Criminal behavior in antisocial substance abusers between five and fifteen years follow-up

Antisocial personality disorder (ASPD) is one of the most common co-occurring disorders in substance abusers, characterized among other things by a high propensity for criminal actions. A cohort of 125 substance abusers were followed in a longitudinal design. Patients were diagnosed with ASPD at an index treatment episode, interviewed at five-year follow-up, and followed-up through the Swedish criminal justice register by 2005 for the years 1995-2003. ASPD and non-ASPD subjects were compared using Mann Whitney U test for ordinal variables (number of offenses and months in prison) and chi-square tests for categorical variables. A total of 107 were alive by 1995, when the period of observation began. ASPD diagnosed at baseline was related to criminal offenses and incarceration during the follow-up from 5 to 15 years. For most categories, ASPD diagnosis was associated with higher frequency of offense. An ASPD diagnosis based on SCID-H interview made at five-year follow-up was related to the number of offenses but unrelated to incarceration. In a sample of drug abusers, ASPD was associated with high levels of criminal behavior, even years after the diagnosis was given. A diagnosis based on clinical observation during treatment was at least as predictive of criminal behavior as a diagnosis based on a SCID-II interview

15-årsuppföljning av drogberoende personer.

En representativ sample drogberoende patienter på sjukhus 1988 - 89 (n=125) följdes upp vid 5 år och vid 15 år. Kliniska ata och utfallsdata registrerades vid indevårdtillfället och vid uppföljningarna med en semistrukturerad intervju omfattande demografiska karakteristika, kliniska diagnoser kompletterade med kliniska test och skattningsskalor. Registerdata används för validering och jämförelse. Säkre utfallsdata vid 5 år finns registrerade för 112 personer av hela samplet (90 %) och för 110 (88 %) vid 15 år

Implementing guidelines for interventions in Swedish substance abuse treatment : A national evaluation of outcomes from 2010 to 2014

In 2009, the Swedish government launched a nationwide dissemination and implementation project regarding substance abuse treatment, Knowledge to Practice (KTP), which was commissioned by the Swedish National Board of Health and Welfare (SoS). Aim: The study aimed to evaluate the effectiveness of a national project to disseminate and implement evidence-based assessment instruments and treatment methods, and to promote cross-sectional collaboration in substance abuse treatment. Design and recruitment: This study was a naturalistic prospective follow-up study of a sample of 3063 participants in 203 municipalities via five consecutive online surveys. Of the 21 Swedish regions, we included 20. All participants, representing 79.5% of the population, were employed in substance abuse treatment/care within social work and psychiatry. We used individual background variables and factors in the organizational readiness for change (ORC) questionnaire for prediction. Methods: We calculated descriptive statistics using SPSS 24.0. We applied latent profile analysis (LPA) to identify respondents with distinct growth profiles across five assessment points. Next, we calculated multilevel growth curve analyses using full information maximum likelihood analysis (FIML) in Mplus 8.3. In the analyses, we nested “within-person change” (level 1) in “between-persons analysis” (level 2). We, in turn, nested these in municipalities/regions (level 3). We included both respondents and organizational predictors in levels 2 and 3. We tested four statistical models in the multilevel analyses to predict the outcome. Results: The annual response rate was 59% on average across the five years. Respondents were a homogenous group with regard to education and years of employment, and two thirds were women. We identified four different trajectories nationwide, which showed different growth profiles for the use of methods and assessment instruments. Our results showed a larger between-region variation than within-region variation in outcome indicators. Some regions were more successful than others over the five years. At the respondent level, the years of employment in treatment work was associated with increased use of assessment instruments, while the ORC factor, institutional resources, predicted decreased use of assessment instruments. Specialist competence and the ORC factors staff attributes (job satisfaction, efficacy, and influence) and institutional resources predicted increased use of psychosocial treatment methods. The ORC factor organizational climate was positively associated with increased cross-sectional collaboration activities

Implementering av Socialstyrelsens riktlinjer för missbruks- och beroendevården : Utvärdering av det nationella utvecklingsarbetet Kunskap till Praktik

