Deoxygenation impacts on Baltic Sea cod: Dramatic declines in ecosystem services of an iconic keystone predator

The intensified expansion of the Baltic Sea's hypoxic zone has been proposed as one reason for the current poor status of cod (Gadus morhua) in the Baltic Sea, with repercussions throughout the food web and on ecosystem services. We examined the links between increased hypoxic areas and the decline in maximum length of Baltic cod, a demographic proxy for services generation. We analysed the effect of different predictors on maximum length of Baltic cod during 1978-2014 using a generalized additive model. The extent of minimally suitable areas for cod (oxygen concentration >= 1 ml l(-1)) is the most important predictor of decreased cod maximum length. We also show, with simulations, the potential for Baltic cod to increase its maximum length if hypoxic areal extent is reduced to levels comparable to the beginning of the 1990s. We discuss our findings in relation to ecosystem services affected by the decrease of cod maximum length

Marked recent declines in boron in Baltic Sea cod otoliths – a bellwether of incipient acidification in a vast hypoxic system?

Ocean acidification is spreading globally as a result of anthropogenic CO2 emissions, but the Baltic Sea has until recently been thought to be relatively well-buffered by terrigenous inputs of alkalinity from its watershed. We discovered a 3- to 5-fold decline in boron (as B : Ca) in otoliths of eastern Baltic cod (EBC) between the late 1990s and 2021. Examining a time series of EBC otoliths, we found varying levels of B : Ca starting in the 1980s, with the most recent years showing an all-time low for this period. This trend correlates with declines in pH and dissolved oxygen but not with changes in salinity. We examined possible physiological influences on B : Ca by including a collection of Icelandic cod as an “out-group”. Icelandic cod otoliths showed strongly positive correlations of B : Ca with physiologically regulated P : Ca; this was not the case for EBC. Finally, B : Ca in EBC otoliths is negatively correlated, to some extent, with Mn : Mg, a proposed proxy for hypoxia exposure. This negative relationship is hypothesized to reflect the dual phenomena of hypoxia and acidification as a result of decomposition of large algal blooms. Taken together, the otolith biomarkers Mn : Mg and B : Ca in cod suggest a general increase in both hypoxia and acidification within the Baltic intermediate and deep waters in the last decade

Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk

I rapporten redovisas resultaten av undersökningarna inom recipientkontrollprogrammet i Forsmark under 2013. Den planerade effekthöjningen av kraftverket påbörjades under 2013 för Forsmark 2 och ledde till ökad genomströmning av kylvatten. Förlusterna i silstationen dominerades under våren av storspigg (Gasterosteus acelatus). Mest förekommande art under höstprovtagningen var strömming (Clupea harengus), främst årsyngel, som indikerar rekryteringsframgång för strömming i Forsmarksområdet. Mängden ål (Anguilla anguilla) i proverna under hösten var lägre än på många år, men likt tidigare bestod förlusterna huvudsakligen av blankålar. Vid provfiskena i Biotestsjön fångades stora mängder abborre (Perca fluviatilis) och mört (Rutilus rutilus) under våren, vilket visar på en betydande anlockning till anläggningen under lekperioden. I yngelundersökningarna på hösten fångades dock små mängder årsyngel av abborre och mört. Den minskade förekomsten av ål i Biotestsjön, sedan gallren avlägsnades 2004, fortsatte även under 2013. Trots att mängden ål minskar i anläggningen kan man se att små ålar anlockas in till Biotestsjöns varma vatten. Den positiva trenden i fångsterna av abborre i Biotestsjön under hösten fortsatte under 2013. Andelen unga fiskar, från årsyngel upp till tre års ålder, var stor. Tillväxten hos abborrynglen under året var extremt snabb och individer upp till 18 cm fångades. Under höstens provfiske fångades stora mängder årsyngel av gädda (Esox lucius). Även dessa hade vuxit mycket snabbt, med totallängder upp mot 40 cm. Årets resultat av bottenfaunaundersökningarna vid den medeldjupa stationen nära ön Länsman, som tidvis berörs av kylvattenplymen, visade att bottenfaunasamhället hade återhämtat sig från låga värden 2011 och 2012. Under 2013 var abundanser och biomassor för bottenfaunan tillbaka på mer normala nivåer. Anledningen till tidigare års kollaps i bottenfaunasamhället tillskrivs mekaniska skador på bottnarna vid provtagningsstationen, orsakade av kabeldragningsarbete i samband med förläggningen av sjökabeln Fenno-Skan 2. Fågelstudierna i Forsmarksområdet visade att Biotestsjön är det enskilt viktigaste området för sjöfågel i närområdet. Vid fågelundersökningarna observerades att mellanskarven (Phalacrocorax carbo sinensis) genomförde häckning inne i Biotestsjön för första gången sedan anläggningen färdigställdes på 1970-talet. Häckningen blev misslyckad och inga ungar överlevde, mycket beroende på frekventa störningar från havsörnar i området. Under 2013 fortsatte den positiva utvecklingen för knipa (Bucephala clangula) i Biotestsjön och detta kan vara en följd av att det finns födounderlag i anläggningen för knipa. Möjligen har den nyupptäckta och invasiva musslan Mytilopsis leucophaeata etablerat sig i en så stor omfattning i Biotestsjön att den numera utgör en viktig födogrund förknipan i området

