Contaminants and minerals in foods for infants and young children. Part 3, Risk and benefit management

In the present survey the National Food Agency (NFA) analysed and assessed contaminants and minerals in infant formulae and certain foods for children. The analysed items cover the relevant products from all producers present in the Swedish market in spring 2011. In total 92 different products were analysed for arsenic, cadmium and lead unintentionally present in foods, so-called contaminants, as well as the essential minerals manganese, iron and copper

Resthalter och tidstrend avbekämpningsmedlet endosulfan i livsmedelsamt uppskattat intag för den svenskakonsumenten

Bekämpningsmedel används för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer orsakar skada eller besvär för människors hälsa eller skada på egendom. Inom jordbruk och trädgårdsodling används bekämpningsmedel för att bekämpa eller kontrollera till exempel ogräs, insekter och svampar. I alla livsmedel som under odling, lagring eller transport behandlats med bekämpningsmedel kan resthalter förekomma. Ett av dessa bekämpningsmedel är endosulfan. Endosulfan är en mycket persistent klororganisk förening som används internationellt för kontroll av insekter och kvalster vid odling av frukt, grönsaker, potatis, bomull, te, kaffe, spannmål, oljefröväxter, sockerrör, tobak och alfalfa samt inom skogsnäring och vid odling av prydnadsväxter. Substansen används dessutom för kontroll av tsetseflugan som kan orsaka blodbrist bland djur och sprida sjukdomen sömnsjuka bland människor. Användningen av endosulfan har dock förbjudits inom EU och all användning av endosulfan som bekämpningsmedel inom EU ska ha upphört senast den 31 december 2007. I Sverige har ingen användning av endosulfan varit tillåten efter den 31 december 1997. Livsmedelsverket har sedan mitten av 1960-talet bedrivit kontinuerlig kontroll av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier för att bland annat säkerställa att inte gällande gränsvärden överskrids samt att konsumenters hälsa inte äventyras. Detta har lett till uppbyggandet av en unik informationskälla från vilken uppgifter om halter av endosulfan i livsmedelsprodukter (grödor) under åren 1990-2007 har kunnat hämtas. Avsikten med den aktuella studien, som är en fortsättning på tidigare projekt, har varit att belysa följande frågeställningar från Naturvårdsverket: 1. I vilka grödor hittas endosulfan och i vilka halter? 2. Hur ser tidstrenden ut? 3. Hur ser en grov uppskattning av exponeringen hos den svenska konsumenten ut? Resultatet av studien visade att även om resthalter av endosulfan identifierats i 41 olika importerade grödor är det endast ett fåtal av dessa grödor som antingen återkommande innehållit resthalter av endosulfan eller som haft en stor andel positiva analysresultat. Bland de importerade grödorna utmärkte sig särskilt meloner, paprika, tomat, äpple, slanggurka, zucchini och persilja med avseende på detta. Bland de svenskodlade grödorna uppmättes resthalter av endosulfan i 7 olika grödor och endast slanggurka utmärkte sig som en gröda där resthalter av endosulfan återkom under fler än 2 år. Både för importerade och inhemska grödor är trenden med sjunkande resthalter och färre förekomster av endosulfan tydlig, vilket också avspeglar sig i de exponeringsuppskattningar som genomförts. Intaget av endosulfan har stadigt minskat under perioden och uppskattas för den svenska konsumenten ha minskat från nästan 10% av ADI år 1990 till mindre än 1% av ADI år 2007.Pesticides are used to prevent or deter those animals, plants or microorganisms that cause negative effects on human health or damage to property. Within agriculture and horticulture pesticides are used to control e.g. weeds, insects or fungi. Residues may occur in all crops that under cultivation, storage or transport have been treated with pesticides. One of these pesticides is endosulfan. Endosulfan is an organochlorine insecticide that is used internationally for control of insects and mites on a very wide range of crops, including fruits, vegetables, potatoes, cotton, tea, coffee, cereals, oilseed crops, sugar cane, tobacco and alfalfa and also within forestry and within cultivation of ornamentals. The substance is also used for control of the tsetse fly which can cause anaemia among animals and spread the disease sleeping sickness among people. The use of endosulfan as a pesticide is prohibited within EU since December 31 st, 2007. In Sweden the substance has not been permitted for use after December 31 st 1997. Since the middle of the1960s The National Food Administration has continuously been monitoring pesticide residues in food of plant origin in order to secure that no residues above the maximum residue level occur in the crop. This has resulted in a unique database from which data regarding residues of endosulfan during the years 1990-2007 has been collected. The purpose of this study, which is a continuation to an earlier project, was to look at the following questions received from the Swedish Environmental Protection Agency: 1. In which crops are residues of endosulfan found and in which quantities? 2. How does endosulfan residues in crops change over time? 3. What is the rough estimation of human exposure among the Swedish consumers? The results showed that even if residues of endosulfan were identified in 41 different imported crops it is only a few of these crops that either continuously contained endosulfan residues or that have had a high proportion of positive analytical results. Melons, peppers, tomatoes, apples, cucumber, zucchini and parsley were among the imported crops that distinguished the most regarding these parameters. Residues of endosulfan were identified in 7 different crops grown in Sweden but only cucumber contained residues for more than 2 years. The residue levels of endosulfan declined over time both for imported crops and crops grown in Sweden. Also, fewer crops that contained endosulfan residues were found over time. This is reflected in the estimated human exposures of endosulfan via food. The human exposure among the Swedish consumers has decreased from almost 10% of the ADI in 1990 to less than 1% of ADI in 2007

