Barn i anstalt - en komparativ studie om barn till frihetsberövade föräldrar i Norden

In the beginning of the 20th century all Nordic countries except Norway introduced a possibility for imprisoned women to bring their infants with them during their sentence. The legislation was considered necessary due to the fact that the infant still was breast-fed by their mother. Child psychologist and psychoanalysist John Bowlby (from Great Britain) developed the affiliation theory during the 1950's. His theory is based on the fact that infants do not only depend on their parents to be nurtured, but they are also dependent on close contact with their guardians to be able to feel trust and security. By being observant to the infant’s signals and satisfying its needs the infant will create an affiliation-relationship with its parents. Bowlbys research also showed that separating the infant from its parents during the first year of its life could cause the infant permanent injury. This could manifest through an inability to develop close relationships with other people or feeling secure in its surroundings. 1989 the UN passed a convention regarding children's rights, which has since become the most important internationally binding document for the protection of children as individuals. For Sweden, as well as the other Nordic countries, this document has meant that all public authorities and private actors must use a child-perspective in all decisions regarding children. The convention states that children have a right to a meaningful relation to both its parents, irrespective of what might happen. This, however, does not involve a right for the child to live with its parents in prison. Although if the child is separated from its liberty deprived parent the state has to see to the child's needs and rights to its parent by other means. In Norway there is no such possibility for infants to live with their parents in prison, instead they see to the child's right through alternative solutions such as visits, furlough and sentence outside of prison. Sweden also uses the principle that infants by any means possible should be kept out of prison, but it is still possible by exception. Denmark and Finland allows children up to the age of three to live with its mother or father in special prisons. The Swedish criminal system and the other Nordic countries respective institutions has great consideration to children where one or both parents are deprived of liberty and has spent a great amount of time and resources to strengthen the position for those children over the last few years. Sweden, for example, has a project called "Fairy-tales from inside" which was initiated in 2008. Here parents are given the chance to record stories and give to their children so that the child can feel that its parent is present, even though they’re not involved in the direct care of the child. In Denmark the Engelsborg family house opened in 2005, where the prisoner has the possibility to serve a part of the sentence together with his or hers family - with hopes of strengthen the family bonds and help the children to affiliate with its parents. My study shows that children with liberty deprived parents needs help and support in their everyday life. I state that it is not easy to decide if to separate a child from its parent or allow it to live in prison with the parent – both alternatives is considered harmful to the child. My conclusion is that a thorough judgement has to be made in each unique case, where every aspect is taken into account and where it is certain that the child's best is at heart.Under början av 1900-talet införde alla nordiska länder, förutom Norge, en möjlighet för frihetsberövade kvinnor att medföra sitt spädbarn i anstalten under straffverkställigheten. Regleringarna grundades på arvsbiologiska aspekter, då det var vanligt att de små barnen fortfarande ammades av sina mödrar och de var beroende av modersmjölken för att överleva. Med tiden har dock regleringarnas syfte och innehåll förändrats, och idag är utgångspunkten att barn endast får medföras till en anstalt om det är för barnets bästa och intressen. Även i flera andra länder i övriga Europa och världen är detta en möjlighet för små barn när deras förälder blir frihetsberövad. Idag lägger man stor vikt vid anknytningsteorin, som utvecklades av psykologen John Bowlby i Storbritannien under 1950-talet, när man avgör om ett barn skall få medföras till en anstalt eller ej. Bowlbys teori bygger på att barn inte endast är beroende av sina föräldrar för att få i sig föda och överleva, utan han menade att barn från födseln även är beroende av nära kontakter med sina närmsta vårdare för att känna trygghet och tillit. Genom att vara lyhörd för barnets signaler och tillfredsställa dess behov kan barnet skapa en anknytningsrelation med sin förälder. Bowlbys forskning visade även att separationer mellan barn och förälder under barnets första levnadsår kunde ge bestående men för barnet, då det riskerade att medföra en oförmåga att bygga upp nära relationer till andra människor eller känna trygghet i sin omgivning. 1989 antog FN:s generalförsamling konventionen om barnets rättigheter, som sedan kommit att bli det allra viktigaste, internationellt bindande dokumentet till skydd för barnet som individ. För Sverige och övriga nordiska länder har detta inneburit att alla offentliga myndigheter och privata aktörer måste använda ett barnperspektiv i alla beslut eller åtgärder som rör barn och unga. Barnkonventionen stadgar att barn har en rätt till en meningsfull och god relation till båda sina föräldrar, oavsett vad som händer. Detta innebär inte i sig att barnet har en rätt att leva tillsammans med sin förälder på en anstalt, men om barnet skiljs från sin frihetsberövade förälder är staten skyldig att tillgodose barnets behov av och rätt till sin förälder genom andra lösningar. I Norge finns det ingen möjlighet för barn att leva tillsammans med sin förälder på en anstalt, utan de försöker ta tillvara på barnets rätt genom alternativa lösningar så som besök, permissioner och straffverkställighet utanför anstalt. Även i Sverige råder principen om att barn i möjligaste mån skall hållas utanför anstalterna, men i undantagsfall kan det bli aktuellt att placera ett spädbarn med sin mamma på en anstalt. Danmark och Finland är däremot mer liberala och tillåter barn upp till tre års ålder att leva tillsammans med sin mamma eller pappa, vid särskilt utvalda anstalter i länderna. Kriminalvården i Sverige, och motsvarande myndigheter i de övriga nordiska länderna, försöker ta stor hänsyn till de barn som har en eller båda sina föräldrar frihetsberövade. De senaste åren har man i samtliga länder lagt mycket tid och resurser på att stärka ställningen för barn till intagna. I Sverige pågår t.ex. projektet Godnattsagor inifrån sedan 2008, ett projekt som ger intagna föräldrar en möjlighet att läsa in böcker på cd-skivor och ge till sina barn – i syfte att barnen skall känna att deras förälder finns där, fast att denne inte deltar i den faktiska vårdnaden om barnet. I Danmark öppnades 2005 Engelsborg, vilket är ett familjehus där den intagne får möjlighet att avtjäna en del av sitt straff tillsammans med sin familj – med hopp om att stärka familjen och hjälpa barnen att knyta an till sina föräldrar igen. Min studie visar att barn till frihetsberövade föräldrar behöver hjälp och stöd i sin vardag. Jag konstaterar att det inte är lätt att avgöra om ett barn skall skiljas från sin förälder eller tillåtas att leva i anstalten tillsammans med sin förälder – då båda alternativen anses skada barnen, om än på olika sätt. Kontentan blir att en noggrann bedömning måste ske i det enskilda fallet, där flera olika aspekter vägs in och man alltid sätter det enskilda barnets bästa i främsta rummet