Effekthöjningsprogrammet vid Forsmarks kärnkraftverk

Miljödomstolens deldom 2008-08-21 i målen M 1666-07/M 5786-07 lämnade Forsmark Kraftgrupp AB (FKA) tillstånd att enligt miljöbalken höja den termiska effekten vid kärnkraftverket från 9156 MW till 10281 MW. När effekthöjningen är slutförd beräknas kylvattenflödet ha ökat med cirka 20 procent till 170 kubikmeter per sekund för samtliga tre anläggningar och utsläppstemperaturen i Biotestsjön förväntas ha höjts från 10,3°C till 11,0°C. I samband med effekthöjningarna i kärnkraftverket förväntas den fysiska vattenmiljön och dess organismer påverkas främst genom ökat kylvattenflöde och därmed ytterligare höjda vattentemperaturer i närrecipienten. Enligt prövotidsförordnanden i domen ska det avgöras vilken betydelse den ökade vattenbortledningen av kylvatten och den ökade värmetillförseln till havet kan få för det allmänna fiskeintresset. FKA ska i samråd med Fiskeriverket (numera SLU, institutionen för akvatiska resurser), som är tillförordnad sakkunnig i utredningen, undersöka påverkan på fisket av den ökade vattenbortledningen och den ökade värmetillförseln enligt program (effekthöjningsprogrammet) som Fiskeriverket och FKA kom överens om. Resultatet av utförda undersökningar och utredningar med förslag till slutligt avgörande av frågorna ska redovisas till miljödomstolen senast fem år från det att effekthöjningarna tagits i drift. Denna rapport redovisar resultaten och kunskapsunderlaget från undersökningarna inom den första delen av effekthöjningsprogrammet under åren 2009-2014 samt ger en generell beskrivning av utvecklingen för delar av fisksamhället i Forsmarksområdet. Delmoment inom effekthöjningspro-grammet som avser effekter av ökat vattenflöde består av studier för fiskrekrytering av varmvattenarter i intagsområdet för kylvatten, fiskförluster i silstationerna på kraftverket samt effekter på uttransport av yngel från Biotestsjön. Moment som avser effekterna av ökad vattentemperatur i recipienten är ålders- och tillväxtstudier hos abborre, förekomst och överlevnad av sikyngel i plymområdet, samt anlockning av strömming och romöverlevnad i utsläppsområdet. Den första delen av undersökningarna genomförs innan det ökade energiuttaget inletts på kraftverket. När kärnkraftverket färdigställt utbyggnaden och produktionen uppnått den nya effektnivån ska undersökningarna inom effekthöjningsprogrammet upprepas under tre år. I slutrapporteringen av effekthöjningsprogrammet ska resultaten av utförda undersökningar och utredningar presenteras till miljödomstolen med slutligt utlåtande om effekterna för det allmänna fiskeintresset av den ökade vattenbortledningen av kylvatten och ökade värmetillförseln till havet. Resultaten från första delen av effekthöjningsprogrammet visar att tätheterna av abborre, gädda och mört är mycket låga i intagsområdet i Asphällafjärden. Förlusterna av fisk i silstationerna i kärnkraftverket är omfattande. De största mängderna fastnar under vårarna och senhöstarna, vilket sammanfaller med när den ordinarie provtagningen inom baskontrollprogrammet äger rum. Storspigg i provtagningarna utgör nästan 80 procent av rensmassorna till antalet. Tillväxten hos abborre under första levnadsåret är snabb för individer i Biotestsjön jämfört med abborrar i Forsmarks skärgård och Finbofjärden. I Forsmarksområdet har tillväxten hos årsyngel av abborre ökat sedan mitten av 1990-talet och har uppnått likadana tillväxthastigheter som hos abborrar från Biotestsjön. Denna utveckling finns inte hos abborrar i referensområdet Finbofjärden på Åland. I utsläppsområdet från Biotestsjön finns det en påvisad anlockning av strömming under vårperioden i samband med lek. Lekaktiviteten hos strömming är större inom effektområdet med uppvärmt vatten än på platser som inte påverkas av en temperaturökning. Förekomsten av sikyngel i utsläppsområdet är extremt låg, vilket sannolikt är en följd av den generella utvecklingen för arten i Bottenhavet. För att slutrapporteringen till miljödomstolen med slutligt avgörande i frågorna ska vara av erforderlig kvalité är det nödvändigt att kompletterande studier genomförs för att få tillräckligt med underlag. För att utröna den geografiska omfattningen av effekter av kylvattenutsläppet på strömming är det nödvändigt att utöver de redan planerade ekointegreringarna i kylvattenplymen komplettera med undersökningar i hela Öregrundsgrepen. Larv- och yngelundersökningar borde genomföras vid kylvattenintagen till kraftverket för att uppskatta förlusterna av fisk i dessa livsstadier. Dessutom bör det undersökas hur omfattande lekaktiviteten är för abborre och gädda i Asphällafjärden

Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk

I rapporten redovisas resultaten från undersökningarna i det biologiska recipientkontrollprogrammet för Forsmarks kärnkraftverk under 2015. Energiproduktionen i kärnkraftverkets anläggningar var 21,1 TWh under 2015. För Forsmark 2 (F2) var produktionsnivån den största någonsin, sannolikt ett resultat av de effekthöjningar som trädde i kraft 2013. Effekthöjningarna har bland annat medfört att intaget av kylvatten till kraftverket har ökat från cirka 88 m³/s till 96 m³/s. Förlusterna av fisk i silstationerna utgjordes likt tidigare år av småväxta fiskarter samt yngel. Sammanlagt fastnade totalt cirka 19 miljoner individer i silstationerna under åtta provtagningsveckor på våren och tolv veckor på hösten. Storspigg ( på våren och 66 procent under hösten. Under hösten utgjordes den största andelen storspigg av årsyngel vilket speglar artens rekryteringsframgång i kustnära vatten vid Forsmark. Den tidigare ökande förekomsten av ål ( silstationerna har avstannat och 2015 förekom relativt små mängder ål i proverna. Ålarna fastnar främst under senhösten i silstationerna och utgörs främst av könsmogna blankålar. Förlusterna av strömming ( framförallt vuxna individer och i jämförelse med tidigare år var förekomsterna små. Stora nätfångster i Biotestsjön under våren visade återigen anläggningens attraktionskraft och betydelse för fisk i området. Abborre ( rutilus) björkna ( gallren togs bort från anläggningens utsläpp 2004. Mört fångas främst under mars– april och abborre i maj månad i samband med respektive reproduktionsperiod. Trots den omfattande lekaktiviteten för mört i Biotestsjön under våren var det mycket låga tätheter av yngel under hösten. Årsyngel av abborre fångades i relativt stora mängder under 2015. Mängden ål i Biotestsjön har haft en negativ utveckling sedan undersökningarna inleddes 2003. Av de 500 000 glasålar som sattes ut 1989 har de allra flesta sannolikt lämnat anläggningen. Det varma vattnet i Biotestsjön har dock en stor dragningskraft för ålen och det sker kontinuerligt nyrekrytering in till anläggningen. Under hösten bestod nätfångsterna i Biotestsjön främst av abborre, mört och sarv. I kontrollerna för gonadstatus och kondition för abborre och mört påträffades inga individer med skador eller kritiska värden. Åldersanalyserna av abborre visade att de allra flesta var två år eller yngre. De äldre fiskarna skyr sannolikt anläggningen under sommaren då vattentemperaturen är alltför hög. Tillväxten hos abborre