ABSTRACT Det nationella utvecklingsarbetet Kunskap till Praktik (KtP) inleddes under 2008. Rekryteringen av deltagande län gjordes i tre etapper: hösten 2008, våren 2009 och hösten 2009. Utvärderingen inleddes under 2009 och avslutades 2014. Urvalet var personal verksam inom landstings- och kommunal missbruks-/ beroendevård. Primärvårdspersonal deltog i ett fåtal län och inkludera-des därför inte. Urvalet i panelundersökningen omfattade personal i samtliga län. Det gjordes i två steg och bestod i den aktuella slut-rapporten av 3 063 respondenter i 203 kommuner i 20 av landets län. Stockholm inkluderades inte i panel-undersökningen men ingår i redovisningen av aktiviteter på länsnivå. Resultaten redovisas separat för respondenter, på kommunnivå samt länsnivå. Bortfallsanalyser visade små skillnader i bakgrundsvariabler mellan populationen och urval. Personalen var relativt homogen med ca 75% kvinnor, en medelålder av 46 år och 14 års yrkesverksamhet varav ca 7 år i missbruksarbete. Totalt fanns 8 yrkesgrupper representerade. Data för del-tagare från kriminalvård och privata behandlingsenheter samlades också in men redovisas inte. Bakgrundsdata i urvalet till panelen jämfördes med bakgrundsdata i det numerärt mycket större urvalet från baskurserna 2010-2011 och överensstämmer bra. Representativiteten och generaliserbarheten av resultaten bedöms god. Vid jämförelser mellan de fem mättillfällena: 2010-2014 hade respondenter som deltog i samtliga mätningar oftare funktioner inom KtP som nyckelperson, processledare, utbildare än de som ej ingick. Missing data fördelades jämnt över mättillfällena. På kommunnivå saknades uppgifter för 61 av de utvalda 264 kommunerna, mest de som inte gjort överenskommelser med KtP (jämförelsegruppen). Data analyserades för 154 kommuner och 74 landstingsenheter med 3 eller fler svarande. Inga kommuner föll bort p.g.a. missing data. Designen i den aktuella rapporten är en prospektiv uppföljning av en panel med deltagare med upprepade mätningar vid fem tillfällen. Samtliga bedömnings- och behandlingsmetoder har analyserats men i slutrapporten används sammanfattande mått för respektive typ av utfall. Variabler som kunde predicera högre användning analyserades på respektive nivå. Statistik: för analys av proportioner har χ2 använts. Principalkompo-nentanalyser användes för att gruppera variabler och variansanalys för att studera medelvärdesskillnader. Growth mixture modeling (GMM), en variant av SEM, användes som en grundmodell för att samtidigt urskilja kluster av respondenter eller kommuner som hade ett gemensamt beskriv-bart förlopp över de fem mätpunkterna. Modellen tar således hänsyn till vilka respondenter eller kommuner som ingår i ett visst kluster över tid. I beräkningarna väljs den modell som har bäst förklarings-nivå/effekt för respektive utfallsmått. Modellens styrka anges med sammanfattningsmåttet entropi. Därefter beräknades vilka variabler på respondent- respektive kommunnivå som ”predicerade” utfallet bäst. Path-analyser i Mplus användes för att beräkna prediktiviteten i ORC-indexvariablerna på utfallet i bedömnings- och behandlingsmetoder. Resultat: De första åren 2009-2011 kan betraktas som en dissemi-neringsfas, året 2012 som en stabiliseringsfas och åren 2013-2014 som en konsolideringsfas då det blev möjligt att studera vilka metoder och för vilka grupper som användningen av metoder fortsatte på en stabil nivå trots att finansieringen från KtP avbröts 2012. Analys av nivåer på genomförda utbildningsinsatser och ett kombinerat effektmått beräk-nades för fyra bedömningsmetoder och fyra behandlingsmetoder som ingick i KtPs utbildningssatsning. Den tidigare analysen av interventionsgrupp versus jämförelsegrupp (Rapport 2012) gav inga tydliga skillnader. Den aktuella analysen grupperade i stället nivåer av användning och förloppen i användning över fem år i olika ”kluster” och detta gav mer meningsfulla resultat. Det fanns således kluster som ökade användningen, de som planade ut liksom kluster som minskade användningen över tid. Hela 17% av socialtjänstförvaltningarna och 19% av landstingsenheterna använde inte några evidensbaserade metoder under hela studien. 1. Utbildningsinsatserna för både bedömnings- och behandlingsmetoder ökade flerfaldigt under de fem åren och en mycket stor del av urvalet i panelen (mellan 70% och 90%) uppgav att man utbildats inom ramen för KtP. Andelen utbildade i AUDIT och DUDIT och ASI ökade från 2010 till 2014 med respektive 63%, 54% och 58%. 2. Användningen av bedömningsmetoder ökade för AUDIT och DUDIT med 40% respektive 36%. ASI ökade inte efter 2011 och ADAD ökade inte alls. Användningen ökade mer för metoder som KtP utbildat i jämfört med metoder som inte ingick i KtP:s utbildningsuppdrag. T ex ökade användningen av DOK med bara 1% även om andelen utbildade ökade med 24%. Sambanden mellan utbildning som givits av KtP och användning av motsvarande metoder var signifikanta. Från 2012 tillkom också en del nya bedömningsmetoder inom ramen för de tre nya utvärderingsmodellerna (särskilt LOKE och UIV). 3. Användning av de fyra behandlingsmetoder som ingick i KtP ökade, men det var främst två av metoderna som stod för ökningen från 2010 till 2014: MI med 28% och Återfallsprevention (ÅP) med 19%, medan haschavvänjningsprogrammet (HAP) och Community Reinforcement (CRA) ökade i liten omfattning med 10% respektive 4%. Även för några av de metoder som inte ingick i KtP:s metodutbildningar ökade andelen utbildade men på en låg nivå: 5% till som högst 12% för en av metoderna (KbT). 