Biologiundervisning på gymnasiet: en jämförelse mellan Sverige och Tyskland

Examensarbetet handlar om en jämförelse av Sveriges och Tysklands skolsystem på gymnasienivå. Syftet är, att utifrån ett lärarperspektiv analysera hur de två olika skolsystemen påverkar undervisning i ämnet biologi. Jämförelsen är baserad på båda ländernas styrdokument samt informationsmaterial som finns allmänt tillgänglig på myndigheternas informationsplattformer och stöds med lärarintervjuer som genomfördes i gymnasieskolor i Sverige och i Tyskland. Den största skillnaden är att Tyskland har ett centralstyrt utbildningssystem där ansvaret ligger på delstaternas regering medan ansvaret för utbildningen i Sverige ligger på varje enskild kommun. En stor skillnad finns i båda ländernas slutexamen. Det tyska ”Abitur” som ger högskolebehörighet är ett helhetsbetyg av alla kurser som ingår i antagningskraven under de sista två åren och prestanda i slutexamen. I motsats till det tyska systemet finns inget slutprov eller slutexamen i den svenska ”studenten”. Resultat visar att elevernas och lärarnas förutsättningar från tyska Sekundarstufe 1 och svenska grundskolan skiljer sig signifikant. I Sverige ingår ämnet biologi i det naturvetenskapliga programmet som är en av sex högskoleförberedande utbildningar på gymnasienivå. I Tyskland är biologi ett av fyra möjliga naturvetenskapliga ämnen som ingår i ”Abitur”. I den svenska biologiundervisningen satsar man på en kombination av teori och praktik medan utbildningen i Tyskland är mestadels teoretisk. Den svenska ämnesplanen fokuserar på att förmedla ämnets bredd medan den tyska ämnesplanen fokuserar på specifika områden som undervisas på djupet. Gymnasieskolor i Sverige erbjuder elevdatorer och har ett intranät där kommunikation mellan lärare och elever sker utanför klassrummet. Detta är ganska ovanligt i Tyskland. Däremot är alla läroböcker som används i skolan granskade av skolministeriet som är inte fallet i Sverige. I slutet av studien diskuteras om det borde vara möjligt att överföra en styrka från ett skolsystem till det andra skolsystemet

Effects of pH, salt and time on ligand binding properties of overexpressed melanocortin 4 receptor.

The G-protein coupled melanocortin 4 receptor (MC4r) plays an important role in the energy metabolism. We overexpressed the MC4r in CHO cells and performed characterisation studies on the cell membranes to determine functional stability and ligand binding properties of the receptor. The affinity for the ligands [Nle4, Image-Phe7]-αMSH and MTII was lost below pH 6 but could be restored by returning to physiological pH. Increasing NaCl concentration up to 1 M had little influence on the binding of either ligand. At neutral pH, physiological salt concentration and 4 °C the ligand affinity of the receptor was stable for up to 6 days. These findings will facilitate design of purification methods for the receptor

Development of a generic transient transfection process at 100 L scale

We have developed a generic transient transfection process at 100 L scale, using HEK293-EBNA cells and PEI as the transfection reagent for the production of recombinant IgG. The process, including large-scale plasmid preparation, expression at bioreactor scale, capture, purification and, if necessary, endotoxin removal allows reproducible production of more than 0.5 g IgG for in vitro and in vivo studies. We compared the performance of two HEK cell lines, investigated the effect of conditioned medium, optimized the DNA:PEI ratio and implemented a feed strategy to prolong the culture time to increase product yield. The transient transfection protocol developed enables a closed process from seeding culture to protein capture. The challenge of performing a medium exchange before transfection at large scale is solved by applying a continuous centrifugation step between the seeding bioreactor and the production bioreactor. After 7–8 days the harvest and capture is performed in a one-step operation using a Streamline expanded bed chromatography system. Following a polishing step the purified antibody is transferred to the final formulation buffer. The method has shown to be reproducible at 10, 50, and 100 L scale expressing between 5 and 8 mg L−1 IgG