Städernas flora och fauna

År 1950 levde en tredjedel av världens befolkning i städer, sedan fem år tillbaka bor hälften i städer och allt tyder på att år 2030 bor två tredjedelar av alla människor i städer. År 2050 skulle det innebära 6,5 miljarder stadsbor. Fram till år 2030 kommer det att byggas mer sammanhängande stadsbebyggelse än vad det finns totalt idag. Det innebär enorma infrastrukturomställningar och stora arealer av mark kommer att tas i anspråk. Den mark som bebyggs är ofta mycket dåligt inventerad på djur och natur trots att forskning visar på höga värden i och omkring tätorter. Behovet av en kunskapsbas är stort

Biophilia revisited: nature versus nurture

The ‘Biophilia’ hypothesis highlighting humans’ innate, positive response to nature is both increasingly accepted and questioned. Studies support an updated Biophilia. The interplay between inheritance and environment, including culture, governs an individual’s response, from positive to negative. Variety in urban green spaces is needed to optimise benefits to all residents

Myrarnas areal och vegetation

NILS är ett rikstäckande miljöövervakningsprogram som följer tillstånd och förändringar i det svenska landskapet och hur dessa påverkar förutsättningarna för den biologiska mångfalden. NILS finansieras av Naturvårdsverket, där NILS ingår i programområde Landskap. Ett viktigt syfte med NILS är att följa upp de nationella miljökvalitetsmålen för olika naturtyper och fungera som underlag för att till exempel visa om genomförda miljövårdsåtgärder leder till önskade förbättringar på nationell nivå eller landsdelsnivå. När NILS första femåriga inventeringsperiod (2003-2007) nu har avslutas kan de första tillförlitliga skattningarna göras, baserat på NILS hela nationella stickprov. Efter nästa femårsperiod (2008-2012), när alla rutor har inventerats ännu en gång, kan vi dessutom göra skattningar av förändringar. Denna rapport presenterar resultat för myrar och andra torvmarker baserat på provyteinventeringen i NILS för åren 2003-2007. Dessa data kompletterar väl de som har kommit fram genom den rikstäckande Våtmarksinventeringen (VMI) som inte omfattar alla myrar eftersom varje län har satt en minsta storleksgräns för vilka som ska ingå (Gunnarsson & Löfroth 2009). Syftet med VMI var att göra en heltäckande kartering av Sveriges myrar, som underlag för att identifiera vilka myrarealer som är skyddsvärda, med höga naturvärden, och vilka som skulle kunna bli aktuella för exploatering genom t.ex. torvtäkt. Därför valde man att fokusera på lite större myrar. Den minimistorlek som valdes som gräns är i många län 10 hektar, och i norra Sverige 50 hektar (Westerberg & Rynbäck Andersson, 2004). NILS har däremot en minsta karteringsenhet på 0,1 hektar (Esseen m.fl. 2007, Allard m.fl. 2003), vilket innebär att även mindre myrar kommer med i urvalet. NILS kan därmed komplettera de befintliga dataunderlagen och ge ett bra underlag för att skatta förändringar för alla arealklasser och alla regioner. Särskilt för fjällen finns det i dagsläget ingen detaljerad information om mängden myrar. Riksinventeringen av skog (RIS), där Riksskogstaxeringen och Markinventeringen ingår, har ett stort stickprov av provytor för skog och andra naturtyper, men gör som regel inga fältbesök i fjällen ovanför barrskogsgränsen, och därför fyller NILS en särskilt viktig funktion just där. I NILS ingår också ett större urval av växtarter som är typiska för myrar, t.ex. vitmossor och andra våtmarksmossor. Detta är alltså den första rapporten som presenterar representativa och detaljerade data för myrar i hela fjällregionen, utifrån fältinventering med tydliga urvalskriterier. För myrar nedanför fjällen kan RIS och NILS stickprov tillsammans ge ett bra underlag för noggranna analyser av tillstånd och förändringar. Fältinventeringen i NILS är utformad för att ge ett bra och detaljerat underlag för att beskriva artförekomst och förändringar i markvegetationen, vilket är särskilt viktigt i fjällen, i jordbrukslandskapet och i myrar. Ytterligare ett syfte med denna rapport är alltså att ge en detaljerad bild av myrarnas vegetation i olika delar av landet, på ett sätt som tidigare inte har varit möjligt. Tidigare har data om arealer av torvmark, träd- och buskskikt samt många markvariabler kunnat tas fram via Riksskogstaxeringen (Hånell 1990). Syftet med denna rapport är alltså att ge en nyanserad och heltäckande bild av myrarnas areal, vegetation och artinnehåll samt olika typer av påverkan i Sverige och illustrera hur NILS provytedata kan bidra till en sådan beskrivning, genom att: beräkna arealer utifrån enhetliga kriterier i hela landet, inklusive fjällen jämföra de beräknade arealerna med tidigare uppgifter från andra datakällor jämföra några olika avgränsningskriterier utifrån vegetation och arealer presentera en detaljerad beskrivning av myrarnas vegetation, baserad på enhetlig fältmetodik presentera skattningar av mängder för växtarter i träd-, busk-, fält- och bottenskikt uppskatta mängden av påverkan från diken och markstörning utifrån registreringar i provyto

An alternative urban green carpet: How can we move to sustainable lawns in a time of climate change?

Lawns are a global phenomenon. They green the urban environment and provide amenable public and private open spaces. In Sweden, 52% of the urban green areas are lawns. In the United States, lawns cover 1.9% of the country’s terrestrial area and lawn grass is the largest irrigated nonfood crop. Assuming lawn would cover 23% of cities globally [on the basis of data from the United States and Sweden], it would occupy 0.15 million to 0.80 million km2 (depending on urban definitions) - that is, an area bigger than England and Spain combined or about 1.4% of the global grassland area. Yet, lawns exact environmental and economic costs, and given the environmental and economic impacts of climate change, it is time to consider new alternative “lawnscapes” in urban planning as beneficial and sustainable alternatives

Effects of biodiversity and environment-related attitude on perception of urban green space

Green space in cities contributes to the quality of life for city dwellers, e.g., by increasing the opportunity for recreation. However, perception of urban green space is influenced by multiple factors. We investigated effects of biodiversity and environment-related attitudes on visual and auditory perceptions of urban green space. Field measurements of biodiversity were conducted in six sites across an urban gradient in Gothenburg, Sweden, and three categories of biodiversity—high, medium, low—were established. Households were sent a survey on aesthetic perception of urban green space, sound perception and the importance of trees and plants for the perception of bird species. Each respondent focused on the site that was located nearby. The environment-related attitudes comprised “Nature-oriented” and “Urban-oriented” persons and were based on participants’ own attitude estimations. It was shown that participants’ “subjective” aesthetic and sound-related perception of urban greenery were in line with the “objectively” measured subdivisions of high, medium and low biodiversity. So also were their estimations of the importance of trees and plants for perception of bird species in urban greenery, although differing only between high and medium/low biodiversity conditions. Persons rating themselves as highly nature-oriented were shown to give higher scores to urban green space aesthetics and to value greenery-related sounds higher, and to attach greater importance to trees and plants in their perception of bird species in urban greenery, than less nature-oriented persons. Highly urban-oriented persons compared to less urban-oriented persons did the same, but only regarding urban greenery-related aesthetics and sounds of nature. We conclude that environment-related attitudes influence perceptions of green space. Moreover, our findings support the idea that biodiversity per se also influences perceptions; people value green space significantly more with high than with low measured biodiversity. Urban planning needs to provide city inhabitants with green spaces that are species-rich, lush, varied and rich with natural sounds

Behovsanalys och förslag till framtida verksamhet i våtmarksövervakningen

Under 2016 genomförde Naturvårdsverket en revision av programområde Våtmark med det övergripande syfte att utvärdera utformningen och genomförandet av det löpande programarbetet mot bakgrund av de viktigaste kravställarna. Den här rapporten är en av två delutredningar inom revisionen av programområde Våtmark. Syftet med denna delutredning är att framställa underlag till den samlade revisionen 2016, med inriktning på att beskriva samhällets behov av våtmarksdata och hur dessa bäst kan tillgodoses. Delutredningens mål är att besvara de övergripande frågorna: Produceras rätt information i verksamheten? Används resultaten och data från programområde Våtmark? Hur kan användningen ökas? Kan programmet effektiviseras? Den här delutredningen sammanfattar existerande verksamheter med fokus på löpande dataproduktion i våtmarker med syfte att undersöka vilka data som samlas in i våtmarker. Baserat på intervjuer med tolv länsstyrelser, Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Sametinget ett par kommuner samt en grupp potentiella avnämare av våtmarksdata sammanfattar rapporten vilka behov samhället har av miljöövervakningsdata från våtmarker samt hur dessa data används idag. Utredningen visar att miljöövervakningsdata kring våtmarker främst efterfrågas från olika myndigheter. Data över våtmarkernas status behövs för att beslutsfattare på olika nivåer, EU, nationell och regional nivå skall kunna utforma, genomföra och utvärdera strategier som rör en långsiktigt hållbar förvaltning av våtmarkernas ekossystemtjänster och biologiska mångfald. Data över våtmarkernas tillstånd kan t.ex. utgöra en referens mot vilka framförallt miljömålen ”Myllrande våtmarker” och ”Ett rikt växt och djurliv” kan utvärderas. Det finns även möjligheter med dagens miljöövervakningsdata att åtminstone delvis utvärdera kort- och långsiktiga effekter av olika drivkrafter. Redan idag används data från de nationella miljöprogrammen RT, NILS och THUF i regional, nationell och internationell rapportering kring våtmarkers status och förändring. Heltäckande data från den satellitbaserade övervakningen (SBÖ) av våtmarker utgör en stor del av Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram Våtmarker och används främst av länsstyrelser som underlag för prioritering av åtgärder/restaureringar och för uppföljning i skyddade områden men även vid regional miljömålsuppföljning. En nyckel för en effektiv miljöövervakning är samordning när det gäller utlägg, fältarbete och analys. När det gäller samordning är det framförallt de nationella övervakningsprogrammen som kan stå för kontinuitet och kompetens. Myndigheterna efterfrågar i stor utsträckning ”färdiga analyser” där resultaten sätts i sitt sammanhang och användas vid miljömålsrapporteringen. Ett sätt att effektivisera detta är att länsstyrelser m.fl. i större utsträckning går ihop och beställer ”färdiga analyser” i dialog med miljöövervakningsprogrammen. En viktig slutsats är att det finns stora möjligheter att göra effektivare analyser av redan insamlat data med hjälp av olika modeller och samanalys av data som är insamlat i olika övervakningsprogram. Effektivare analyser skulle t.ex. göra det möjligt att uttala sig om mindre redovisningsområden än tidigare. Analyser skulle även kunna ge upphov till modellbaserade kartor som kan användas för beslutsunderlag, framtidsscenarier samt orsaksanalyser. Vidare efterfrågar, framförallt länsstyrelserna objektsbaserad data för att kunna uttala sig om statusen i ett specifikt våtmarksobjekt. För detta behövs det heltäckande data i form av satellitbaserad övervakning av våtmarker, laserdata och/eller fotogrammetri data

Urbanization causes biotic homogenization of woodland bird communities at multiple spatial scales

Urbanization is a major contributor to biodiversity declines. However, studies assessing effects of urban landscapes per se (i.e., disentangled from focal habitat effects) on biodiversity across spatial scales are lacking. Understanding such scale-dependent effects is fundamental to preserve habitats along an urbanization gradient in a way that maximizes overall biodiversity. We investigated the impact of landscape urbanization on communities of woodland-breeding bird species in individual (local scale) and across multiple (regional scale) cities, while controlling for the quality of sampled habitats (woodlands). We conducted bird point counts and habitat quality mapping of trees, dead wood, and shrubs in 459 woodlands along an urban to rural urbanization gradient in 32 cities in Sweden. Responses to urbanization were measured as local and regional total diversity (gamma), average site diversity (alpha), and diversity between sites (beta). We also assessed effects on individual species and to what extent dissimilarities in species composition along the urbanization gradient were driven by species nestedness or turnover. We found that landscape urbanization had a negative impact on gamma-, alpha-, and beta-diversity irrespective of spatial scale, both regarding all woodland-breeding species and red-listed species. At the regional scale, dissimilarities in species composition between urbanization levels were due to nestedness, that is, species were lost with increased landscape urbanization without being replaced. In contrast, dissimilarities at the local scale were mostly due to species turnover. Because there was no difference in habitat quality among woodlands across the urbanization gradient, we conclude that landscape urbanization as such systematically causes poorer and more homogeneous bird communities in adjacent natural habitats. However, the high local turnover and the fact that several species benefited from urbanization demonstrates that natural habitats along the entire urbanization gradient are needed to maintain maximally diverse local bird communities

Urbanization causes biotic homogenization of woodland bird communities at multiple spatial scales

Abstract Urbanization is a major contributor to biodiversity declines. However, studies assessing effects of urban landscapes per se (i.e., disentangled from focal habitat effects) on biodiversity across spatial scales are lacking. Understanding such scale-dependent effects is fundamental to preserve habitats along an urbanization gradient in a way that maximizes overall biodiversity. We investigated the impact of landscape urbanization on communities of woodland-breeding bird species in individual (local scale) and across multiple (regional scale) cities, while controlling for the quality of sampled habitats (woodlands). We conducted bird point counts and habitat quality mapping of trees, dead wood and shrubs in 459 woodlands along an urban to rural urbanization gradient in 32 cities in Sweden. Responses to urbanization were measured as local and regional total diversity (?), average site diversity (α) and diversity between sites (?). We also assessed effects on individual species and to what extent dissimilarities in species composition along the urbanization gradient were driven by species nestedness or turnover. We found that landscape urbanization had a negative impact on ?-, α- and ?-diversity irrespective of spatial scale, both regarding all woodland-breeding species and red-listed species. At the regional scale, dissimilarities in species composition between urbanization levels were due to nestedness, i.e., species were lost with increased landscape urbanization without being replaced. In contrast, dissimilarities at the local scale were mostly due to species turnover. Because there was no difference in habitat quality among woodlands across the urbanization gradient, we conclude that landscape urbanization as such systematically causes poorer and more homogeneous bird communities in adjacent natural habitats. However, the high local turnover and the fact that several species benefited from urbanization demonstrates that natural habitats along the entire urbanization gradient are needed to maintain maximally diverse local bird communities.Urbanization is a major contributor to biodiversity declines. However, studies assessing effects of urban landscapes per se (i.e., disentangled from focal habitat effects) on biodiversity across spatial scales are lacking. Understanding such scale-dependent effects is fundamental to preserve habitats along an urbanization gradient in a way that maximizes overall biodiversity. We investigated the impact of landscape urbanization on communities of woodland-breeding bird species in individual (local scale) and across multiple (regional scale) cities, while controlling for the quality of sampled habitats (woodlands). We conducted bird point counts and habitat quality mapping of trees, dead wood, and shrubs in 459 woodlands along an urban to rural urbanization gradient in 32 cities in Sweden. Responses to urbanization were measured as local and regional total diversity (gamma), average site diversity (alpha), and diversity between sites (beta). We also assessed effects on individual species and to what extent dissimilarities in species composition along the urbanization gradient were driven by species nestedness or turnover. We found that landscape urbanization had a negative impact on gamma-, alpha-, and beta-diversity irrespective of spatial scale, both regarding all woodland-breeding species and red-listed species. At the regional scale, dissimilarities in species composition between urbanization levels were due to nestedness, that is, species were lost with increased landscape urbanization without being replaced. In contrast, dissimilarities at the local scale were mostly due to species turnover. Because there was no difference in habitat quality among woodlands across the urbanization gradient, we conclude that landscape urbanization as such systematically causes poorer and more homogeneous bird communities in adjacent natural habitats. However, the high local turnover and the fact that several species benefited from urbanization demonstrates that natural habitats along the entire urbanization gradient are needed to maintain maximally diverse local bird communities.Peer reviewe