (1990). Originalet, Beaivi áhčážan, 1988, publicerades på nordsamiska. Solen, min far är ett led i den kulturella mobiliseringen som syftar till att stärka en samisk kulturell identitet och väcka nytt liv i det nordsamiska språket. Boken innehåller fotografier från olika muséers och vetenskapliga institutioners samlingar, bland annat rasbiologiska samlingar som syftade till att visa skillnader mellan samerna och den nordiska rastypen. Valkeapää kallade boken ett samiskt familjealbum. Texten skildrar naturens växlingar med födelse och död som också människan är en del av: "[…] så växer jag ur denna jord/ till jorden/ jag/ och sådana som jag". Nordisk kvinnolitteraturhistori