och gädda ( fångsterna i nätfiskena likvärdiga med fiskena i oktober och det är sannolikt att de individer som finns i Biotestsjön under hösten övervintrar i anläggningen.Gasterosteus acelatus) svarade för de största förlusterna med 91 procent av individernaAnguilla anguilla) iClupea harengus) utgjordes 2015 avPerca fluviatilis), mört (Rutilus, sarv (Scardinius erythrophthalmus), gers (Gymnocephalus cernuus) ochAbramis bjoerkna) uppvisar alla en positiv utveckling i Biotestsjön sedanEsox lucius) under 2015 var återigen mycket snabb. I december månad var Sammanfattning I nätprovfisket i Forsmarks skärgård fångades likt tidigare år färre fiskar jämfört med Finbofjärden. Den vanligaste arten i provtagningarna var abborre. Den positiva utvecklingen för fångster av stora abborrar (>25 centimeter) i Forsmark fortsatte under 2015. Detta kopplas till abborrens möjlighet att vandra fritt mellan Biotestsjön och omgivande områden och att de periodvis kan tillgodogöra sig Biotestsjöns goda förhållanden för snabb tillväxt. Provtagningarna av mjukbottenfauna i Forsmark och Finbofjärden visade små mellanårsvariationer vad gäller biomassa och abundans under senare år. På den mellandjupa stationen FM 119 har bottenfaunasamhället återhämtat sig sedan likströmskabeln Fenno-Skan 2 grävdes ner i området 2011. I undersökningarna av hårdbottenfauna med så kallade Landforsplattor var skillnaderna stora avseende artförekomst, biomassa och abundans mellan 2014 och 2015. I Biotestsjön var skillnaderna tydligast. De arter som ökat mest var falsk vandrarmussla antipodarumMytilopsis leucophaeata, nyzeeländsk tusensnäcka (Potamopyrgus) och märlkräfta (Leptocheirus pilosus). Den främmande musselarten Mytilopsis leucophaeata och kan sprida sig obehindrat till Biotestsjön. Arten har även påträffats utanför anläggningen i Forsmarks skärgård, men i mycket mindre omfattning jämfört med i Biotestsjön. Sannolikt är vattentemperaturerna under vintern så låga där att de får svårt att överleva. Fågelinventeringarna inom kontrollprogrammet visade under 2015 att Biotestsjön var det enskilt viktigaste området i Forsmark för de sjöfågelarter som ingår i programmet. Förekomsten av mellanskarv ( Forsmarksområdet och häckningar genomfördes återigen inne i Biotestsjön. Likt tidigare år överlevde dock inga ungar och anledningen tillskrivs frekventa störningar från bland annat havsörnar (förekommer rikligt i de varma delarna av kylvattenvägarnaPhalacrocorax carbo sinensis) har ökat iHaliaeetus albicilla) och trut- och måsfåglar