Ungas orsaker att kontakta krisjourer

Syftet med avhandlingen var att utreda varför ungdomar och unga vuxna söker hjälp vid den tredje sektorns mentalvårdstjänster. Intresset låg inte vid eventuella diagnoser utan vid ungdomarnas subjektiva uppfattning av de bakomliggande orsakerna till att ta kontakt. Avhandlingen grundar sig på en enkät som genomfördes vid HelsingforsMissions två krisjourer (Nuorten kriisipiste och Krisjouren för unga) år 2016. Resultaten analyserades med hjälp av SPSS. Enkäten besvarades av 57 ungdomar i åldern 15–29 år som vid tidpunkten för enkäten var klienter vid någondera krisjouren. Cirka tre fjärdedelar av respondenterna hade finska som modersmål och en fjärdedel svenska. Resultaten visade att den oftast rapporterade orsaken att söka hjälp var prestationsångest/stress. Många ungdomar rapporterade också ensamhet eller problem i sitt parförhållande. Majoriteten av ungdomarna angav fler än en orsak att ta kontakt. Det fanns inget statistiskt signifikant samband mellan antalet kontaktorsaker och ungdomarnas mående i början av vårdkontakten. Däremot fanns ett signifikant samband mellan antalet angivna kontaktorsaker och upplevt bristande stöd från familj och vänner: ungdomar som upplevde bristande stöd uppgav flera orsaker till att söka hjälp. Resultaten visade även att ungdomarna upplevde sig ha fått nytta av kontakten. Deras mående förbättrades signifikant under vårdperioden

Hur är det att som ungdom leva i Åbolands skärgård?

Syftet med detta examensarbete är att utreda livsvillkor för en åttondeklassare i Åbolands skärgård och se hur de skiljer sig från andra ungdomars livsvillkor. I examensarbetet tas upp vilka resurser och utmaningar en ungdom kan möta utgående från de fyra delområdena familj, utbildning, fritid och hälsa. Dessa delområden har valts med stöd av modellen som Institutet för hälsa och välfärd har utvecklat ur enkäten Hälsa i skolan 2017. Målet med examensarbetet är att skapa en teoretisk grund som i framtiden ska kunna användas som stöd för en databas. Databasen skulle innehålla information om svenskspråkiga barn, unga och familjer i Åbolands skärgård, med fokus på hälsa och välfärd. Metoden som har använts är litteraturöversikt och resultatet är en diskussion om vad som framkommit i fråga om skillnader mellan livet i Åbolands skärgård och nationellt. En ungdom är på väg att frigöra sig från sin familj men är fortfarande beroende av sina föräldrar och deras stöd. Fritiden och vännerna och ett eget liv blir en allt viktigare del och vännernas inflytande på ungdomens liv blir allt större medan familjens inflytande minskar. Grundskolan är en stor del av ungdomens vardag och grundskolan i Åbolands skärgård kännetecknas av små skolor och småstadsgemenskap. Resultaten visar att ungdomar i Åbolands skärgård har en bättre psykisk hälsa än i genomsnittet, men att rusmedelbruket är ett mer utbrett än bland det nationella genomsnittet

Hur är det att som ungdom leva i Åbolands skärgård?

Syftet med detta examensarbete är att utreda livsvillkor för en åttondeklassare i Åbolands skärgård och se hur de skiljer sig från andra ungdomars livsvillkor. I examensarbetet tas upp vilka resurser och utmaningar en ungdom kan möta utgående från de fyra delområdena familj, utbildning, fritid och hälsa. Dessa delområden har valts med stöd av modellen som Institutet för hälsa och välfärd har utvecklat ur enkäten Hälsa i skolan 2017. Målet med examensarbetet är att skapa en teoretisk grund som i framtiden ska kunna användas som stöd för en databas. Databasen skulle innehålla information om svenskspråkiga barn, unga och familjer i Åbolands skärgård, med fokus på hälsa och välfärd. Metoden som har använts är litteraturöversikt och resultatet är en diskussion om vad som framkommit i fråga om skillnader mellan livet i Åbolands skärgård och nationellt. En ungdom är på väg att frigöra sig från sin familj men är fortfarande beroende av sina föräldrar och deras stöd. Fritiden och vännerna och ett eget liv blir en allt viktigare del och vännernas inflytande på ungdomens liv blir allt större medan familjens inflytande minskar. Grundskolan är en stor del av ungdomens vardag och grundskolan i Åbolands skärgård kännetecknas av små skolor och småstadsgemenskap. Resultaten visar att ungdomar i Åbolands skärgård har en bättre psykisk hälsa än i genomsnittet, men att rusmedelbruket är ett mer utbrett än bland det nationella genomsnittet