Obebyggda småhusfastigheter - Finns det ett dolt ortsprismaterial i rivning-nybyggnadsköp?

Location-price data of undeveloped single-family properties are often limited and usually covers only recently urbanized areas in the outskirts of cities. Location-price data of developed single-family properties is also difficult to use for undeveloped single-family properties because the value ratio between land, buildings and facilities is hard to determine. An inadequate location-price data of undeveloped single-family properties leads to valuation uncertainty for a number of uses, such as property tax assessment and land encroachment. Sales of developed single-family properties where the purchaser demolish the old house in order to build a new house are categorized as a purchase of a developed single-family property, because of the property tax code. These transactions often occur in existing urbanized areas and are similar to sales of undeveloped single-family properties. The purpose of the project is therefore to develop a method to identify transactions where the buyer demolishes the old house in order to build a new house. Then compare these transactions with sales of undeveloped single-family properties to determine if they can form a joint location-price data for the undeveloped single-family properties. We conclude that “demolition-construction” purchases can be used to complement the existing location-price data for undeveloped single-family properties. These transactions can be very useful in areas where the existing location-price data of undeveloped single-family properties do not include the correct location factor.Ortsprismaterial för obebyggda småhusfastigheter är ofta begränsat och omfattar normalt endast nyexploaterade områden i städernas utkanter. Denna typ av exploatering sker ofta genom att fastigheter överlåts med avtal om att exploatören även ska uppföra en småhusbyggnad. Gränsen mellan vilka värdehöjande åtgärder som ska tilldelas den obebyggda småhusfastigheten kontra småhusbyggnaden blir därmed svår att bestämma. Ortsprismaterialet för bebyggda småhusfastigheter är också svårt att använda för obebyggda småhusfastigheter då proportionerna mellan delvärdena obebyggd småhusfastighet, småhusbyggnader och tomtanläggningar är svåra att fastställa. Ett bristfälligt ortsprismaterial för obebyggda småhusfastigheter leder till värderingsosäkerhet för ett flertal användningsområden: fastställande av tomträttsavgäld, friköp av tomträtt, fastighetstaxering och markintrång, såsom breddning av väg, tomtbildning samt ledningsdragning. Försäljningar av bebyggda småhusfastigheter där köparen river huset för att sedan bygga nytt, rivning-nybyggnadsköp, kommer i ortsprismaterialet att kategoriseras som ett köp av en bebyggd småhusfastighet, eftersom allt går efter taxeringskoden. Rivning-nybyggnadsköp sker ofta i befintliga bostadsområden och liknar köp av obebyggda småhusfastigheter. Syftet med examensarbetet är därför att jämföra dessa rivning-nybyggnadsköp med lagfarna försäljningar av obebyggda småhusfastigheter för att undersöka om de kan utgöra ett gemensamt ortsprismaterial för obebyggda småhusfastigheter. För att säkerställa att köparen genomför ett rivning-nybyggnadsköp har kopplingar mellan kommunens bygg- och rivningslov samt lagfarten i fastighetsregistret analyserats. För undersökningsperioden 2004-2014 identifierades 29 potentiella rivning-nybyggnadsköp i Malmö, 3 i Vellinge-Månstorp, 12 i Skanör-Falsterbo och 67 i Höllviken-Ljunghusen. Då Höllviken-Ljunghusen resulterade i flest observationer konstruerades en regressionsmodell, med en dummy-variabel för förekomsten av saneringsbyggnad, för att statistiskt kunna påvisa en kompatibilitet mellan det befintliga ortsprismaterialet av obebyggda småhusfastigheter och rivning-nybyggnadsköpen i området. En karta över försålda fastigheter visar att det befintliga ortsprismaterialet och rivning-nybyggnadsköpen individuellt sett uppvisar god lägesspridning. Regressionsanalysen för observationerna visar sedan att variabeln för saneringsbyggnad inte är statistiskt signifikant. Följaktligen drar vi slutsatsen att rivning-nybyggnadsköpen kan användas för att komplettera det befintliga ortsprismaterialet för obebyggda småhusfastigheter i Höllviken-Ljunghusen inom undersökningsperioden. Rivning-nybyggnadsköp kan bli väldigt användbara i områden där det befintliga ortsprismaterialet av obebyggda småhusfastigheter inte fångar upp lägesfaktorn. Med andra ord som ett nytt ortsprismaterial för områden där det saknas försäljningar av obebyggda småhusfastigheter. Processen att ta fram rivning-nybyggnadsköp kan till stor del bli automatiserad, vilket ökar dess användbarhet

Children’s advocacy centre fails to respond to dental, mental and physical ill‐health in abused children

Aim Sweden´s first multidisciplinary children's advocacy centre (CAC) was founded in 2005 as a collaborative practice between child protection services, the legal system and health care in response to police-reported child abuse. CACs were introduced in the county of Skåne in 2007. The aim of the study was to describe the health of children investigated at the CAC in Lund, and to examine whether the CAC model of collaboration responded to the healthcare needs of these children. Methods All children aged 0–17 years investigated at the CAC in 2015 were included in this retrospective study. We reviewed the CAC files and the children's medical and dental records from one year prior to, until one year after their assessment at the CAC. Results Our review of the medical and dental records (n = 298) showed a high prevalence of mental, dental and physical ill-health. After the CAC joint meeting, only 1% of the children were referred for a medical examination and 4% for a focused forensic evaluation. Conclusion Our study demonstrates limitations in the CAC process in responding to extensive health issues of the young victims of crime. We suggest mental, dental and physical health assessments to be statutory in CACs

Impact of diagnostic ECG-to-wire delay in STEMI patients treated with primary PCI : A DANAMI-3 substudy

Aims: We aimed to evaluate the impact of delay from diagnostic pre-hospital electrocardiogram (ECG) to wiring of the infarct-related vessel (ECG-to-wire) >120 minutes on cardiovascular magnetic resonance (CMR) markers of reperfusion success and clinical outcome in patients with ST-segment elevation myocardial infarction (STEMI). Methods and results: We included 1,492 patients in the analyses of clinical outcome. CMR was performed in 748 patients to evaluate infarct size and myocardial salvage. In total, 304 patients (20%) had ECG-to-wire >120 minutes, which was associated with larger acute infarct size (18% [interquartile range (IQR), 10-28] vs. 15% [8-24]; p=0.022) and smaller myocardial salvage (0.42 [IQR 0.28-0.57] vs. 0.50 [IQR 0.34-0.70]; p=0.002). However, 33% of the patients with ECG-to-wire >120 minutes still had a substantial myocardial salvage ≥0.50. In a multivariable analysis, ECG-to-wire >120 minutes was associated with an increased risk of all-cause mortality and heart failure (hazard ratio 1.61, 95% confidence interval [CI] 1.14-2.26, p=0.007). Conclusions: ECG-to-wire >120 minutes was associated with larger infarct size, smaller myocardial salvage and a poorer clinical outcome in STEMI patients transferred for primary percutaneous coronary intervention. However, myocardial salvage was still substantial in one third of patients treated beyond 120 minutes of delay

15 koncept för bättre ergonomi : Inom äldreomsorg, fysioterapi, däckmontering och varuhantering

Den här boken är resultatet av en kurs i ergonomi vid Teknisk design, Luleå tekniska universitet, våren 2015. 15 kursdeltagare har under 10 veckor använt designmetodik och ergonomiska teorier och metoder för att utveckla 15 konceptuella förbättringsförslag baserade på de 4 undersökta kontexterna äldreomsorg, fysioterapi, däckmontering och varuhantering. Fokus för ergonomi inom området teknisk design är att se till att all design, oavsett vilket system det avser, kompletterar människans styrkor och förmågor. Vi ska kort och gott se till att arbetsuppgifter, utrustning, apparater, processer, miljöer och organisationer utformas med människan som utgångspunkt, istället för att tvinga människan att anpassa sig med olika former av överbelastning som möjlig påföljd. För att uppnå detta behöver vi förstå och designa för den variabilitet som är representerad bland oss människor: vi är olika, har olika åldrar, storlek, styrka, kognitiv förmåga, erfarenheter, förväntningar och mål. Att tillämpa ergonomi betyder att studera hur människor interagerar med produkter, processer, miljöer och system för att förbättra dem, dvs. göra dem enklare, säkrare, bekvämare och effektivare att använda. För att kunna göra det behöver vi kunskap om människans förutsättningar och behov. Teknisk design med utgångspunkt och mål i god ergonomi innebär att exempelvis: Att designa produkter och utrustning som är enkla och tillförlitliga att använda med utgångspunkt i kunskap om kognitiv ergonomi, antropometri och belastningsergonomiska och biomekaniska analyserAtt designa säkra och effektiva tillverkningsprocesser med utgångspunkt i kunskap om kognitiv ergonomi och belastningsergonomiska analyserAtt designa organisationer utifrån kunskap om arbetslivsfysiologi och organisationsergonomiAtt designa arbetsuppgifter utifrån kunskap om kognitiv ergonomi, biomekanik och belastningsergonomiska analyserAtt designa enkla och användarvänliga gränssnitt med utgångspunkt i kognitiv ergonomiErgonomisk anpassning av en produkt eller en arbetsmiljö kan exempelvis handla om att se till att människan inte använder kroppen felaktigt. Det kan handla om fysisk belastning när en uppgift utförs, såväl som sensorisk input från olika system eller psykosocial belastning i form av stress. Det handlar om att utveckla kunskaper om människans begränsningar och förmågor, vilket ger bättre förutsättningar att bidra till användarvänliga lösningar. Det i sin tur bidrar till säkerhet och användarvänlighet och i slutändan att alla produkter, system och miljöer i vår omvärld fungerar väl för människan – det är hållbar utveckling om något. I kursen Ergonomi 2 vid civilingenjörsutbildningen Teknisk design, Luleå tekniska universitet, ingår en projektuppgift. Den syftar till att få fördjupad förståelse inom ergonomi genom att tillämpa kunskap och metoder i ett designprojekt för en verklig situation. Våren 2015 omfattade projektuppgiften att enanalys av valfri kontext, med syfte att förstå problem och utmaningar i den miljö, det sammanhang, den situation och för de personer som var berörda. Inledningsvis arbetade kursdeltagarna i grupper bestående av 3-4 personer, för att sedan gå in i en konceptutvecklingsfas individuellt. Det innebar att kursdeltagarna kunde genomföra ergonomiska analyser gemensamt och sedan utveckla konceptuella lösningar på egen hand. Det resulterade i att kursdeltagarna utvecklade tämligen olika lösningar, även om de haft en gemensam utgångspunkt. Bokens kapitel omfattar en beskrivning av respektive kontext följt av de konceptförslag som kursdeltagarna utvecklade. Som lärare är det alltid extra roligt när kursdeltagare är motiverade och engagerade inför projektuppgifter. Vår förhoppning är att det engagemanget ska framgå på följande sidor och att koncepten ska ge inspiration till att förbättra ergonomin i våra vardagsliv. Åsa Wikberg Nilsson, Therese Öhrling, Lars Sundström, Agneta Larsson och Ulrik RöijezonTeknisk design Luleå tekniska universitet, Augusti 2015Godkänd; 2015; 20150811 (asawi)</p