Beståndsstatus för torsk i Ålands hav 2022

Jämförelser mellan torsk i Ålands hav och i södra Östersjön för 2021 och 2022 visar att torsken i Ålands hav växer snabbare, har bättre kondition och blir större och äldre än torsken i södra Östersjön. Journalföringen visar att fångst per ansträngning för 2022 under april–juni är den näst högsta under hela tidsserien 2000–2022. Trots förekomst av parasiter i levern, påverkas inte torskens konditionsindex (Fulton K) i Ålands hav, men antalet levermaskar ökar med ålder, längd, vikt och levervikt. Endast ett fåtal torskar var angripna av muskelparasiter. Analys av maginnehållet visade att torsken i Ålands hav främst äter ishavsgråsugga men även sillartade fiskar och pungräkor

Micro-X-ray fluorescence image analysis of otoliths to distinguish between wild-born and stocked river-spawning whitefish captured in the Baltic Sea

Strontium concentrations are low in fresh waters compared to seawaters. Therefore, wild-born river-spawning and stocked freshwater-reared whitefish Coregonus lavaretus L. display regions with low concentrations of strontium in the centre of their otoliths. Strontium in otoliths from wild-born river-spawning whitefish ascending the River Tornionjoki, river-spawning whitefish stocked as one-summer-old fingerlings caught ascending the River Kemijoki, and sea-spawning whitefish caught near the angstrom land Islands was mapped using mu-XRF. The strontium-depleted regions in the centre of the whitefish otoliths, measured using ImageJ, had mean sizes of 0.18 +/- 0.2 mm(2) (River Tornionjoki) and 2.3 +/- 0.3 mm(2) (River Kemijoki), whereas the otoliths from whitefish caught at sea lacked a strontium-depleted region altogether. Measurement of the area of the strontium-depleted region in whitefish otoliths provides a convenient method with which to differentiate between whitefish of different provenance and to determine the origins of whitefish in mixed catches

Micro-X-ray fluorescence image analysis of otoliths to distinguish between wild-born and stocked river-spawning whitefish captured in the Baltic Sea

Strontium concentrations are low in fresh waters compared to seawaters. Therefore, wild-born river-spawning and stocked freshwater-reared whitefish Coregonus lavaretus L. display regions with low concentrations of strontium in the centre of their otoliths. Strontium in otoliths from wild-born river-spawning whitefish ascending the River Tornionjoki, river-spawning whitefish stocked as one-summer-old fingerlings caught ascending the River Kemijoki, and sea-spawning whitefish caught near the Åland Islands was mapped using µ-XRF. The strontium-depleted regions in the centre of the whitefish otoliths, measured using ImageJ, had mean sizes of 0.18 ± 0.2 mm2 (River Tornionjoki) and 2.3 ± 0.3 mm2 (River Kemijoki), whereas the otoliths from whitefish caught at sea lacked a strontium-depleted region altogether. Measurement of the area of the strontium-depleted region in whitefish otoliths provides a convenient method with which to differentiate between whitefish of different provenance and to determine the origins of whitefish in mixed catches.</p

Kvädöfjärden, Egentliga Östersjön, 1981–2021

Inom den nationella miljöövervakningen av kust och hav bedrivs årligen sedan slutet av 1980-talet ett program för integrerad kustfiskövervakning. Programmet startades i slutet av 1980-talet och omfattar i dagsläget sju nationella referensområden; två i Bottniska viken, ett i norra Egentliga Östersjön, två i södra Egentliga Östersjön och två i Västerhavet.Syftet med programmet är att kartlägga fiskbeståndens status samt fiskens hälsotillstånd och miljögiftsbelastning för att upptäcka förändringar som indikerar storskalig påverkan av miljöhot som eutrofiering, miljögifter, klimatförändringar och andra miljöfaktorer.Detta faktablad sammanfattar resultat och bedömningar från den integrerade kustfiskövervakningen i referensområdet Kvädöfjärden i södra Östergötland. För en fördjupad presentation av resultaten se; Faktablad för Integrerad kustfisk-övervakning (Fjällbacka, Torhamn, Kvädöfjärden och Holmöarna), 2020: