Upplevelsen av den goda vårdrelationen mellan vårdare och personer med demens : En litteraturstudie

Demenssjukdomen tillhör en av våra stora folksjukdomar och är ett samlingsnamn på sjukdomar som i första hand angriper centrala nervsystemet. Symtom som minnesförlust, agnosi, apraxi och dysfasi är övergripande för demenssjukdomar. Vårdrelationen mellan vårdare och personer med demens är därför komplicerad. Denna studie syftade till att belysa vad som kännetecknar en god vårdrelation mellan vårdare och personer med demenssjukdom på vårdboende. Metoden som använts var en litteraturstudie där kvalitativa studier sammanställts. Artiklarna analyserades efter Granheim & Lundman (2004) modell för innehållsanalys. Fem kategorier framkom i analysen; Fokus på den unika personen, Bekräftelse och respekt, Interaktion i vårdandet, Kunskap och förståelse hos vårdarna och Känslan av gemenskap och samhörighet. Positiva situationer uppstod när vårdare mötte vårdtagaren som en unik person trots sjukdomens svårigheter. God kontakt kunde skapas genom att lyssna och visa förståelse. Lugn, tålamod och att ge kärlek och värme var väsentliga komponenter i vårdandet. Slutsatsen var att vårdrelationen bör anpassas efter individen, situationen och ses som något unikt. Den goda vårdrelationen med vårdtagaren får aldrig tas för given och bör alltid problematiseras och reflekteras över

Upplevelsen av den goda vårdrelationen mellan vårdare och personer med demens : En litteraturstudie

Demenssjukdomen tillhör en av våra stora folksjukdomar och är ett samlingsnamn på sjukdomar som i första hand angriper centrala nervsystemet. Symtom som minnesförlust, agnosi, apraxi och dysfasi är övergripande för demenssjukdomar. Vårdrelationen mellan vårdare och personer med demens är därför komplicerad. Denna studie syftade till att belysa vad som kännetecknar en god vårdrelation mellan vårdare och personer med demenssjukdom på vårdboende. Metoden som använts var en litteraturstudie där kvalitativa studier sammanställts. Artiklarna analyserades efter Granheim & Lundman (2004) modell för innehållsanalys. Fem kategorier framkom i analysen; Fokus på den unika personen, Bekräftelse och respekt, Interaktion i vårdandet, Kunskap och förståelse hos vårdarna och Känslan av gemenskap och samhörighet. Positiva situationer uppstod när vårdare mötte vårdtagaren som en unik person trots sjukdomens svårigheter. God kontakt kunde skapas genom att lyssna och visa förståelse. Lugn, tålamod och att ge kärlek och värme var väsentliga komponenter i vårdandet. Slutsatsen var att vårdrelationen bör anpassas efter individen, situationen och ses som något unikt. Den goda vårdrelationen med vårdtagaren får aldrig tas för given och bör alltid problematiseras och reflekteras över

Lateral episiotomy or no episiotomy in vacuum assisted delivery in nulliparous women (EVA) : multicentre, open label, randomised controlled trial

OBJECTIVE: To assess the effect of lateral episiotomy, compared with no episiotomy, on obstetric anal sphincter injury in nulliparous women requiring vacuum extraction. DESIGN: A multicentre, open label, randomised controlled trial. SETTING: Eight hospitals in Sweden, 2017-23. PARTICIPANTS: 717 nulliparous women with a single live fetus of 34 gestational weeks or more, requiring vacuum extraction were randomly assigned (1:1) to lateral episiotomy or no episiotomy using sealed opaque envelopes. Randomisation was stratified by study site. INTERVENTION: A standardised lateral episiotomy was performed during the vacuum extraction, at crowning of the fetal head, starting 1-3 cm from the posterior fourchette, at a 60° (45-80°) angle from the midline, and 4 cm (3-5 cm) long. The comparison was no episiotomy unless considered indispensable. MAIN OUTCOME MEASURES: The primary outcome of the episiotomy in vacuum assisted delivery (EVA) trial was obstetric anal sphincter injury, clinically diagnosed by combined visual inspection and digital rectal and vaginal examination. The primary analysis used a modified intention -to -treat population that included all consenting women with attempted or successful vacuum extraction. As a result of an interim analysis at significance level alpha=0.01, the primary endpoint was tested at 4% significance level with accompanying 96% confidence interval (CI). RESULTS: From 1 July 2017 to 15 February 2023, 717 women were randomly assigned: 354 (49%) to lateral episiotomy and 363 (51%) to no episiotomy. Before vacuum extraction attempt, one woman withdrew consent and 14 had a spontaneous birth, leaving 702 for the primary analysis. In the intervention group, 21 (6%) of 344 women sustained obstetric anal sphincter injury, compared with 47 (13%) of 358 women in the comparison group (P=0.002). The risk difference was -7.0% (96% CI -11.7% to -2.5%). The risk ratio adjusted for site was 0.47 (96% CI 0.23 to 0.97) and unadjusted risk ratio was 0.46 (0.28 to 0.78). No significant differences were noted between groups in postpartum pain, blood loss, neonatal outcomes, or total adverse events, but the intervention group had more wound infections and dehiscence. CONCLUSIONS: Lateral episiotomy can be recommended for nulliparous women requiring vacuum extraction to significantly reduce the risk of obstetric anal sphincter injury