Levels of ultra-short chain perfluoroalkyl substances (PFAS) in urine samples from first-time mothers in Uppsala, Sweden

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. I följande rapport redovisas halter av PFAS i urin från förstföderskor, provtagna 2009-2011. Totalt analyserades urinprov från 40 kvinnor där hälften av kvinnorna i tidigare studier haft detekterbara halter av Perfluorbutansulfonsyra (PFBS) i serum och hälften hade halter under detektionsgränsen. PFAS har förekommit i dricksvattnet i Uppsala, detta upptäcktes 2012 och sedan dess har åtgärder vidtagits för att rena dricksvattnet. Eftersom PFBS har en relativt kort halveringstid (ca 26 dagar) visar förekomst av denna homolog i serum att drickvattenexponeringen var pågående när serum- och urinproven togs. Syftet med projektet var att 1) undersökaurin som matris för analys av ultra-kortkedjiga PFAS jämfört med analys i serum, 2) bedöma bidraget av ultrakortkedjiga PFAS till extraherbart organiskt fluor (EOF) och totala fluornivåer i urin och 3) att jämföra nivåerna mellan kvinnor som har druckit PFAS-förorenat dricksvatten och kvinnor som inte har det. Resultaten visade att de flesta av de PFAS som analyserades i denna studie låg under detektions-/kvantifieringsgränserna. Slutsatsen är därmed att urin sannolikt inte är en effektiv matris för biomonitorering av ultra-kortkedjiga PFAS, åtminstone inte med de volymer som använts i denna studie (~2mL). EOF-analysen visade på detekterbara nivåer i 35 % av urinproverna, vilket tyder på att vissa individer kan exponeras för andra, okända PFAS. Exponering för PFAS-kontaminerat dricksvatten resulterade inte i förhöjda halter av PFAS eller EOF i urin från förstföderskor i Uppsal

Levels of ultra-short chain perfluoroalkyl substances (PFAS) in urine samples from first-time mothers in Uppsala, Sweden

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. I följande rapport redovisas halter av PFAS i urin från förstföderskor, provtagna 2009-2011. Totalt analyserades urinprov från 40 kvinnor där hälften av kvinnorna i tidigare studier haft detekterbara halter av Perfluorbutansulfonsyra (PFBS) i serum och hälften hade halter under detektionsgränsen. PFAS har förekommit i dricksvattnet i Uppsala, detta upptäcktes 2012 och sedan dess har åtgärder vidtagits för att rena dricksvattnet. Eftersom PFBS har en relativt kort halveringstid (ca 26 dagar) visar förekomst av denna homolog i serum att drickvattenexponeringen var pågående när serum- och urinproven togs. Syftet med projektet var att 1) undersökaurin som matris för analys av ultra-kortkedjiga PFAS jämfört med analys i serum, 2) bedöma bidraget av ultrakortkedjiga PFAS till extraherbart organiskt fluor (EOF) och totala fluornivåer i urin och 3) att jämföra nivåerna mellan kvinnor som har druckit PFAS-förorenat dricksvatten och kvinnor som inte har det. Resultaten visade att de flesta av de PFAS som analyserades i denna studie låg under detektions-/kvantifieringsgränserna. Slutsatsen är därmed att urin sannolikt inte är en effektiv matris för biomonitorering av ultra-kortkedjiga PFAS, åtminstone inte med de volymer som använts i denna studie (~2mL). EOF-analysen visade på detekterbara nivåer i 35 % av urinproverna, vilket tyder på att vissa individer kan exponeras för andra, okända PFAS. Exponering för PFAS-kontaminerat dricksvatten resulterade inte i förhöjda halter av PFAS eller EOF i urin från förstföderskor i Uppsal