4. Prediktionsanalyser på respondentnivå visade att högst effekter fanns i program med respondenter som var mer involverade i arbetet med KtP i olika funktioner. 5. På kommun/landstingsnivå fanns de mest framgångsrika organisatio-nerna i regioner med högre befolkningstäthet, större städer, och i betingelsen ”interventionskommuner” än i jämförelsekommuner och i lägst grad i den sist inkluderade ”omgången” i KtP. 6. För behandlingsmetoder fanns ett samband med 10 av 18 index i ORC medan för bedömningsmetoder bara ett av 18 index predicerade en hög användning år 2014. Organisationsfaktorer som ledarskap, förmåga att motivera medarbetarna, medinflytande, låg stress, tydliga mål och uppdragsformulering predicerade ökad användning. 7. Respondenternas uppfattning om betydelsen av samverkan mellan huvudmän var hela tiden positiv och som mest (2014) svarade 71% att samverkan fanns etablerad. Bedömningen fick stöd i en separat enkät-undersökning där 17 av 20 län upprättat integrerade mottagningar mellan socialtjänst och sjukvård/psykiatri år 2014 och samverkansavtal hade ingåtts i 14 län. Respondenter inom sjukvården uttryckte en måttlig men signifikant mer positiv syn på samverkan än respondenter inom socialtjänsten. 8. Brukarmedverkan bedömdes som en angelägen uppgift för socialtjänst och sjukvård under hela studien, men viktigare inom sjukvård än inom socialtjänst. Ökningen i brukarmedverkan validerades i två separata undersökningar till landets brukarråd och beroendemottagningarna i samtliga län. 9. Synen på Socialstyrelsen riktlinjer var positiv från 2010 och genom hela studien. Personal från sjukvård var mer positiv till riktlinjerna än personal inom socialtjänsten. 10. Kunskapsutvecklingen och behovet av ökade kunskaper betonades av samtliga respondenter under hela undersökningsperioden men personal inom socialtjänsten bedömde kunskapsökningen som större än sjukvården under hela undersökningsperioden. Ökningen av utbildningsnivån i respondentenkäterna validerades mot de årliga rapporterna från KtP. 11. Implementeringen av tre uppföljningsmetoder genomfördes mellan 2011 och 2014 och följdes kontinuerligt i 13 av initialt 15 län. Det var tre inbördes mycket olika metoder som användes och som fick ekonomiskt stöd från KtP under tre år. UIV var den mest traditionella uppföljningsmetodiken och implementerades i tre nya län förutom Göteborg där den användes reguljärt. Mångbesökarmodellen avsåg att kartlägga sökandeströmmen för brukare med multipla vårdbehov och stora insatser. (5 län). LOKE syftade till att skapa kontinuerlig och systematisk dokumentation av målgrupper, insatser och resultat och att generera kunskap om de egna arbetsmetoderna. Initiala intervjuer gjordes med ansvariga, enkäter till deltagarna och avslutande intervju till både brukare och personal. Resultat: Samtliga tre metoder disseminerades planenligt. UIV nådde 385 personalmedlemmar och 848 brukare/klienter. Mångbesökarmodellen prövades och genomfördes i 5 län med 110 personalmedlemmar och 57 brukare. Metoden bedömdes som ”ej fullt utvecklad” av dem som använde den och var komplicerad att implementera. LOKE användes i 5 län och hade nått 1700 personalmedlemmar och en population klienter inom socialtjänsten med 5.700 brukare från olika typer av socialtjänstverk-samheter. 12. Arbetet med brukarmedverkan och brukarinflytande markerade en uttalad ambition att stärka brukarnas inflytande inom missbruks- och beroendevården. KtP vände sig till brukarföreningarna i landet. Metodik i uppföljningen var observationer vid möten, enkäter till de ansvariga för brukarorganisationerna och en avslutande enkät som riktade sig såväl till brukarråd som till verksamhetsansvariga inom samtliga beroendecentra i landet. Resultat: Antalet brukarråd ökade från ett till två år 2009 till minst ett i vardera 20 län år 2014. Utbildningar i brukarrevisionsmetodik ökade så att vid årsskiftet 2013/2014 totalt 15 län utbildat brukar-revisorer och 10 län hade genomfört brukarstyrda brukarrevisioner fram till 2013/2014. Det fanns ett klart samband mellan de insatser som gjordes av KtP och ökad och formaliserad aktivitet i brukarorga-nisationerna. 13. De nationella baskurserna samlade som mest 15 000 deltagare. Det var det största projektet med nationell kunskapsspridning inom missbruks- och beroendeområdet som dittills hade gjorts i landet och omfattade kurser om fyra heldagar med personal från totalt 12 olika yrken och samtliga län. Utvärderingen omfattade 22 kurser på 24 orter i landet med observation, kvalitetbedömning och utvärdering per 2011. Totalt 8 130 deltagare tillfrågades och 5 357 deltagare besvarade en enkät både före och efter genomgången baskurs. Närvaron var mycket hög, 85% över samtliga fyra dagar. Kvaliteten på arrangemangen bedöm-des hög och utbildningarna väl utformade och genomförda. Deltagarna bedömde innehållet som värdefullt och 50% skattade efter genomgången kurs att den hade förbättrat deras kunskaper och effektivitet i arbetet. Denna uppfattning kvarstod hos över hälften av deltagarna vid en uppföljning ett år senare. Mest positivt värderades basutbildningarna av deltagare från de regioner i landet där man inte tidigare hade haft tillgång till kvalificerade utbildningsinsatser. Deltagarnas eget initiativ till att gå utbildningarna inverkade dessutom positivt på värderingen även där dessa varit beordrade av arbetsgivaren

Low calcaneal bone mineral density and the risk of distal forearm fracture in women and men: A population-based case-control study.

Objective: We used dual X-ray absorptiometry (DXA) to measure calcaneal bone mineral density (BMD) and estimate the prevalence of osteoporosis in a population with distal forearm fracture and a normative cohort. Methods: Patients 20 to 80 years of age with distal forearm fracture treated at one emergency hospital during two consecutive years were invited to calcaneal BMD measurement; 270 women (81%) and 64 men (73%) participated. A DXA heel scanner estimated BMD (g/cm(2)) and T-scores. Osteoporosis was defined as T-score </=-2.5 SD. Of the fracture cohort, 254 women aged 40-80 years and 27 men aged 60-80 years were compared with population-based control cohorts comprising 171 women in the age groups 50, 60, 70 and 80 years and 75 men in the age groups 60, 70, and 80 years. Results: In the fracture population no woman below 40 years or man below 60 years of age had osteoporosis. In women aged 40-80 years the prevalence of osteoporosis in the distal forearm fracture cohort was 34% and in the population-based controls was 25%; the age-adjusted prevalence ratio (PR) was 1.32 (95% CI 1.00-1.76). In the subgroup of women 60-80 years the age-adjusted prevalence ratio of osteoporosis was 1.28 (95% CI 0.95-1.71). In men aged 60-80 years the prevalence of osteoporosis in the fracture cohort was 44% and in the population-based controls was 8% (PR 6.31, 95% CI 2.78-14.4). The age-adjusted odds ratio for fracture associated with a 1-SD reduction in calcaneal BMD was in women aged 40-80 years 1.4 (95% CI 1.1-1.8), in the subgroup of women 60-80 years 1.2 (95% CI 0.95-1.6), and in men 60-80 years 2.6 (95% CI 1.7-4.1). Among those aged 60-80 years the area under the ROC curve was in women 0.56 (95% CI 0.49-0.63) and in men 0.80 (95% CI 0.70-0.80). Conclusions: The age-adjusted prevalence of osteoporosis based on calcaneal BMD is higher in individuals with distal forearm fracture than in population-based controls. BMD impairment is associated with increased odds ratio for forearm fracture in both women and men but the differences between cases and controls are more pronounced in men than in women, which may have implications in fracture prevention