Intag av bromerade flamskyddsmedel hos barn i Sverige : Dietary intake estimations of brominated flame retardantsfor Swedish children

Human exponering för PBDE och HBCD sker främst via födan och speciellt via animaliska produkter då dessa ämnen är lipofila, bioackumulerande och ofta biomagnifierande. Studier från bland annat Sverige och Finland visar att fisk och skaldjur är den största källan till intag av PBDE. I den här studien har därför intaget av PBDE (9 kongener) och HBCD beräknats för barn i Sverige. I en rikstäckande kostundersökning utförd 2003 deltog barn i åldrarna 4, 8-9 och 11-12 år. De fick i en matdagbok ange sin konsumtion under fyra på varandra följande dagar. Data från denna undersökning kombinerades sedan med haltdata från olika livsmedel för att räkna ut intaget av PBDE och HBCD på individbasis. Undersökningen innefattade animaliska livsmedel såsom fisk och skaldjur, mejeriprodukter, köttprodukter, ägg, animaliskt och vegetabiliskt fett och fett från övriga livsmedel. Resultaten visar att intaget av PBDE var 23 ng/dag, 31 ng/dag och 28 ng/dag för 4, 8-9 respektive 11-12 åringar. Intaget av HBCD beräknades till 7,9 ng/dag, 11 ng/dag och 9,5 ng/dag för 4, 8-9 respektive 11-12 åringar. Detta visar att 8-9 åringar har det högsta dagliga intaget av PBDE och HBCD. När intaget beräknas på kroppsviktsbasis har däremot de yngsta barnen det högsta intaget, som sedan sjunker med åldern. Fisk och skaldjur var den största källan till intaget av PBDE och HBCD, trots att konsumtionen av dessa livsmedel var relativt låg. Jämförelser med de fåtal studier som gjorts i andra länder tycks visa att svenska barn har ett lägre intag av PBDE och HBCD. Undersökningen tyder på att intaget av PBDE och HBCD hos svenska barn via livsmedel, utifrån de kunskaper vi har idag, inte utgör någon risk grundat på de effekter av PBDE och HBCD som observerats i toxikologiska studier

Temporal trends of poly- and perfluoroalkyl substances (PFASs) in serum from children at 4, 8, and 12 years of age, in Uppsala 2008-2019

Projektet undersökte halterna av 38 poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i blodserum i 4-, 8- och 12-åriga barn från Uppsala provtagna under perioden 2016-2019. PFAS är långlivade kemikalier som har stor användning i konsument- och kemikalieprodukter. Barnens mammor deltog, vid barnens födelse, i en undersökning av gravida och ammande kvinnors exponering för miljöföroreningar som genomförs av Livsmedelsverket, med finansiering av Naturvårdsverkets Hälsorelaterade miljöövervakning. Barnen rekryterades och provtogs i en uppföljningsstudie 4, 8 eller 12 år efter födseln. Uppföljningen av barnen har godkänts av den regionala etikprövningsnämnden i Uppsala och barnens mammor har gett skriftligt samtycke gällande barnens deltagande. Resultaten visar att de flesta analyserade PFAS, 27 av 38 ämnen, inte hade mätbara halter i serum. Bland de detekterbara PFAS hade PFHxS, PFOS och PFOA de högsta halterna följt av de långkedjiga karboxylsyrorna PFNA, PFDA och PFUnDA. För att studera tidstrender av PFAS slogs resultaten ihop med redan insamlad data från barn i samma studie från 2008-2015. Resultaten visar nedåtgående tidstrender för fem PFAS-ämnen under perioden 2008-2019. Medelhalterna minskade med 7 % per år för PFHpA, 6 % för PFOA, 3 % för PFNA, 4 % för PFDA och 6 % för PFOS. För PFUnDA och PFHxS fanns ingen signifikant trend

Concentrations of brominated flame retardants (HBB, PBEB, BTBPE, DBDPE, PBDEs and HBCD) in blood serum from first-time mothers in Uppsala 1996-2017

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in prover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av de bromerade flamskyddsmedlen (BFR) PBDE och HBCD i samlingsprover av serum (3 samlingsprover per provtagningsår) insamlade 2016-2017. Dessutom har halterna av fyra nya BFR analyserats i proverna 2016-2017, det vill säga hexabrombensen (HBB), pentabrometylbensen (PBEB), 1,2-bis(2,4,6-tribromfenoxy)etan (BTBPE) and dekabromdifenyletan (DBDPE). De nya data används också för att uppdatera tidstrender för samtliga BFR för åren 1996-2017. Halterna av HBB, PBEB, BTBPE och DBDPE i de årliga samlingsproverna låg alla under detektionsgränsen (LOD). För HBB, BTBPE och PBEB låg LOD på 0,15 ng/g fett och för DBDPE på 3,1 ng/g fett. För BTBPE hade 8 årspooler halter över LOQ (1,2-6,5 ng/g fett), och 23 årspooler detekterbara halter (0,04-0,98 ng/g fett) under tidsperioden 1996-2017. Medianhalten för hela perioden 1996-2017 uppskattades till 0,46 ng/g fett, och halterna tycktes inte förändras under perioden. Bland PBDE förekom BDE-209 i högst halter under hela studieperioden (median 1,0 ng/g fett), följt av BDE-153 (0,85 ng/g fett), BDE-47 (0,70 ng/g fett), BDE-99 (0,40 ng/g fett), HBCD (0,35 ng/g fett) och BDE-100 (0,29 ng/g fett). Den uppdaterade tidstrenden för BDE-209 visar på en statistiskt signifikant minskning av halterna under studieperioden med 2,5 % per år. Koncentrationerna av BDE-153 ökade med 2 % per år. BDE-47, -99 och -100 har sjunkit med 6-8 % per år mellan 1996 och 2017. Även för HBCD detekterades en statistiskt säkerställd tidstrend med 4 % minskning per år. För år 2015-2017 har också BFR-halter i poolade prover jämförts med halter i de enskilda prover som ingår i poolerna. Resultaten visade att 22 av 90 individer hade halter som var 3 gånger högre än värdet för poolen för en eller flera BFR. Det finns således en risk att individer med hög exponering inte noteras om enbart poolade prover analyseras

Concentrations of brominated flame retardants (HBB, PBEB, BTBPE, DBDPE, PBDEs and HBCD) in blood serum from first-time mothers in Uppsala 1996-2017

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in prover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av de bromerade flamskyddsmedlen (BFR) PBDE och HBCD i samlingsprover av serum (3 samlingsprover per provtagningsår) insamlade 2016-2017. Dessutom har halterna av fyra nya BFR analyserats i proverna 2016-2017, det vill säga hexabrombensen (HBB), pentabrometylbensen (PBEB), 1,2-bis(2,4,6-tribromfenoxy)etan (BTBPE) and dekabromdifenyletan (DBDPE). De nya data används också för att uppdatera tidstrender för samtliga BFR för åren 1996-2017. Halterna av HBB, PBEB, BTBPE och DBDPE i de årliga samlingsproverna låg alla under detektionsgränsen (LOD). För HBB, BTBPE och PBEB låg LOD på 0,15 ng/g fett och för DBDPE på 3,1 ng/g fett. För BTBPE hade 8 årspooler halter över LOQ (1,2-6,5 ng/g fett), och 23 årspooler detekterbara halter (0,04-0,98 ng/g fett) under tidsperioden 1996-2017. Medianhalten för hela perioden 1996-2017 uppskattades till 0,46 ng/g fett, och halterna tycktes inte förändras under perioden. Bland PBDE förekom BDE-209 i högst halter under hela studieperioden (median 1,0 ng/g fett), följt av BDE-153 (0,85 ng/g fett), BDE-47 (0,70 ng/g fett), BDE-99 (0,40 ng/g fett), HBCD (0,35 ng/g fett) och BDE-100 (0,29 ng/g fett). Den uppdaterade tidstrenden för BDE-209 visar på en statistiskt signifikant minskning av halterna under studieperioden med 2,5 % per år. Koncentrationerna av BDE-153 ökade med 2 % per år. BDE-47, -99 och -100 har sjunkit med 6-8 % per år mellan 1996 och 2017. Även för HBCD detekterades en statistiskt säkerställd tidstrend med 4 % minskning per år. För år 2015-2017 har också BFR-halter i poolade prover jämförts med halter i de enskilda prover som ingår i poolerna. Resultaten visade att 22 av 90 individer hade halter som var 3 gånger högre än värdet för poolen för en eller flera BFR. Det finns således en risk att individer med hög exponering inte noteras om enbart poolade prover analyseras

Levels of persistent halogenated organic pollutants (POP) in mother’s milk from first-time mothers in Uppsala, Sweden: results from year 2017 to 2019, and temporal trends for the time period 1996-2019

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av industrikemikalien PCB (mono-, di- och non-orto PCB), oavsiktligt bildade dioxiner och furaner (PCDD/F) och bromerade flamskyddsmedel (PBDE, HBCDD) i 45 modersmjölksprover insamlade 2017 till 2019. De klorerade pesticiderna DDT (p,p’-DDT, p,p’-DDE, p,p’-DDD, o,p’-DDT), hexaklorbensen (HCB), hexaklorcyklohexan (β-HCH) och klordan (oxyklordan och transnonaklor) har anlyserats i pooler, 3 pooler per år, för åren 2017-2019. Nya data används också för att uppdatera tidstrenderna för dessa ämnen. Bland PCBerna var medelkoncentrationen i modersmjölk (2017-2019) högst för CB 153 (22 ng/g fett). Medel-halten för PCDD TEQ (1,5 pg/g fett) var något högre än för PCDF TEQ (1,4 pg/g fett). Bland de polybromerade difenyletrarna (PBDE) uppvisade BDE 153 (0,51 ng/g fett) högst medelhalt. Den DDT-förening som hade högst medelhalt i de poolade proverna var p,p’-DDE (33-80 ng/g fett). Utvärdering av tidstrender för perioden 1996-2019 (multipel linjär regression) visade att halterna av di-orto PCBer, mono-orto PCB TEQ och non-orto PCB TEQ har minskat med ca 6 % per år. Halterna av PCDD TEQ har minskat fortare än halterna av PCDF TEQ (7 % respektive 3 % per år). Det finns en tendens till att haltminskningarna för PCB och PCDD/F varit snabbare under den första delen av studien. För CB 153, di-orto PCBer, mono-orto PCB TEQ och PCDD/F TEQ observerades ett signifikant trendbrott runt åren 2000-2002, och för non-orto PCB TEQ var det ett trendbrott 2007. Efter trendbrotten minskade halterna långsammare. Även om bröstmjölknivåerna av tot TEQ minskar, hade fortfarande 10 av 45 kvinnor (provtagna 2017-2019), nivåer över EFSAs modellerade kritiska halt för bröstmjölk. Halterna av BDE 47, BDE 99 och BDE 100 har minskat med 7-12% per år. Nivåerna av BDE 153 ökade under 1996-2000 då ett trendbrott sågs och därefter har halterna minskat. BDE 209 har bara analyserats i modersmjölk sedan 2002 och hittills kan inte någon tidstrend observeras. Trenden för HBCDD visade en nedåtgående trend med 3 % per år och ett trendbrott sågs 2000 med ökande trend före och minskande halter efter det året. Halterna av klorpesticider i modersmjölk minskade med 5-11 % per år och för HCB sågs ett trendbrott år 2000 med en långsammare minskning efter det. Resultaten stämmer överens med det som rapporterats tidigare inom POPUP. Mammans ålder, BMI, viktförändring under graviditet och utbildningsnivå är faktorer som kan påverka halterna av POPar i bröstmjölk, och dessa justerades för i trendanalysen. Resultaten visade bl a att POP-halterna minskade med 1-2 %, per procent som mamman ökade i vikt under graviditeten. Fortsatta undersökningar av POPar i modersmjölk kan ge svar på om halterna av PCBer, PCDD/F och HCB håller på att stabiliseras på nuvarande nivåer

Levels of chlorinated naphthalenes in mother’s milk from first-time mothers in Uppsala, Sweden: results from year 2012 to 2017.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP), i studien POPUP (Persistent Organic Pollutants in Uppsala Primiparas). I följande rapport redovisas halterna av polyklorerade naftalener (PCN) i poolade bröstmjölksprover från 2012 till 2017, ett samlingsprov per år (n=6). Resultaten visar inte på någon statistiskt signifikant trend under tidsperioden. Adderas tidigare analyserad data av polyklorerade naftalener i bröstmjölk från förstföderskor i Uppsala under åren 1997 – 2011 (Haglund, Liljelind et al. 2014) till ovanstående data erhålles en statistiskt signifikant nedgång (p <0,001) för total PCN, med en halveringstid på 14 år